Mittmöte för Latinogruppen i Puyo

Ja, om läsarna på den här bloggen undrar varför det inte varit så tätt mellan inläggen från grupperna i sydamerika, kan här meddelas att det beror på ledighet och mittmöte. Min Montevideo partner är fortfarande på väg tillbaks, den mer miljövänliga bussvägen, medan jag själv skumpade, om än snabbare, över anderna och en vild Montevideohimmel med flyget.

Chiles bergskedja
Chiles bergskedja

För att resa från Montevideo till Puyo kan en antingen ta landvägen med bussar, företrädesvis genom Argentina, Chile och Peru nära havet. Men det går även flyg. Det går inga direkanslutningar, utan det behövs göra ett byte, exempelvis i Santiago de Chile och Lima, Peru till Quito där det sedan är buss 5 timmar söderut till Puyo.

Quito ligger på 2 800 meters (=mer andfådd) höjd omringad av berg. Puyo tillhör bergsregnskogen (=mindre mygg). Från Puyo till Centro Ecologico där Alejandra och Robert är baserade, är det sedan ytterligare cirka en timme med buss eller skjuts ut i skogen. Väl framme finns inget internet och telefonen har svag täckning. Tvätta kläder görs ofta i floden, en 20 minuters gångväg upp och nerför leriga stigar. Här fladdrar vackra fjärilar och solen speglar sig i bruset av forsandet. På kvällarna i huset spelas musik och samtalas det, ibland åkte vi in till närmaste samhälle cirka en halvtimme bort. Dock finns rinnande vatten, WC och dusch inne i huset. Spisen drivs av gas. Här är knutpunkten för allt arbete som pågår i organisationen och för praktikanterna på plats.

Mittmötet var en spännande möjlighet att ta del av varandras upplevelser hitintills från våra olika praktikanterfarenheter. Vi kunde lättare tala när vi såg varandra. Jag känner mig hedrad att vara en av Framtids Jordens praktikanter. Vi är ett fint gäng.

Bifogar lite bilder.

Folket tar fajten för en bättre väg

Strax innan julledigheten blev vi inbjudna att närvara på ett protestmöte gällande den undermåligt skötta och eftersatta kommunala vägen som bland annat går utanför vårt hus. Lucero Mora, drivkraften bakom Zanja Arajuno och ordförande för en av alla communitys i området uppmanade de boende i området att medverka och tillsammans bussades vi till Puyo. Dagarna innan hade Lucero även medverkat i radio för att uppmärksamma deras fråga samt bjudit in journalister till mötet. Det var även redan innan känt att varje tisdag bjuder kommunen in pressen för att informera om vad som händer i regionen Pastaza, alltså bästa dagen för att få gratis publicitet och med målade plakat och högljudda ramsor stod vi placerade utanför kommunbyggnaden och väntade på att någon ansvarig skulle komma ut. Mycket riktigt kom viceprefekten (motsvarande vice länsansvarig) ut för att möta oss. Så vad gäller saken egentligen om en bortser från vägens fysiska skick?

– Flertalet gånger har de yrkat på regionkontorets bristande uppmärksamhet för vägens skick samt invånarnas intressen.
– De har bett om att få till möten med ansvariga, men utan resultat.
– Vägen löper genom olika kommuner vilket försvårar ansvarstagandet, framför allt ekonomiskt.

Startskottet för kampen inleddes med att transportörerna av den lokala varan sockerrör börjat ifrågasätta möjligheterna att hämta upp varor från comunityn på grund av det dåliga skicket av vägen. Även det enda bussbolaget som kör genom området hotade med att dra in trafiken på grund av att deras bussar kunde gå sönder. Då enbart ett fåtal invånare i området äger bil så hamnar de flesta invånare i beroendeställning, både vad gäller möjligheten att ta sig in till staden men framför allt för att sälja sina produkter.

