Miguel och Luis plockar majs inför kvällens middag
Vi bakar sötsaker till den lokala grundskolan, pajer och muffins gjorda med sylt av frukter på gården
Gårdsplanen är täkt av dem, frukter som fallit från träd och som numer inväntar att ivriga händer ska plocka dem från marken. Från trädgrenar dinglar avokados, mandariner och apelsiner: en alldeles egen mataffär mitt i naturen.Vi följer efter Luis vana steg genom skogen i riktning mot den närmsta odlingen och lyssnar uppmärksamt medan han pekar ut vilka frukter som växer på vilka träd och vilka grödor som just nu är i säsong. Vi får med oss salladsblad, rucola, örter, mandioca och majs med oss hem. Ingen korg nödvändig, maten håller vi istället hårt i våra bara händer. Många av de begrepp som utgör kärnan i Framtidsjordens arbete kommer till liv här, bland regnskogsklädda berg och dammande röd jord. Begrepp som vi tidigare bara kunnat behandla i teorin. Här har vi möjlighet att se vad matsuveränitet innebär med egna ögon.
Luis är en småskalig producent i området Santiago de Liniers i Misiones, Argentina. En småskalig bondes odling är här oftare än inte även deras primära födokälla, något vi upplever om och om igen hemma hos Luis. Här äter man kort och gott det som odlas. Majsen vi plockar blir våran middag, mandarinerna pressas till juice inför morgondagens frukost. För de småskaliga bönderna i Santiago de Liniers, likt andra rurala samhällen med småskaligt jordbruk som främsta näringskälla, innebär ett skifte till ekologiskt jordbruk på så vis inte enbart fördelar för natur och miljö utan även en ökad tillgång till mat som är ren från föroreningar och giftiga bekämpningsmedel.
Begreppet matsuveränitet berör suveräniteten över våra kroppar och vad vi väljer att stoppa i dem. Utan en marknad eller kulturellt sammanhang som efterfrågar nativa, lokalt ekologiskt odlade produkter begränsas denna rättighet för många. Småskaliga bönder och deras produkter försvinner i havet av multinationella storföretag och deras jakt på vinster. Här i Misiones får vi iaktta hur betydelsen makten över maten har för människor i en beroendesituation annorlunda än vår egna. Det känns givet, att makten över maten bör vara deras, de som odlar den och de som konsumerar den och inte marknadskrafternas.
Genom att vara här får vi lära oss att se den globala kampen för miljön som den mångfacetterad kamp den är, med både stora och små aktörer med både stora och mindre mål. Kanske är det även där en del av vikten med begrepp såsom matsuveränitet ligger, i syftet att ge legitimitet och talan åt fler perspektiv i kampen för miljön och hållbar utveckling.
Vi skalar Mandioca (Cassava) och lagar Reviro, traditionell kost bland Argentinska bönder.
