Happy Pongal från Nicole hos Kudumbam!

För två veckor sedan inträffade Pongal, en Tamil högtid. Pongal är en skördefestival och ett av Tamil Nadus största firanden. Högtiden firas även i andra stater men under andra namn. Pongal pågår i fyra dagar med fokus på olika firanden. 

  • Den första dagen heter Bhogi Pongal och är den dag då man städar och rensar hemmet på allt onödigt för att beteckna en nystart.
  • Till ära av solguden firas den andra dagen Surya Pongal. Pongal härleds från pongu, vilket ordagrant betyder ‘att koka över’, men Pongal är också namnet på en gröt gjord på ris, mjölk och jaggarey som offras till solguden. Jaggareyn som finns i både Pongal men även skördas och bearbetas från sockerrör är på så vis representativ för skördehögtiden.
  • Den tredje dagen, kallad Maatu Pongal, firas för att hedra boskapen och hur de med arbetskraft och gödsel bidrar till jordbruket. 
  • Den sista dagen av högtiden är Kaanum Pongal som handlar om gemenskap och stärkandet av banden mellan par och familj.

Jag firade Pongal vid två tillfällen. Det första tillfället var med Kudumbam på Kolunji tillsammans med barnen som deltar i olika program där. Firandet bestod av att tillsammans förbereda Pongal som avnjöts vid lunch. Därefter erbjöds tal och sång och slutligen fick barnen nya kläder som de kunde använda under faktiska Pongal, veckan efter.

Det andra firandet skedde under Pongal, alltså veckan därpå och då firade jag tillsammans med Suresh från Kudumbam hos bonden Muniyan, hans fru Chitra, deras son Mahendran och deras gäster. De tillagade Pongal på traditionellt vis, vilket innebar att ett hål grävdes i marken över vilken man kokade gröten. De ställde även upp sockerrör runtom elden och under ställdes ljus, rökelse och offergåvor i form av mat. I och med att detta var tredje dagen, alltså Maatu Pongal, matades även korna med Pongal. Kvällen avslutades med fantastisk middag på ett bananblad och en helt underbar solnedgång. 

Utöver detta visade Muniyan även sina fält där han har två olika sorters ris, jordnötter, sockerrör samt ett fält med mixed cropping där det växer gurkmeja och lök. Mixed cropping är en av de tekniker som Kudumbam använder och tränar bönder inom där man odlar olika sorters grödor samtidigt. Detta för att minimera risken att skörden skulle misslyckas, men även för att minska skadedjur samt öka jordens bördighet. Muniyan är en bonde som brinner för ekologiskt jordbruk och har nyligen börjat samarbeta med Kudumbam. Han berättade även att han höll på att experimentera med vilken typ av aubergine som ger mest avkastning och tar minst skada av skadedjur, genom att plantera olika sorter samtidigt. Att han var stolt över sitt arbete framgick tydligt och med tanke på det jobb och den dedikation han lagt ner är det föga förvånande.

Pongalfirande vid Kolunji-farmen.
Pongalfirande hos Muniyan och Chitra
Chitra som målar lergrytan som Pongal ska kokas i.
Muniyan visar sitt risfält
Muniyan vid sin mixed cropping åker med lök och gurkmeja. I bilden längst ner till höger ser ni gurkmeja.
Gäster plus mig och Muniyan (andra från höger)
Den underbara solnedgången

Fishing on dry land

Travelling along the southeastern coast of India, one sees unutilised fishing boats docked along the open harbours. They are emptied just like the Bay of Bengal is emptied of fish. The reduction of fishes is due to a few tangible factors. Overfishing due to the mechanising of fishing, and the increasing depletion of a mature fish population which would allow sustainable reproduction. This is set in the background of a declining environmental habitat for the fishes, as severe pollution from surrounding factories and rising water surface temperature has disturbed the biodiversity and ruined the much needed plankton. These factors have dramatically reduced the yield of fishermen and pushed them harder to raise their nets with a bigger haul. Consequently, this creates a negative loop with further reductions in yield and forcing more fishermen to make up for the lost yield by turning to fish for a larger variety of fishes.

The lack of fish and the shrinkage in size has plummeted the market price, thus minimising the profit margin and negatively affecting the finances of fishermen households as living wages of fishermen have diminished. Furthermore, the economic development over the past decade has not been beneficial to the fishing industry. A local fisherman, Kumaran (43), explains that inflation has not followed the same patterns for the fishing industry as for other industries and forms of commerce, e.g. the price of gold has gone up eightfold whilst for fish only fivefold in the past 20 years.