Medierna uppmärksammade sammankomsten och ett möte med alla communitymedlemmar och kommunrepresentanter hölls strax efter att ordförandena från de samlade communityna fått tala med pressen och framföra sin kritik. Väl under mötet fick talan gå mellan de ansvariga för infrastrukturen i regionen, vice prefekten och medlemmarna som är beroende av vägen. Efter mötet följde en grupp representanter från kommunen med tillbaka för att inspektera skicket på den nu omtalade vägen.
 MedaAndPrensa    IMG_5508
Nu slutade organiseringen av människorna i de olika communitys som en relativt lyckad kupp, då vi redan dagen efter protesten såg en grävmaskin stå vid en av de sämre delarna av vägen.
Men det finns även en bakomliggande orsak till varför vi tror att vägfrågan lyckades organisera ihop så många invånare. Många av de personer vi pratat med har nämnt att de upplever att politiken som drivs i detta område inte representerar befolkningen utan sätter företagens behov framför folkets. För ett par år sedan användes vägen flitigt av tung trafik som transporterade material för anläggning av en oljeledning. Under den tiden gjorde kommunen underhåll av vägen med jämna mellanrum. Idag, när majoriteten av den tunga trafiken, som framförallt är kopplat till oljeutvinningen, använder sig av en annan väg, har vägen inte fått underhåll på flera år. Det här är något många av invånarna upplever som ett svek av sina politiker, och ville nu ifrågasätta.

Relativt smala frågor som denna ger oss en inblick i hur prioriteringar som görs på regional nivå påverkar bönderna i vår omgivning. En undermåligt skött väg leder inte bara till skumpiga resor in till närmsta stad, utan skapar även stora hinder i försäljningen av varan som produceras av bönderna. Det leder också till att förstå att politiken och prioriteringar är starkt kopplade till den största ekonomiska varan i landet, oljan, där folkets intressen sällan hamnar bland förstaprioriteringarna.

Här nedan finner ni ett bildspel som gjordes för att senare påminna de boende om att en kan övervinna mycket genom att organisera sig, planera och utföra.

Festival Amazonía Indomable

Nyligen deltog Zanja Arajuno i en festival med temat ”Rädda Amazonas”, ett återkommande event som drivs av ett gäng ungdomar, bland annat Andrés från vår organisation. Tanken med festivalen är att samla folk som arbetar inom många olika sektorer i Ecuadorianska Amazonas och skapa långsiktiga planer för en hållbar framtid. Festivalen, som firar 5 år i år inleddes med ett antal föreläsningar och avslutades med livemusik och annat kul.

FestivalPosters

Bakgrunden till varför denna festival, samt upproret existerar ligger i den tveksamma behandlingen av ursprungsbefolkningen i Amazonas. Lokal maffia och nationella samt transnationella företag har under lång tid, med start sen kolonialtiden åsidosatt ursprungsbefolkningens rättigheter att verka fritt i Amazonas. Om kolonialherrarna på den tiden lockades av guld, kryddor och gummiplantor så är det idag gruvdrift, olja och trä som dominerar och stora områden i Ecuadorianska Amazonas är idag bortom räddning på grund av föroreningar och avskogning. ”Amazonía Indomable” samlar gräsrotsorganisationer och för samtal med både fiender och medkämpar i en kreativ arena präglad av kultur och musik samt kunskap och framåtanda.

PaintedKids BridgeJump
CLOWNS FestivalBanner
Det festivalen varje år bjuder på är bland annat:

* Medverkan av personer och organisationer på scen och i olika stånd/workshops.
* Medverkan av olika artister, dans, teater, måleri
* Video -och fotoutställning
* Bjudning av traditionell mat och dryck, t ex Guayusa Amazon och Chicha Area

Vi praktikanter hade som första uppgift att dokumentera kalaset i bild och video.

Här kan du se videon från festivalen! –> https://vimeo.com/114035627

Tack för oss!

R&A @ CEZA

 

 

Borgmästarfjäsk och besök från Kawsay Bolivia

Nu har det gått en månad sen vi kom till Ecuador. Vi har varit på Zanja Arajuno ca 3 veckor och har nu senaste tiden kommit igång med de två projekt vi har här i centret. 

Efter ett möte då borgmästaren av Santa Clara (kommunen som vi tillhör) besökte comunityn blev vi introducerade och fick möjlighet att fjäska lite för att veckan efter kunna besöka kommunhuset i Santa Clara. Där sitter alla som arbetar med områdets infrastruktur, stadsutvecklare och politiker. Perfekt för oss som ser ett gyllene tillfället att be om all geografisk information som vi inte hittat på egen hand! Vi blir presenterade för ingenjörerna som sitter med bland annat områdets VA och avfallshantering, och bestämmer att vi kommer tillbaka dagen efter för att kolla på ritningar och få del av deras GIS-data.

