{"id":2591,"date":"2015-01-14T05:41:01","date_gmt":"2015-01-14T05:41:01","guid":{"rendered":"http:\/\/framtidsjorden.se\/forandra\/?p=2591"},"modified":"2015-01-14T05:41:01","modified_gmt":"2015-01-14T05:41:01","slug":"nar-teet-tar-slut","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/nar-teet-tar-slut\/","title":{"rendered":"N\u00e4r teet tar slut"},"content":{"rendered":"<p style=\"text-align: justify;\"><strong>Turisthak i Kerala och tv\u00e5 veckors semester, det \u00e4r d\u00e5 verkligheten sl\u00e5r till. Vad som skulle vara vila och avkoppling fr\u00e5n allvaret blev ist\u00e4llet ett brutalt uppvaknande. <\/strong><\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">De sm\u00e5 butikerna ligger t\u00e4tt mellan restauranger p\u00e5 strandpromenaderna. I \u00f6ver h\u00e4lften av dem jobbar nordindier fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l Rajasthan som Jammu &amp; Kashmir och Himachal Pradesh, de har f\u00f6ljt turisterna till Indiens sydligaste spets. Majoriteten \u00e4r unga killar i 20-25 \u00e5rs \u00e5ldern, vissa \u00e4r lite \u00e4ldre m\u00e4n, men n\u00e4stan inga kvinnor syns till. De \u00e4r pratsamma, sk\u00e4mtar mycket och ler st\u00e4ndigt. De har sina in\u00f6vade repliker f\u00f6r att locka in mig i just deras butik som i \u00f6vrigt \u00e4r sm\u00e5tt identisk med grannens. De talar tre, fyra ibland fem spr\u00e5k och kan ett par fraser p\u00e5 ytterligare fem. De \u00e4r s\u00e5 v\u00e4l driftiga och kreativa som intelligenta och charmiga.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Jag l\u00e5ter mig luras in i butiken, vi b\u00f6rjar prata om sjalarna, smyckena, v\u00e4skorna, tavlorna, elefanterna eller vad det \u00e4n kan vara, jag f\u00e5r det vanliga s\u00e4ljsnacket. F\u00f6r att vinna lite sympati ser de till att n\u00e4mna att det varit d\u00e5ligt med turister i \u00e5r, ryssarna sviker tydligen den h\u00e4r s\u00e4songen. I de allra flest fall k\u00f6per jag ingenting.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Eftersom det bara finns en gata g\u00e5r jag f\u00f6rbi n\u00e4sta dag igen, de hejar glatt och jag stannar till en stund, vi pratar om hur trevligt Kerala \u00e4r, v\u00e4dret, hur bra livet \u00e4r i stort och vilken fin butik han har. Jag g\u00e5r vidare, upprepar samma procedur utanf\u00f6r n\u00e4sta butik och hamnar slutligen p\u00e5 stranden. Senare p\u00e5 eftermiddagen eller kanske n\u00e4sta dag m\u00f6ts vi igen. Jag blir d\u00e5 inbjuden p\u00e5 en kopp te vilket jag tackar ja till p\u00e5 premissen att jag inte kommer att handla n\u00e5got. \u2019Det g\u00f6r inget, det \u00e4r trevligt att bara prata lite. Ber\u00e4tta lite om ditt land\u2019 blir svaret.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Vi sitter ner, te h\u00e4lls upp och vi b\u00f6rjar sm\u00e5prata. Ibland avbryts vi av kunder och jag observerar hur de med samma goda hum\u00f6r tar emot varje ny person, hur de drar n\u00e5gra sk\u00e4mt, hur de k\u00f6psl\u00e5r om priser och hur de ibland f\u00e5r s\u00e4lja sina produkter.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Vi \u00e5terg\u00e5r till samtal om allt mellan himmel och jord. Efter ett tag sl\u00e4pper de ner sin putsade fasad och verkligheten hinner ikapp mig som ett slag i magen. Det innan s\u00e5 muntra ansiktsuttrycket \u00e4r som bortbl\u00e5st, ibland ersatt av sorg, ibland av ilska, ibland av avund och ibland av skam.