Författare: Kelly Richardsson

I det här landet stöter man minst sagt på en del utmaningar, både i vardagslivet och i arbetet. Om det är något jag lärt mig efter fem månader i Indien så är det att tackla det faktum att saker oftast inte blir som man tänkt sig. Hur mycket man en planerar och förbereder är det alltid något oväntat som dyker upp någonstans ifrån. Det har gått så långt att jag och Maddis fått in en rutin att stanna upp och påminna oss själva om att släppa alla förväntningar så fort vi börjar bli exalterade.

När vi kom tillbaka efter nätverksmötet och semestern började jag jobba med min studie av Kudumbams mikrolånsprojekt på riktigt. Jag hade skrivit intervjufrågor och planerat in i minsta detalj vad jag skulle undersöka. När min handledare Poppy frågade mig hur många självhjälpsgruppsmedlemmar jag ville intervjua svarade jag ”så många som möjligt”. Jag märkte snabbt att det är rätt knepigt att få till så många intervjuer som man tänkt sig, och framför allt under den tid man tänkt sig. Första dagen åkte jag ut med Viji till en by där ungefär trettio kvinnor skulle delta i en halvdagsutbildning i djurskötsel. Perfekt tillfälle tyckte hon, då kommer massa kvinnor vara samlade på samma ställe! Innan utbildningen kom igång började jag min första intervju, men halvvägs in var vi tvungna att avbryta. ”Det är klart att du inte ska missa utbildningen!” sa jag och vi bestämde att avsluta intervjun senare. Det kom jag att ångra. Vi satt och väntade, timmarna gick och plötsligt var klockan lunchdags. Efter två och en halv timme  hade jag en halv intervju när jag egentligen hade kunnat hinna med minst fyra under den tiden. Frustrationen! ”Att jag inte förstod att det skulle bli så här från början, det är så typiskt Indien!” tänkte jag. Effektivitet är inget som prioriteras särskilt ofta. ”Oroa dig inte, vi får göra intervjuerna när utbildningen är slut” sa Viji och tittade på mig lite ursäktande. När utbildningen var slut hade halva dagen gått och deltagarna var både trötta och hungriga. Dessutom hade de bråttom hem till hushållssysslorna och kossorna som väntade. Hungriga och trötta stressade vi igenom tre intervjuer innan lunch. Vi åkte ut till andra byar på eftermiddagen och hela dagen efter och det slutade med att jag hade tio riktigt bra intervjuer. Det vara bara tvunget att börja lite krångligt.

before I only depended on my husband but now I can do anything

Trots att det inte blev som jag tänkt mig, blev studien riktigt lyckad. Den undersöker om kvinnor som är med i självhjälpsgrupper upplever ökad ekonomisk, kulturell och politisk självständighet, varför och på vilket sätt. Jag tittade på förändring av ekonomisk kontroll, kunskapsnivå,  traditionella könsroller, självkänsla, socialt nätverk, mobilitet och politiskt deltagande. Studien pekar på att mikrolån är mest effektiva när kvinnan använder  pengarna till att starta en egen inkomstgenererande aktivitet utanför hushållet. Det leder till att hon spenderar mer tid utanför hemmet, hennes inkomst ökar och hon får mer ekonomisk kontroll. När kvinnan bidrar till familjens ekonomi blir hon generellt mer respekterad av männen i hushållet och får således mer makt att ta ekonomiska beslut. Åtta av tio tillfrågade svarade att de aldrig tidigare varit med och tagit ekonomiska beslut i familjen, men att de nu beslutar tillsammans med andra familjemedlemmar. Den ekonomiska aktiviteten verkar också påverka både familjemedlemmarnas och bybornas perception av kvinnan, eftersom synen på henne som endast kapabel till att göra hushållsarbete förändras.

Now I am more respected by my husband and people in my village. Before my family and people in my village thought that I couldn’t do anything. Now all ask me for advice and they know I gained knowledge from trainings about agriculture.

