Kampen för demokrati

Det är inte mycket som syns av Ecuador i nyheterna i Sverige. Kanske tänker du oftare på bananer, Galápagos, Julian Assanges vistelse på den ecuadorianska ambassaden i London eller att Framtidsjorden har praktikanter i landet för tillfället. Vad som händer här politiskt är inte lika känt utomlands, men här har det hänt en hel del de senaste åren, något som märktes av i en omfattande folkomröstning nu i söndags.

En logga för Ja-sidan i folkomröstningen

En logga för Nej-sidan i folkomröstningen

Upptakten till folkomröstningen har att göra med den tidigare presidenten Rafael Correa, som genomförde förändringar i konstitutionen under tveksamma omständigheter. Utomlands är han mer känd som mannen som ledde Ecuador bort från fattigdom, men verkligheten här är tyvärr annorlunda. Enligt människor vi har pratat med så har de som redan var rika fått det bättre, medan större delen av befolkningen har fått det sämre ställt. Correa jobbade inte med systemiska samhällsförändringar, och de förändringar som skulle leda till det bättre var inte alltid systematiska. Under de 10 år som Correa satt vid makten så försvann många av de rättigheter folket hade kämpat för under lång tid; småbönder, fackförbund och urfolk fick se sina möjligheter, rättigheter och inflytande minska till nära noll. Människor som uppmärksammade den stora korruptionen bakom kulisserna blev satta i fängelse eller tystade, och stora summor pengar har lämnat landet tack vare makteliten. Samtidigt sade sig Correa vara en del av den latinamerikanska vänstervågen, och klädde sig i traditionell urfolksdräkt tillsammans med Bolivias Evo Morales och Venezuelas Nicolás Maduro. Utomlands har Correa fortfarande ett gott anseende, och han bor numera i Belgien. Han är talför och lyckades länge charma sitt eget folk och media utomlands, men här i Ecuador har glansen falnat rejält. Ju mer tiden går, desto mer skandaler kommer fram.

2008 införde Correa en ny konstitution, en som skulle vara i harmoni med natur och människor (el buen vivir), samtidigt som gruvdriften och oljeutvinningen tog fart. Correa blev omvald för en andra, och sista, fyraårig mandatperiod (hur han lyckades sitta i tio år istället för åtta är märkligt i sig), under vilken han kämpade för att ta bort gränsen för att bli omvald, något som han också lyckades med. Däremot ställde han inte upp under ett tredje omval eftersom folket protesterade mycket, och när hans efterträdare Lenín Moreno blivit vald, under något dubiösa omständigheter, åkte han till Belgien (kanske för att bida sin tid inför nästa presidentval, med hopp om att opinionen skulle vända till hans fördel).

Allt det här leder oss till söndagens folkomröstning, där folket skulle rösta om hela sju frågor! Frågorna rörde bland annat huruvida människor dömda för korruption inte ska få ställa upp i politiska val, att politiker bara kan bli omvalda en gång, att sexbrott begångna mot barn inte kan preskriberas, att urbana områden och värdefull skyddad natur i fortsättningen skyddas mot gruvdrift, att det ska bli svårare att värdesätta natur ekonomiskt, och ifall en nationalpark skulle skyddas ytterligare mot oljeutvinning.

Att rösta ’Ja’ ansågs stötta Moreno, att rösta ’Nej’ skulle stötta Correa. Det blev ett rungande ’Ja’, Morenos sida fick mellan 60 och 75 % av rösterna, beroende på fråga.  Det här ska förhoppningsvis leda till förändringar som leder landet mot en mer demokratisk riktning vilken tar hänsyn till utsatta människor och naturen. Söndagens valdeltagande låg på 82,1 %.

Övriga fakta om röstning i Ecuador:
Att rösta i Ecuador är en obligatorisk handling, om du inte röstar får du betala böter. När du lagt din röst får du ett kort som du behöver bära med dig till nästa röstningstillfälle, och som till dess behövs vid exempelvis bankärenden. Har du inte röstat får du till exempel inte ansöka om lån. Män och kvinnor röstar separat i olika lokaler.

Hasta luego,
Tove och Matilda