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Allihop jobbar de veckans alla dagar, de \u00f6ppnar tidig morgon och st\u00e4nger sen kv\u00e4ll. Lunchrast \u00e4r inget att tala om och \u00e4ven om det ibland \u00e4r helt okej att sitta ner med en kopp te, snacka lite skit med grannen eller \u00e4ta sin lunch bakom disken \u00e4r butiken aldrig st\u00e4ngd och de \u00e4r aldrig lediga. Efter st\u00e4ngning \u00e4r middag och s\u00f6mn allt som hinns med, s\u00e5 ser livet ut vecka efter vecka.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">N\u00e5gra jobbar dubbla s\u00e4songer, en i s\u00f6der och en i norr med endast en vecka eller tv\u00e5 att vila d\u00e4r i mellan, andra jobbar halv\u00e5rsvis i butiken och halv\u00e5rsvis med att tillverka produkterna. De lyckligt lottade jobbar en l\u00e5ng period om nio m\u00e5nader och sedan tre m\u00e5naders vila. Alla lever de l\u00e5ngt fr\u00e5n sina hem och familjer.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">N\u00e5gon ber\u00e4ttar att han jobbar sex till \u00e5tta m\u00e5nader i Kerala. Resten av \u00e5ret m\u00e5ste han jobba n\u00e4stan \u00e4nnu h\u00e5rdare f\u00f6r att hinna med att tillverka produkter till n\u00e4sta s\u00e4song. Han f\u00f6redrar \u00e4nd\u00e5 den perioden f\u00f6r d\u00e5 f\u00e5r han vara tillsammans med sin familj och sina v\u00e4nner. En annan f\u00f6rklarar att han bara tr\u00e4ffar sin familj tv\u00e5 veckor om \u00e5ret.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">M\u00e5nga \u00e4r arga \u00f6ver att situationen ser ut som den g\u00f6r och att det inte finns n\u00e5got de kan g\u00f6ra. N\u00e5gon pratar om att han skulle kunna sticka, bara l\u00e4mna butiken och dra. Men hur skulle det d\u00e5 g\u00e5 f\u00f6r hans familj, hans f\u00f6r\u00e4ldrar, syskon och mor- och farf\u00f6r\u00e4ldrar, alla \u00e4r de beroende av de inkomster butiken bringar.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">F\u00f6r en annan brister det n\u00e4sta, \u2019det h\u00e4r \u00e4r inget v\u00e4rdigt liv\u2019 s\u00e4ger han med en blick som sk\u00e4r genom mig.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Alla menar att arbetsb\u00f6rdan i sig inte \u00e4r ett problem, alla indier jobbar h\u00e5rt. Det som tynger dem \u00e4r ensamheten, att de lever isolerat fr\u00e5n sina familjer och har sv\u00e5rt att komma in i det nya, lokala samh\u00e4llet. De saknar kontext och tillh\u00f6righet. De som har barn \u00e4r sorgsna \u00f6ver att inte finnas n\u00e4ra dem och andra l\u00e4ngtar helt enkelt bara efter n\u00e5got att komma hem till vid dagens slut.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Det g\u00e5r inte att komma ifr\u00e5n att de alla avundas mitt liv och de f\u00f6ruts\u00e4ttningar jag f\u00f6tts med. Det tar sig olika uttryck hos dem, vissa f\u00e4ller en spydig kommentar men de flesta \u00e4r bara nyfikna p\u00e5 v\u00e4rlden utanf\u00f6r det Indien de k\u00e4nner. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag verkligen k\u00e4nt mig vit och f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag upplevt en s\u00e5 stark k\u00e4nsla av or\u00e4ttvisa s\u00e5 n\u00e4ra inp\u00e5.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">N\u00e5gra har drivit sina butiker sedan ton\u00e5ren. Jag pratar med en kille, n\u00e5gra \u00e5r yngre \u00e4n mig. Han ber\u00e4ttar att han aldrig g\u00e5tt i skolan och inte kan l\u00e4sa. Han tittar p\u00e5 mig med en blyg blick full av skam och jag m\u00e5r fortfarande, tre veckor senare, d\u00e5ligt \u00f6ver att jag inte kom p\u00e5 n\u00e5got vettigt att s\u00e4ga. Det \u00e4r kanske naivt att bli \u00f6verraskad, men framf\u00f6r mig sitter en kille som helt p\u00e5 egen hand sk\u00f6ter tre butiker, har personalansvar p\u00e5 en plats d\u00e4r det inneb\u00e4r ett dygnet runt-ansvar f\u00f6r dessa personer, en kille som kan kommunicera p\u00e5 ett flertal spr\u00e5k, en kille vars hela familj \u00e4r beroende av honom.