Den första feministiska konferensen i Uruguay tog plats i november i år i Montevideo. Två dagar var fyllda med workshops för endast personer som identifierar sig själva som kvinnor. Över 400 deltagare var på plats för att diskutera, analysera och berätta för varandra om sina erfarenheter och upplevelser kring att identifiera sig som kvinna i Uruguay. Den gemensamma tråden var hur den feministiska kampen i Uruguay skulle enas och bli stark – hur kampen skulle samordnas för gemensamma mål.
Historiskt har den feministiska rörelsen i Uruguay sett annorlunda ut jämfört med andra latinamerikanska länder. Feminismen har varit mindre av en social rörelse och snarare mer arbetat närmre den politiska makten genom lobbyism och politisk påverkan. Jämfört med andra länder i Latinamerika har Uruguay kommit mycket längre gällande rättigheter för kvinnor och har en mer inkluderande lagstiftning. En teori som diskuteras vara en del av förklaringen på detta är att kyrkans inflytande hos staten har varit relativt litet och Uruguay är ett relativt sekulärt land. Kyrkan separerades från staten redan i början på 1900-talet.
Målet med ”den första feministiska konferensen” var att hitta en gemensam plattform för den feministiska rörelsen och utbyta erfarenheter och förstärka den gemensamma kampen för ett mer feministiskt Uruguay. Seminarierna behandlade en rad ämnen som” Vår kropp som ett territorium – problematiserandet av kroppen som det område där maktrelationer spelas i relation till en patriarkal ideologi” och ”Klasskamp, patriarkat och feminism – om kvinnors plats i kapitalismen, synliggörande av logiken och systemet av dominans”. Under det senare seminariet framfördes diskussioner kring hur kvinnorollen historiskt har lämnats utanför det kapitalistiska systemet genom att bära den reproducerande – inte den producerande vinstdrivande rollen i samhället.
Konferensen avrundades med en fest och demonstration på Montevideos gator.