Det var lättare sagt än gjort.

meetingwithmayor

Då vi ännu inte anpassat oss till de tidiga dagarna (som börjar innan 05.00 på morgonen) väljer vi att inte åka med skolbussen som åker kl 05.30, utan försöker ta oss till staden på egen hand. Vi beger oss mot den större vägen där bussar passerar och får ofrivilligt sällskap av Mapuche, en av hundarna som vi bor med. Vi hade hoppats på att det skulle passera en bil längs med den 5 km långa vägen och försöka lifta. Men nej. Ingen bil passerade och istället fick vi känna på en brännande ekvatorsol på maximal effekt. När vi äntligen kommit fram till den stora vägen har Mapuche vägrat gå hem och hans tvångsbeteende av att skälla och jaga varenda bil blir värre än någonsin. Det slutar med att vi måste vända och gå tillbaka i den stekheta solen för att göra ett bättre försök dagen efter. Det försöket går betydligt bättre, efter en lång dag med att gå igenom oändligt många ortofoton hittar vi tillslut de som omfattar vårt område, och med dem tar vi ett stort steg in i våra projekt.

Förra veckan fick vi besök av Ministerio del medioambiente, Ecuadors miljömyndighet. De har ett pågående projekt med att märka de djur som landets olika räddningscenter tar hand om. Det görs dels för att minska riskerna för att djur som tas hand om i räddningscenter inte hamnar i olaglig djurhandel och för att ha större kontroll över rehabiliteringen av djuren. Det var spännande att se detta gäng människor med ett högt tempo och imponerande vana gå in och märka alla djur. 

Monkeyhanging  turtlechip2

Solnedga?ng El Altar

Några dagar senare fick vi höra att medlemmar från Kawsay Bolivia som var på väg mot Cayambe även skulle besöka centret. Det korta besöket var en trevlig krydda i vardagen i djungeln, där vi för det mesta är ensamma med djuren. Vi fick tyvärr inte tillfälle att prata så länge då alla apor och papegojorna stal den mesta uppmärksamheten, men det var kul att få träffa delar av organisationen från Bolivia. 

KawsayPPL

Utöver alla dessa besök fick vi ett sista besök av en svensk tjej, Helena, som åker runt i Colombia, Ecuador och Peru och besöker olika organisationer som jobbar med agrobiologisk mångfald och landsbruksutveckling. Då vi inte hade speciella helgplaner så hängde vi på Helena till Riobamba där vi passade på att besöka Central Ecuatoriana de Servicios Agricolas, CESA, som är en organisation som bland annat arbetar med förvaltning av vattenresurser. Perfekt tillfälle att se staden och dessutom skapa kontakter inom liknande organisationer.

Over and out.

Alejandra och Robert

Djungelnytt #3 : Revolt och personlig utmaning

Ovan:  Fiesta i Baños där folk dansade mitt på blanka dagen iförda traditionsenliga kläder.
Nu till veckans update.

Den primära varan som odlas i området där organisationen CEZA ligger är sockerrör. Sockerrören (caña på spanska) skördas kontinuerligt och säljs framförallt som ”frukt” där man antingen äter den som den är, eller pressar den till sockerrörsjuice. Sockerrören som inte är lämpliga för förtäring, används istället till att
tillverka alkohol.

 working

Alkoholproduktionen är en viktig del av sockerrörsodlingen, eftersom den bidrar till att alla sockerrör som produceras kommer till användning. En fråga som har berört hela communityn (La Mariscal) på senaste tiden är prissättningen av sockerrören. Problematik har uppkommit då uppköparna har utformat ett lagligt avtal för försäljningen, och detta utan att ha diskuterat eller avtalat om priset med de som säljer, dvs bönderna.

Representanter från communityn har därför uppmanat bönderna att strejka mot de orättvisa uppköparna, och stoppa all försäljning tills avtalet är omförhandlat. Vi har under veckan medverkat i möten där stora delar av La Mariscal samlats för att diskutera hur de ska agera gentemot prissättningen.

