Nya medlemmar till frönätverket

Igår var jag med agronomen Silvana Machado ut till departementet/kustområdet Rocha för att presentera frönätverket. Tillsammans med Nandi som arbetade statligt med jordbruksfrågor, åkte vi till två olika grupper om vardera ett tiotal personer.

Den första träffen hölls i närheten av Paloma. Där pågick sopsortering och kompostering. Silvana berättade om frönätverket och passade på att tala om fröfesten som ska hållas i april. Hon fortsatte att säga att agronomerna kan stötta med rådgivning, men det är fröet som är det centrala. ”Fröet kommer inte ensamt, det är en social kunskap.”

En viktig del att vara med i utbytet av fröer är att vara ekologisk producent. Frönätverket är inte kommersiellt och är inte till för att hjälpa till med försäljning, även om kontakter kan knytas genom nätverket. Det uppmuntras med lokala arter och produkter som trivs i området. Medlemmarna får gärna göra ett register sinsemellan om vad som gror och vilka som är med, om de vill.

Densamma informationen gällde för andra gruppen lite närmare orten Rocha. Där blev vi också bjudna på asado.

Båda grupperna fick broschyrer och ett par ovanliga arter från andra delar av Uruguay, som vit gurka, en slags chili, olika slags tomater och röd basilika. Under dagen hann vi också se en giftig orm, vibra, som slingrade iväg bland snåret.

Palacio Legislativo

Det är inte många veckor kvar här i utlandet för oss praktikanter, så det gäller att planera den tid som finns för att samla in det sista materialet till informationsarbetet i Sverige. Samtidigt insåg jag häromdagen att det finns vissa saker en bara bör ha gjort innan en reser tillbaka. Ett par av dessa ting som varit på min lista är att ta mig upp i el mirador, tornet vid historiska konstmuseet med utsikt över hela staden. Passande också för att spela in panorama vyer för framtida filmredigering. Det kostar ingenting och en åker upp till 22e våningen för att skåda ut över hustaken.

För den som reser till Montevideo, kan också varmt rekommenderas ett besök till Palacio Legislativo (typ regerinshuset) med den guidade turen klockan 15. Huset byggdes i början på 1900talet och arkitekten var italienare. Det innebar bland annat att hela bibioteket fraktades färdigbyggt med skepp från Italien för att sättas ihop på plats. Böckerna är tillgängliga för allmänheten och väl uppdaterade. Det finns allt möjligt i sortimentet. Med min akilles för böcker och vackra salar för detsamma kände jag mig med alla 52 000 skrifter runtomkring som Belle i sagan om Skönheten och odjuret…

All marmor var från Uruguay och träet kom bland annat från Paraguay, Jugoslavien, Europa och Italien. På innergården var väggarna karvade i olika mönster. Det var inte målat, utan materialet kom från olika jordmåner som skapade varierande nyanser. Det var en blandning mellan italiensk och grekisk konst. I salarna inomhus fanns en förgyllning av art nouveu stil. Mycket imponerande. Kanske kommer hela palazio legislativo snart att bli ett världsarv.

I ett par salar finns en sköld med ön utanför Montevideo som symboliserar makt (fuerza), tjuren för oberoende, hästen för frihet och vågskålen för jämlikhet och rättvisa.

Sista delen i frönätverkets kurs

Förra veckan hölls den sista delen av frönätverkets kurs på el Centro Agustín Ferreiro (CAF). Agronomen Marcelo Fossatti berättade vidare om frönätverket ”La Red de Semillas Nativas y Criollas de Uruguay” och om den stundande fröfesten i april (får mig att tänka på höstliga skördefestar nu när det blivit lite gråare, regnigare och kallar här i landet). Sen gick vi ut och tittade på kompostering, olika grödor och sätt att förvara dessa fröer samt skörd. Därefter tog vi oss allesammans ut till en medlem i frönätverket för att titta på deras odlingar. Bland annat fanns där välmående höns och ett kvinnokooperativ för att sälja olika örter.

