Förra veckan fick vi möjligheten att åka till Quevedo (cirka 5-6 timmar sydväst om Quito med buss) för att spendera tid och lära känna arbetet som Centro Agrícola de Quevedo utför. Det var en vecka full med glädje, kunskap och matbananer. Staden Quevedo ligger i provinsen Los Ríos och hör till “la costa”. Eftersom lilla Ecuador uppvisar stor mångfald gällande klimatzoner är landet uppdelat i tre delar; la costa (kusten), la sierra (berget) och el oriente (orienten). Klimatet i Quevedo är alltså varmt och fuktigt. Historiens alla vulkanutbrott med tillhörande lava, samt klimatet i sig har gjort provinsen Los Ríos till en av de bördigaste i landet. Till skillnad från kalla och relativt svårodlade Píntag (där Fundación Cambugáns gård ligger), vallfärdar transnationella storföretag till Quevedo och Los Ríos. Under vår bussresa dit blev det tydligt när smågårdar med polykultur på brant terräng övergick till stora monokulturer med banan, majs, kakao, kaffe etc på de bördiga slätterna.
Till folket som lever på landsbygden, i stort sett bara bönder, erbjuder staten så kallade “tekniska paket” till markerna. Paketen innehåller fröer och tillhörande bekämpningsmedel mot insekter, svamp och annat som kan tänkas skada de framtida plantorna. Det är alltså storföretagen som ger ut sina ofta genmodifierade produkter med tillhörande gifter genom staten (enligt konstitutionen ska Ecuador vara en stat fri från GMO och i harmoni med naturen).
Centro Agrícola cantonal de Quevedo – För rätten till vattnet, jorden och livet. Foto: Tove Dahlbom
Centro Agrícola de Quevedo kämpar med att bönder istället ska använda sig av agroekologi och agroforestyoch inte falla för frestelsen med “tekniska paketen”. Bland annat har organisationen sen ett antal år ett bankkooperativ där medlemmar kan ansöka om mikrolån. Alla medlemmar lägger in en liten summa månatligen som resulterar i återbäring i slutet av året, beroende på låntagares återbetalning för tillfället. Medlemsbanken bygger mycket på förtroende, och än så länge är banken tillräckligt stor för att klara den nuvarande kapaciteten, men de planerar ändå att växa och lära på ett hållbart sätt.
Regnig och rättvis lördagsmarknad i Quevedo. Foto: Tove Dahlbom
Organisationen kämpade länge för att få hålla i en marknad i Quevedo. Staden hade dispositionsrätt till konceptet, men efter en långdragen kamp kunde Centro Agrícola återta sin plats. Idag finns 10-20 producenter (medlemmar eller associerade med Centro Agrícola) på plats varje lördag och säljer agroekologiska varor. För att undvika “falsk konkurrens” så garanterar organisationen att varje producent är ensam om att sälja sin produkt, till exempel en säljer vaktlar och vaktelägg, en säljer matbananer. När vi var där så regnade det väldigt mycket, därför var antalet producenter och besökare lite lägre än vad som är vanligt.
Emblematiskt för kusten: Matbananer! Foto: Tove Dahlbom
En del av Centro Agrícola är samhällsprojektet ’Machete y Garabato’ som arbetar i grannkommunen Mocache. Projektet startade med kollektivt arbete för att städa och rädda floden som rinner genom området och utvecklades sedan till den rörelse det idag är. Grannar och boende i närområdet arbetar tillsammans och hjälper varandra att utveckla användandet av agroekologi, med olika tekniker, uppmuntran och dela plantor och fröer med varandra. Centro Agrícola har ett liknande “klubbhus” där det även genomförs aktiviteter som bingo och fester och där grannarna har en plats för umgänge och utbildning. ’Machete y Garabato’ är också en del av ett större nätverk som har utbyten och utbildningar med andra likasinnade organisationer på kusten.
Centro Agrícola, ett rättviseprojekt värt att lära av!
Hasta luego, Matilda och Tove
P.S. Inom kort kommer ett inlägg om kakao från Quevedo-besöket, håll till godo!
