Skolbarn ritar lösningen på miljöproblem

När vi går in på skolgården till Government Higher Secondary School i Odugampatti sitter barnen under träden i skuggan och vinkar glatt till oss. Vi är här för att hålla en liten inspirerande föreläsning om ekologiskt jordbruk och miljötänk. Vi leds in i ett större rum där vi sätter upp projektor och dator. 60 barn i åldrarna 11 till 14 sitter på golvet framför oss när vi kort börjar med att introducera Sverige. Var det ligger på världskartan, hur många bor där jämfört med Indien, hur fungerar de fyra årstiderna och hur ser de ut. Barnen lyssnar och funderar när vår handledare Poppy översätter allt till tamil.

”Vad tänker ni på när ni hör begreppet miljöproblem?” Flera händer flyger i luften. Avgaser, plast, industriutsläpp, skövlandet av träd, skräp i naturen. Vi går igenom en lång lista med miljöproblem tillsammans och visar sedan en kortfilm som vi gjort angående klimatångest och klimathopp. Flera ”ååh” och ”bläh” hörs bland barnen under filmens gång.

IMG_0124

Sedan kommer vi till huvudsyftet med besöket. ”Kan ni rita hur ni anser att det går att lösa miljöproblemen?” Barnen sätter sig i ringar på golvet och får färgpennor och papper. När de får reda på att bilderna sedan kommer tas till Sverige för att visas växer ivern för att göra ett så noggrant arbete som möjligt. Det skramlas med linjaler, suddgummin går varma och pennor rullar runt på golvet kors och tvärs.

Teckningarna är över allas vår förväntan. Barnen har tänkt till och jobbat hårt för att få till bilderna. De visar hur man ska ta cykeln istället för bilen, hur man tar till vara på regnvatten, att det är ekologiskt jordbruk som gäller, sluta använda plastkassar och ta återanvändbara material, plantera mera träd och använd solenergi. Vi blir imponerade och barnen är glada och visar stolt upp sina teckningar. Att se barnen så inspirerade och kunniga ger en energi och hopp för framtiden. Barnen är vår framtid!

IMG_1918

Meet Mr Ramalingam – ecological farmer in Tamil Nadu

30414930_10156118226003211_1152213101290979328_oThe ground is dry when a couple of goats are trying to find some grass to eat. They are being banked up by an elderly woman with a scarf around her head to protect her from the burning sun. Here we find Mr Ramalingam who stands in his ecological field, he has now been an ecologic farmer for three years. The red chili is dangling from the crops. Mr Ramalingam realised that he needed to change his crop pattern and way of farming due to climate change. The severe drought is a problem for every farmer in Tamil Nadu. But there are ways to manage the water scarcity, to lower the water usage and still be able to grow fine crops. Mr Ramalingam shares how he has made the change from irrigated crops to low water utilizing crops.

“I own 13 acres of land and have both irrigated and rain fed land. In the rain fed land there is no watering system and it is totally dependent on rain fall. Earlier I cultivated 10 acres of land of irrigated crops which consisted mostly of paddies. But because of the reduce of rain I could no longer irrigate so much land, so now I only irrigate two acres of land. I have one open well but at the moment it is dry, so because of the drought I decided to make a deep bore well which is 340 feet deep.”

This year is the first time he changed his crop from paddy to millet. Millet needs less water than paddy. “Last year I received Fox Tail Millet seeds from Kudumbam for seed multiplication. Two kilos of seeds were given to me from Kudumbams ecological farm, Kolunji, and I cultivated 50 kilos of grains in one season. There were some problems with birds who ate the crops, otherwise the harvest would have been bigger.”

