Festival Amazonía Indomable

Nyligen deltog Zanja Arajuno i en festival med temat ”Rädda Amazonas”, ett återkommande event som drivs av ett gäng ungdomar, bland annat Andrés från vår organisation. Tanken med festivalen är att samla folk som arbetar inom många olika sektorer i Ecuadorianska Amazonas och skapa långsiktiga planer för en hållbar framtid. Festivalen, som firar 5 år i år inleddes med ett antal föreläsningar och avslutades med livemusik och annat kul.

FestivalPosters

Bakgrunden till varför denna festival, samt upproret existerar ligger i den tveksamma behandlingen av ursprungsbefolkningen i Amazonas. Lokal maffia och nationella samt transnationella företag har under lång tid, med start sen kolonialtiden åsidosatt ursprungsbefolkningens rättigheter att verka fritt i Amazonas. Om kolonialherrarna på den tiden lockades av guld, kryddor och gummiplantor så är det idag gruvdrift, olja och trä som dominerar och stora områden i Ecuadorianska Amazonas är idag bortom räddning på grund av föroreningar och avskogning. ”Amazonía Indomable” samlar gräsrotsorganisationer och för samtal med både fiender och medkämpar i en kreativ arena präglad av kultur och musik samt kunskap och framåtanda.

PaintedKids BridgeJump
CLOWNS FestivalBanner
Det festivalen varje år bjuder på är bland annat:

* Medverkan av personer och organisationer på scen och i olika stånd/workshops.
* Medverkan av olika artister, dans, teater, måleri
* Video -och fotoutställning
* Bjudning av traditionell mat och dryck, t ex Guayusa Amazon och Chicha Area

Vi praktikanter hade som första uppgift att dokumentera kalaset i bild och video.

Här kan du se videon från festivalen! –> https://vimeo.com/114035627

Tack för oss!

R&A @ CEZA

 

 

”Kvinnorna är pionjärer i kampen för ursprungsfolkens rättigheter”

Härom veckan fick vi äran att vara med på ett möte i Quito med ECUARUNARI i samarbete med Acción ecológica. Mötet var för att ursprungsfolkskvinnor skulle få utbyta information och erfarenheter. Eftersom den som är genusansvarig i Pueblo Kayambi inte kunde vara med, fick vi åka. Något vi reagerade på är att genusansvarige är en cis-man*, vilket även många på mötet tyckte var problematiskt.

En förklaring till hur organisationerna hör ihop:

* ECUARUNARI (Ecuador Runakunapak Rikcharimuy, dvs. Rörelse för ursprungsfolken i Ecuador) är en organisation för kichwafolken. Kichwa är ett av flera ursprungsfolk i Sydamerika som är belägna i höglandet i Ecuador. Tolv etniska grupper utgör ECUARUNARI, däribland kayampi, den grupp som de flesta på vår organisation tillhör. Samtliga etniciteter pratar således kichwa. Kichwafolken finns inte bara i Ecuador, utan även i Peru, Bolivia, Colombia, Argentina och Chile.
ECUARUNARI är en av de tre stora regionala grupperna som utgör Konfederationen för ursprungsfolks nationaliteter i Ecuador (CONAIE).

* Acción ecológica är en av de större miljöorganisationerna i Ecuador.

* Pueblo Kayambi är en av organisationerna som vi i Fundación Kawsay har ett nära samarbete med. Organisationen består av jordbrukarfamiljer som är urpsprungsfolk i byar och städer i distriktet Cayambe. Inom Pueblo Kayambi finns åtta huvudpersoner som har ansvar för olika områden, till exempel ungdomar, organisation, genus och så vidare. En klar majoritet av dessa är (cis)män.

* Pueblo Kayambi är bara en av organisationerna som utgör RESSAK (Red de economía solidaria y soberanía alimentaria del territorio Kayambi), som är ett nätverk för solidarisk ekonomi och självförsörjning i Cayambe. Pueblo Kayambi har ett nära samarbete med Kawsay, som vi gör praktik på. Deras kontor ligger bara några meter ifrån varandra.

