Kategori: Klimat

Publicerat

17 nummer att räkna med

Colombia har, precis som FNs övriga 192 medlemsländer, antagit FNs hållbarhetsmål. FNs globala hållbarhetsmål är en del av agenda 2030, och är den mest inkluderande, transparenta och längsta konsultationsprocessen i FNs historia. Målen är 17 till antalet och är en form av globalt partnerskap och call to action för att fram till år 2030 bland annat minska fattigdomen i världen, bromsa klimatförändringarna, och skydda våra skogar och hav.

Samarbete över landsgränser, nationer och mellan lokala aktörer är samtliga grundstenar för att lyckas nå målen för agenda 2030, något som Framtidsjordens verksamhet är ett exempel på. Men hur tar Framtidsjordens partnerorganisationer dessa stora mål till handling? Hur jobbar den lilla organisationen mot de stora målen i praktiken?

Den Colombianska organisationen Serranigua är en av Framtidsjordens partnerorganisationer. Serrraniagua är en av alla miljontals organisationer världen över som år ut och år in arbetar i det lilla för att tillsammans med övriga aktörer världen över, tillsammans bidra till en förändring i det stora. Serraniaguas verksamhet är primärt fokuserad runt FNs hållbarhetsmål 15, vilket är det mål som speciellt fokuserar på att bevara, återställa och uppmuntra hållbar användning av ekosystem på land, även om organisationens holistiska arbetssätt ger positiva effekter för att uppnå mål 1, 2,5, 6, 8, 12, 13, 16 och 17.

Detta breda spektrum av mål som organisationen bidrar till att uppnå upplever jag är en bra spegling av organisationens grundfilosofi, ett synsättet att bevarande av biodiversitet inte existerar i isolering från övriga händelseförlopp i världen. Exempelvis krävs fred för att kunna bevara våra ekosystem, för fred krävs utveckling, för utveckling krävs vettig utbildning, för vettig utbildning krävs utrotning av den extrema fattigdomen, för utrotning av extrem fattigdom behöver vi jämställdhet. Hållbarhet är inte en ö.

Serraniaguas holistiska arbetssätt tar sig i praktiken uttryck i en verksamhet uppdelad i två ben; hållbart jordbruk och bevarande av ekosystem. Detta genom att arbeta med skydd av hotade arter och nyckelområden för att bevara den biologiska mångfalden, etablering av naturreservat samt förvaltning av de jordbruksskyddssystem som förbinder nationalparken Tatamá med Paraguasbergen, stötta lokal och organisk produktion, stötta lokala bönder att odla agroekologiskt och organiskt, samt utbilda lokalbefolkningen inom brukandet av hållbara jordbruksmodeller. Serranigua har varit framgångsrika i sitt arbete och har flera gånger uppmärksammats internationellt i sitt arbete.

Jag tror att en av anledningarna till att Serraniagua har kommit långt i sitt arbete för de globala målen är kombinationen den starka kärleken till naturen och djup, lokal kunskap. Vad mer tror du är nyckelfaktorer för att som liten organisation bidra till förändring som spelar roll i det stora?

Publicerat

Indiska bönders kamp mot torkan

I delstaten Tamil Nadu i södra Indien börjar sommaren tidigt i år. Det är mars och temperaturerna letar sig upp över 40 grader under dagens varmaste timmar. Nederbörden är mindre än någonsin och grundvattennivån har sjunkit stadigt sedan 1980-talet. I spåren av klimatförändringarna kämpar lokala bönder överallt i landet med sina skördar för att trots torkan kunna gå runt ekonomiskt. I inlandet är gräset krispigt och blekt på grund av torkan medan åkrarna längst kusten är gröna och bördiga tack vare konstbevattning och besprutning. Tillgång till vatten är nämligen en förutsättning för att besprutningsmedel ska ha effekt på jordbruket. På lång sikt ger dock kemisk besprutning skadliga konsekvenser både för djur, människor och miljö.  