Kudumbam has given six types of millet to different farmers and Mr Ramalingam was one who received Fox Tail Millet and also Mappillai Samba which is an indigenous and drought tolerant paddy variety. Once again he got five kilos of seeds from Kolunji ecologic farm which he cultivated in one acre of land and harvested 400 kilo of grains in one season. “Previously I cultivated short term, improved varieties which need more sunlight and water, are easily attacked by pest and I needed to use fertilizer and pesticides. When cultivating Mappillai Samba I need no pesticide and I can get more yield. The indigenous variety is tasty and it’s tall so after harvesting the seeds I can use the rest of the crop for fodder to my animals.” Mr Ramalingam owns four cows, nine goats and five chickens. With the dung from the animals he can fertilize his field in a natural way.

The benefits from the indigenous variety is that he can sell the seeds, use it for domestic purpose, it’s very nutritious, IMG_0753he can use it for fodder to his animals, there is no need for pesticide and chemical fertilizer, it makes the soil much more fertile and do not harm the surrounding nor the soil. To be able to control the pest in the field he uses a parasite card, which is a yellow sticky card which attracts the pest and make them stuck there. At night he uses light traps which attracts the insects towards the plant and away from the plant.

“After the installation of drip irrigation I now need less water for the field. I only water it every third day for one hour. Compared to the open channel method that I used before drip irrigation – where the water goes everywhere – this is a good way to minimise water usage and save water. Because with drip irrigation the water goes directly to the crop.”

The benefits of changing the crop pattern is that some crops give nutrition back to the soil, such as red gram. Also in not being dependent on only one crop the fear of market fluctuation is not as big. For example, the kilo price for chili was 40 rupees in December and in March it was only 8 rupees per kilo. In the rain fed land he cultivate red gram, peanut and cow pea. This he can do under the rainy season once a year, July to November. Before the chili season he usually cultivate bitter guard, tomato and cucumber. From January to March he cultivate sesame because there is not much rain and quite cold that time.

“I’m very satisfied to work with ecological farming, especially now since I have changed to less water utilizing crops. I have income and can feed my family, my children, my wife and my two brothers and their families.  As long as I can manage, I will continue my agricultural work.”

 

Tranquebar, tsunami och livsöden

Kudumbam har sitt huvudkontor i Trichy, men de har även ett kontor vid Kolunji farm vid Odugampatty village samt ett kontor Multipurpose Community Centre vid kusten, Nagapattinam District i Tranquebar. Denna vecka fick vi besöka kontoret i Tranquebar, träffa personalen där och se hur de jobbar.

31164039_10156148463263211_144653935888564224_n
Personalen vid Multipurpose Community Centre med personal från Trichy och praktikanter.

2005 startade Kudumbam upp kustprojektet på grund av tsunamin som störtade in över landet året före. Indien var ett av de fyra mest drabbade länderna av tsunamin 2004, bara i detta distrikt i Indien dog 1500 människor inom loppet av 5 minuter när vågen slog upp en kilometer över land. Människor blev hemlösa och bodde i skolor och tempel där de överlevde tack vare välgörenhet och flera NGO’s hjälpte till att bygga upp hus på nytt.

Vågen drog med sig hus, träd och människor. Den gjorde även marken obrukbar på grund utav att salthalten i marken ökade. Bönderna här möter alltså andra problem än bönderna längre in i landet där torkan är det största hotet. Kontoret vid kusten hjälper till med plogarbete, ger bönderna råd och frön att odla. De hjälper änkor, som är en väldigt utsatt grupp i samhället, att få inkomst genom att ge dem ett startkapital i getter eller kor, de ser till att bönder får vagnar till sina tjurar så de kan frakta sina varor. Människor med funktionshinder kan här också ansöka om mikrolån så att de kan starta upp kiosker för att sälja snacks och dryck. De ordnar även kvällskurser där barn och ungdomar kommer för att plugga och läsa på inför examensprov och läraren är anställd av Kudumbam. De har även kvinnogrupper där de utbildar kvinnor inom deras rättigheter, hjälper dem med problem de kan ha i hemmet och diskuterar. Det är så mycket aktivitet och det känns som de tänkt på allt, de har fått med hela kedjan, de hjälper människor nu som behöver direkt hjälp och de försöker även hjälpa i ett långsiktigt och förebyggande syfte. Vi ska respektera varandra och hjälpa till med arbetsbördan och ekonomi. Än en gång blir vi imponerade över arbetet som Kudumbam gör.

