I det här landet stöter man minst sagt på en del utmaningar, både i vardagslivet och i arbetet. Om det är något jag lärt mig efter fem månader i Indien så är det att tackla det faktum att saker oftast inte blir som man tänkt sig. Hur mycket man en planerar och förbereder är det alltid något oväntat som dyker upp någonstans ifrån. Det har gått så långt att jag och Maddis fått in en rutin att stanna upp och påminna oss själva om att släppa alla förväntningar så fort vi börjar bli exalterade.
När vi kom tillbaka efter nätverksmötet och semestern började jag jobba med min studie av Kudumbams mikrolånsprojekt på riktigt. Jag hade skrivit intervjufrågor och planerat in i minsta detalj vad jag skulle undersöka. När min handledare Poppy frågade mig hur många självhjälpsgruppsmedlemmar jag ville intervjua svarade jag ”så många som möjligt”. Jag märkte snabbt att det är rätt knepigt att få till så många intervjuer som man tänkt sig, och framför allt under den tid man tänkt sig. Första dagen åkte jag ut med Viji till en by där ungefär trettio kvinnor skulle delta i en halvdagsutbildning i djurskötsel. Perfekt tillfälle tyckte hon, då kommer massa kvinnor vara samlade på samma ställe! Innan utbildningen kom igång började jag min första intervju, men halvvägs in var vi tvungna att avbryta. ”Det är klart att du inte ska missa utbildningen!” sa jag och vi bestämde att avsluta intervjun senare. Det kom jag att ångra. Vi satt och väntade, timmarna gick och plötsligt var klockan lunchdags. Efter två och en halv timme hade jag en halv intervju när jag egentligen hade kunnat hinna med minst fyra under den tiden. Frustrationen! ”Att jag inte förstod att det skulle bli så här från början, det är så typiskt Indien!” tänkte jag. Effektivitet är inget som prioriteras särskilt ofta. ”Oroa dig inte, vi får göra intervjuerna när utbildningen är slut” sa Viji och tittade på mig lite ursäktande. När utbildningen var slut hade halva dagen gått och deltagarna var både trötta och hungriga. Dessutom hade de bråttom hem till hushållssysslorna och kossorna som väntade. Hungriga och trötta stressade vi igenom tre intervjuer innan lunch. Vi åkte ut till andra byar på eftermiddagen och hela dagen efter och det slutade med att jag hade tio riktigt bra intervjuer. Det vara bara tvunget att börja lite krångligt.
before I only depended on my husband but now I can do anything
Trots att det inte blev som jag tänkt mig, blev studien riktigt lyckad. Den undersöker om kvinnor som är med i självhjälpsgrupper upplever ökad ekonomisk, kulturell och politisk självständighet, varför och på vilket sätt. Jag tittade på förändring av ekonomisk kontroll, kunskapsnivå, traditionella könsroller, självkänsla, socialt nätverk, mobilitet och politiskt deltagande. Studien pekar på att mikrolån är mest effektiva när kvinnan använder pengarna till att starta en egen inkomstgenererande aktivitet utanför hushållet. Det leder till att hon spenderar mer tid utanför hemmet, hennes inkomst ökar och hon får mer ekonomisk kontroll. När kvinnan bidrar till familjens ekonomi blir hon generellt mer respekterad av männen i hushållet och får således mer makt att ta ekonomiska beslut. Åtta av tio tillfrågade svarade att de aldrig tidigare varit med och tagit ekonomiska beslut i familjen, men att de nu beslutar tillsammans med andra familjemedlemmar. Den ekonomiska aktiviteten verkar också påverka både familjemedlemmarnas och bybornas perception av kvinnan, eftersom synen på henne som endast kapabel till att göra hushållsarbete förändras.
Now I am more respected by my husband and people in my village. Before my family and people in my village thought that I couldn’t do anything. Now all ask me for advice and they know I gained knowledge from trainings about agriculture.