Many of the problems the fishermen are facing in the region go beyond their power. Efforts from the government’s side to tackle the problem of overfishing are there, but are few and rarely enforced. At the beginning of 2019, the government banned the use of trawlers (trawlers are medium-sized ships with nets that sweep the ocean floors) as a measure to stop the depletion of the ocean floors (Hemalatha, 2019). The director of the Bay of Bengal Programme Inter-Governmental Organisation, Yugraj Yadava, explains

“It was agreed that there is a need to reduce the number of trawlers for two main reasons. One that there is excess catch and two to reduce the damage on the ocean bed and to the ecology that bottom trawlers cause” (ibid.). Yet, there are still many trawlers sweeping the ocean floors of the vast Bengal bay (ibid.). The enforcement of the ban lacks proper scrutinising measures, thus making the ban purposeless.

Another example of Indian government efforts is the enforcement of annual fishing bans as an effort to help the fish population recover. The annual 61-day ban along the coast of Tamil Nadu “has aided in the recovery of habitat and regeneration of stock through recruitment” (Amali Infantina et al., 2020:1), yet the fishermen are left to dry on the vast shore. Minimal governmental substitutes are given, and not without struggle. “[T]he ban relief amount was revised from Rs 2,000 to Rs 5,000  [approximately 26 USD to 67 USD] per ration card for 60 days. It was also observed that the ban relief amount is usually disbursed only after the ban period in late June. Infantina et al. (2017) recommended that the ban relief amount needed to be enhanced from Rs 2,000 per family to Rs 9,000 [approximately 26 USD to 120 USD] (@ Rs 200 [2,6 USD] * 45 days) at the suggestions of the fishers.” ((ibid.:6) But the relief efforts are not enough to compensate for the accumulated economic generation the fishing industry produces, “2.04 million man-days were lost during the closed season accounting for a total labour income loss of Rs 1638.2 million  [21,8 million USD] to the mechanised fishing sector for the entire Tamil Nadu” (ibid.:5). To put it simply, no sustainable solution has been given to compensate for the reduction in profits and minimized household income.

The financial despair has forced the fishermen to employ somewhat questionable measures. Essentially, some of the fishermen have resorted to fishing illegally in Sri Lankan waters (Palk Strait) as the schools of fish are greater and more diverse there than in the Indian waters. The fishermen are exposing themselves to criminal conduct as they are fishing outside of Indian maritime borders. If caught the fishermen can be imprisoned for three months. Despite the risks of getting caught, the fishermen still feel that they have to fish there as there is no other choice for them to make their livelihood. The household  income is often single-sourced and highly reliant on the man, often a fisherman, putting families in desperate financial situations.

Kudumbam, a local NGO, has increased its efforts to help the fishing community in diversifying their sources of income. Central to this plan: WOMEN! The organisation has established micro-loan programs, called joint liability groups (JLG), where women have the ability to identify possible business ventures the women (themselves) deem to be financially viable. The JLG follows a communal focused model, where common responsibility of the loans allows a sense of financial stability and minimizes the perception of the debt burden. Moreover, it has opened banks to be more entrusting in women’s financial abilities and capabilities.

In a small village outside Tharangambadi, formerly known as Tranquebar, we meet a group of women. Women who are married to fishermen and have first-hand experience in the decline of fish, as wallets become thinner and dinner tables have become smaller. More importantly, these women are participating in the JLG and explain how the micro-loans have allowed them to venture outside of the sale of fish and find other income sources. It is common to see the women open their own petty shops, buy animals like cows, chickens, goats, small pieces of land for framing or even renovate houses/homes for rental. These efforts have resulted in some financial relief, as the household now has more than one source of income.  It has made life slightly better as they now have the ability to think long term and find other treasures on dry land instead of depending on the fruits of the ocean.

The addition of the micro-loans have helped and given the communities as a small leverage, unfortunately, it does not solve the whole problem they are facing.

Borta bra men hemma bäst

”Nu är vi i Indien igen” var det första Maja sa när vi klev av tåget i Madurai. Jag förstod precis vad hon menade. Två veckors semester i Kerala hade nästan fått oss att glömma det intensiva organiserade kaos fyllt av dofter och ljud som är det Indien vi har lärt känna. Men tågstationen i Madurai fick oss genast att minnas. Och även om det efter en sömnlös natt på tåg kändes intensivt i överkant kunde jag inte låta bli att le inombords. Att komma tillbaka till Tamil Nadu kändes lite, lite som att komma hem.

Även om det ibland kan vara påfrestande och tålamodsprövande att bo här i Trichy så är det i alla fall aldrig tråkigt. På väg till kontoret i morse såg jag plötsligt på den smala gatan en stor flock med får komma emot mig. För att undvika mötet gjorde jag en snabb högersväng in på en annan gata. Bara för att upptäcka att där istället för gata var ett enormt hål, och bakom det en lika enorm jordhög. Smidig som jag ju är balanserade jag förbi både hålet och högen medan de svettiga männen på hålets botten vinkade glatt.

När det är så spännande att gå till jobbet gör det inte så mycket att vakna i ottan av ropande försäljare och skällande hundar igen, eller att byta ut toast och kaffe mot idly med kokosnötchutney till frukost. Vi är helt enkelt glada att vara här igen, och redo för nya äventyr!