Nu till mötet. De flesta workshops och en del möten, liksom detta, inleds med en ceremoni med rökelser, välsignelser av Pachamama (Moder Jord) och frukt och rosenblad för att hylla henne.

Ett tjugotal personer från hela landet deltog i mötet, varav en från Acción ecológica fungerade som ordförande. Det var dock ursprungsfolkskvinnorna som var huvudpersoner. Det talades mycket om genmodifierade grödor (GMO), kemiska bekämpningsmedel och monokulturer, vilka förstör Pachamama och alla människor som tvingas leva med dem. Ordet var fritt när ordföranden ställde frågor. Någon kvinna pratade om att det i stor utsträckning är multinationella företag som äger det mesta av marken i Ecuador, medan staten äger mindre. Enligt en annan berättade att det sitter 3000 ursprungsfolksrättskämpar fängslade för att de har försvarat sina rättigheter.

Cayambe är känt för sina rosplantager. Tidigare fanns det en som var ekologisk i Cayambe, men numera odlas alla med kemiska bekämpningsmedel. Ecuador är en stor rosexportör. Ett antal rosor hamnar i Sverige.  Många, kanske en majoritet, av de som jobbar på plantagerna, är kvinnor. Varje dag kommer gamla skolbussar och hämtar upp rosenarbetare i hela distriktet. En av deltagarna berättade om konsekvenserna av att arbeta på de kemiska plantagerna: en vän till henne dog för en tid sedan, till följd av de bekämpningsmedel hon arbetade med. Många barn föds med funktionsnedsättningar. Det är inte ovanligt med cancer, medan andra får psykiska problem. En annan på mötet sade sig vilja engagera sig för att hindra kvinnor från att arbeta på rosplantagerna.

Många av mötesdeltagarna var också kritiska till president Rafael Correa, som 2008 införde en ny konstitution för ett plurinationellt land med stärkta rättigheter för bland annat ursprungsfolken. ”Fina ord med ett surt hjärta”**, sade en av kvinnorna om staten. Många menar att konstitutionen är viktig och fin, men att det i praktiken inte har hänt mycket för ursprungsfolkens rättigheter.

En av deltagarna berättade också att barn och unga enligt lag ska ha rätt till en tvåspråkig skola (med både kichwa och spanska), men då detta på vissa håll har införts har kichwalektionerna varit samtidigt som engelsk- och datorkunskapslektionerna. På så vis får inte dessa unga den undervisning de har rätt till.

Dagen avrundades med att deltagarna tillsammans skapade en modern tidslinje med händelser ur deras historia. Slutligen bad ordföranden kvinnorna att komma med strategier och förslag på vad de skulle kunna göra för att stärka sina rättigheter. Flera av dem berörde undervisning för unga vad gäller de äldre generationernas kunskaper och värderingar; dessa går lätt förlorade i en värld där kapitalism och imperialism får styra. Flera ansåg vidare att kvinnor måste kräva sina rättigheter att vara ledare av olika slag, samt att de måste organisera sig.

Avslutningsvis ett citat från en av deltagarna: ”Kvinnorna är pionjärerna i kampen [för ursprungsfolkens rättigheter]”**.

Av: Amanda Chavarría Persson och Natalie Morén James.

* En cis-person: är motsatsen till transperson. Det innebär att för en person som är cis är hens könsidentitet och det könsuttryck hen tilldelats vid födseln (även socialt och juridiskt) i linje med vår kulturs könsnormer – det vill säga att det bara finns två kön.

** Vår översättning.

Borgmästarfjäsk och besök från Kawsay Bolivia

Nu har det gått en månad sen vi kom till Ecuador. Vi har varit på Zanja Arajuno ca 3 veckor och har nu senaste tiden kommit igång med de två projekt vi har här i centret. 

