Kategori: – Cambugan

Läs gärna del 1 först. 

…och sedan har vi den andinska björnen, el oso andino. Starkt hotad av mänsklig påverkan i form av jordbruk såväl som klimatförändringar, lever hon i en stadigt minskande korridor av molnskog högt uppe i Anderna. Då hennes territorium minskar beger hon sig att söka föda i de odlingar som brer ut sig, alldeles intill hennes naturliga habitat. Favoriterna är banan- och majsplantor och hon tvekar inte för att mumsa i sig även caña om det är det som bjuds.

Hennes stora aptit innebär problem för de lokala bönderna då deras levebröd mumsas upp i rask takt av en hungrig, pälsig fyrfoting – Carlos själv såg en i sina odlingar så sent som i förra veckan. Därför finns ett stort lokalt agg mot denna söta björn, och för några decennier sedan hanterade man problemet genom att helt enkelt skjuta av skadedjuren. 

Organisationer och universitetsforskare såväl som statliga myndigheter målar upp lokala jordbruk som ett stort hot mot den andinska björnen, och arbetar därför mot att landsbygdsinvånare ska börja syssla med annat för att försörja sig. Att minska mängden småbruk i molnskogen vore helt klart positivt för björnen på kort sikt. 

Men vad är de bakomliggande orsakerna som driver Carlos och hans grannar att avverka björnens habitat för sockerrörsodling? Jo, att de vill kunna delta i det globala ekonomiska system som ihärdigt marknadsförs som ideal. Kanske behöver man inte avverka urskog för att odla mat för familjens konsumtion, men det krävs en viss disponibel inkomst för att kunna transportera sig, betala kläder, förbrukningsvaror, mobiltelefon, el och internet. 

Intressekonflikten benämns människa – fauna, men i grund och botten står inte människors intresse emot djurens. Enligt en rapport från REDD+ beror 35% av skogsavverkningen i Sydamerika på små lokalägda odlingar, och 65% på storskalig industri. Marknadsekonomins krav på oändlig tillväxt genom konsumtion är drivkraften till (både lokal och kommersiell) skogsavverkning, oljeborrning, gruvverksamhet och kraftverk som förstör känsliga ekosystem. Följderna av dessa verksamheter – föroreningar, bränder, klimatförändringar och naturkatastrofer – är katastrofala för både människor och björnar. 

Att ställa människan mot djuren genom att försöka ändra landsbygdsbornas sätt att leva för att bevara björnens habitat är att behandla symptomet, inte sjukdomen. Låt oss rikta krafterna där de hör hemma, för att skapa en värld där allt som lever har förutsättningar att frodas. 

Ekosystemen mot det ekonomiska systemet är den riktiga kampen.

Hej!
Nu har vi, Astrid, och Fanny, varit i Ecuador i drygt två veckor. Vi gör praktik på Fundación Cambugán och blev fantastiskt fint välkomnade på flygplatsen. Organisationen har kontor i Quito och bor gör vi på deras agroekologiska experimentgård i Pintag, ca 1,5 timme sydost om huvudstaden. Än så länge har vi inte fått någon specifik uppgift av organisationen utan mest hängt runt. Vi hoppas verkligen att det blir lite mer verkstad framöver! Trots få arbetsuppgifter har vi haft det bra, alla är supersnälla, vi bor bra och har lärt oss mycket – inte minst spanska. Denna helgen har det varit “Día de los Difuntos” och därmed ledigt fredag-måndag. Jag och Fanny passade därför på att åka till Amazonas. Vi åkte till en stad som heter Puyo och gjorde därifrån en tredagarstur med båt. Otroligt vackert, grönt och blött! Här kommer lite bilder från de senaste veckorna. Hoppas att ni har det fint!

Mvh Astrid och Fanny

I utkanten av staden Pintag, cirka en timme från Quito, ligger Granja Agroecológica San Isidro (GASI). GASI är en del av Fundación Cambugáns verksamhet och är den plats jag och Elise bor på under vår vistelse i Ecuador.

Gården har varit i Fundación Cambugáns ägo sedan 2009 och är ca 10 hektar stor. Som det mesta i det andinska området ligger den på en sluttning och längst ner i dalen rinner en å. På andra sidan ån vill Fundación Cambugán restaurera marken och återbeskoga, något är deras hjärtefråga.

