Kategori: Engagemang

Publicerat

8M i Buenos Aires

På den internationella kvinnodagen tar centrala Buenos Aires en paus. Bussarna tar omvägar, butiker stänger och bilvägarnas brummel och dån ersätts med en storslagen demonstration. 

Grupper för kvinnors rättigheter, anti-machismo och kvinnovåld, HBTQ-rättigheter, urfolksrättigheter, politiska partier, sociala grupper går något organiserat under sina banderoller, flaggor och plakat för att uppmärksamma den internationella kvinnodagen. Man lyfter frågor om feminism, våld mot kvinnor, rättvisa och ventilerar en livstids frustration, sorg, och kärlek.

Den absolut största vågen människor går med Evitas Kvinnor.  Evita, eller Eva Perón som var gift med fd presidenten Juan Perón, är en av de viktigaste kvinnorna i Argentinas moderna politiska historia. Eva var en central aktör för att genomföra allmänna rösträtten, öppnade upp den politiska arenan för kvinnor, och ägnade sitt liv för feminism och folkhälsa med fokus på kvinnor. Cancern slog till plötsligt och när hon var 33 år tog den hennes liv år 1952, men hon är lika älskad nu som då.

Samlingen människor som går under hennes banderoll är klädda i lila vilket är den färg som är synonym med kvinnokampen. Många bär den på näsdukar, pañuelos, vilket på senare år har blivit en politisk symbol i sig. Utöver det lila skymtades även gröna näsdukar här och där, en kvarleva från abortprotesterna 2019, och någonstans gick en av de första Las Madres de Plaza de Mayo i folkhavet. 

Lästips: praktikanterna Rakel och Mikaela från 2019 har skrivit ett riktigt bra inlägg om näsdukarnas historia här på praktikantbloggen!

Evitas kvinnor med en porträtt bild på den älskade Eva Perón.
Lila, gröna och regnbågsfärgade näsdukar till salu hänger på linor utmed gatorna.

En av de flera hundra konstnärer som pryder byggnaderna denna dagen. Målningen föreställer en kvinna som blåser eld.

Staden är inte bara färgad lila men även täckt av konst. Buenos Aires är verkligen en av de mest kreativa städerna jag någonsin skådat. På varje vägg syns politisk graffiti och posters, snygga som upprörande, för att inte nämna alla konstverk på plakat, banderoller och kroppar. 

Orden Ni una menos och Vivas nos queremos (respektive översättning “inte en färre” och “vi vill ha oss levande”) uttalas, skrivs, målas och sjungs. Den förstnämnda är en gräsrotsrörelse som beskriver sig själva som ett kollektivt skrik emot machista våld. Rörelsen föddes 2015 via hashtag #niunamenos som reaktion till att 14-åriga Chiara Paez blivit misshandlad till döds av sin pojkvän när hon upptäckte att hon var gravid och ville behålla barnet, vilket pojkvännen motsatte sig för. Hon hittades begravd under hans hus.

Rörelsen spred sig snabbt via hashtagen genom Latinamerika och det tog inte lång tid innan folk tog till gatorna. I Peru 2016 blev det den största demonstrationen i landets historia. Kampen mot femicid, våld i nära relationer, och machismo brinner starkt i Argentina och har lyckats driva fram ett flertal positiva förändringar. De gröna näsdukarna (återigen läs Rakel och Mikaelas inlägg om detta!) drev genom en förstärkt aborträtt 2020 med hjälp av Ni una menos, och det har etablerats ett register samt ett system för övervakning av femicid och annat könsbaserat våld. 

Näsdukar och fiskehattar med orden ni una menos och annat. De gröna näsdukarna säger ya es ley vilket betyder ”nu är det lag”, en tribut till abortrörelsens que sea ley ”låt det bli lag”.

”Varken marken eller våra kroppar är ett territorium att erövra”.
Folkhavet på väg till kongresshuset.

