The festival of lights

Våra första kvällar i Indien spenderade vi i Chennai innan vi tog tåget ner till Trichy där vi kommer bo under vår praktikperiod. Dagarna i Chennai var för mig, som förstagångsbesökare till landet, en chock med dess elva miljoner invånare, intensiva trafik och klibbiga klimat. Vi landade dessutom mitt under högtiden Diwali, ”the festival of lights”, som firas under flera dagar med tempelbesök och middagar med nära och kära. Det är också populärt att smälla fyrverkerier och smällare på huvudvägar, gågator, gränder, trottoarer och alla andra ställen som vi praktikanter försökte ta oss fram på. Rädd som jag är för smällare blev jag inte överförtjust men barn skrattade glatt när familjerna stod ute på gatan och såg på de färggranna fyrverkerierna.

Diwali firas över stora delar av Indien men med lite olika innebörd. När jag och Jonna en kväll tog oss till ett närliggande tempel för att ta del av högtiden fick vi förklarat för oss att man i Tamil Nadu firar att guden Krishna dödade en ond drakdemon. Nedan följer ett litet smakprov från kvällen.

/Anna Ioannou

Organiserat kaos

Vagnen var trång och vi kom nätt och jämnt in med all vår packning. Under britsarna fanns ingen plats så vi fick fösa upp våra gigantiska backpacks på den översta britsen där vi skulle spendera natten på tåget från Coimbatore till Kotagiri. Våra sovplatser låg en bit ifrån varandra men mannen bredvid Josefin hade inget emot att byta plats. Människorna här är otroligt vänliga och hjälpsamma. Frågar du något står det strax fem personer och diskuterar fram den bästa lösningen, och ser du det minsta förvirrad ut på gatan kommer det snart någon och frågar vart du ska. Efter att ha landat i Chennai på lördagen har vi haft tre minst sagt intrycksfulla dagar i en stad som myllrar av trafik, ljud, människor och djur. Allt i ett kaos som vi inte är helt vana vid. Otroligt nog fungerar allt ändå trots att alla kör på varenda del av vägen. Efter ett antal rickshaw-turer (en moppetaxi på tre hjul) och ett tempelbesök började vi ändå finna lite ro i kaoset. Lagom tills det var dags att dela på oss. Madelene och Kelly packade ihop och for till Trichy, medan jag och Josefin gick ännu en tempelrunda i väntan på natt-tåget. I rickshawn på väg till tågstationen frågade föraren oss om vi var ”happy happy”, när vi inte kunde hålla tillbaka ett glädjetjut. Vi var äntligen på väg till bergen…

 

Inlägg.2  moské