Författare: Britta Josephson

Urbanisering är en global trend och många politiska beslut som fattas har staden i fokus medan landsbygden ofta kommer i andra hand. För att motverka detta har CIRHEP under de senaste åren tagit emot elever från olika skolor, även ifrån Sverige, för att visa på den viktiga roll landsbygden har för att hela landet ska fungera. ”Det är barnen som kommer bli nästa generations beslutsfattare och de är dem som är vår framtid. Därför är deras förståelse om livet på landsbygden och naturen av stor vikt”, menar Mohan som är en av grundarna av CIRHEP. Därför vill nu CIRHEP utöka sitt skolprogram både nationellt och internationellt. Landsbygdens viktiga roll och dess utveckling är något eleverna i nionde klass från Chennai, en mångmiljonstad i norra Tamil Nadu, fått lära sig under fem dagars studiebesök på CIRHEP.

Vi drar ut de beiga plaststolarna och sätter oss med tre elever för att fråga om hur deras tid på CIRHEPs kursgård varit. Snabbt samlas allt fler barn runt oss för att dela med sig av sina upplevelser. Under samtalets gång blir det tydligt att det berörts och lärt sig mycket under sin vistelse. Vattnets vikt och innebörd är något som satt starka spår. ”Vattnet kommer faktiskt från någonstans, inte bara ifrån kranen” säger Raja 14 år. Genom att besöka vattensparprojekt, jordbrukare och själva fått gräva vattenrännor förstår det nu hur svårt det kan vara att få tag på vatten. En erfarenhet de säger de kommer ta med sig härifrån och att de i fortsättningen kommer tänka på hur de använder sig utav vattnet.

För att få en insyn i den politiska kontexten besökte de det lokala landsbygdsutvecklingskontoret. Där fick eleverna en introduktion i det arbete och de projekt som bedrivs i området. Något som dock utrycktes med missnöje då de ansåg att det saknades passion för arbetet och trots olika planer för den lokala utvecklingen ansåg de att ingenting blev gjort.

En kväll gick bussen till en närliggande by för interaktion med barnen från byns kvällsskola och ett besök hos en av CIRHEPs kvinnogrupper. Genom lärande lekar visade barnen från by ungdomarna från Chennai hur de på ett lekfullt sätt lär sig om naturen och problematiken i området. ”De får lära sig i tidig ålder att ta hand om naturen, de kunskaperna kommer de ha med sig resten av livet” säger Sethuraman. Genom sin tid här har ungdomarna från Chennai lärt sig mycket nytt och fått en ny förståelse om livet på landsbygden och vikten av samarbete för utveckling. En imponerad Priya betonar att ”området har förvandlats från nästan ingenting till det här. Man behöver bara samarbeta och tro på det man gör”. Trots den, med indiska mått mätt, korta distansen mellan Chennai och Veelinayakenpatti ser tillvaron för människorna mycket annorlunda ut. Raja 14 år menar att det är viktigt att ha kunskap om landsbygden och hur byarna fungerar och konstaterar att ”detta är Indien, 90 % ser ut så här, inte som i städerna”.

 

Fokuseringen kring städer är som sagt en global trend, en trend som existera i Sverige likväl i Indien. En trend som drar ner levnadsstandarden och försvårar situationen för dem som lever på landsbygden. Men landsbygden har en viktig roll för hela landet, inte minst när det kommer till matproduktion och användandet av naturresurser. Det finns självklart skillnader mellan länderna men okunskapen om landsbygden bland populationen i städerna är liknande.

 

/Maja och Britta

Vi svänger av från den asfalterade vägen in på en smal grusstig. Vi hoppar av mopparna och möts av Gunasekaran, en jordbrukare i femtioårsåldern. Han visar oss sina odlingar och berättar om vilka grödor han har: hirs som odlas ekologiskt, blommor och bomull. Det var bomullen som hade gjort oss intresserade av just den här bonden. Tidigare hade Chandra, vår handledare på organisationen, berättat att hon upptäckt att några bönder i området odlar GMO-bomull utan att de själva visste om det. Här är GMO en ickefråga, något som inte många känner till, inte ens de som odlar med det. Detta blir mycket intressant då vi fått reda på att 93 % av all bomull som odlas i Indien är genetiskt modifierad. Hur kommer det sig att bönderna inte vet om vad de odlar?

Vi sätter oss i gräset mellan två av bomullsfälten. Det är mulet och ovanför våra huvuden flyger trollsländorna kors och tvärs. De är ovanligt många, troligtvis beror det på att Tamil Nadu fått mer regn i år än på länge. Så börjar vi vår intervju. Gunasekaran berättar att han odlat med samma bomullsfrön i två år, såkallad Bt- cotton,  genetiskt modifierade bomullsfrön från det multinationella företaget Monsanto. Bt-fröna har en transplanterad gen från en bakterier som producerar gift mot olika skadeinsekter men har även en negativ påverkan på andra djur. Han vet själv inte om att fröna är genmodifierade då informationen på påsen är på engelska, ett språk han inte kan. Det var butiksförsäljaren i den lokala jordbruksbutiken som tipsade honom om de ”nya” fröna som skulle ge större avkastning än alla andra frön. Gunasekaran var egentligen där för att köpa nytt gödningsmedel till sina blommor men när han kom ut från butiken stod han med nya frön, nytt kraftfullare bekämpningsmedel och nytt konstgödsel. För att ha råd med de nya produkterna, som var mycket dyrare än det han tidigare använt, var han tvungen att låna pengar från en privat långivare. Men försäljaren försäkrade att med de nya fröna skulle han lätt kunna betala tillbaka lånet efter att han skördat. Dessutom skulle de nya bomullsfröna klara sig på enbart regnvatten och på så vis kräva mycket mindre vatten än hans föregående tomatplantor. Men eftersom Tamil Nadu har ett torrt klimat och 2014 var ett mycket regnfattigt år, klarade inte sig bomullsplantorna och hans skörd blev förstörd. Gunasekaran hade då en stor skuld han inte kunde betala tillbaka. För att lösa situationen lånade han ännu mer pengar för att kunna köpa nya bomullsfrön, nya kemikalier och avsatte även mer mark att odla fröna på. De enda han nu kan hoppas på är att det skall falla mer regn i år, men hittills är hans brunnar fortfarande torrlagda. ”Annars får jag väl sälja marken till långivaren” säger Gunasekaran och skrattar. Trots att han skrattar är det inget skämt. Risken att det blir verklighet är tyvärr stor. Chandra berättar att många skuldsatta bönder i området blivit tvungna att sälja sin mark och migrera till städerna i hopp om att få jobb inom industrin.

