”Nu är vi i Indien igen” var det första Maja sa när vi klev av tåget i Madurai. Jag förstod precis vad hon menade. Två veckors semester i Kerala hade nästan fått oss att glömma det intensiva organiserade kaos fyllt av dofter och ljud som är det Indien vi har lärt känna. Men tågstationen i Madurai fick oss genast att minnas. Och även om det efter en sömnlös natt på tåg kändes intensivt i överkant kunde jag inte låta bli att le inombords. Att komma tillbaka till Tamil Nadu kändes lite, lite som att komma hem.
Även om det ibland kan vara påfrestande och tålamodsprövande att bo här i Trichy så är det i alla fall aldrig tråkigt. På väg till kontoret i morse såg jag plötsligt på den smala gatan en stor flock med får komma emot mig. För att undvika mötet gjorde jag en snabb högersväng in på en annan gata. Bara för att upptäcka att där istället för gata var ett enormt hål, och bakom det en lika enorm jordhög. Smidig som jag ju är balanserade jag förbi både hålet och högen medan de svettiga männen på hålets botten vinkade glatt.
När det är så spännande att gå till jobbet gör det inte så mycket att vakna i ottan av ropande försäljare och skällande hundar igen, eller att byta ut toast och kaffe mot idly med kokosnötchutney till frukost. Vi är helt enkelt glada att vara här igen, och redo för nya äventyr!