Efter ett möte då borgmästaren av Santa Clara (kommunen som vi tillhör) besökte comunityn blev vi introducerade och fick möjlighet att fjäska lite för att veckan efter kunna besöka kommunhuset i Santa Clara. Där sitter alla som arbetar med områdets infrastruktur, stadsutvecklare och politiker. Perfekt för oss som ser ett gyllene tillfället att be om all geografisk information som vi inte hittat på egen hand! Vi blir presenterade för ingenjörerna som sitter med bland annat områdets VA och avfallshantering, och bestämmer att vi kommer tillbaka dagen efter för att kolla på ritningar och få del av deras GIS-data.

Det var lättare sagt än gjort.

meetingwithmayor

Då vi ännu inte anpassat oss till de tidiga dagarna (som börjar innan 05.00 på morgonen) väljer vi att inte åka med skolbussen som åker kl 05.30, utan försöker ta oss till staden på egen hand. Vi beger oss mot den större vägen där bussar passerar och får ofrivilligt sällskap av Mapuche, en av hundarna som vi bor med. Vi hade hoppats på att det skulle passera en bil längs med den 5 km långa vägen och försöka lifta. Men nej. Ingen bil passerade och istället fick vi känna på en brännande ekvatorsol på maximal effekt. När vi äntligen kommit fram till den stora vägen har Mapuche vägrat gå hem och hans tvångsbeteende av att skälla och jaga varenda bil blir värre än någonsin. Det slutar med att vi måste vända och gå tillbaka i den stekheta solen för att göra ett bättre försök dagen efter. Det försöket går betydligt bättre, efter en lång dag med att gå igenom oändligt många ortofoton hittar vi tillslut de som omfattar vårt område, och med dem tar vi ett stort steg in i våra projekt.

Förra veckan fick vi besök av Ministerio del medioambiente, Ecuadors miljömyndighet. De har ett pågående projekt med att märka de djur som landets olika räddningscenter tar hand om. Det görs dels för att minska riskerna för att djur som tas hand om i räddningscenter inte hamnar i olaglig djurhandel och för att ha större kontroll över rehabiliteringen av djuren. Det var spännande att se detta gäng människor med ett högt tempo och imponerande vana gå in och märka alla djur. 

Monkeyhanging  turtlechip2

Solnedga?ng El Altar

Några dagar senare fick vi höra att medlemmar från Kawsay Bolivia som var på väg mot Cayambe även skulle besöka centret. Det korta besöket var en trevlig krydda i vardagen i djungeln, där vi för det mesta är ensamma med djuren. Vi fick tyvärr inte tillfälle att prata så länge då alla apor och papegojorna stal den mesta uppmärksamheten, men det var kul att få träffa delar av organisationen från Bolivia. 

KawsayPPL

Utöver alla dessa besök fick vi ett sista besök av en svensk tjej, Helena, som åker runt i Colombia, Ecuador och Peru och besöker olika organisationer som jobbar med agrobiologisk mångfald och landsbruksutveckling. Då vi inte hade speciella helgplaner så hängde vi på Helena till Riobamba där vi passade på att besöka Central Ecuatoriana de Servicios Agricolas, CESA, som är en organisation som bland annat arbetar med förvaltning av vattenresurser. Perfekt tillfälle att se staden och dessutom skapa kontakter inom liknande organisationer.

Over and out.

Alejandra och Robert

Folkfest när Cayambe får 13 nya traktorer

Den 14 november var en speciell dag i distriktet Cayambe, vars ”huvudstad” också heter Cayambe. Amanda bor i Olmedo, som ligger 40 minuter norr om staden med buss och Natalie i Cangahua, som ligger 25 minuter söderut. Vi kommer berätta mer om livet i värdfamiljer så småningom.