På gården bor och arbetar också Don Hector som med stor kunskap om växter och djur alltid finns till hands om vi har frågor eller funderingar. Jobbar här gör också Jorge som är agronom. Han ansvarar för driften av gården och de projekt som bedrivs här.

Ett av dessa projekt är Mushuk Tukuy, ett nätverk av lokala jordbrukare. Mushuk Tukuy är Kichwa och betyder ungefär återfödelse. Nätverket startades upp i år och består hittills av cirka 10 personer. Mushuk Tukuy träffas varje torsdag, ibland hos någon av medlemmarna och då hjälper vi till med arbetet på gården vi är på, följt av lunch med hela gänget. Träffas vi inte hemma hos någon sker mötena på GASI och då kan olika saker stå på schemat, vi har bland annat bakat bröd inför Dìa de los Difuntos, tillverkat physalis marmelad och lärt oss om sticklingar av Jorge. Tillsammans diskuterar Mushuk Tukuy viktiga frågor, hjälper varandra att utveckla sina verksamheter och stöttar varandra genom produktionen.

Att gården är agroekologisk innebär bland annat att inga bekämpningsmedel, konstgjorda hormoner eller GMO används. I samma odlingsbädd odlas också flera olika typer av växter, inte bara en, för att öka mångfalden. Gårdens fokus ligger på konservering av inhemska plantor och växter. I framtiden kommer ett mer djupgående inlägg om agroekologi och hur det fungerar i praktiken.

Här finns två växthus, ett där det odlas grönsaker, frukt och örter, och ett som är till för inhemska växter. Det är framför allt växthuset med matproduktion som det arbetas aktivt med men organisationen hoppas på att snart få igång arbetet i det andra växthuset också. Delar av maten som produceras i det större växthuset säljs på kontoret som ligger i Quito. Just nu har vi dock ett överskott av produkter, vi producerar mer än vad vi lyckas sälja.

Ett nytt inslag på gården sedan drygt två veckor tillbaka är tre bikupor som står längre ner i dalen, varje kupa inhyser cirka 15 000 bin.

Förutom vi människor bor här också sex kor, tre lamm samt hunden Rambo.

Hej!

Här kommer ett kort inlägg för att presentera oss som gör vår praktik på Fundación Cambugán i Ecuador. Det är vi, Elise och Agnes, som under fem månader kommer delta i arbetet som organisationen gör. Verksamheten består bland annat av studier och restaurering av molnskogen och arbete på den ekologiska gården Granja Agroecologica San Isidro.

Vi har nu befunnit oss i drygt en månad i Ecuador och börjar komma in i livet här. Vi lär oss nya saker varje dag, stort som smått, och vi är båda två otroligt förväntansfulla över de kommande månaderna, över allt vi kommer få uppleva och lära oss här.

Det ni kan vänta från oss i framtiden är inlägg om restaurering av molnskogen och ekosystemet där, ekologisk odling, lokala produktionsnätverk, workshops för stora och små och mycket mer. Vi syns!

Tack Jonathan Elbaz för den fina bilden!

Fem månader går verkligen fort. Plötsligt är det vår sista kväll, och vi har fram till nyss haft fullt upp! Vi har rest runt och filmat, fotograferat och intervjuat; själva blivit intervjuade; deltagit i nätverksarbete och i utbildning för fågelguider; sammanställt och genomfört analyser; gått på språkkurs i kichwa; jobbat på mässor; hållit i matlagningskurs; letat kakaosmör och kaffe att ta med hem; bestigit berg; skördat på gården; ätit choclitos, bolones  och cevichochos; motat bort arga hundar och tjyviga hästar; fightat attackerande tuppar; jagat förrymda kor; börjat förbereda vårens informationskampanj i Sverige; vandrat i molnskog; översatt diverse dokument; mys-kollat på eldflugor efter regn; mött nya människor; spanat på kolibrier och andra fåglar, osv… Vi har ständigt varit med om och lärt oss nya saker! Vad ska vi då göra med all vår praktikantvisdom? Dela med oss av den, såklart! (och ja, det blir listor här också, precis som i Saras och Cajsas sista inlägg från Bolivia, listor är ju ändå listor..!)

Vägen till molnskogsreservatet Cambugán. Foto: Matilda Norelius

3 saker som vi uppskattar med livet i Ecuador:
1. Människorna! Hur vänliga, generösa och kärleksfulla de allra flesta är, trots tuffa livsvillkor blir en mött med öppen famn.
2. Variationen i (det relativt lilla) landet – kusten, bergen och orienten bjuder på olika klimat och kultur
3. Höns eller marsvin på bussen? Inga problem! 40 kuttrande marsvin som bor i köket? Inga problem!