Folkhavet rör sig krypande till tempot av trummor. Från den myrstack som är folkhavet vid Obelisken så separeras vågen nu i två motsatta håll. Ena marscherar mot kongresshuset och den andra till Plaza de Mayo. Musik skapas av röster och ramsor alla verkar kunna. Om en person börjar sjunga så växer det snabbt till en kör. Denna demonstration har en tradition att bli lite av en folkfest. Många hänger kvar och äter asado, dricker mate och röker på.

Varierande typer av kött grillas i den klassiska argentinska stilen asado och fyller luften med en distinkt aptitretande doft.
En grupp samlas under sitt politiska partis färger. När det är dags fortsätter de marschera framåt.
Ståendes med flaggan stolt uppe i vinden.

Kvinnan på bilden som vi tyvärr inte fick namnet på har deltagit i många 8e mars demonstrationer och går med Evitas Kvinnor. Hon pratar entusiastiskt om hur dagen lyfter arbetande kvinnor och hur viktigt det är att driva diskussionen om det osynliga arbetet som fortfarande saknar erkännande och respekt. Åtta av hennes barnbarn är kvinnor och hon ser hur de sitter i en sits alldeles för lik den hon för länge sedan började protestera emot. Det är en tung dag för de som år efter år kämpar för sådant som sopas under mattan. Samtidigt är hon stolt och menar att trots de frustrerande problemen som samlat alla denna dag så berörs hon av solidariteten och kärleken mellan kvinnor och känner hopp för framtiden. 

Vi samtalar vid kanten av demonstrationen, vid vad som vanligtvis är en hetsig busshållplats i stadens hjärta.

På denna bild syns Daniela som riktar starka ord mot argentinska män. Hon berättar för oss att något hon saknar i 8M sammanhang är ett intersektionalitetsperspektiv. Hon menar att de främst vita ansikten som hylls sällan reflekterar mångfalden av hudfärger och etniciteter som möjliggjort alla feministiska framsteg vi ser idag.

”Sluta vara pervers du så kallade argentinska ”man””.

Många fler plakat finns att hitta på instagram med översättningar i bildtexten här: https://www.instagram.com/p/Cpkxw3YuM8Y/.

Solen går ner och värmer kongresshuset. Demonstranter fortsätter hänga upp posters och umgås medan en talare står på scen en bit bort.

Det är lätt att dras med i alla de starka känslor som hänger i luften. Man vill så gärna hänga kvar i den mäktiga energin och lyssna på rösterna som på något sätt både överröstar och förstärker varandra. Någon gång viftar jag kanske min nya lila näsduk på en demonstration även i Sverige och påminns om hur vi definitivt något att lära oss av hur man gör det i Buenos Aires.

Saludos!

Solnedgång över Buenos Aires.

Text: Olga

Foto och redigering: Olga och Hasan

Publicerat

Fem inspirerande hållbarhetslösningar i Ladakh

Okej gänget, 4 månaders praktik börjar nu närma sig sitt slut. Innan vi lämnar det här vackra området bland Himalayas vita toppar tänkte vi dela med oss av fem hållbarhetslösningar som vi tycker är inspirerande.

Komposttoalett
För att minska vattenförbrukningen, ta till vara på avföring och urin som gödsel, och återföra det till det naturliga ekosystemet, används något som kallas torrkomposttoalett. Toaletten är ett hål i golvet som går ner till ett ”rum”. Efter varje toalettillfälle häller man över en blandning av torkat djurgödsel (som tas från djuren på gården), torkade löv och sand. Detta görs för att minska doften och tillföra organiskt material som påskyndar komposteringsprocessen. Toaletten används på detta sätt under ett år och därefter får den vila ett år tills materialet  har blivit till jordblandad gödsel. Tömningen sker på våren i samband med att odlingssäsongen drar igång.

Traditionell ladakhisk toalett, komposttoalett.