Vi har fått se hur utmanande det kan vara att få alla i en community att agera mot ett gemensamt mål, framförallt när medlemmarna har skilda förutsättningar. Vår uppgift som praktikanter har tidigare varit ganska diffus men börjar nu klarna upp sig.

dogsunset       tovolcanoe

Senaste mötet vi hade med de ansvariga på organisationen ledde bland annat till att:

Alejandra kommer titta på hur man kan öka dricksvatten kapaciteten då man idag enbart förlitar sig på direkt uppsamlat regnvatten. Detta arbete har inletts med att vi har begett oss ut i skogen för att hitta centrala och förenande avrinningsområden. Tanken är att man ska utnyttja dessa områden för att öka mängden dricksvatten.

För Roberts del vill organisationen ha en översiktskarta över dess tomtarea då dess gränser är knappt definierade samt information om vad för typ av skog och verksamhet som finns inuti. Det är dels till för organisationen men även för eventuella besökare. Även fast vi har lite olika uppgifter så samarbetar vi med det mesta.

survivorecuadorVi har också varit på vår första tur i skogen för att kartlägga en rutt med GPS. Rutten gick till ett vattenfall, vilken var väldigt tjusigt att se men vi hamnade lite vilse på vägen tillbaka och fick med machete slå oss igenom flera timmar djungel. Det är dock spännande vad som kan dyka upp när man går vilse. Vi såg dels en hel del nya blommor och djur samt ett megastort träd som ni kan skåda på bilden i detta inlägg. Helgen har spenderats i bergsstaden och backpacker-meckat Baños där vi bland annat har trekkat upp till 3800 meter på     den 5023 meter höga och aktiva vulkanen Tungurahua. Otroligt mäktigt men samtidigt synd att man inte får bestiga kratern…

Tack för oss, på återseende!

R & A @ CEZA

Ps. Den gunga ni ser finns vid Casa del Arbol, Baños!

takenoverbyplants2

allieswingin2

Hälsningar från djungeln

Efter ett avsked från våra vänner som åkte till Cayambe, norr om Quito begav vi oss söder ut mot Puyo. Bussresan tog ca fem timmar, klimatet blev både varmare och fuktigare. Väl framme i Puyo togs vi emot av våra handledare och åkte ut till centret som ligger en timme in i skogen längs en skumpig landsväg.

Vi bor i ett stort trähus tillsammans med fyra volontärer, som kommer vara här i 3 veckor, och ett flertal djur. Organisationen har delvis en verksamhet där de arbetar som rehabiliteringscenter för djur som ska återinföras i naturen samt ett mer strategiskt arbete med communityn. Organisationen drivs främst av två eldsjälar Lucero och Medardo, som med kämparanda försöker organisera bönderna för att kräva bättre villkor och skapa en enad comunity.

Vi har hunnit med mycket de första dagarna, bland annat fått vara med i den dagliga skötseln av centrets djur. Däribland tar centret hand om två papegojor (guacamayos), 6 guatusas (gnagare som liknar en jättestor råtta/marsvin, fast väldigt mycket sötare), 20 sköldpaddor i varierande storlek, ett minkliknande djur, två mindre krokodiler, ett 20-tal Herr Nilson apor och 4 större apor. Därtill vakar hundarna Mapuche och Coco huset. Juste, och en lite mindre apa, Pancho, som gillar att smita in i huset.

Vi har också hunnit följa med på ett comunitymöte och se Lucero, som är ordförande, i full action. Vi fick också möjligheten att träffa stora delar av människorna som utgör comunityn och vara med när de diskuterade handeln och prissättningen av den primära varan som produceras i området, sockerrör.

Första veckan har vi alltså fått ett smakprov på vad vi kommer att kunna vara med på under de kommande månaderna. Förutom att försöka sätta oss in i vad organisationen arbetar med har vi försökt anpassa oss till vårt nya hem. Försökt anpassa oss till den högljudda orkester av groddjur, syrsor och andra kryp som sätter igång och sjunger så fort solen lyst klart för dagen. Försökt att sova trots att det pågår ett fullskaligt krig mellan aporna som bosatt sig på taket. Försökt att inte hoppa högt av skräck så fort en ser en kackerlacka, och försökt hålla lugnet när en apa hoppar på en eller en papegoja försöker bita en i tån. Trots de stora skillnaderna i vardagen är vi glada att vara här tillslut!

