Buddhism och bekämpningsmedel

Vilken roll spelar religion för klimatförändringar och övergången till ekologiskt jordbruk?

I Ladakh är majoriteten av invånarna buddhister, även om vissa delar domineras av Islam. Det märks tydligt hur närvarande religionen är i människornas vardag – i nästan alla möten och samtal vi har kommer andligheten in. Vi pratar ofta om själen, om ”Gud”, energier, ”to do good”. Kopplingen till religion görs även i organisationernas arbete med klimatförändringar. Redan tidigt under min praktik här i Ladakh märkte jag hur det talades om ekologiskt jordbruk i relation till religion. Buddhismens grundläggande världsbild går ut på att alla varelser i universum hör ihop och är ömsesidigt beroende av varandra, vilket även framhålls när organisationerna möter bönder i byarna för att prata om ekologisk odling.

Under ett samtal förklarar Tashi, som arbetar på LEHO, kopplingen till buddhism för mig:

– De flesta som bor i Ladakh är buddhister och anser därför att det inte är rätt att skada djur i onödan, som en ju gör genom att använda kemiska bekämpningsmedel.

Han fortsätter:

– Ekologiskt jordbruk handlar om interrelationen mellan naturen, människor och ekologisk mångfald, precis som inom buddhismen där vi har en holistisk syn på naturen. Vi ska respektera mångfalden och inte döda någon varelse i onödan. Det är inte som i kristendomen till exempel, där Gud gav Adam och Eva naturen att härska över. Enligt det buddisktiska synsättet är vi människor en del av naturen, vi står inte över naturen, och därför ska allt vi gör vara till fördel för alla varelser. Vi är beroende av varandra, så när vi brukar jorden är det inte bara för att vi ska få mat att äta, utan även för att skapa en bra miljö för maskarna i marken.

DSC_0153

DSC_0015
Workshop i kompostbygge i byn Stakmo, där LEHO även förklarar fördelarna med att ha kompost, bland annat att det skapar en näringsrik och trevlig miljö för maskar och insekter.

 

Detta synsätt kan även påverka bönderna åt andra hållet och bidra till en försiktighet gentemot alternativa lösningar. Vid ett tillfälle när vi gjorde intervjuer med bönderna i Umla inför en studie om deras upplevelser av övergången från kemikaliska bekämpningsmedel till ekologisk kompost, uttryckte flera av de vi pratade med samma tanke. Några av de vi intervjuade berättade då om dilemmat med att ha en kompost med insekter som skadas när en vänder jorden. Tsering Angmo som är en ung kvinna som bor i Umla och arbetar med jordbruk uttryckte sin oro inför att ha en kompost för mig under intervjun.

– Jag vet att kompost är bättre för hälsan än bekämpningsmedel, men spirituellt känns det inte som ett bra alternativ då det skadar många liv som bor i mullen, sa Tsering Angmo och efterfrågade istället en kompost utan levande djur och insekter.

Som alternativ till kompost använder många av bönderna här gödsel från djuren, men då allt fler människor flyttar från byarna för att arbeta med turism inne i städerna blir även djuren färre i byarna då de tar upp mycket tid och arbetskraft.

Det är intressant att fundera över hur religion och tradition underlättar beslutet om att helt sluta använda bekämpningsmedel, och gör att utgångsläget här i Ladakh blir annat än i exempelvis Sverige där vi till varje grad framhåller vår rätt till mat över andra individers (såväl djurs som jordbrukares) välmående. Hur kan vi motiveras till ekologiskt jordbruk och en mer omsorgsfull syn på naturen när vi inte har religionen att falla tillbaka på i ett allt mer ateistiskt Sverige? Samtidigt tror jag att många kan uppleva en andlighet i naturen, oavsett livsåskådning. Här i Ladakh är det i alla fall svårt att inte känna sig andlig när en befinner sig i naturen bland de magiskt höga bergen.

En buddhistisk "stupa" bland bergen i Hemis Nationalpark
En buddhistisk ”stupa” bland bergen i Hemis Nationalpark

En vit jul? Där smältande glaciärer blivit vardag

Medan ni därhemma har firat jul har vi här i Leh firat Losar (buddhistiska motsvarigheten till nyår). Under några dagar snöade det, men så fort det blev soligt igen smälte snön bort. Temperaturen ligger runt -15 grader på nätterna, och för varje dag som går så sträcker sig det vita lagret snö allt längre ner över de sandfärgade bergen, som vart vi än befinner oss omger oss likt en kuliss.