Cayambe ligger ungefär en och en halv timme norr om huvudstaden Quito i provinsen Pichincha. Tusentals människor befann sig i parken i centrala Cayambe för en vecka sedan när borgmästaren Guillermo Churuchumbi, så väl som en av distriktets präster, välsignade inköpet av tretton traktorer och lastbilar. Dessa ska användas för att minska ojämlikheterna mellan stan och de mer rurala områdena, samt stärka banden mellan dem. I Cayambe bor över 110 000 personer, varav 58 % i urbana områden och 42 % på landet.

“Vi vill att till och med de områdena allra längst bort i Cayambe ska ha drickbart vatten och avloppsnät, eftersom detta garanterar trygghet”, sade borgmästare Churuchumbi i sitt tal till folket. Guillermo Churuchumbi är den första ursprungsfolksborgmästaren i Cayambe och blev vald i maj i år. Han tillhör Pachakutik, ett ursprungsfolksparti som är socialdemokratiskt.

Banco de Estado, en bank som instiftades för att finansiera samhällsservice, har lånat ut pengar till Cayambe för att kunna finansiera fordonen. Klyftorna vad gäller tillgången till vatten på landet respektive i stan är enorma – 20 % av de som bor långt ute på landet har tillgång till vatten, medan siffran för de som bor i urbana områden ligger på 95 %. En stor del av dricks- och avloppsvattnet åker rätt ut olika vattendrag.

Vi ser fram emot att se ett mer jämlikt Cayambe så småningom. Under tiden fortsätter vardagen som vanligt.

Av: Amanda Chavarría Persson och Natalie Morén James

 

Källor: Guillermo Churuchumbi, Cayambe, 2014-11-14. Banco de Estado (http://www.bancoestado.com/index.php/noticias/388-maquinaria-para-cayambe-con-credito-del-banco-del-estado).

Djungelnytt #3 : Revolt och personlig utmaning

Ovan:  Fiesta i Baños där folk dansade mitt på blanka dagen iförda traditionsenliga kläder.
Nu till veckans update.

Den primära varan som odlas i området där organisationen CEZA ligger är sockerrör. Sockerrören (caña på spanska) skördas kontinuerligt och säljs framförallt som ”frukt” där man antingen äter den som den är, eller pressar den till sockerrörsjuice. Sockerrören som inte är lämpliga för förtäring, används istället till att
tillverka alkohol.

 working

Alkoholproduktionen är en viktig del av sockerrörsodlingen, eftersom den bidrar till att alla sockerrör som produceras kommer till användning. En fråga som har berört hela communityn (La Mariscal) på senaste tiden är prissättningen av sockerrören. Problematik har uppkommit då uppköparna har utformat ett lagligt avtal för försäljningen, och detta utan att ha diskuterat eller avtalat om priset med de som säljer, dvs bönderna.

Representanter från communityn har därför uppmanat bönderna att strejka mot de orättvisa uppköparna, och stoppa all försäljning tills avtalet är omförhandlat. Vi har under veckan medverkat i möten där stora delar av La Mariscal samlats för att diskutera hur de ska agera gentemot prissättningen.

Vi har fått se hur utmanande det kan vara att få alla i en community att agera mot ett gemensamt mål, framförallt när medlemmarna har skilda förutsättningar. Vår uppgift som praktikanter har tidigare varit ganska diffus men börjar nu klarna upp sig.

dogsunset       tovolcanoe

Senaste mötet vi hade med de ansvariga på organisationen ledde bland annat till att:

Alejandra kommer titta på hur man kan öka dricksvatten kapaciteten då man idag enbart förlitar sig på direkt uppsamlat regnvatten. Detta arbete har inletts med att vi har begett oss ut i skogen för att hitta centrala och förenande avrinningsområden. Tanken är att man ska utnyttja dessa områden för att öka mängden dricksvatten.

