Att återuppliva en bergsby

Bland de vackra bergen i norra Indien ligger regionen Ladakh. De senaste åren har det skett stora förändringar kring livet i områdets alla byar. Traditionellt sett har de större byarna varit omringade av ett antal doksas, ett lokalt ord för mindre sommarbyar. Under sommarhalvåret brukade människor, framförallt kvinnor, flytta ut från den större byn till dessa mindre doksas för att bruka jorden och föra ut boskap på bete. Byarna bestod oftast av 7-8 hushåll som tillsammans hjälptes åt med de dagliga sysslorna. Efter att ha varit självförsörjande under sommaren flyttade de efter skördesäsongen tillbaka till den större byn med den nyskördade maten. Numera står dessa byar övergivna och många av de som tidigare bosatte sig i doksas under sommaren har nu valt ett liv i städerna. 

Myndigheterna öppnade upp för turism 1974 och sedan dess har turismen närmast exploderat. Visserligen för industrin med sig ett stort antal anställningar vilket resulterar i inkomst för många hushåll men det finns också många konsekvenser som balanserar på myntets mörkare sida. Bland dessa hittar vi en kraftig nedskräpning, betydligt sämre luftkvalitet och ett inkomstberoende från en enskild industri. Ett sådant beroende kan få allvarliga konsekvenser om industrin fallerar, något det finns stor risk för till sommaren på grund av pandemi-situationen. I direkt relation till områdets byar hittar vi den konsekvens som är mest relevant för denna text. Då den centraliserade turistnäringen lockar med relativt enkel inkomst i jämförelse med att bruka jorden långt utanför städerna väljer många, framförallt de yngre generationerna, att lämna traditionella arbeten och istället söka sig in till städerna. 

Denna turismkatalyserande urbanisering har stora effekter på den traditionella livsstilen och kan ses som en direkt orsak till att doksas har övergivits en efter en. Ett exempel på en sådan doksa är Haritse som tidigare bosattes av hushåll från den närliggande större byn Takmachik. Två kvinnor från den yngre generationen, Tsering Dolkar och Padma Angmo, sätter sig emot det som annars drar i personer från deras generation. Efter att själva ha spenderat en stor del av sin uppväxt i Haritse och därmed sett hur denna livsstil övergetts har de bestämt sig för att vrida tillbaka utvecklingen för att få kontroll över den. Därmed hoppas de att istället kunna forma en hållbar och inkluderande utveckling där den lokala befolkningen får tillgång till dess frukter. Som praktikanter på LEHO har Framtidsjordens praktikanter Lukas och Jakob det stora nöjet att vara med att utforma och driva projektet från dess startgropar. 

Tanken är inte att aktivt motverka turism, utan snarare att integrera den för att därigenom skapa värdefulla effekter. Samtidigt som besök gör att Haritse kan hålla igång som den gjorde förr ges även besökarna tillfälle att lära sig om ekologiskt jordbruk, traditionella metoder och lokala lösningar genom så kallad eko-turism. Detta genererar även arbetstillfällen för de kvinnor som annars begränsas i hushåll där mannen ensam ansvarar för familjens inkomst. Att engagera sig inom eko-turism ger kvinnorna en plattform där de kan visa upp sina gedigna färdigheter inom hantverk och matlagning samtidigt som de kan sälja vad de skapat. Genom att locka besökare med en lokal och samhällsnära upplevelse bidrar projektet till en hållbarare decentraliserad turism och därmed lättas trycket något från den resurskrävande turismen i regionala huvudstaden Leh. 

Projektet står som sagt i startgroparna och det finns en hel del att göra. För tillfället förs diskussioner om hur projektet kan genomföras med hjälp av samhällsengagemang och lokala resurser i kombination med utomstående volontärer. Tanken är att volontärer ska bidra med sin tid och kraft samtidigt som de får chansen att lära sig om lokala jordbrukstekniker, hantverk och kulturtraditioner. För insatser som kräver större utgifter, såsom installation av vattenreservoarer och bevattningskanaler samt restaurering av förfallna bostadshus, krävs bidrag utifrån, något vi för tillfället arbetar med genom olika ansökningar. Vi ser förstås fram emot att se projektet utvecklas vidare och tiden efter pandemin då byn kan börja välkomna sina första gäster. 

I videon nedan kan du höra Tsering Dolkars egna ord om Haritse och om ambitionen att återuppliva byn med hjälp av turism.