I spåren av klimatförändringarna

Under de senaste tio åren har endast två säsonger givit lyckade skördar på grund av vattenbrist. Det har inte regnat sedan mitten av december förra året och torkan undgår ingen. “Vanligtvis börjar inte sommaren förrän i maj, men nu lämnar få den ovanliga hettan okommenterad” berättar Oswald Quintal, grundare av organisationen Kudumbam. Konsekvenserna av rådande klimatförändringar syns särskilt tydligt just här och drabbar de mest utsatta som redan har en tuff ekonomisk situation. Förutom uteblivna monsunregn har även grundvattennivån sjunkit från 50 till 300 meters djup vilket försvårar för bönderna att bevattna sina åkrar trots påkostade vattenbrunnar. Den förändrade situationen beror på att jordbruket inte är anpassat till de ekologiska förutsättningarna. Detta resulterar i allvarliga problem med jorderosion på grund av överbetning och avskogning. Den överexploatering av naturresurser som skett under de senaste decennierna har lett till att jorden inte är lika näringsrik och det är svårt att odla som tidigare.  

Tamil Nadus inland är torrt och på få ställen är jorden tillräckligt bördig för att kunna odla ris och grönsaker. I 29 av delstatens 32 distrikt är bönderna beroende av regnvatten för att kunna bevattna sina åkrar eftersom grundvattnet är svårtillgängligt. Det innebär att de endast kan odla under 3 månader per år och hänvisas till mindre vattenkrävande grödor som exempelvis hirs och cashewnötter. Detta ger inte en lika hög ekonomisk avkastning vilket gör att många bönder behöver se sig om efter andra alternativ. På delstatens östkust däremot är vattenresurserna mer generösa tack vare floden Kaveri. I de tre distrikt som floden passerar kan bönderna bedriva ett intensivare jordbruk under totalt 8 månader samt odla mer vattenkrävande grödor som exempelvis ris. I området produceras majoriteten av landets ris och brukar i folkmun kallas “Rice Bowl district of India”.

Risets baksida

Att ris idag är en basvara i Indien och i stora delar av övriga Asien är något som kan tyckas självklart men så har det inte alltid varit. Innan 1960 var hirs det vanligaste spannmålet eftersom ris då ansågs som en lyxvara. Hirs är mer näringsrikt och kräver dessutom endast en tredjedel så mycket vatten som ris. Mellan 1960 och 1980 skedde en övergång från hirs till ris då nya upptäckter gjordes inom jordbruket. Tidigare hade långa och fiberrika risplantor odlats men nu upptäcktes nya rissorter som dessutom svarade bättre på något som tidigare inte använts inom jordbruket; kemiskt besprutningsmedel. Resultatet av den nya odlingsmetoden blev korta och mer snabbväxande risplantor som genererade en större ekonomisk avkastning. Detta gjorde att den indiska staten subventionerade det vita riset och få bönder hade råd att fortsätta odla enligt traditionella metoder. De nya effektivare rissorterna krävde mer solljus än tidigare och bönder över hela Asien uppmanades att hugga ner träd på och omkring sina åkrar. I det numera kala landskapet trivdes inte rovdjuren och i samband med att dessa försvann förlorades också en naturlig mekanism för att kontrollera antalet skadedjur. Det ledde till ytterligare förstörelse och bönderna tvingades därmed öka mängden av besprutningsmedel. Efter några år utvecklade skadeinsekterna resistens och därmed ökades även intensiteten av kemikalierna. En annan konsekvens som den ökade riskonsumtionen medförde var en växande förekomst av diabetes. Innan skiftet från hirs till ris var sjukdomen mycket ovanlig, medan Indien idag står för ca en femtedel av världens diabetes.  

Priset för maten

Området Nagapattinam är ett av tre distrikt vid kusten där besprutningsmedel används flitigast. På grund av längre odlingsperioder i området migrerar många unga män dit från inlandet för att arbeta med besprutning av jordbruksfält. I dessa distrikt finns odlingsmöjligheter under längre tid än i det torra inlandet. Besprutning är ett fysiskt krävande arbete, tanken de bär på ryggen är tung och arbetsdagarna är långa. Men framförallt innehåller besprutningsmedlet ämnena Endoselfon och Denogram som har hälsofarliga effekter vid konsekvent inandning. Trots att riskerna är allmänt kända motiverar ekonomiska faktorer de unga männen till fortsatt arbete inom besprutningen. De tjänar nämligen dubbelt så mycket i jämförelse med andra sysslor inom jordbruket. Användandet av besprutningsmedel slänger sin skugga över antalet änkor som uppmätts vara näst högst i hela landet. Männen dör vanligen i trettioårsåldern efter tio år av besprutningsarbete. Kvinnorna är då fortfarande unga och lämnas ensamma att ta hand om hem, familj, jordbruk och ekonomi. Dessutom tvingas de även möta andra sociala utmaningar som det innebär att vara änka i det indiska samhället. Problemen i det torra inlandet är istället att olönsamma skördar och undersysselsättning tvingar människor till att migrera till städer eller kusten i jakt på andra arbeten. Oftast är det männen som migrerar, men på grund av den utbredda arbetsbristen har de inte alltid möjlighet att skicka hem pengar till familjen. Den ansträngda ekonomin spiller över på hela livssituationen och orsakar varje år omkring 12 000 suicid bland indiska bönder.   