Bergen i Himachal Range, sett från LEHO's kontor
Bergen i Himalayan Range, sett från LEHO’s kontor

Att isarna världen över smälter när temperaturerna ökar är något som forskare länge har påpekat och bevisat, och mätningar från National Snow and Ice Data Center visar att isarna smälter allt snabbare. Trots att bergen här i Ladakh börjar täckas med snö och trots att mr Trump vill förneka klimatförändringarna går det att tydligt se hur glaciärernas minskande storlek påverkar böndernas liv i byarna kring Ladakh. De flesta byarna i Ladakh är beroende av vatten från glaciärerna, och invånarna har kunnat känna av hur glaciärernas minskande storlek påverkat vattenförsörjningen till byn.

Ladakh är en region med torrt bergsklimat, vintrarna är kalla och somrarna varma. Samtidigt har Ladakh en genomsnittlig nederbörd på enbart 158 mm per år, vilket gör att de helt är beroende av glaciärerna och de få vattendrag som finns för att få vatten. De korta somrarna gör även att odlingsperioden är kort, och att kunna förse jordbruket med vatten under dessa månader är avgörande för de ska kunna odla.

Under julhelgen har jag följt med LEHO för att genomföra workshops om vattenresurserna i byar runt om i Ladakh. LEHO arrangerar dessa workshops för bönder i tio olika byar som en förstudie inför ett kommande projekt, för att undersöka existerande vattenresurser, samt vanor och behov kring användningen av dessa. Under workshopen får bönderna kartlägga byns problem och möjligheter när det kommer till vattenanvändningen genom interaktiva övningar och metoder. I en övning ska de exempelvis rita ut vart byns vattenresurser finns (exempelvis glaciärer, vattendrag, vattenreservoarer) på en karta, och i en annan övning får de formulera årets vattencykel både när det kommer till behov och tillgång. När jag varit med under dessa workshops har det blivit tydligt att behovet är störst i börjar av sommaren (under april-juni) när de vattnar åkrarna inför odlingen, men att tillgången på vatten är störst under början på hösten, i augusti/september.

Invånare i Stakmo hjälps åt att rita upp en karta över byn
Invånare i Stakmo hjälps åt att rita upp en karta över byns vattenresurser
Kvinnor i byn Gangles ritar upp årets cykel av aktiviteter inom jordbruket
Kvinnor i byn Gangles ritar upp årets cykel av aktiviteter inom jordbruket

En man vid namn Punchok Namgyal som vi möter under workshopen i byn Gangles berättar att han år 1980 vandrade upp till glaciären Phulsey (som är den glaciär som förser just denna by med vatten) och såg hur den sträckte sig över ett stort område över bergen. Idag, berättar han, är ytan för samma glaciär ca 1 km2 mindre. När glaciärernas storlek minskar, kommer vattnet längre bort från byn vilket innebär att byn får mindre vatten i sin bäck och att smältvattnet från glaciären tar längre tid att nå fram till byn och kommer senare på våren. Somrarna i Ladakh är korta, liksom odlingsperioden. Bönderna är därför beroende av vattentillförsel i april/maj för att kunna påbörja jordbruket i tid. Försenas detta på grund av vattenbrist hinner inte grödorna mogna innan hösten och kylan kommer.

En av lösningarna på vattenbristen har de senaste åren varit att bygga artificiella glaciärer. De artificiella glaciärerna är placerade på lägre höjd än den naturliga glaciären och tekniken bygger på att stanna upp vattnet som smälter från glaciärerna och frysa ner det, så att vattnet sedan sakta kan börja smälta tidigare på året och förse byarna med vatten redan under april-maj, innan smältvattnet från den naturliga glaciären har nått bäckarna i byn. En annan lösning har varit att bygga vattenreservoarer till byarna, för att samla och förvara överflödigt vatten under de månader då isarna smälter som mest.

Den artficiella glaciärens stenmurskonstrution, varav den bakre muren är täckt med is.
En artificiell glaciär av stenmurskonstruktion (bild: Josefin Winberg)

Under workshopen i Gangles fick invånarna möjlighet att själva formulera sina problem och utvecklingsområden, och komma med förslag på lösningar för att förse sina egna och byns behov. Metoderna för övningarna i byarna har varit inspirerande att se, och visar hur en kan använda sig av bönderna och bybornas kunskaper och erfarenheter inför att en skapar projekt. Att få höra böndernas erfarenheter och behovsformuleringar har även gjort det verkligt vilka problem vi står inför i och med klimatförändringarna, och hur pass akut det är att skapa en förändring.

DSC_0038
En grupp invånare i byn Stakmo kartlägger byns system för vattenanvändningen