Men även om de ekonomiska aktiviteterna är viktiga för kvinnors ökade makt, säger den här intervjustudien att de sociala aktiviteterna är essentiella. Kudumbams utbildningsprogram har en stor påverkan på förändringen av traditionella könsroller, kvinnans kunskapsnivå, mobilitet, sociala nätverk, självförtroende och intresse av politiska frågor. Enligt de tillfrågade kvinnorna har deras nya kunskaper haft en stor påverkan på andra människors perception av dem. Efter att ha deltagit i olika utbildningar upplevde de att familjemedlemmar och bybor såg dem som kapabla till att bidra med idéer och kunskap till områden som allmänt anses viktiga. Dessa kvinnor har fått mer respekt och status och ökat inflytande i familjebeslut. Sju av tio tillfrågade svarade att deras man eller far tog alla familjebeslut innan de gick med i självhjälpsgrupper, men att de nu diskuterar och bestämmer tillsammans.

Before I was only doing the housework and staying at home. Now I am a board member in my village and have a job. I don’t have to depend on others.

Enligt studien har självhjälpsgruppsmöten spelat en central roll i kvinnornas utveckling. Alla kvinnor som tillfrågades berättade att de inte bara diskuterar ekonomi under mötena, utan även bypolitik och vad de vill förändra i samhället, känslor och familjeproblem. Mötena har alltså blivit en plattform för politisk diskussion, utbyte av idéer och emotionellt utryck. Dessa möten har visats väldigt viktiga för kvinnornas utveckling, de har bidragit till en förändring av traditionella könsroller, ökat kvinnornas aktivitet utanför hushållet, deras sociala nätverk, självförtroende och politiska deltagande. Alla tillfrågade svarade att de inte gick utanför huset innan de började i självhjälpsgrupperna, men att de nu deltar i sociala aktiviteter utanför hushållet. De svarade även att de inte kunnat resa själva tidigare men att de nu kan resa till närliggande storstäder som Trichy, Chennai, Madurai och Bangalore. Alla deltagare har tillsammans med sina självhjälpsgrupper  kollektivt agerat för att påverka politiska beslut i sina byar. De har bl.a. krävt renare dricksvatten, bättre sjukvård, frekventare busstransporter och dagis. Traditionellt är det bara män som deltar på politiska möten i byarna och kvinnor förväntas visa männen respekt genom att inte lägga sig i. Trots detta har sex av tio tillfrågade vågat delta i dessa möten efter att de gått med i självhjälpsgrupperna. Med stöd från sina självhjälpsgrupper har två av dessa kvinnor till och med kandiderat och valts in i den politiska styrelsen. Under sin tid har de lyckats påverka politiska beslut rörande utbildning och dricksvatten.

Before I was only doing the housework and staying at home. Now I speak to people more often, dare to speak in front of a big group, and I have courage to do things on my own.

De sociala aktiviteterna lett till ökat mod att säga sin åsikt, att diskutera tankar och idéer i stor grupp och framför allt, att kommunicera med män utanför hushållet. Nio utav tio var rädda för att prata med män utanför hushållet tidigare, men pratar idag med män i byn och under utbildningstillfällen. De vågar till och med konfrontera manliga politiska ledare. Dessa förändringar har varit grundläggande för kvinnornas möjlighet att kräva sina rättigheter och förhandla i genusrelationer. Studien pekar på att även om de ekonomiska aktiviteterna är viktiga för kvinnors ekonomiska självständighet är de sociala aktiviteterna essentiella för kvinnors ökade makt i samhället.

Det har varit så inspirerande att möta dessa starka kvinnor och få ta del av deras livsberättelser. Jag hoppas att den positiva utvecklingen fortsätter och att jag får möjlighet att göra en mer utförlig studie i framtiden!

 

Över 1500 bönder i delstaten Tamil Nadu har med hjälp av Kudumbam övergått till och påbörjat processen för certifiering i ekologiskt jordbruk. Det finns olika typer av certifikat och i det här fallet använder de sig av INDOCERT, ett certifikat som tillåter bönderna att använda ekologisk märkning men även att exportera sina produkter. Genom något som heter Agricultural & Processed Food Products Export Development Authority (APEDA), kontrollerar staten alla landets bönder från Delhi. Hit måste de lämna in sitt certifikat i ekologisk odling och sedan kontinuerligt registrera uppdateringar om vad och hur mycket de odlar ekologiskt, om vem som inspekterat deras mark och när.