Soluppvärmda hus
I ett klimat där utomhustemperaturen går ned till ca -25° på vintern krävs det lösningar för att hålla värmen i husen. För att spara energi har exempelvis SECMOL under de senaste 15 åren använt sig av passiv solenergi, en teknik som värmer upp husen med hjälp av enbart solens värme. Det vill säga, utan att använda sig av elektricitet, släppa ut CO2 eller förbränna några fossila bränslen. 

De huvudsakliga funktionerna som håller byggnaderna varma är:

  • Fönster placeras enbart i söderläge.
  • Tjock plast, likt växthus, fäst vintertid på utsidan av byggnadens södra del. Luften i växthuset värms upp av solen på dagen vilket sedan utnyttjas till att värma upp byggnaden genom att öppna upp fönstrena morgontid. 
  • Husen målas i svart i söderläge för att absorbera värme.
  • Väggar och golv och isolering av material som t.ex lera, halm, och dynga för att lagra uppsamlad värme.
  • För att förhindra överhettning tas växthus-delen bort från byggnaderna under sommartid.

Tack vare denna samling metoder har normaltemperaturen i huvudbyggnaden på SECMOL campus kunnat ligga på +14° även under den kallaste delen av vintern!

Huvudbyggnaden på SECMOL i söderläge.

Artificiella glaciärer
Det karga ökenlandskapet och det allt mer oförutsägbara klimatet i Ladakh har tvingat befolkningen att anpassa sitt levnadssätt och gett liv åt lokala innovationer i form av exempelvis artificiella glaciärer – ice stupas. Ice stupas är ett kreativt sätt att dryga ut vattentillförseln i de byar som drabbats av vattenbrist till följd av klimatförändringarna och smältande glaciärer. Vattnet som används till ice stupas kommer huvudsakligen från varmvattenkällor och deras utseende varierar beroende på hur de lokala förutsättningarna ser ut i byarna. 

Konstruktionen av ice stupa består många gånger av en ställning av metall eller trä som det sedan byggs på med olika material i form av exempelvis gamla rep, plast eller annat som isen kan fästa i. För att kunna sprida ut vattnet från varmvattenkällan på ice stupan har ladakhierna uppfunnit en rad olika metoder, bland annat att göra små hål i vattenslangar som får agera vattenspridare. När glaciären börjar smälta på våren samlas vattnet i en bassäng, zin, varifrån det sedan kan distribueras ut till byns jordbruk och djur. 

Kunskapen om ice stupas har sakta börjat sprida sig till andra delar av världen, bland annat Schweiz och Chile, och vår förhoppning är att denna fantastiska uppfinning ska fortsatt spridning och inspirera till andra kreativa hållbarhetslösningar!

Läs mer om ice stupas på: http://icestupa.org/

Ice Stupa i byn Gya.

Ekologisk odling
Att ha tillgång till mat som är odlat på ett hållbart sätt är en förutsättning för en artrik natur och överlevnad. Här i Ladakh har man även målet att bli  ekologiskt certifierat till år 2023. 

Precis om i Sverige är odlingsperioden i Ladakh är kort, mellan april och september. Däremot utnyttjar man växthus året om där man odlar tåliga grödor. Jorden inte är särskilt bördig eller näringsrik så gödsel från djur/människor viktigt för att kunna få en bra skörd. 

För att minska förekomst av ogräs används olika kemikaliefria tekniker. Teknikerna går ut på att kväva marken runt den planterade grödan. Detta kan göras antingen genom att placera småsten runt plantan, som enbart hindrar ogräs från att växa, eller löv och halm som även fungerar som fin kompost när det förmultnat. En tredje teknik är att använda sig av plast som det gjorts små hål i där grödorna kan växa upp. Fördelen med denna metod är att den inte kräver lika mycket arbete som det gör att bära sten eller löv, men det går inte att bortse från det faktum att det i längden riskerar att bidra till naturföroreningar i form av mikroplaster.

Sonam och Dolkar planterar sticklingar i SECMOLs trädgård.

