Vi har tidigare skrivit om hur matvanorna hos befolkningen här i Tamil Nadu har förändrats de senaste sextio åren. Tidigare var olika typer av hirs basen i kosten, det var böndernas huvudgröda och vardagsmat. Idag äter man istället ris tre gånger om dagen. Jämfört med hirs är ris väldigt fattigt på både fibrer och näringsämnen. Att riset har kommit in på planen och knuffat ut hirsen på avbytarbänken beror delvis på politiska policys som uppmuntrar odling och konsumtion av ris. Följderna blir att både odlingen och kosthållningen på den indiska landsbygden är väldigt ensidig, med negativa konsekvenser för både miljö och hälsa.
En sådan konsekvens är att väldigt många människor drabbas av diabetes, enligt den läkare vi träffade i söndags upp till var fjärde person. Av den anledningen anordnar Kudumbam regelbundet så kallade ”health camps”. Ett av dem hölls i söndags. Läkare och labb installerades i en skolsal och på rullande band togs patienter som redan hade en diabetesdiagnos såväl som odiagnosticerade men oroliga patienter emot. Efter undersökningen fick de en kopp ”kool”, en slags gröt gjord på pearl millet som hjälper till att stabilisera blodsockernivån. Läkaren höll också en föreläsning där hon gav tips på bra livsmedel och underströk vikten av att ta den medicin regelbundet. Jag och Anna hjälpte till så gott vi kunde med mätning och vägning av patienterna. Vi testade oss också, och tog lättade emot beskedet att vi trots fyra månaders intensivt risätande än så länge är diabetesfria.