För Roberts del vill organisationen ha en översiktskarta över dess tomtarea då dess gränser är knappt definierade samt information om vad för typ av skog och verksamhet som finns inuti. Det är dels till för organisationen men även för eventuella besökare. Även fast vi har lite olika uppgifter så samarbetar vi med det mesta.

survivorecuadorVi har också varit på vår första tur i skogen för att kartlägga en rutt med GPS. Rutten gick till ett vattenfall, vilken var väldigt tjusigt att se men vi hamnade lite vilse på vägen tillbaka och fick med machete slå oss igenom flera timmar djungel. Det är dock spännande vad som kan dyka upp när man går vilse. Vi såg dels en hel del nya blommor och djur samt ett megastort träd som ni kan skåda på bilden i detta inlägg. Helgen har spenderats i bergsstaden och backpacker-meckat Baños där vi bland annat har trekkat upp till 3800 meter på     den 5023 meter höga och aktiva vulkanen Tungurahua. Otroligt mäktigt men samtidigt synd att man inte får bestiga kratern…

Tack för oss, på återseende!

R & A @ CEZA

Ps. Den gunga ni ser finns vid Casa del Arbol, Baños!

takenoverbyplants2

allieswingin2

Hälsningar från djungeln

Efter ett avsked från våra vänner som åkte till Cayambe, norr om Quito begav vi oss söder ut mot Puyo. Bussresan tog ca fem timmar, klimatet blev både varmare och fuktigare. Väl framme i Puyo togs vi emot av våra handledare och åkte ut till centret som ligger en timme in i skogen längs en skumpig landsväg.

Vi bor i ett stort trähus tillsammans med fyra volontärer, som kommer vara här i 3 veckor, och ett flertal djur. Organisationen har delvis en verksamhet där de arbetar som rehabiliteringscenter för djur som ska återinföras i naturen samt ett mer strategiskt arbete med communityn. Organisationen drivs främst av två eldsjälar Lucero och Medardo, som med kämparanda försöker organisera bönderna för att kräva bättre villkor och skapa en enad comunity.

Vi har hunnit med mycket de första dagarna, bland annat fått vara med i den dagliga skötseln av centrets djur. Däribland tar centret hand om två papegojor (guacamayos), 6 guatusas (gnagare som liknar en jättestor råtta/marsvin, fast väldigt mycket sötare), 20 sköldpaddor i varierande storlek, ett minkliknande djur, två mindre krokodiler, ett 20-tal Herr Nilson apor och 4 större apor. Därtill vakar hundarna Mapuche och Coco huset. Juste, och en lite mindre apa, Pancho, som gillar att smita in i huset.

Vi har också hunnit följa med på ett comunitymöte och se Lucero, som är ordförande, i full action. Vi fick också möjligheten att träffa stora delar av människorna som utgör comunityn och vara med när de diskuterade handeln och prissättningen av den primära varan som produceras i området, sockerrör.

Första veckan har vi alltså fått ett smakprov på vad vi kommer att kunna vara med på under de kommande månaderna. Förutom att försöka sätta oss in i vad organisationen arbetar med har vi försökt anpassa oss till vårt nya hem. Försökt anpassa oss till den högljudda orkester av groddjur, syrsor och andra kryp som sätter igång och sjunger så fort solen lyst klart för dagen. Försökt att sova trots att det pågår ett fullskaligt krig mellan aporna som bosatt sig på taket. Försökt att inte hoppa högt av skräck så fort en ser en kackerlacka, och försökt hålla lugnet när en apa hoppar på en eller en papegoja försöker bita en i tån. Trots de stora skillnaderna i vardagen är vi glada att vara här tillslut!

Hälsningar

Alejandra och Robert

När naturen tar över

Gårdagen bjöd på en minst sagt intressant utveckling. Berget Ruca Pichincha strax väst om Quito reser sig 4696 meter över havet, en populär turistattraktion som vanligtvis inleds med en kortare linbanetur upp till cirka 4100 meter. Från denna nivå finns det dom som njuter av utsikten, inmundigar en bättre lunch på restaurangen, samt dom som inte nöjer sig förrän dom står phike1å toppen, El Cumbre, det vill säga oss. Av erfarenhet vet jag att just denna sträcka, cirka 600 vertikala meter kan göra en bokstavligt talat vädrad. Mer om det strax.