Hälsningar

Alejandra och Robert

När naturen tar över

Gårdagen bjöd på en minst sagt intressant utveckling. Berget Ruca Pichincha strax väst om Quito reser sig 4696 meter över havet, en populär turistattraktion som vanligtvis inleds med en kortare linbanetur upp till cirka 4100 meter. Från denna nivå finns det dom som njuter av utsikten, inmundigar en bättre lunch på restaurangen, samt dom som inte nöjer sig förrän dom står phike1å toppen, El Cumbre, det vill säga oss. Av erfarenhet vet jag att just denna sträcka, cirka 600 vertikala meter kan göra en bokstavligt talat vädrad. Mer om det strax.

Vi hade en fin tur upp, tuff men torr och med fantastiska vyer. För geografistudenten Robert är detta lite av en godisbutik, han vill bara ha mer! Efter cirka 3 timmars klättring nådde vi toppen som belönades med mackor och annat gott. Vi var alla i hyfsat skick men började förstå att höjden i kombination med en skakig turistmage gick hårt åt några av oss. För övrigt såg det ut som att vädret skulle hålla sig, men ack så fel man kan ha.

 

 

Vi återvänder mot ”basecamp” och dimman lägger sig plötsligt som filmjölk, vi ser knappt handen framför oss och får svårt att hitta vägen tillbaka. Vi tänker att det så småningom lättar och därför finns ingen anledning att vara oroliga, vi följer bara spåren tillbaka. Som den väder-cocktail vi presenterats börjar det självklart att hagla, åska och blåsa direkt efter, blixtarna viner runtom och det blir lerigt och halt, mycket lerigt och halt. Stundvis är haglet så hårt och blixtarna så höga att till och med Robert, som har tidigare erfarenhet av detta berg, börjar känna sig obekväm. 

Vandring med utsikt         

När helvetet tycks falla på en gäller det att vara lugn och metodisk. Ska vi stanna och vänta ut det dåliga vädret eller försöka springa ner till stationen och komma hem till den varma duschen? 

                                   

En av oss är så frusen att vi måste ta oss hem omedelbart. Så vi lägger på en rem och tar oss tillbaka till restaurangen, lättade och utan blixtnedslag i huvudet men rejält frusna och blåslagna från den hala lervällingen. Hoppas inte du som läser detta tappar motivationen att klättra i berg; dåligt väder ingår ofta men med goda förberedelser kan du enkelt förmildra en svår situation!

meandallie

 

Av: Robert Karlström, Amanda Chavarría Persson, Alejandra Silva Parra och Natalie James Morén.

 

Agroekologisk mässa full av aktivister


I lördags var vi på en agroekologimässa utanför Cayambe, staden Amanda 
och Natalie kommer att praktisera i från och med denna vecka. Mässan bestod av diverse workshops i ämnet, samtidigt som det hölls en inomhusmarknad. På denna marknad sålde och demonstrerade människor från olika organisationer grödor, fröer, böcker, konsthantverk och liknande – och inte minst – knöt kontakt med andra. Organisering kan sägas ha varit ledordet på mässan, som startade i fredags och avslutades i söndags.

Vi gick runt och samtalade med personer från olika organisationer. Det kändes hoppfullt att se så många människor från hela landet samlas på en plats och utbyta kunskap och kämpaglöd, liksom varor, på ett miljövänligt och i allra högsta grad politiskt sätt. Mässan var full av aktivister.

Vi upplevde också att vi fick vara med om något större, något av vikt. Före igår har vi mestadels landat mentalt och fysiskt i Quito. Det var lite tungt att andas på 2850 meter över havet till en början. Vi har även satt igång visumprocessen, samt varit på Kawsays kontor i Quito och träffat folk som jobbar där. Kawsay är ursprungsfolksorganisationen Amanda och Natalie ska praktisera på.

I söndags hade vi ett möte med Alejandra Tapia, som jobbar på Centro Ecologico Zanja Arajuno (CEZA). Det är ett ekologiskt center där (svenska) Alejandra och Robert ska praktisera. Alejandra Tapia berättade bland annat om hur hotade och skadade djur tas omhand på centret men även om dess övriga verksamhet i regionen.

Av: Amanda Chavarría Persson, Natalie Morén James, Alejandra Silva Parra och Robert Karlström.