3 saker som har krävt mer tid att vänja sig vid:
1. Tidsuppfattningen är flexibel – Möten flyttas i sista stund, människor uteblir utan förvarning eller kommer två-tre timmar försent till planerat möte/aktivitet
2. Portionsstorleken vid alla måltider (halva tallriken är ofta ett berg med ris!)
3. Småbönders hårda liv

5 saker att tänka på inför praktik:
1. Det är upp till dig hur mycket du vill lära dig! Vad vill du få ut av praktiken?
2. Kulturkrockar är inte alltid dåliga, ofta väldigt kul faktiskt
3. Du vet inte vad som väntar dig! Res med ett öppet sinne!
4. Det kan ta tid innan nystartade projekt verkligen kommer igång
5. Wow!!

Kolibri vid Bellavista Lodge. Foto: Matilda Norelius

Det känns ärligt talat jäkligt trist att åka hem, vi har haft en helt underbar praktik här hos Fundación Cambugán! Något att se framemot är i alla fall att efter påsk samlas alla vi praktikanter åter på Biskops-Arnö för att börja arbeta med vår informationskampanj som vi sedan ska jobba med resten av våren. Håll utkik!

Chaocito por ahora!

Matilda och Tove

I februari började vi äntligen ett tätare samarbete tillsammans med Fundación Cambugáns nätverk av producenter här i Píntag. Enligt ett rullande schema ses vi en gång i veckan hos en av kvinnorna (det är hittills bara kvinnor som deltar) eller här på gården och arbetar tillsammans. Tillfället är förutom samarbete och gemenskap även till för praktisk utbildning av agroekologiska arbetsmetoder och tekniker som Carmen, utbildad agronom och ansvarig för gården i Píntag, lär ut. Alla deltar med entusiasm och vi utbyter kunskap, erfarenheter och tankar om odling, livet, ja allt möjligt! Det är verkligen glädjefulla timmar som avslutas med gemensam lunch.

Återhämtning efter hårt arbete i brant terräng och brännande sol hos Doña Marcia. Från höger: Doña Elena, Doña Marcia, Doña Rojelia och Carmen. Foto: Matilda Norelius

Under första besöket hos en ny medlem görs det en ordentlig rundvandring på gården för att kunna ställa en diagnos om vad som finns, vilket arbete som behövs göras, vilka produkter som odlas och vilka som producenten ska rikta in sig på, som “stjärnprodukter”. Exempelvis har Doña Rojelia, vår nyaste medlem,  fantastiskt många och fina physalis- och björnbärsbuskar som ger rejält med frukt varje vecka och som vi har hög efterfrågan på, perfekt!

Doña Marcia, Carmen och Doña Rojelia beundrar physalisbuskarna. Foto: Matilda Norelius

Varje gång vi ses och arbetar tillsammans slås jag av hur viktigt just ett sådant samarbete är. Inte bara för att agroekologi ska praktiseras av fler utan kanske framförallt för de relationer som byggs mellan deltagarna. Hittills är det bara kvinnor som är med och deltar i nätverket. Kvinnor som antingen bor själva med barn och barnbarn, gamla föräldrar eller vars män endast kommer hem under helgen på grund av arbete på annan ort. Det är otroligt starka och inspirerande kvinnor, jargongen är rapp men kärleksfull. Vi har kommit varandra nära och har otroligt kul tillsammans när vi jobbar.

Samarbete för att spänna metalltråd mellan två pinnar som ska fungera som spaljéer för björnbärsbuskar. Foto: Matilda Norelius

Jag hoppas och tror att det här samarbete kommer växa och hålla i sig länge till. Det finns många grannar till kvinnorna och gården som är nyfikna och sugna på att själva delta. I Píntag och många andra samhällen uppe i bergen är folket mer reserverat än till exempel vid kusten. En arbetsgrupp som denna kan få invånarna att öppna upp sig mer mot grannar och bli mer mottagliga för att ge och ta emot hjälp och kunskap. Under sådana förhållanden har Fundación Cambugáns arbete betydligt bättre förutsättningar att kunna sprida sin vision och sitt arbete till fler och få fler att engagera sig i arbetet att bevara och skydda den inhemska floran och faunan samt att konsumera hälsosammare produkter både för miljön och den egna kroppen.

Matilda Norelius