Samarbete
Att leva tätt och samarbeta genomsyrar hela den ladakhiska kulturen. Man bor traditionellt sett i generationsboende där antingen mannen eller kvinnan, efter giftermål, flyttar hem till sin respektives familj. De flesta växer upp ute på landsbygden, i en by mellan ca 20-60 hushåll, och att hjälpas åt med de dagliga sysslorna som jordbruk innebär är självklart redan från unga år.

Folket i Ladakh är givmilda och gästvänliga av naturen och det tillhör det normala att erbjuda sina gäster mat och te när tillfälle ges. Det är även något av en norm att lifta till och från skola och jobb vilket vittnar om att det finns en stark tillitskänsla i samhället.

Att samarbeta och ha goda relationer är en förutsättning för att vardagen ska fungera i de små jordbrukssamhällena. Att dela på saker och ta hand om varandra är också något som vi tror måste ske för att ställa om till en hållbar värld!! 🙂

Gemensam insats när det ska lagas mat!

 

Publicerat

Torsdagstankar

Om jag skulle fråga dig vad som är den största utmaningen som mänskligheten står inför, vad skulle du säga då? I dessa Greta-tider vågar jag mig på en gissning att de flesta skulle säga de där klimatförändringarna som vi är mitt uppe i och som alla pratar om. Plast i haven, plast i floder, plast på stränder, plast i skogen. Stigande temperaturer och smältande glaciärer. Försurade sjöar. Uttorkade odlingsmarker. Vattenbrist. Djur som dör ut. Regnskog som skövlas och brinner upp. Stora, omfattande skogsbränder inte längre bara i Kalifornien och Australien, utan också hemma. Torka, inte längre bara långt borta någonstans i Afrika, utan hemma. I Sverige! där sommaren brukade vara kort och det mesta REGNA BORT. I samma Sverige hade vi torka hela sommaren 2018. 

Det känns helt onödigt och orelevant att prata om orsaker och fastna i något slags blame-game.  

Frågan är väl i stället vad vi kan göra åt det. Och jag tror att de flesta är väl medvetna om vad man som individ kan göra. Flyga mindre. Äta mindre kött. Äta mindre importerad mat. Köra mindre bil. Åka mer kollektivt. Återvinna. Köpa mindre nyproducerade saker. Återanvända mer, köpa secondhand. Konsumentmakt ska inte underskattas. MEN. Jag tror inte heller att vi ska överskatta det. Vi kan inte lösa klimatkrisen bara genom att en välbärgad, välinformerad medelklass blir mer kritisk till vad den köper. 

För vi är inte så många. Om man – för enkelhetens skull – använder sig av Hans Roslings inkomstgrupper, så är det 1 miljard människor i världen som lever på 32 dollar eller mer om dagen. En miljard av sammanlagt sju miljarder människor på jorden. Och även om den här miljarden blir mer kritisk till vad den köper, så är det också den som köper, och köper, och köper. Och köper lite till. Samtidigt som fler och fler människor runt om i världen får det bättre, och också vill börja köpa mer och mer grejer. Men som kanske inte har möjlighet att vara lika kritiska, eller inte har samma utbud att välja från.

Det som är riktigt sjukt, är ju att vi har blivit såpass hjärntvättade att vi tror att våra liv blir bättre av att köpa grejer. Och visst, det är ju trevligt att ha fina saker, eller saker som gör livet lättare och bekvämare. Men gör det att vi blir lyckligare? Jag vet inte, men min magkänsla säger nej. Jag tror att man blir lycklig av människorna som man har runt omkring sig, inte av prylarna. 

Det känns som att det finns någon slags rädsla för att det skulle innebära sämre livskvalité om folks generella livsstil ändrades till en hållbar sådan. Som att det skulle vara lika med att gå tillbaka i utvecklingen (men vänta, sa du inte att allt var bättre förr? Inte?).  

”Hållbar utveckling är utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. (Bruntlandkommissionens rapport ”Vår gemensamma framtid” publicerad 1987)

Det låter väl inte så dumt, eller hur? 