Vi hade en fin tur upp, tuff men torr och med fantastiska vyer. För geografistudenten Robert är detta lite av en godisbutik, han vill bara ha mer! Efter cirka 3 timmars klättring nådde vi toppen som belönades med mackor och annat gott. Vi var alla i hyfsat skick men började förstå att höjden i kombination med en skakig turistmage gick hårt åt några av oss. För övrigt såg det ut som att vädret skulle hålla sig, men ack så fel man kan ha.

 

 

Vi återvänder mot ”basecamp” och dimman lägger sig plötsligt som filmjölk, vi ser knappt handen framför oss och får svårt att hitta vägen tillbaka. Vi tänker att det så småningom lättar och därför finns ingen anledning att vara oroliga, vi följer bara spåren tillbaka. Som den väder-cocktail vi presenterats börjar det självklart att hagla, åska och blåsa direkt efter, blixtarna viner runtom och det blir lerigt och halt, mycket lerigt och halt. Stundvis är haglet så hårt och blixtarna så höga att till och med Robert, som har tidigare erfarenhet av detta berg, börjar känna sig obekväm. 

Vandring med utsikt         

När helvetet tycks falla på en gäller det att vara lugn och metodisk. Ska vi stanna och vänta ut det dåliga vädret eller försöka springa ner till stationen och komma hem till den varma duschen? 

                                   

En av oss är så frusen att vi måste ta oss hem omedelbart. Så vi lägger på en rem och tar oss tillbaka till restaurangen, lättade och utan blixtnedslag i huvudet men rejält frusna och blåslagna från den hala lervällingen. Hoppas inte du som läser detta tappar motivationen att klättra i berg; dåligt väder ingår ofta men med goda förberedelser kan du enkelt förmildra en svår situation!

meandallie

 

Av: Robert Karlström, Amanda Chavarría Persson, Alejandra Silva Parra och Natalie James Morén.

 

Agroekologisk mässa full av aktivister


I lördags var vi på en agroekologimässa utanför Cayambe, staden Amanda 
och Natalie kommer att praktisera i från och med denna vecka. Mässan bestod av diverse workshops i ämnet, samtidigt som det hölls en inomhusmarknad. På denna marknad sålde och demonstrerade människor från olika organisationer grödor, fröer, böcker, konsthantverk och liknande – och inte minst – knöt kontakt med andra. Organisering kan sägas ha varit ledordet på mässan, som startade i fredags och avslutades i söndags.

Vi gick runt och samtalade med personer från olika organisationer. Det kändes hoppfullt att se så många människor från hela landet samlas på en plats och utbyta kunskap och kämpaglöd, liksom varor, på ett miljövänligt och i allra högsta grad politiskt sätt. Mässan var full av aktivister.

Vi upplevde också att vi fick vara med om något större, något av vikt. Före igår har vi mestadels landat mentalt och fysiskt i Quito. Det var lite tungt att andas på 2850 meter över havet till en början. Vi har även satt igång visumprocessen, samt varit på Kawsays kontor i Quito och träffat folk som jobbar där. Kawsay är ursprungsfolksorganisationen Amanda och Natalie ska praktisera på.

I söndags hade vi ett möte med Alejandra Tapia, som jobbar på Centro Ecologico Zanja Arajuno (CEZA). Det är ett ekologiskt center där (svenska) Alejandra och Robert ska praktisera. Alejandra Tapia berättade bland annat om hur hotade och skadade djur tas omhand på centret men även om dess övriga verksamhet i regionen.

Av: Amanda Chavarría Persson, Natalie Morén James, Alejandra Silva Parra och Robert Karlström.