Höstvindar drar in med nya projekt

I ett tidigare inlägg berättade vi om hur Montevideo står still under sommarmånaderna. I takt med de friska vindarna som drar in alltmer, börjar aktiviteterna också komma igång. Förra veckan hade REDES en planeringsträff där vi gick igenom årets kommande projekt. Min medverkan blev, förutom att lyssna, också berätta om de nya praktikanterna som FramtidsJorden nu har i Buenos Aires på organisationen Pereyra. Kanske finns möjligheter för samarbete på Via Campesina CLOC möte senare i April. Vidare talade vi bland annat också om ’Fiesta de la Semilla’ (fröfesten) i Uruguay, mellan 24-26 April i år som står på agendan. Jag är också glad över att folk börjar komma tillbaks i sina arbetsrutiner. Fick bland annat ett återstående radioprogram från ANAMURI kongressen publicerad.

Frönätverkets kurs del 2

I måndags fortsatte frönätverkets kurs med dess andra part. Den är uppdelad i tre delar, där sista delen blir praktisk med kompostering.

Informe

Den här gången var det agronomen Silvana Machado som fortsatte med att beskriva fröers biologi och förvaring. Silvana är agronom och åker ofta ut till olika deltagare i frönätverket för att stötta med rådgivning. Hon är också med och informerar genom föreläsningar på olika tillfällen.
Mostra de Semillas 2

Under kvällen talades det bland annat om att fröer gror bättre om de blötläggs 24h före, om att de stora feta bönorna är de som har störst reserver. Deltagarna fick åter igen titta på olika slags fröer, bland annat mangold och koriander. Sen berättades det om hur de mest vanliga trädgårdsgrönsakerna kan förökas. Jordgubbar kan exempelvis föröka sig själva genom en sladd till ny planta, eller också går det att dela i två tuvor. Potatis går bland annat att använda frukten från blomman. Tomater har sina fröer inuti och dessa hålls fuktiga tills grodd. Lökar har extra lökar som växer upp bredvid. Morötter har sina fröer i fröklasarna och kan också använda toppen av moroten för att odla en ny.

Informe Semillas

Det talades om att fröer bör tvättas och hållas torra, gärna på mörk plats och mindre än 10 grader. Det är viktigt att sätta på en etikett där fröerna förvaras som beskriver vad det är och när det plockades. Sen talade vi om hur länge fröer höll sig och hur plantor och fröer väljs ut beroende på ändamål, motståndskraft och vad en föredrar.

Yemaya – Havsgudinnan

Det har alltid varit ett starkt intresse för mig med seder och kulturer. Därför också som jag studerade kulturgeografi i min kandidatexamen och också hur jag kommit in på det här med kommunikation och vara en världsmedborgare.

Jag gillar att interagera med människor, förstå hur vi tänker och varför vi lever som vi gör. Uppvuxen nära havet, har jag också en dragningskraft till vågorna, gärna mera när det är mindre folk för att hylla de krafter som finns på plats. Så därför hade jag snappat upp att det längs västkusten av Sydamerika finns en tradition som utvecklats genom influenser och kulturer från Afrika; firandet av havsgudinnan Yemaya. Jag var väldigt intresserad av att få vara med. Efter ett uppdrag den 2e februari med min organisation REDES (se föregående inlägg), för att fotta och dokumentera, tog jag därför kustvägen ”la rambla” tillbaks.

Det var som vanligt matedrickandes människor och månen lyste upp havet. Rätt som det var, började jag notera alla dessa små båtar av vitt flytande material, ibland med små ljus på. ”Plocka blommor, önska inget specifikt” hade instruktionerna varit tidigare från personer på Ecotienda. Så jag passade på att hylla Yemaya i havet med blommor jag plockat på vägen. Men ju närmre parque rodo jag kom och sandkanten där nedanför, desto mer folk fanns på plats. Hela stranden var full. Vid havskanten vadade folk med sina ljus, vita och blå blommor och satte ner sina offergåvor till havsgudinnan. Vita och blå julgransljus fyllde små sandhål. Musiken vibrerade av trummor, sång och dans. Försäljare fyllde vägkanten med alla möjliga souvenirer i form av planscher, ljus, armband, halsband, klistermärken, blommor, nyckelknippor, snäckor… Allt i blått och vitt.

Yemaya hedrande

En bit bort, fanns ett monument, osäker på om det alltid stått där, med kvinna på ett snäckskal, som var omringad av ljus, blommor och en del foton på personer som saknades. Tillsammans med en nyfunnen vän tog vi in atmosfären med varsin patchouli rökelse.

Det var en lugn och varm energi på plats.