Och faktum är – no planet, no profit. Det går inte att göra ekonomisk vinst på nånting när allting ser ut som i början av Wall-E filmen. 

Alltså. Nånting måste förändras. Har du tänkt på hur maten du äter produceras? Antagligen. Antagligen är du vegan, eller i alla fall vegetarian, eftersom du läser framtidsjordens blogg. Men visste du att avokado-odlingar i Chile slukar upp så mycket vatten att floderna har torkat upp och att människorna som bor i områdena måste få vatten levererat med tankbilar? Jag visste inte det förens till igår. Sen har vi hela den här gamla grejen med att regnskogar skövlas till förmån för soja och palmolja. Och kaffe, choklad eller sockerodlingar då? Är inte det bland det mest meningslösa som finns? Ingen behöver vitt socker för att leva, ändå odlas det enorma mängder socker, under fruktansvärda förhållanden. För försäljning, utomlands. På den marken hade man ju kunnat odla mat? Men nej, mat köper man, genmanipulerad och importerad, i affärer. Hallå?! 

Jag fattar tanken och teorin bakom frihandel (jag fattar tanken och teorin bakom kommunism och kapitalism också – det betyder inte att jag tror på det). Internationell handel är äldre än sidenvägen. Jag tror i grund och botten att det är positivt att det finns utbyte mellan olika kulturer, både ekonomiskt och övrigt. EU är ett fredsprojekt som (bland annat) bygger på tanken att man inte startar krig med sin handelspartner. 

Men när det går för långt, när allting börjar handla om att tjäna så mycket pengar som möjligt, när konsekvenserna blir totalt oviktiga, när det mänskliga lidandet blir sekundärt, när jorden dör. Är det inte hög tid att prova ett annat system då? 

Till exempel ett där man jobbar mindre, och är mindre stressad. Där man har mer tid för att göra saker tillsammans med dem man tycker om. Där man inte tror att man behöver ha och köpa så mycket grejer, och därför behöver man inte oroa sig för att tjäna pengar hela tiden. Där man kan köpa naturlig mat direkt från producenten. Mat som har odlats i samband med naturen, inte på bekostnad av den. Och alla i hela världen får äta och bli mätta på bra mat. Sen, när folk är mätta och belåtna, kan man ägna sig åt andra problem. Men från egen erfarenhet så kan jag säga så här: det är svårt att tänka logiskt när man är hungrig. 

PS. 

Se dokumentärserien Rotten på Netflix. 

Googla på matsuveränitet och agroekologi. 

Läs Factfulness och få lite hopp om framtiden. Signa upp på Future Crunch’s nyhetsbrev och få ännu mer hopp om framtiden. 

//Lisa

Publicerat

Där återvinning betyder solidaritet och inkludering

Som svar på en tuff ekonomisk kris i Argentina för 30 år sedan startades kooperativet El Ceibo – en arbetsplats där återvinning möter social inkludering. Genom att samla in, sortera och återvinna hushållssopor i Buenos Aires arbetar kooperativet med miljömässig hållbarhet samtidigt som det ger socialt utsatta människor trygga arbetsvillkor och en gemenskap. De drivs av övertygelsen att verksamheter som arbetar för resurseffektivitet och cirkulär ekonomi borde sätta människor och social trygghet i fokus. El Ceibo bygger på samarbete och respekt, med folkbildning och ökad kunskap om miljöfrågor som centrala delar av arbetet. De är därför ofta närvarande på marknader där de säljer konsthantverk av återvunnet material, eller på skolor där de håller i workshops och panelsamtal.

Under våren har vi lärt känna flera av de som utgör kooperativet, som till majoriteten består av socialt utsatta kvinnor, och fått höra om hur deras liv har förändrats i och med El Ceibo. För många har det inneburit en väg ut ur ett liv i slummen eller hemlöshet. De har visat hur den sociala hållbarhetsdimensionen aldrig bör skiljas från miljöarbete och att det är genom att ge människor rättigheter, tillit och makt över sina egna liv som man kan uppnå positiv förändring. 