SONY DSC
Solnedgång från vårt tak

Det viktiga vattnet

SONY DSC
Nature clubs på Valiyampatty School

Kolunji Ecological Farm and Training Centre arbetar med 24 byar. Några av dem har vi fått möjligheten att besöka för att få en inblick i bybornas vardag. Många av de jordbrukare vi har träffat visar gärna upp sina grödor och åkrar samtidigt som de erbjuder en jordnöt eller två. Vi får också berättat för oss hur de allt mer sällsynta dagarna med regn påverkar skördarna.

Hemma i Sverige kanske vi inte märker av klimatförändringarna så mycket, livet rullar på som vanligt, men för jordbrukarna i det torra Tamil Nadu är det uppenbart. Allt lägre vattennivå i brunnar och dammar och torrare,  svårarbetad jord är två exempel på två variabler som påverkats som i sin tur påverkar mängden skörd.

Detta är en så pass viktig fråga att Kolunji startat Nature Clubs på elva allmänna, kostnadsfria, skolor i några av dess sammarbetsbyar. Förutom att lära sig om ekonomiskt sparande och biologiskt gödsel går projektet ut på att elever i sjunde och åttonde klass får rita upp sina byar i olika ämneskartor;

– Biodiversitet, där eleverna lär sig om byns grödor och dess cykler.
– Det sociala, där eleverna får lära sig om antalet familjer i byn, hur många som studerar etc.
– De kollektiva resurserna, där eleverna får lära sig om byns olka resurser.

Vi fick chansen att besöka en av skolorna när de ritade upp byns kollektiva vatten
resurser. De gröna fälten, orangea dammarna och gula vattentankarna ska ge eleverna en bild av sin egna bys resurser, hur de fungerar och vart de finns. Allt för att underlätta livet på landsbygden.

/Jonna (foto) och Anna (text)

SONY DSC
Water resource mapping på Valiyampatty School

SONY DSC
Barnen i Nature Clubs ritar upp byn och markerar vilka vattenresurser som finns och var de ligger.

SONY DSC
Även de odlade fälten sätts ut på kartan

 

Dagens andra aktivitet var trädplantering.
Dagens andra aktivitet var trädplantering.

 

SONY DSC
Marken kring plantan täcks med växtmaterial för att minska avdunstningen.

 

Ett första besök till Kolunji!

Igår var vi på Kolunji Ecological Farm, en gård där Kudumbam har bedrivit ekologiskt jordbruk och agroforestry sedan 1990. Det var otroligt vackert och jätteintressant! Vi fick träffa all personal och fick en grundlig guidad tur, jättegod (och kryddstark) mat och massa nya myggbett. Fullproppade med intryck däckade vi klockan nio. Här får ni lite info om vad de sysslar med på Kolunji i byarna runtomkring:

Vi besökte Ammankorai Community Forest, en av de 11 Community Forests Kudumbam etablerade under mitten av 80-talet, som en motreaktion på statens initiativ att anlägga eucalyptusplantager i området. Skogen, som idag sköts gemensamt av två närliggande byar, ger människor örter som används till mat och medicin, ved till bränsle och virke, och möjlighet till rekreation. Dessutom har grundvattennivån i området höjts vilket ökat vattentillgången i byarna.

Mrs.Viji, en av Kudumbams personal, och Community Forests största damm.
Dammen fungerar som vattenkälla till de två byarna och den närliggande växtligheten.

Ammankorai Community Forests' major pond. A water source for nearby villages.

kolunji-3kolunji-5
Vi blev, med hjälp av översättning, guidade runt i skogen av Mr.Rengaraj Karruppan.

Kolunji Ecological Farm startades 1990. Målet var att visa hur ekologiskt jordbruk med traditionella grödor och agroforestry i praktiken innebär ett långsiktigt hållbart jordbruk. Idag är gården center för kurser och workshops Kudumbam håller inom de projekt de bedriver i området.

kolunji-7
kolunji-6Det som odlas på gården används till matlagning, medicin och i undervisningssyfte. 

kolunji-8
Eftersom staten Tamil Nadu är väldigt torr med lite regn så ger man på
Kolunji tips och ideér på hur man på många olika sätt kan förvara regnvatten.

kolunji-9kolunji-10
På Kolunji försöker man arbeta med kretslopp. I en kompost (t.v) hamnar därför både gödsel och matrester. Mr.Chelladurai visade oss också odlingar av Azola(t.h), näringsrika alger man tillför foder och åkern.

På gården finns även Vidivelli Children’s home. Det startades upp 1996 och i nuläget bor det 14 barn där. De går i en närliggande skola från första klass till dess de gått ut grundskolan. På gården får de lära sig att odla grönsaker i deras egen trädgård.

Läs gärna mer på Kudumbams hemsida:
http://kudumbamorganisation.wordpress.com

KRAMAR!