Politikens effekter på jordbruket

Indien är en storproducent av ris vilket är en av de grödor som kräver mest vatten och besprutningsmedel. Majoriteten av handeln sker inom landets gränser och efterfrågan på denna råvara är stor från norr till syd. Mer än hälften av de yrkesverksamma indierna arbetar inom jordbruket, men trots att majoriteten av bönderna äger sin mark leder de alltmer kritiska väderförhållandena till undersysselsättning större delen av året. I och med att många kvinnor slutar arbeta i samband med giftermålet är majoriteten av alla invånare påverkade av jordbruket på ett eller annat sätt. Förutom effekterna av långvarig torka har bönderna under senare år drabbats av sjunkande producentpriser. Till följd av detta är många bönder skuldsatta och har svårt att försörja sina familjer. På senare tid har bondeprotester mot jordbrukspolitiken blivit allt vanligare.

En annan problematik ligger i hur politiken påverkar bönderna på lokal nivå. Multinationella företag producerar och säljer de kemikalier som används inom jordbruket, de har i sin tur lobbygrupper med stort inflytande i den indiska politiken. Företagen är även stora ekonomiska sponsorer till de två största partierna BJP och Kongresspartiet. På grund av partiernas ekonomiska beroendeställning gentemot företagen prioriteras inte diskussionerna kring kemikalier och dess hälsoeffekter. Den nu sittande premiärministern Narendra Modi lovade inför det senaste valet nya satsningar på jordbruket, att förbättra arbetsvillkoren och införa hårdare tag mot korruption. När världens största demokrati går till val i maj är dock missnöjet stort mot den sittande regeringen efter uteblivna vallöften.   

Konsumentmakt

Organisationen Kudumbam är ledande vad gäller ekologiskt lantbruk och hållbara odlingsmetoder. På gräsrotsnivå arbetar de för att anpassa jordbruket efter förändrade förutsättningar till följd av klimatförändringar. De har efter många år av nära samarbete med lokala bönder identifierat tillvägagångssätt för ett långsiktigt och framgångsrikt jordbruk. “För att möjliggöra ett jordbruk utan kemiska besprutningsmedel behöver vi odla mindre vattenkrävande grödor, som exempelvis hirs. Genom att öka mångfalden av grödor med ett systematiskt utbyte av fröer bönder emellan återskapas jordens bördighet. Dessutom innebär en större mångfald att kosten kan bli mer varierad vilket ger andra hälsobringande effekter” säger Oswald Quintal. Genom olika projekt inom Kudumbams verksamhet skapas därmed ett helhetsperspektiv på jordbruket som innefattar ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga aspekter.  

För att återskapa och upprätthålla en värld fri från kemikalier måste vi ändra vår attityd som konsumenter. Vi behöver förstå omfattningen av problematiken som besprutningsmedel medför och inse att vi är starkt förbundna med den lokala producenten. Den avgörande faktorn i kampen för en hållbar och rättvis värld för alla är inte ökad produktivitet utan tillgången på livsmedel och möjligheterna till lokal produktion. Det bästa sättet att säkra en allsidig livsmedelstillgång utan besprutningsmedel är små jordbruk, men stora delar av jordbruksindustrin tillbakavisar dessa rön. Inom politiken behöver gröna lobbygrupper sätta press på politiker och multinationella företag för att prioritera matsäkerhet och matsuveränitet. Det kräver att vi som konsumenter efterfrågar hållbara och ekologiska alternativ där producenternas ersättning garanteras via exempelvis Fair Trade-märkning. I framtiden beräknas antalet indiska bönder minska med över hälften med hänsyn till de effekter som klimatförändringarna medför vilket gör situationen ytterligare akut. “Vi har tvingat in jordbruket i en väldigt trång återvändsgränd. Vi behöver skapa mindre och mer varierade produktionsenheter. Om vi med hjälp av vår inställning kan kontrollera vad vi äter, då kontrollerar vi även handeln och därmed politiken. Genom ett hållbart synsätt världen över kan vi skapa förutsättningar för ljusare framtid” säger Oswald Quintal hoppfullt.