Vi är väldigt glada över utbytet vi har haft med El Ceibo och stolta över att få vara med och sprida kunskap och diskussion om återvinning och miljö på ett inkluderande vis i skolor här i Buenos Aires!

Mikaela & Rakel

Publicerat

Dags för val!

Hemma i Sverige är de politiska partierna inne i valspurten för EU-valet den 26:e maj. De sista rösterna ska kammas hem, de sista talen ska hållas och de sista debatterna ska vinnas. Här i Ladakh kan de politiska kandidaterna precis andas ut något efter gårdagens valdag. 156 000 röstberättigade i Ladakh hade under gårdagen möjligheten att rösta i det indiska parlamentsvalet. Valdagen var en helgdag så alla medborgare skulle ha tid att åka hem till sina hembyar där de flesta är folkbokförda (vilket skapade ett öde Leh). Som svensk verkar detta system en aning krångligt då vissa måste ta sig hundratals kilometer hem på dåliga vägar och möjlighet till förtidsröstning finns det inte. Vad som är imponerade administrativt är att en vallokal sätts upp i minsta lilla by, det spelar ingen roll om det bara bor 20-30 familjer i byn. Röstdagen i Ladakh var den femte av sju olika valdagar runt om i landet där totalt 900 miljoner indier är röstberättigade. Politikerna här i Ladakh får dock vänta på resultatet tills den 23:e maj då resultatet för hela landet kommer att presenteras, så ingen valvaka där de kan dansa ut sin glädje

Den 23:e maj kommer det troligtvis bli en väldigt jämn kamp i Ladakh om man ska utgå från 2014 års val. Då skilde endast 36 röster mellan Thupstan Chhewang från BJP (Bharatiya Janata Party) och den oberoende kandidaten från Kargil Ghulam Raza. BJP, det i grunden hindunationalistiska partiet, innehaver just nu makten i Indien med premiärminister Narendra Modi i spetsen. Nationellt går han en kamp mot Rahul Gandhi från kongresspartiet(INC) om premiärministerposten, detta är dock något som väldigt få bryr sig om här i Ladakh. Här handlar mycket av valet om vilken ledamot som ska representera regionen i Indiens underhus, där Ladakh har en utav 552 platser(!). De flesta vi talar med lyfter att vem av Modi och Gandhi som vinner inte spelar så stor roll för dem men vem som ska representera Ladakh har desto mer betydelse och framförallt vilken religion denna person utövar.

Ladakh har genom historien haft, och präglas idag tills stor del av buddistiska traditioner. Dessa traditioner är en stor del av den vardag vi möter här och är en stor del av vad som gör Ladakh unikt jämfört med resten av Indien. Dock är dessa traditioner starkast i området runt Leh medan området runt Kargil har starkare muslimska traditioner, och sett till antal röstande bor en majoritet i detta område. Denna dynamik mellan buddism och islam är något som dels präglar valet väldigt mycket men fördomarna mellan de olika religiösa utövarna stöter vi på dagligen. Så när vi pratar med personer i vår närhet om valet handlar det till stor del om ifall Leh ska lyckas få fram en buddistisk representant i år, som 2014, eller om det denna gång ska vara en person från Kargil som ska representera Ladakh. En av de vi pratar med i Leh är dock helt säker  ”I am 100 procent sure that a person from Kargil will win”. Om detta stämmer får vi dock inte veta förens den 23:e maj då valet i ”världens största demokrati” avgörs.

