Som svar på en tuff ekonomisk kris i Argentina för 30 år sedan startades kooperativet El Ceibo – en arbetsplats där återvinning möter social inkludering. Genom att samla in, sortera och återvinna hushållssopor i Buenos Aires arbetar kooperativet med miljömässig hållbarhet samtidigt som det ger socialt utsatta människor trygga arbetsvillkor och en gemenskap. De drivs av övertygelsen att verksamheter som arbetar för resurseffektivitet och cirkulär ekonomi borde sätta människor och social trygghet i fokus. El Ceibo bygger på samarbete och respekt, med folkbildning och ökad kunskap om miljöfrågor som centrala delar av arbetet. De är därför ofta närvarande på marknader där de säljer konsthantverk av återvunnet material, eller på skolor där de håller i workshops och panelsamtal.
Under våren har vi lärt känna flera av de som utgör kooperativet, som till majoriteten består av socialt utsatta kvinnor, och fått höra om hur deras liv har förändrats i och med El Ceibo. För många har det inneburit en väg ut ur ett liv i slummen eller hemlöshet. De har visat hur den sociala hållbarhetsdimensionen aldrig bör skiljas från miljöarbete och att det är genom att ge människor rättigheter, tillit och makt över sina egna liv som man kan uppnå positiv förändring.
Vi är väldigt glada över utbytet vi har haft med El Ceibo och stolta över att få vara med och sprida kunskap och diskussion om återvinning och miljö på ett inkluderande vis i skolor här i Buenos Aires!
En våg av grönt har tagit över Argentina, en massiv politisk rörelse som kräver laglig, säker och gratis abort för alla. Fastknutna på ryggsäckar, runt handleder och som hårband – de gröna tygnäsdukarna (los pañuelos verdes) har blivit en mäktig symbol som visar att man är en del av kampen för aborträtt. De skymtas i varje tunnelbanevagn, varje kassakö och vid varje övergångsställe i Buenos Aires. De flesta är unga kvinnor, men också många män och äldre bär stolt tygbiten för att visa sin politiska övertygelse. Trots att mer än 60 procent av argentinare är för en friare abortlagstiftning, röstade senaten nej till förslaget att legalisera abort för graviditeter upp till 14 veckor förra året. Varje år utförs uppskattningsvis en halv miljon illegala, och inte sällan dödliga, aborter i Argentina, en siffra som motsvarar ungefär 40% av alla graviditeter i landet.
Med texten Educación sexual para decidir, anticonceptivos para no abortar, aborto legal para no morir (vilket kan översättas till “sexualundervisning för att kunna välja, preventivmedel för att undvika oönskade graviditeter, laglig abort för att inte dö”) har triangeln i klargrönt tyg snabbt kommit att representera en revolutionär rörelse som mobiliserar hundratusentals.
Den gröna kampanjen för aborträtt har varit så lyckad att ett flertal andra politiska frågor har fått representation i form av färgade näsdukar. Den orange pañuelon som ofta syns fastknuten på väskor bredvid den gröna indikerar att man är för en sekulär argentinsk stat, den blåa näsduken anger att man är emot en försvagning av de statliga universiteten, och så vidare. Detta innebär att kvinnor genom sin aktivism för aborträtt har bidragit till att uppmärksamma en rad demokratiska frågor i landet.
El pañuelo är i mångt och mycket den perfekta symbolen: liten i storlek samtidigt som den tar upp plats i offentligheten, synlig och tydlig i sitt budskap, och genom att bära den blir man en del av ett kollektiv – en större kamp.
Men hur och varför började folk i Argentina göra näsdukar till en del av sin vardagsklädsel för att markera politiska identitet?
Genom att titta tillbaka på argentinsk historia, och Guerra Sucia (”det smutsiga kriget”) i synnerhet, inser vi att dagens kvinnor med pañuelos har en föregångare: Las Madres de Plaza de Mayo. Det är nämligen inte första gången kvinnor driver politisk förändring i Argentina, ”las madres” mobiliserade civilt motstånd mot landets militärdiktatur 1976-83 genom att öppet protestera mot den brutala regimen under en tid då detta försatte en i livsfara. Med vita tygstycken knutna runt huvudet har kvinnor samlats på Plaza de Mayo utanför presidentpalatset i Buenos Aires varje onsdag i decennier för att kräva svar på vad som hänt med deras barn och de runt 30.000 argentinare som blev bortförda av militärdiktaturen. Kvinnorna avfärdades till en början som en samling galningar men deras manifestationer har kommit att bli en internationell symbol för kampen mot förtryck.
Dessa mödrar, med los pañuelos blancos, var inte bara viktiga i kampen för rättvisa under diktaturen, de har också inspirerat nya generationer av aktivister som bär liknande tygstycken som en symbol för mod och politisk kamp. De må verka i vitt skilda historiska kontexter och mot olika mål, men nu som då, gröna som vita, går argentinska kvinnor i bräschen för demokratisk och politisk förändring.
Trots att staden för oss fortfarande är svår att förstå och förklara, är det lätt att bli förälskad i Buenos Aires. Med solvarmt damm och sommarlovstomma avenyer, matedrickande par på gröna bänkar och tidningsstånd på varje gathörn. Vi tar oss fram längs de spikraka gatorna som mer och mer självsäkra “porteños” för var dag och lyckas till och med hoppa på en buss som tar oss dit vi ska.
Mikaela och Rakel heter vi som är här för att praktisera hos Fundación Protecto Pereyra, en argentinsk organisation som arbetar med lokala bönder som driver ekologiska jordbruk, samt miljöpedagogik och olika typer av videodokumentation.
Under vår första tid här har vi med med kameran i hand upptäckt staden och i videoformat försökt förmedla vår känsla av gatorna vi ska bo och arbeta på de kommande månaderna.
Håll till godo så hörs vi snart igen med mer om Pereyras arbete!
