Nu har det gått en månad sen vi kom till Ecuador. Vi har varit på Zanja Arajuno ca 3 veckor och har nu senaste tiden kommit igång med de två projekt vi har här i centret.
Efter ett möte då borgmästaren av Santa Clara (kommunen som vi tillhör) besökte comunityn blev vi introducerade och fick möjlighet att fjäska lite för att veckan efter kunna besöka kommunhuset i Santa Clara. Där sitter alla som arbetar med områdets infrastruktur, stadsutvecklare och politiker. Perfekt för oss som ser ett gyllene tillfället att be om all geografisk information som vi inte hittat på egen hand! Vi blir presenterade för ingenjörerna som sitter med bland annat områdets VA och avfallshantering, och bestämmer att vi kommer tillbaka dagen efter för att kolla på ritningar och få del av deras GIS-data.
Det var lättare sagt än gjort.
Då vi ännu inte anpassat oss till de tidiga dagarna (som börjar innan 05.00 på morgonen) väljer vi att inte åka med skolbussen som åker kl 05.30, utan försöker ta oss till staden på egen hand. Vi beger oss mot den större vägen där bussar passerar och får ofrivilligt sällskap av Mapuche, en av hundarna som vi bor med. Vi hade hoppats på att det skulle passera en bil längs med den 5 km långa vägen och försöka lifta. Men nej. Ingen bil passerade och istället fick vi känna på en brännande ekvatorsol på maximal effekt. När vi äntligen kommit fram till den stora vägen har Mapuche vägrat gå hem och hans tvångsbeteende av att skälla och jaga varenda bil blir värre än någonsin. Det slutar med att vi måste vända och gå tillbaka i den stekheta solen för att göra ett bättre försök dagen efter. Det försöket går betydligt bättre, efter en lång dag med att gå igenom oändligt många ortofoton hittar vi tillslut de som omfattar vårt område, och med dem tar vi ett stort steg in i våra projekt.
Förra veckan fick vi besök av Ministerio del medioambiente, Ecuadors miljömyndighet. De har ett pågående projekt med att märka de djur som landets olika räddningscenter tar hand om. Det görs dels för att minska riskerna för att djur som tas hand om i räddningscenter inte hamnar i olaglig djurhandel och för att ha större kontroll över rehabiliteringen av djuren. Det var spännande att se detta gäng människor med ett högt tempo och imponerande vana gå in och märka alla djur.
Några dagar senare fick vi höra att medlemmar från Kawsay Bolivia som var på väg mot Cayambe även skulle besöka centret. Det korta besöket var en trevlig krydda i vardagen i djungeln, där vi för det mesta är ensamma med djuren. Vi fick tyvärr inte tillfälle att prata så länge då alla apor och papegojorna stal den mesta uppmärksamheten, men det var kul att få träffa delar av organisationen från Bolivia.
Utöver alla dessa besök fick vi ett sista besök av en svensk tjej, Helena, som åker runt i Colombia, Ecuador och Peru och besöker olika organisationer som jobbar med agrobiologisk mångfald och landsbruksutveckling. Då vi inte hade speciella helgplaner så hängde vi på Helena till Riobamba där vi passade på att besöka Central Ecuatoriana de Servicios Agricolas, CESA, som är en organisation som bland annat arbetar med förvaltning av vattenresurser. Perfekt tillfälle att se staden och dessutom skapa kontakter inom liknande organisationer.
Over and out.
Alejandra och Robert
Wow! Vilken fin bild på apan! :)) Kram