Publicerat

International Earth Day

”Idag är en dag med syfte att  hylla vår planet och att uppmärksamma jorden som vårt hem och som vår moder. Vi firar internationella jorddagen för att komma ihåg att planeten och dess ekosystem ger oss liv och näring. Med den här dagen antar vi dessutom det kollektiva ansvaret för att främja en harmoni med naturen och moder jord och för att skydda planeten mot föroreningar och överexploatering av naturresurser”

Idag är det den internationella jorddagen. Det är även sista dagen att ansöka om att delta i Framtidsjordens praktikantprogram och vi tänkte därför passa på att ge en inblick i vår praktikupplevelse ifall du som läser detta inte skickat in din ansökan än.

Som en del av det arbete vi praktikanter får utföra här i Argentina har vi tillsammans med en organisation vid namn La red de consumidores under våren arbetat med att ta fram en miljökalender som de kan använda sig av i lokala skolor i syfte att öka medvetenhet och intresse för natur och miljö. Kalendern framhäver viktiga internationella miljödagar, såsom internationella jorddagen, som ger lite extra fokus åt olika miljöfrågor.

Pereyra arbetar mycket med miljöpedagogik och att lära ut genom deltagande.Att skapa en dialog runt miljö i tidig ålder är i Buenos Aires extra viktigt då barn och unga, likt i många andra storstäder, lever ett liv förhållande avskiljt från naturen.Till kalendern har vi därför också tagit fram kompletterande aktiviteter för lärare och elever att experimentera med på de olika dagarna för att ytterligare främja reflexion och medvetenhet. På internationella jorddagen ställer vi oss själva frågan ”vad kan jag göra för att ta hand om miljön och om vår planet?”, ”hur kan jag ändra min livsstil och mina konsumtionsvanor”?

Så, skänk vårt jordklot en extra tanke idag, men kom ihåg – bör inte varje dag egentligen vara internationella jorddagen?

Publicerat

Rädda folket från politiken

Colombia. Hela Amerikas mest ojämlika land efter Brasilien. Sug på den en liten stund.

 

 

I Colombia står så mycket som 10% av befolkningen för 40% av det konsumerade välståndet och i världen i stort innehar de rikaste 25 procenten 75 procent av världens resurser enligt 2017 års rapport från Världsbanken. Ojämlikhet är dock inte bara orättvist utan håller också utvecklingen tillbaka, bland annat hållbar utveckling och bekämpandet av klimatförändringarna enligt en nyligen publicerad rapport från Lunds Universitet. Målet om minskad ojämlikhet i världen är därmed intressant också i relation till de andra globala hållbarhetsmålen och för den vars hjärta klappar lite extra för klimat och miljö.

Vissa länder i Global South förklaras detta enligt det Latinamerikanska människorättsnätverket Dejusticia åtminstone delvis, genom att den nuvarande politiken som är riktad mot landsbygdsområden inte fokuserar på vare sig omfördelningsmekanismer eller erkännanden av ursprungsbefolkningarnas landområden. Istället gör landsbygdspolitiska program ofta det motsatta; kontroll av mark ges till olika företag för låga eller obefintliga kostnader, med generösa skatteförmåner och möjligheten att få tillgång till billig arbetskraft för att minska produktionskostnaderna.

Detta beror i sin tur på att den jordbrukspolitik som berör omfördelning av landområden har gett upphov till politiska åtgärder som betonar konsolideringen av stora arealer för utvinningsverksamhet eller agroindustriell produktion, ofta i form av monokultur. Detta till nackdel för både natur, biologisk mångfald, landsbygdsekonomin och ursprungsbefolkningars rättigheter.

Baserat på Gini-indexet för fördelning av rikedom anses Latinamerika som ett av de mest ojämlika regionerna i världen. Regionen har också några av de högsta ojämlikheterna i marktillgång, vilket enligt en studie av Oxfam är högre idag än vad de var under 1960-talet när delar av regionen genomförde omfördelande jordbruksreformer.

