Författare: Ylva Planman

I Tamil Nadu äter en medelklass Indier ca 100 gram ris per person och dag, men då har vi bara räknat med lunchen. 

Om vi sedan räknar med både frukost och middag som också i huvudsak består utav risbaserade rätter, får vi lägga på 200 gram till. Vilket i slutändan blir ca 108 kg per år! Ris är en vattenkrävande gröda vilket inte är till sin fördel i det nu mera torkdrabbade Tamil Nadu. 

Vi praktikanter på Kudumbam fick möjligheten att följa med vår kollega Lalitha på ett besök till en utav kvarnarna som ligger utanför Trichy i delstaden Tamil Nadu.

 

 

Madhaa Modern rice miller. 

Riskvarnen vi besökte är relativt nyöppnad och har ca 35-40 anställda, kvarnen framställer ca 10 ton ris per dag.

Kvarnägaren Regesem är en av många som framställer ris bara till konsumenter  i Tamil Nadu, ingen export sker.

Kvarnen får in många olika sorters ris men den vanligaste sorten är ’Ponni’ riset. Det är ett traditionellt ris i Tamil Nadu som är lättsmält för magen. 

Tre säckar med det traditionella Ponni riset.

Processen av hur de hanterar Paddy på denna kvarn kan delas in i 6 steg (Paddy  är en handlingsterm för oskalat ris). 

Steg1.  Paddy  transporteras in till kvarnen från olika gårdar runtom i Trichy, av bönderna själva eller via mellanhänder.

Steg 2. Paddy kvalitén kontrolleras av arbetarna innan det töms ner i jättelika ”grytor” och kokas.

Steg 3. Paddy-fröerna torkas  i stora maskiner.

Steg 4. Skalet tas av med hjälp utav stora maskiner som försiktigt skrubbar av skalet.

Steg 5. Riset sorteras. Ris som trots varsam skrubbning gått sönder i steg 4 hamnar på ena sidan av golvet och sorteras bort för att säljas för en billigare peng. 

Steg 6. Detta är det sista steget innan leverans, där riset förpackas i olika stora påsar. 

Här sys rissäckarna innan det är dags för packetering.

Här kokas riset innan det torkas.

Lalitha, Irene och kvarnägarens son ser på när riset sorteras.

Här torkas riset

Traditioner är svåra att bryta och Regesem och hans arbetare är bara mellanhänder. Kvarnen framställer det människor efterfrågar, det är också en utav anledningarna till varför de inte får in mer ekologiskt ris till kvarnen. 

De säljer ekologiskt ris för samma pris som ”vanligt” ris, men ändå är åtgången på det ekologiska riset väldigt liten. Risbönder själva äter inte det konventionella riset, utan de har en egen liten ekologisk odling för eget bruk och säljer det konventionella riset till marknaden.Förändring tar tid.

Men om organisationen Kudumbam fortsätter sitt arbete så som de gör idag så ser framtiden om mindre vattenkrävande grödor och mer ekologiskt odling, ljus ut!

Kvarnen stor redo för förändring och framtiden är ljus!

Framtiden är ljus!

 

Tänk dig den varmaste sommardag du någonsin upplevt.
Tänk dig den värmen plus några grader till på en grönskande åker.
I 40 graders värme, i södra Indien – Tamil Nadu – står fyra kvinnor och visar stolt upp sin samling av chili de plockat.
De säger något på Tamil och skrattar högt. Trots att vi inte förstår ett ord av vad de säger så är det omöjligt att inte själv få ett leende på läpparna. Dessa glada kvinnor jobbar varje dag från måndag till söndag med att bruka den torra mark som befolkningen i delstaten Tamil Nadu måste kämpa med.

Indien är ett av världens mest folkrika länder och det finns uppskattningsvis drygt 600 miljoner bönder varav mer än hälften jobbar med lantbruk (enligt siffror tagna från organisationen Kudumbam).
Det är enkelt att förstå saker i siffror men det är inte lika enkelt att vara en siffra i en mätning.
En utav dessa ”siffror” fick vi praktikanter på Kudumbam möjligheten att träffa.
Det är alltid när du träffar personerna i verkligheten som du ser att bakom varje siffra  finns en bonde, en familj, en mark – ett liv.

Bonden Kallimuthu berättar för oss att på grund av klimatförändringar och uteblivna monsunregn bestämde han sig för att byta ut de grödor som kräver mycket vatten mot mindre vattenkrävande. Exempel på grödor som behöver mycket vatten är sockerrör och ris. För några år sedan bytte han därför ut sina sockerrör mot chili, tapioca och andra mindre vattenkrävande grödor.

Indiska bönderna kämpar varje dag för att få behålla sina marker i en tid då regeringen vill halvera antalet bönder som finns och ersätta dem med maskiner och farliga miljögifter. Det sker en industrialisering av Indien vilket leder till svåra utmaningar för bönderna, och varje timme tar sorligt nog en bonde livet av sig på grund av detta.  Det här är inte bara ett problem i ett land lång bort från trygga Sverige.
Vem är bonden bakom de varor du köper och hur ser dessa bönders liv ut?

Du kan göra skillnad.

Senare samma dag åkte vi med vår  handledare Poppy till Ramaligam, en bonde som både jobbat med kakao- och kokosodling, något som han nu har slutat med på grund av den rådande torkan.
Ramaligam berättar hur han fått 5 kg ”paddy” frön (en miljövänligare rissort som tål torkan) av organisationen Kudumbam. På grund av positiva effekter av den ekologiska odlingen och kunskap från Kudumbam har nu dessa frön utökas till 350 kg frön på bara några år!

Hoppet finns där och fler bönder väljer ekologisk odling. Allt fler väljer också att köpa ekologiskt och bryr sig om var varorna kommer ifrån. Detta är en positiv utveckling som du kan vara en del av. Det är upp till var och en av oss om vi vill ingå i detta hopp, att vara med och förvandla hoppet om ett bra och levande lantbruk till verklighet.