En bit bort från där vi sitter har två herdar fullt sjå med att hålla getterna borta från bomullsodlingen. Gunasekaran berättar att bomullsbladen gör att getterna får diarré. Även annat liv har påverkats. Han säger att fjärilar, sniglar och daggmaskar har försvunnit från hans odlingar, vilket gör att jorden inte längre är uppluckrad och syrerik utan blivit mycket kompakt och torr. Själv har han inte märkt någon påverkan på hans hälsa och berättar att han knyter en sjal över mun och näsa för att skydda sig mot kemikalierna.

Den grå himlen blir allt mörkare, det önskvärda regnet är förhoppningsvis på väg. Vi reser oss från marken och tackar Gunasekaran för hans tid och den information vi fått. Efter en timme har vår bild av jordbruket här blivit ännu klarare. Att välja ”rätt” frö är svårt när informationen är begränsad och vädret skiftar år till år. Men varje val är betydelsefullt och kan ha livsförändrande konsekvenser, så till den grad att några valmöjligheter inte längre finns.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/Britta och Maja

I Paris har vad som sägs vara vår tids viktigaste möte börjat, COP21. Världens ledare är på plats för att diskutera jordens framtid, huruvida 2-gradersmålet kan uppnås och hur det i så fall ska ske. Vi har ofta inställningen att det där med klimatet är något som inte kommer att förändras än, att det är ett framtida problem. Sverige har hittills klarat sig undan stora väderskiftningar men Indien är inte så lyckligt lottad.

Vägar och järnvägar under vatten, broar där vatten rinner ovanpå istället för under, människor som tvingats ta skydd på hustak, en man som bär ett spädbarn ovanför huvudet medan han själv har vatten upp till bröstkorgen, flygplan där vatten rinner från motorerna. Bilderna på TV:n förvånar oss. Det är översvämningar i Chennai, den värsta naturkatastrofen i området på 100 år. Det är svårt att föreställa sig när vi, bara 45 mil bort i samma distrikt, befinner oss i ett område där människor ber för att regnet skall falla. Inslaget från nyhetskanalen DD News forsätter visa bilder. Hittills har 269 människor förlorat sina liv, 322 000 har räddats och evakuerats medan närmare en miljon befinner sig på temporära boenden.

Under onsdagen kom det 345 mm regn, vilket är mer än dubbelt så mycket regn än vad som normalt brukar falla under hela december. Indiens premiärminister Narendra Modi menar att skyfallen i Tamil Nadu är en effekt av klimatförändringarna. Klimatförändringarna som inte bara visar sig i form av översvämningar och cykloner utan även en förlängd torrperiod några mil söderut. Medan de ovälkomna vattenmängderna i Chennai förstör deras dricksvatten oroar sig människorna här över det otillräckliga regn som låter deras brunnar stå tomma.

Under en intervju berättar den lokala bonden Gunasekaran att han kommer tvingas sälja sin mark och migrera ifall regnet inte kommer och räddar hans odlingar. Nästkommande dag träffar vi Vasantha Kumar P, en Chennai-bo som tvingats lämna staden på grund av situationen. Han berättar att hela staden är full av vatten, elen är borta och då transportmedlen ligger nere har folk svårt att ta sig från stadens medan medicin, mat och andra förnödenheter har svårt att komma fram.

Det här är bara ett exempel som visar att klimatförändringarna redan är här. Många forskare menar att jorden idag har uppnått en genomsnittlig temperaturökning på runt 0,8 grader sedan 1880. Efter att alla länder lämnat in sina frivilliga åtgärdsplaner inför COP21 står det klart att 2-gradersmålet kommer överstigas. Siffror från 2,75 till 3,5 grader har framkommit, siffror som förutsätter att länderna uppnår åtgärdsplanerna. Ifall de väderskiftningar som förekommer här sker redan vid en temperaturökning på 0,8 grader, tänk då vad som kommer ske om vi inte ens kan hålla jordens temperaturökning under två grader. För vi är alla del av denna jord, vi är alla bidragande till de förändringar som sker. Vårt levnadsätt och våra konsumtionsvanor måste ses över, vi bär alla ett ansvar. Det är nu dags för världens ledare att gå samman, sätta upp progressiva mål och leda vägen för en hälsosammare jord.

/Britta och Maja

Bilder från Chennai

Mer info om översvämningarna i Chennai