Detta leder inte helt oväntat till en ond cirkel av ännu mer ökad ojämlikhet, utarmade jordar, obefintlig matsuveränitet och lägre nivåer av lokal demokrati. När man då som vi här i El Cairo lever och andas  agroekologi var dag samt när man har mängder med vandrande exempel på Sydamerikas ojämlikhet framför sig var dag, förs tankarna inte helt osökt till om agroekologiskt jordbruk kan ha effekter bortom en ökad biodiversitet och bättre jordbruksmarker? Är ett holistiskt synsätt på utveckling med agroekologin i spetsen viktigare för Sydamerikas utbredda ojämlikhet än vi kunnat ana? Vad tror du?

Publicerat

Inclusion is the solution!

Som praktikant möter man ständigt nya människor, finner sig i nya situationer man behöver hantera och upplever saker man aldrig vart med om tidigare. I detta virrvarr av intryck kan man ibland känna sig förvirrad. När då ett möte sticker ut så tydligt i denna djungel så vet man att det är speciellt. För oss praktikanter som håller till på LEDeG var ett sådant möte träffen vi hade med organisationen PAGIR (People´s Action Group for Inclusion and Rights). Organisationen jobbar med funktionshindrades inkludering i samhället genom att förse dem med den ekonomiska frihet som de ofta saknar i Indien idag. Sedan starten 2007 har den sakta men säkert blivit en väldigt viktig kraft i samhället här uppe bland bergen och har idag ett tätt samarbete med den lokala regeringen i Leh där de även får sin största sponsring.

Vårt första möte med organisationen var på den publika vattentoalett som LEDeG hjälpt till att bygga i Leh. Toaletten (som kostar 5 rupiees att besöka) och det tillhörande caféet drivs av personer från PAGIR. Förutom att ta emot betalningen för toalettbesöken så säljer de även handgjorda produkter som medlemmar av PAGIR gjort ute på sitt kontor i utkanten av Leh. Säljandet av dessa produkter är ett exempel på hur PAGIR försöker bygga ekonomisk frihet för funktionshindrade i Ladakh. Ett annat exempel som vi verkligen blev imponerade av var hur de återvinner papper från företag i stan och via sin kompressor gör om till byggstenar som används till isolering. Dessa säljs vidare, bland annat till Framtidsjordens nätverksorganisation SECMOL som har använt denna isolering till sina hus på sitt campus.

Förutom att skapa ekonomiska förutsättningar för funktionshindrade i Ladakh så jobbar PAGIR även med utbildning och inkludering. De har därför startat upp en skola där funktionshindrade kan få extra hjälp. Skolan jobbar även mycket med inkludering, därför är alla elever välkomna att studera där. Segregering av funktionshindrade är något som PAGIR ständigt jobbar med och skolan är ett steg på vägen mot inkludering. I anslutning till skolan finns ett hostel och skolan tar hjälp av volontärer för att hjälpa till med det dagliga arbetet.

PAGIRs arbete började och bygger än idag på att motarbeta de fördomar som finns mot funktionshindrade i Ladakh. Det finns en bild av funktionshindrade som en börda och några som det ska tyckas synd om. Dessa nedvärderande tankar gör att många människor i förlängningen tas ifrån sitt aktörskap. För att motverka detta så jobbar PAGIR med påverkansarbete genom att åka runt till familjer som har barn med funktionsnedsättningar och berätta om deras arbete och alla de framtidsmöjligheter som deras barn kan få. Detta påverkansarbete har gett resultat på den lokala och nationella regeringen. När organisationen startade 2007 fick de inte något bidrag från regeringen till funktionshindrade, men tack vare deras arbete skapades en egen kategori samt budget till dem. De på PAGIR hoppas även att denna budgetpost ska ska bli ännu större i och med Ladakhs nya status.

Allt detta extremt viktiga arbete som PAGIR gör träffade oss rakt i hjärtat och när vi lämnade mötet kände vi att detta perspektiv är något som Framtidsjordens nätverk skulle behöva. Vi har uppmanat PAGIR att ansöka om medlemskap i Framtidsjorden och kommer under våren stötta och hjälpa dem i denna process och förhoppningsvis kan PAGIR bli Framtidsjordens nästa välbehövliga medlem.