Under en hel vecka inspekterades ett slumpmässigt urval av de ekologiska bönder Kudumbam samarbetar med. Vi fick följa med under en heldag för att inspektera inspektionen. I byarna Valiyam Patti och Kongakhiraiyan Patti mötte vi sex av de 115 bönder som valt att odla ekologiskt, fyra av dem var kvinnor.

 

(Foto: Kelly Richardsson)

Namn: Ayshabegam
Bor: Valiyam Patti
Odlar: Ris, bomull, sesam, black gram
Andel ekologiskt: 80 %

Det här är Ayshabegam, hon är 28 år och bor i byn Valiyam Patti utanför Trichy. Det är hennes far som äger marken, men hon själv har gått kurser hos Kudumbam i ekologisk odling och är den i familjen som ansvarar för planeringen av jordbruket. De övergick från kemisk odling för fem år sedan och idag är 80 procent av deras jordbruk ekologiskt. De odlar ris, bomull, sesam och black gram och använder till skillnad från många andra sina egna frön.

(Foto: Kelly Richardsson)

Namn: Selvarani
Bor: Valiyam Patti
Odlar: Ris, majs, pumpa
Andel ekologiskt: 50 %

Selvarani bor i Valiyam Patti och hon odlar ris, majs och pumpa. En stor del av pumporna fraktas till grannstaten Kerala. Landet är familjeägt och 50 procent av de totala 3 hektaren brukas med organiska metoder. De använder sin egen kompost för att göra jorden bördig och har planterat olika sorters träd kring odlingarna.

 

(Foto: Madelen Ottosson)

Namn: Dandapani
Bor: Valiyam Patti
Odlar: Ris, grönsaker, majs, pumpa, black gram, fisk
Andel ekologiskt: 70 %

Dandapani brukar 5 hektar land i byn Valiyam Patti, landet har han fördelat till sina två döttrar och sin son men det är fortfarande han som styr jordbruket. Idag är 70 procent av landet ekologiskt. Han har även en organisk fiskdamm som föder alla familjens 40 medlemmar. 

(Foto: Kelly Richardsson)

Namn: Renuga
Bor: Kongakhiraiyan Patti
Odlar: Ris
Andel ekologiskt: 100 %

Renuga odlar ris i byn Kongakhiraiyan Patti, hela hennes jordbruk är ekologiskt. Hemma har hon 17 djur, vilket gör att hon kan använda sitt eget gödsel. På familjens mark har hon även en vattentank som samlar regnvatten, vilket över 70 andra bönder använder sig av för bevattning.  

(Foto: Madelen Ottosson)

Namn: Palenivel
Bor: Kongakhiraiyan Patti
Odlar: Ris, majs
Andel ekologiskt: 100 %

Palenivel odlar ris och majs och har alltid odlat helt ekologiskt. Eftersom han har 30 får hemma kan han lätt använda sig av eget organiskt gödsel. Hans land är helt bevattnat med regnvatten, men tack vare att det är lågland har hans odlingar klarat den hårda torkan.

(Foto: Madelen Ottosson)

Namn: Kaliyamal
Bor: Kongakhiraiyan Patti
Odlar: Sesam
Andel ekologiskt: 100 %

Kaliyamals land är helt ekologiskt. Hon har inte tillgång till bevattningssystem utan använder sig endast av regnvatten, på grund av årets torka har hon inte kunnat odla något alls. Nästa säsong planerar hon att odla sesam.

(Foto: Kelly Richardsson)

 

Efter en stadig frukost, bestående av risnudlar i sås, ananas och chai, var jag och Madelen mer än redo för vårt första projektbesök. Då klockan slog halv tio kom vår kollega Viji förbi Kolunji för att hämta upp oss med organisationens Jeep. Viji är 26 år gammal och är en utav de tjejer som har växt upp på barnhemmet på Kolunji. Idag är hon utexaminerad och är anställd på Kudumbams kontor i Trichy. Hennes uppdrag för dagen var att visa oss Ammankorai Community Forest och översätta från tamil till engelska under vårt möte med Mr. Rengaraj, en utav grundarna till projektet.

