Solen har tagit sig upp högt på himlen när vi når den lilla byn, det är varmt och jag ställer mig i skuggan under ett tak vävt av palmblad i väntan på att mötet ska börja. En äldre kvinna i färgglad sari kommer ut och signalerar med kroppsspråk att jag kan sätta mig på en av de många plaststolar som står utplacerade i en cirkel. Elva kvinnliga ansikten tittar på mig med lysande nyfikenhet. De är alla med i olika självhjälpsgrupper och de har samlats för att berätta för oss om den federation de är del utav. Federationens ordförande Gracy börjar berätta något på tamil, och vår kollega Viji förklarar på engelska att federationen grundades för tre år sedan på initiativ av Kudumbam. Idag består federationen av 32 självhjälpsgrupper från närliggande områden och har 250 medlemmar, varav omkring 100 personer är aktiva.
– I självhjälpsgrupperna sparar medlemmarna kollektivt, alla lägger in en liten summa varje månad och sen bestämmer gruppen tillsammans vem som kan få ta ett lån exempelvis till utbildning, jordbruk eller sjukvård. Det händer även att de får lån av banken men det är svårt och det måste göras gruppvis, genom federationen kan vi ansöka om pengar från banken till enskilda medlemmar, berättar Gracy.
Bild: Gracy har lånat RS 5000 för att laga sitt hus och ytterligare RS 10000 som hon använt för att köpa en ko. (Foto: Kelly Richardsson)
Från någonstans i närheten börjar plötsligt indisk musik spelas, med en ljudnivå så hög att det inger känslan av att vara i en festlokal med surround system. Jag får veta att en familj några hus bort har en ceremoni för att fira sin dotter som är gravid i nionde månaden, och jag tänker att i Indien missar de inte en möjlighet till ceremoni. De firar allt från när flickor ska ta hål i öronen till när de får sin mens och är redo att gifta sig. Kvinnorna fortsätter prata med varandra men det är svårt att uppfatta allt för den höga musiken. Jag frågar hur det fungerar med räntor när de tar lån från banken och de berättar att ofta får de en avbetalningstid på tio månader med en procents ränta. De flesta av kvinnorna har varit med i federationen i två eller tre år och har tagit lån en eller två gånger, oftast utan problem med att betala tillbaka.
Män spenderar pengar på alkohol, vi kvinnor investerar i familjen och gör allt för att betala tillbaka. Men visst kan det bli problem. Om man inte kan betala av en månad är det okej för banken, men blir det längre måste vi söka hjälp av vänner, förklarar dem.
När jag frågar vad de använder pengarna får jag liknande svar; till barnens utbildning, reparation av bostad eller uppstart av egen inkomstgenererande verksamhet. De berättar att nästan alla har investerat i getuppfödning.
– En get kostar 5000 rupees men ger oss så mycket mer tillbaka. Förutom mjölk ger en tacka killingar sex månader efter parning, sen kan vi sälja dom och få tillbaka så vi får pengar över när vi betalat av lånet.
(Foto: Kelly Richardsson)Bild: Thayar har lånat pengar två gånger under tre år, RS 5000 för att laga sitt hus och ytterligare RS 5000 för att köpa en get. (Foto: Kelly Richardsson)
Bild: Jancyrani har lånat RS 5000 till sin dotters skolgång. (Foto: Kelly Richardsson)
Bild: Viramahl har sammanlagt lånat RS 15000 som hon använt för att öppna en egen shop, som idag är en inkomstkälla för familjen. (Foto: Kelly Richardsson)
1 rupee motsvarar 0.11 svenska kronor