Crash course: Ekologi

Det odlas, som förväntat, ekologiska grönsaker på gården. Utan konstgödsel och konstgjorda bekämpningsmedel tar vi till andra metoder som inte utarmar marken eller orsakar markdöd, förlust av biologisk mångfald och minskad resiliens (anpassningsförmåga och motståndskraft) vid klimatförändringar.

Obesprutad squash från gårdens växthus. Foto: Tove Dahlbom

Ett sätt att odla som vi använder oss av på gården är motsatsen till monokultur, det kallas polykultur. Att bara odla hektar efter hektar av en och samma sorts gröda ökar risken för angrepp från skadedjur och sjukdomar, vilket har lett till att många går över till GMO-grödor som är beroende av specifika bekämpningsmedel. Hållbart? Icke, eftersom för varje odlingscykel behöver bonden öka dosen gift, tillslut dör marken eftersom inga organismer klarar av att bo i och ta hand om jorden (och den maten ska vi äta!).

Ekologisk polykultur där majs och bönor drar nytta av varandra. Foto: Matilda Norelius

Ecuadors konstitution sedan från 2008 har förklarat att landet ska vara GMO-fritt, men så sent som förra året tillät parlamentet att GMO-studier ska få utföras (enligt lagen om agrobiodiversitet, frön och utveckling av hållbart jordbruk).

Användningen av specifika GMO-grödor och bekämpningsmedel leder också till minskad matsuveränitet eftersom bonden inte äger utsädet; det måste hela tiden köpas in nytt och får inte sparas från säsong till säsong. Så uppstår beroendet av företag, tills marken är så pass utarmad att det inte går att odla något; varpå storföretag kan köpa marken från de skuldsatta bönderna. Småbruk försvinner, och fler döda marker med GMO-grödor sprider ut sig.

Att använda sig av polykultur, dvs odla flera olika grödor tillsammans (till exempel som bilden intill visar där majs fungerar som växtstöd till bönor, som i sin tur fixerar nödvändigt kväve i jorden), ökar resiliensen och den biologiska mångfalden; ger bonden en bra avkastning; och ökar möjligheten till en starkare matsuveränitet. Att odla ekologiskt på det här viset utarmar inte jorden eftersom den som odlar också tänker på vad marken behöver för att klara av att producera maten vi äter.

/Tove och Matilda