Bild: Vår kollega Viji tar oss på ett första projektbesök. (Foto: Kelly Richardsson)

Ett projekt som engagerar alla
Ammankorai Community Forest är en 20 hektar stor skog som planterats utav Kudumbam. Innan skogsprojektet började år 1986 fanns där ingenting. Mr Rengaraj, som är ansvarig för och var med i uppstartandet av projektet, förklarar detta med ett ord; fattigdom.

Under den tiden användes skogen mestadels till virke och skogsskövling sågs som ett enkelt sätt för människor att tjäna snabba pengar, berättar han.

På initiativ av Kudumbam och med hjälp utav deltagandet av människor i två närliggande byar samlades och planterades fröer. Organisationen upprättade ett träningscenter med en plantskola där de lärde deltagarna om alla växter och dess olika användningsområden. Unga från byarna engagerades i så kallade Ungdomsklubbar och arbetade med skogsprojektet avlönat sex dagar och volontärt en dag i veckan. Växterna i plantskolan fick växa till sig i sex månader innan de kunde planteras och efter fem års hårt arbete visades verkligt resultat.

Nu kan familjer komma hit och ta vad de behöver.

Skogen som blev en guldgruva
Skogsområdet utgör en viktig resurs för de två närliggande byarna, Killukulavaipatti och Killukottai. Familjerna i dessa områden kan komma till skogen och ta vad de behöver. Här kan de samla ved, djurfoder, ätbara växter, medicinska örter, material för korgtillverkning, frukter och bär. Genom mindre kanaler samlas regnvatten i skogens elva dammar, en resurs som byborna kan använda till sina boskapsdjur, eget dricksvatten och bevattning av sina fält. Den ökade biologiska mångfalden har inneburit att fler djurarter kommit till området, detta inklusive insekter som på ett naturligt sätt kontrollerar ohyra hos kringliggande odlingar.

Idag sköts skogen av en kommitté med tjugotvå medlemmar, bestående av grundarna av projektet och två personer från varje by. Fem utav dessa är kvinnor. Var tredje månad ses gruppen för att diskutera aktuella frågor angående skogsområdet och tar beslut kring sådant som avverkning. Tanken om att engagera de unga genomsyrar fortfarande verksamheten. Genom att driva naturklubbar i byarna hoppas man på att, i ett långsiktigt perspektiv, bibehålla kunskapen om olika växtarter och dess användningsområden hos kommande generationer.

Bild: En utav de elva dammarna i Ammankorai Community Forest. (Foto: Madelen Ottosson)

Bild: Mr. Rengaraj, en av grundarna till skogsprojektet. (Foto: Kelly Richardsson)

Efter tre hektiska dagar i Chennai och 6 timmars tagresa har vi antligen kommit fram till Trichy! Val framme, klockan halv tio pa kvallen, mottes vi av George som jobbar som allt i allo pa Kudumbam. Han visade oss till organisationens guest house som vi delar med sex andra tjejer, som tidigare bott pa barnhemmet ute pa Kolunji men nu far chans till att ga pa universitet i stan. Vi bor i ett stort rum med tre (harda) sangar och en liten toalett med, till var forvaning, en vasterlandsk toalett. Gardagskvallen spenderade vi med att pynta vart rum med i princip allt vi kunde hitta i vaskorna och efter att ha upptackt en mindre trevlig sexbent rumskamrat flytta ihop sangarna under ett och samma myggnat.

Idag har vi haft var forsta dag pa Kudumbams nya kontor och traffat vara kollegor. Vi har fatt ett fantastiskt bemotande och kanner oss otroligt omhandertagna. Kommande vecka kommer vi att spendera med att gora oss familjara med omradet, manniskorna och klimatet. Pa mandag flyttar vi ut till garden Kolunji, vi ar sa exalterade!

Varma valkryddade halsningar
Kelly & Madelen

 

(Foto: Kelly Richardsson)