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Verkligheten \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n vad den verkade vara, en k\u00e4nsla av hoppl\u00f6shet och n\u00e5gon form av tomhet i att hur jag \u00e4n g\u00f6r s\u00e5 blir det fel kommer \u00f6ver mig. Jag inser att om vi handlar bidrar vi till att barn beh\u00f6ver jobba med att tillverka produkter ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 i skolan, handlar vi inte f\u00f6rlorar familjen sin inkomst och barnen kommer inte att kunna \u00e4ta sig m\u00e4tta. Hans f\u00f6r\u00e4ldrar menade inget illa, helst av allt \u00f6nskade de s\u00e4kert att deras barn skulle f\u00e5 g\u00e5 i skolan, det var bara inte en m\u00f6jlighet som fanns.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Det v\u00e4rsta \u00e4r att han sk\u00e4ms n\u00e4r han ber\u00e4ttar sin historia, som att han \u00e4r misslyckad och mindre v\u00e4rd f\u00f6r att han inte kan l\u00e4sa. Allt jag k\u00e4nner \u00e4r beundran \u00f6ver allt han \u00e5stadkommit trots att han aldrig f\u00e5tt chansen att l\u00e4ra sig l\u00e4sa eller skriva.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Oftast hittar vi tillbaka till l\u00e4ttsammare \u00e4mnen igen. Vi pratar om familjesituationer, politik, karma, musik, k\u00e4rlek, v\u00e4nner, religion, sport, skillnader mellan Indien och Sverige, v\u00e4der och mycket mer. Vi pratar om dr\u00f6mmar och om framtiden. F\u00f6r en stund befinner vi oss som i en bubbla d\u00e4r tid, rum och sociala konstruktioner inte spelar n\u00e5gon roll och vi \u00e4r fullkomligt j\u00e4mlika.<\/p>\n<p style=\"text-align: justify;\">Men vi vet b\u00e4gge tv\u00e5 att n\u00e4r teet \u00e4r slut \u00e4r det bara en av oss som har m\u00f6jlighet att l\u00e4mna butiken och f\u00f6lja sina dr\u00f6mmar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Turisthak i Kerala och tv\u00e5 veckors semester, det \u00e4r d\u00e5 verkligheten sl\u00e5r till. Vad som skulle vara vila och avkoppling fr\u00e5n allvaret blev ist\u00e4llet ett brutalt uppvaknande. De sm\u00e5 butikerna ligger t\u00e4tt mellan restauranger p\u00e5 strandpromenaderna. I \u00f6ver h\u00e4lften av dem jobbar nordindier fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l Rajasthan som Jammu &amp; Kashmir och Himachal Pradesh, de har &hellip; <\/p>\n<p class=\"link-more\"><a href=\"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/nar-teet-tar-slut\/\" class=\"more-link\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa<span class=\"screen-reader-text\"> \u201dN\u00e4r teet tar slut\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":19,"featured_media":2592,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[59,61],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2591"}],"collection":[{"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/users\/19"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2591"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2591\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2598,"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2591\/revisions\/2598"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2592"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2591"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2591"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/framtidsjorden.org\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2591"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}