Kurs i Agroekologi

Ett tiotal personer, lika många kvinnor som män, samlades på måndagskvällen i CEUTA’s lokaler på calle Santiago de Chile i centrala Montevideo. Tillsammans med REDES och frönätverket började en kurs för allmännheten.

Kurs om fröer
Deltagare tittar på olika fröer som skickas runt. Bland annat olika sorters bönor och majs.

Åldersgruppen på plats var från 17 år och uppåt, men många tycktes vara i 23 års åldern,kanske var det studenter som hade sommarledigt. De flesta hade kommit dit för att veta mera om fröer och dess förvaring, ekologiska produkter och marknadsföring av egen produktion. Det talades om olika slags inhemska och importerade fröer, hur de förvarats av kvinnor genom generationer och hur olika internationella samt nationella lagar samt konventioner påverkat.

Mariano Beltrán, kursledare, lär deltagarna om lika fröer.
Mariano Beltrán, kursledare, lär deltagarna om lika fröer.

Mariano, som höll i kursen, berättade också om hur fröer utvecklats under mera fuktiga förhållanden runt ekvatorn. Han skickade runt olika varianter av fröer som lagrats och utvecklats på olika sätt. Alla tog anteckningar och följde med lika intresserat som den energirika matekoppen delades mellan oss som var där (en av deltagarna, bjöd lika välkomnande kursansvarig som oss andra).

Karnevalstider Montevideo

Nu inträder den hetaste månaden i Rio de la Plata. Skuggan mäter uppemot 30 grader och i solen tar det bara ett par minuter innan fuktigheten klibbar fast kläderna. Det är som högsommar Sveriges juli. Barnen är lediga från december till mars och många tar sin tillflykt ut till kusten. Kvar på kontoret knåpar medarbetarna med årsrapporter och planerar kommande aktiviteter för året. Samtidigt på eftermiddagarna, träffas olika musik- och dansgrupper för att måla sina trummor och sy årets kläder till festligheterna. Runtom på flera platser i Sydamerika just nu börjar karnevalstiderna. I Uruguay, pågår denna under hela ferburari, närmare bestämt idag måndagen den 26e januari. Under kvällarna på olika scener görs framträdanden. Här är ett litet smakprov från en av grupperna som träffas och övar två gånger i veckan.

Mittmöte för Latinogruppen i Puyo

Ja, om läsarna på den här bloggen undrar varför det inte varit så tätt mellan inläggen från grupperna i sydamerika, kan här meddelas att det beror på ledighet och mittmöte. Min Montevideo partner är fortfarande på väg tillbaks, den mer miljövänliga bussvägen, medan jag själv skumpade, om än snabbare, över anderna och en vild Montevideohimmel med flyget.

Chiles bergskedja
Chiles bergskedja

För att resa från Montevideo till Puyo kan en antingen ta landvägen med bussar, företrädesvis genom Argentina, Chile och Peru nära havet. Men det går även flyg. Det går inga direkanslutningar, utan det behövs göra ett byte, exempelvis i Santiago de Chile och Lima, Peru till Quito där det sedan är buss 5 timmar söderut till Puyo.

Quito ligger på 2 800 meters (=mer andfådd) höjd omringad av berg. Puyo tillhör bergsregnskogen (=mindre mygg). Från Puyo till Centro Ecologico där Alejandra och Robert är baserade, är det sedan ytterligare cirka en timme med buss eller skjuts ut i skogen. Väl framme finns inget internet och telefonen har svag täckning. Tvätta kläder görs ofta i floden, en 20 minuters gångväg upp och nerför leriga stigar. Här fladdrar vackra fjärilar och solen speglar sig i bruset av forsandet. På kvällarna i huset spelas musik och samtalas det, ibland åkte vi in till närmaste samhälle cirka en halvtimme bort. Dock finns rinnande vatten, WC och dusch inne i huset. Spisen drivs av gas. Här är knutpunkten för allt arbete som pågår i organisationen och för praktikanterna på plats.

Mittmötet var en spännande möjlighet att ta del av varandras upplevelser hitintills från våra olika praktikanterfarenheter. Vi kunde lättare tala när vi såg varandra. Jag känner mig hedrad att vara en av Framtids Jordens praktikanter. Vi är ett fint gäng.

Bifogar lite bilder.