Man vänjer sig fort. Det märktes i helgen när Jonna och jag tog nattbussen (som gick sönder två gånger under resan) till bergstaden Ooty. Efter bara en månad i södra Indiens värme frös vi riktigt ordentligt när vi klev av bussen. 13 grader kändes som -20. Människor, bilar och kor tycktes röra sig långsammare av kylan där uppe på berget. Saris och lungis var utbytta mot jeans, tjocktröjor och mössor.
Under helgen var vi riktiga turister – besökte en botanisk trädgård, strosade runt på de smala, branta gatorna och förundrades över hur rent det var och tog ett sk ”toy train” över berget till staden Coonoor. Trots att vi åkte i 10 km/h så skrek folk som i den värsta svängen av berg-och-dalbanan varje gång vi åkte igenom en tunnel. Det är något jag imponeras av med de indier vi mött; de är duktiga på att göra saker spektakulära. Är det inte att göra en tågresa i 10 km/h till ett nöjesfält så är det en stadsbuss pyntad liksom en festlokal med blinkande ljusslingor och högtalarsystem.
Väl i Coonoor trängde vi oss på en buss för att komma till utsiktspunkten Dolphin’s Nose där vi, förutom att skrämmas av nyfikna apor, njöt av den fantastiska utsikten som berget bjöd på! Nilgiribergen, som både Coonoor och Ooty ligger på, är täckt av utspridda städer där en stor del av befolkningen arbetar med teplockning. De stora plantagen är väldigt vackra, men har blivit till på bekostnad på stora delar av den djupgröna skogen som täcker berget. Diversifierad skog har bytts ut mot homogena plantage vilket bla lett till minskad nederbörd. Dessutom är ersättningen för teodlare låg i en världsmarknaden med ett tiotal köpare (som sedan säljer vidare till inhemska marknader) och tusentals producenter som således tvingas prispressa för att locka konsumenterna.
Många ur den inhemska befolkningen på bergskedjan arbetar som just teodlare. Keystone Foundation är en NGO som arbetar för att stärka dessa människor via eko-vänliga initiativ. Istället för den ensidiga teodlingen vill de få människor att se värdet i buskar och träd som kan användas till mer än en sak, inte bara gröna teblad utan ett hållbart ekosystem som ger frukt, grönsaker, foder och virke.
Keystone är en del av Framtidsjordens nätverk och höll i början av denna vecka i en workshop om hur planeringen, övervakningen och utvärderingen (Planning, Monitoring and Evaluation) ska skötas av nätverkets medlemmar. Jag och Jonna följde med vår handledare Poppy och kollegan Suresh Kanna till mötet där även TEDE-trust och CIRHEP, inklusive praktikanterna Maja och Denice, deltog. Det var väldigt intressant att få inblick i alla olika typer av rapportering och data som organisationerna måste ha för att bestyrka sina olika projekt för allmänheten och donatorer samt för ett externt och internt utbildningsverktyg. Med tanke på den debatt gällande ekologiskt jordbruk som pågår hemma i Sverige känns det extra relevant att samla bevis i form av data och kvalitativa intervjuer på att ekologiskt jordbruk är gynnsamt för lokalbefolkningen i södra Indien.