När vi går till stranden för att bada en morgon går vi tillsammans med två tonårsflickor som också är här på besök från Vidivelli’s Children homeKolunju farm. Vi vill gärna passa på att bada när vi har tillgång till havet även om det här i Tranquebar innebär att vi måste bada med alla kläder på. Vi frågar glatt om tjejerna inte ska bada och om de gillar havet. Då svarar en av tjejerna att hon hatar havet, det är det värsta hon vet. Min mamma, säger hon och pekar mot havet. Tsunamin gör sig påmind och vi blir igen tacksamma för att organisationer som Kudumbam finns och fångar upp barn som henne, ser till att de har ett hem, att de inte far illa och får en utbildning. Det är med en klump i halsen vi svarar henne när hon frågar om vi tycker om havet, ”ja…”.

31180185_10156148456098211_6677066006445162496_n

Kvinnors insatser i fokus

Den 6 april hyllades den framlidne Dr. Nammalvar, som var en av grundarna till Kudumbam, i byn Vanagam, Tamil Nadu. Detta är ett årligt event sedan 2013 och hyllningen sker på hans födelsedag, detta år skulle han fyllt 80. I år var det extra speciellt då fokus låg på kvinnorna som ordnade programmet och det var endast kvinnor på scen. En historisk dag!

Fem ungdomar intar scenen som endast är gjord av ekologiskt material och färger. De startar programmet med en kulturell dans och slår i takt på varsin trumma. Efter de kulturella uppvisningarna stiger en kvinna upp på scenen och tar mikrofonen. Hon går igenom programmet och bjuder upp flera kvinnor på scenen. Kvinnan med mikrofonen är transperson, förklarar vår kollega, och Vanagam Team gör ett mycket starkt ställningstagande här i Indien i att inkludera socialt exkluderade personer i programmet. Men de gör det för att visa att transpersoner, som vilken annan person som helst, kan ordna och hålla i ett program med bravur.

Kvinnorna som äntrar scenen blir hyllade i tur och ordning för sina insatser inom jordbruk, biodling, lokala vårdinsatser, utbildning, konst och kultur. De blir tilldelade Nammalvarpriset och berättar hur Dr. Nammalvar funnits där som inspiration och motivation för dem under dessa år och fortfarande inspirerar. Kvinnan som blir hyllad för biodling berättar om hur hon utbildat 300 kvinnor i biodling och hur dessa kvinnor lyckats med att hålla det som sin huvudsakliga inkomst. Kvinnan som blev hyllad för lokala vårdinsatser är 90 år gammal och har själv förlöst över 2000 barn i lantbyar utan någon grundläggande skolutbildning.

30441478_10156117840598211_6518074889901965312_o

80% av bönderna i Indien är kvinnor. De ses ofta som arbetarna. Därav är det även de som sitter på kunskapen och det är dem vi måste lyssna på för att förstå hur det ligger till i jordbruket idag och även hur det var förr. Passande är då att det är ungefär 1000 personer i publiken denna dag och majoriteten av dem är män. Idag får de sitta och lyssna och ta in information av kvinnorna.

Det var rörande och imponerande att få ta del av denna historiska dag. I en liten by ute på vischan i Indien tar kvinnor plats på scenen, kräver jämlikhet och delar med sig av sina erfarenheter i landsbygden. Budskap som framgick under dagen är att transpersoner, kvinnor, liksom män, kan hålla i och ordna ett program och att kvinnor är inte på något sätt underlägsna män. Tillsammans kan vi alla bidra till ett jämlikare samhälle och en bättre miljö.

Tack för att vi fick ta del av denna inspirerande dag!

30415073_10156117840633211_4768411891909263360_o
Kvinnor tog plats på scen inför en publik på ca 1000 personer varav majoriteten var män.