Men även om de ekonomiska aktiviteterna är viktiga för kvinnors ökade makt, säger den här intervjustudien att de sociala aktiviteterna är essentiella. Kudumbams utbildningsprogram har en stor påverkan på förändringen av traditionella könsroller, kvinnans kunskapsnivå, mobilitet, sociala nätverk, självförtroende och intresse av politiska frågor. Enligt de tillfrågade kvinnorna har deras nya kunskaper haft en stor påverkan på andra människors perception av dem. Efter att ha deltagit i olika utbildningar upplevde de att familjemedlemmar och bybor såg dem som kapabla till att bidra med idéer och kunskap till områden som allmänt anses viktiga. Dessa kvinnor har fått mer respekt och status och ökat inflytande i familjebeslut. Sju av tio tillfrågade svarade att deras man eller far tog alla familjebeslut innan de gick med i självhjälpsgrupper, men att de nu diskuterar och bestämmer tillsammans.
Before I was only doing the housework and staying at home. Now I am a board member in my village and have a job. I don’t have to depend on others.
Enligt studien har självhjälpsgruppsmöten spelat en central roll i kvinnornas utveckling. Alla kvinnor som tillfrågades berättade att de inte bara diskuterar ekonomi under mötena, utan även bypolitik och vad de vill förändra i samhället, känslor och familjeproblem. Mötena har alltså blivit en plattform för politisk diskussion, utbyte av idéer och emotionellt utryck. Dessa möten har visats väldigt viktiga för kvinnornas utveckling, de har bidragit till en förändring av traditionella könsroller, ökat kvinnornas aktivitet utanför hushållet, deras sociala nätverk, självförtroende och politiska deltagande. Alla tillfrågade svarade att de inte gick utanför huset innan de började i självhjälpsgrupperna, men att de nu deltar i sociala aktiviteter utanför hushållet. De svarade även att de inte kunnat resa själva tidigare men att de nu kan resa till närliggande storstäder som Trichy, Chennai, Madurai och Bangalore. Alla deltagare har tillsammans med sina självhjälpsgrupper kollektivt agerat för att påverka politiska beslut i sina byar. De har bl.a. krävt renare dricksvatten, bättre sjukvård, frekventare busstransporter och dagis. Traditionellt är det bara män som deltar på politiska möten i byarna och kvinnor förväntas visa männen respekt genom att inte lägga sig i. Trots detta har sex av tio tillfrågade vågat delta i dessa möten efter att de gått med i självhjälpsgrupperna. Med stöd från sina självhjälpsgrupper har två av dessa kvinnor till och med kandiderat och valts in i den politiska styrelsen. Under sin tid har de lyckats påverka politiska beslut rörande utbildning och dricksvatten.
Before I was only doing the housework and staying at home. Now I speak to people more often, dare to speak in front of a big group, and I have courage to do things on my own.
De sociala aktiviteterna lett till ökat mod att säga sin åsikt, att diskutera tankar och idéer i stor grupp och framför allt, att kommunicera med män utanför hushållet. Nio utav tio var rädda för att prata med män utanför hushållet tidigare, men pratar idag med män i byn och under utbildningstillfällen. De vågar till och med konfrontera manliga politiska ledare. Dessa förändringar har varit grundläggande för kvinnornas möjlighet att kräva sina rättigheter och förhandla i genusrelationer. Studien pekar på att även om de ekonomiska aktiviteterna är viktiga för kvinnors ekonomiska självständighet är de sociala aktiviteterna essentiella för kvinnors ökade makt i samhället.
Det har varit så inspirerande att möta dessa starka kvinnor och få ta del av deras livsberättelser. Jag hoppas att den positiva utvecklingen fortsätter och att jag får möjlighet att göra en mer utförlig studie i framtiden!
Bild: Gracy har lånat RS 5000 för att laga sitt hus och ytterligare RS 10000 som hon använt för att köpa en ko. (Foto: Kelly Richardsson)
Bild: Jancyrani har lånat RS 5000 till sin dotters skolgång. (Foto: Kelly Richardsson)
Bild: Viramahl har sammanlagt lånat RS 15000 som hon använt för att öppna en egen shop, som idag är en inkomstkälla för familjen. (Foto: Kelly Richardsson)