Tre indiska bönder under en kurs i ekologiskt jordbruk anordnad av Kudumbam

Hirsplanta

 

 

 

Publicerat

Molnskogens hjältar

I hjärtat av de colombianska Anderna, timmar bort från närmsta stad, ligger den lilla byn El Cairo. Insvept ett hav av moln och placerat på toppen av en bergsplatå, ser det nästan ut som att detta färgglada lilla samhälle svävar. Den gröna omnejden består av en blandning av den mycket artrika biotopen molnskog och en myriad av odlingar, framförallt bestående av kaffe. För att bevara och förstärka allt det goda med denna speciella plats, bildades miljöorganisationen Serraniagua år 1996 i El Cairo.

Vi praktikanter som har den stora glädjen att ta del av organisationens arbete är Emma och Gunnar från Framtidsjorden. Jag, Gunnar, studerar biologi i Lund, och har en stor passion för att arbeta med natur och miljö. För mig är det otroligt spännande få ta del av allt ifrån hållbart jordbruk till praktisk naturvård i detta mycket speciella område. Min förhoppning under praktiken är att få arbeta i fält och få en inblick i hur praktiskt miljöarbete kan se ut. Emma å sin sida är klar med studierna och har hunnit att jobba ett par år med global utveckling men vill fördjupa sin kunskap om hållbart jordbruk, rural utveckling och praktiskt genomförande av utvecklingsprojekt på lokal nivå. Emma är inspirerande i hur mycket hon brinner för det hållbara entreprenörskapet och vilken skillnad socialt och miljömässigt hållbara produkter kan göra för både natur och människor världen över, något hon ser fram emot att förkovra sig i den här våren. Vi ska stanna i El Cairo tills i mitten av juni och ta del av organisationens verksamhet och har på bara en vecka redan lärt oss massor!

Fältbesök utanför den närliggande byn Doxura med delar av organisationen. Från vänster: Laira, Melkin, César, Gunnar, Emma och Cristhian

Trots byns skönhet finns det många stora utmaningar i och runtomkring El Cairo. Områdets höga kulturella och biologiska mångfald är hotad och i akut behov av skydd. Industriell avskogning, hänsynslös gruvverksamhet och ohållbart jordbruk har resulterat i problem så som kritiskt hotade ekosystem, erosion och förödande perioder av torka. Detta har givetvis tagit ut sin rätt på befolkningen, och tyvärr påverkas de redan utsatta värst av alla. Småbrukare, afrocolombianer, ursprungsbefolkning och kvinnor på landsbygden är de som utsätts hårdast av denna pågående problematik.

Som svar på dessa problem grundades organisationen Serraniagua, som arbetar aktivt för att bevara, förstärka och knyta samman mångfalden i området. Genom skapa och förvalta strategiska naturreservat och implementera hållbart jordbruk i området skapas så kallade gröna korridorer, med målet att knyta samman de fragmenterade ekosystemen. Hoppet är att kunna rädda denna så kallade hotspot av biologisk mångfald, och knyta samman den med andra ekologiskt viktiga regioner i Colombia. Samtidigt, med ökad vegetation, kan vattnet fångas upp upp effektivare vilket resulterar i mindre torka och även minskad erosion.
Detta miljöarbete kombineras med att stärka sociala band, i form av att exempelvis skapa nätverk av kvinnliga bönder, regelbundna inkluderande lokala marknader och workshops, informationsspridning över lokala radiokanaler och mycket mer. Kort sagt handlar stora delar av Serraniaguas mycket holistiska arbete om ökad sammankoppling, både ekologiskt och socialt.

Med mycket tacksamhet och motivation tar vi oss an dessa fyra månader av praktik. Vi kommer kontinuerligt dela med oss av vår verksamhet här på denna blogg samt på Framtidsjordens Instagram. Vi hörs!

Abrazos,
Gunnar och Emma