I söndags var det som bekant internationella kvinnodagen, något som Women’s alliance of Ladakh uppmärksammade här i Leh. De bjöd in till seminarium med tal, diplomutdelning, dikter, sång, lunch och det obligatoriska teet.
Jag och Erica blev inbjudna till evenemanget och tackade självklart ja. Ajaz från LEHO följde med oss och var en av få män som närvarande utan att ha en specifik roll, så som inbjuden talare eller journalist.
Till en början var vi väldigt tveksamt inställda då det i princip bara var kvinnor i salen förutom på scenen och på hedersplatserna längst fram i publiken där det nästan bara satt män. Att ha fler manliga än kvinnliga talare och att dessutom ge männen de bästa sittplatserna med första tjing på teserveringen kändes lite märkligt.
Det hela blev i alla fall mycket bättre när programmet kom igång. Det var väldigt många kvinnliga talare, även om alla inte fick plats att sitta på scen när de pratat klart. Under programmet uppmärksammades starka kvinnor både lokalt och nationellt, exempelvis Indra Gandhi nämndes. Det delades också ut diplom till Ladakhi-kvinnor som utmärkt sig särskilt under året.
Evenemanget och alla tal hölls såklart på ladakhi så för mig och Erica blev det mest att le, sippa te och klappa när andra klappade. Vi fick dock en översättning av Ajaz efteråt.
En av hedersgästerna pratade om sjukvården i Ladakh och hur man hela tiden försöker stärka sjukvården för mammor och deras småbarn. Det gjordes i de flesta talen många jämförelser mellan kvinnor i Ladakh och kvinnor i övriga Indien. Kontentan av det hela var att situationen för kvinnor är bättre i Ladakh än på många andra platserna i Indien.
Jag och Erica har ju fått möjlighet att resa runt lite här i Indien, vi har besökt sammanlagt fem stater utöver Jammu & Kashmir. Det har visserligen varit korta besök men den initiala känslan vi fått tillsammans med det vi läst i olika media gör att vi är ganska benägna att hålla med om påståendet. Ladakh är en förhållandevis säker plats för kvinnor. Vi känner oss själva trygga med att vistas ensamma utomhus och vi ser hela tiden kvinnor i alla åldrar röra sig ute ensamma, även under tidig kväll och skymning. Vi upplever också att det finns plats för kvinnor att uttrycka sig. Detta har vi särskilt lagt märke till när vi varit i byarna på by-möten och vid arbetstillfällen. Det är många fler män som uttalar sig men när kvinnorna pratar så lyssnar alla och deras idéer värdesätts på samma sätt. Det finns också en särskild respekt för äldre kvinnor, dessa benämns ofta ’ama-ley’ vilket är ett respektfullt sätt att kalla någon för mor. Bland de familjer vi träffat har vi inte sett någon särbehandling av pojkarna utan uppväxten sker på ungefär lika villkor.
Däremot är det mycket som lever kvar från förr när det gäller det här med att kvinnorna ansvarar för hemmet och köket. Det ska dock tilläggas att männen ofta hjälper till. Det är också så att kvinnan oftast flyttar hem till mannen och hans familj efter giftermål.
Kvinnorna här i Ladakh har det alltså relativt bra, det betyder dock inte på långa vägar att det inte finns saker kvar att jobba på. Det är på den punkten vi skiljer oss lite i synen på internationella kvinnodagen. Vi hade hoppats att det skulle vara mer fokus på att stärka kvinnans roll ytterligare och att man skulle ta tillfället i akt att prata om rättigheter. Riktigt så verkar det inte ha blivit, men vi tycker ändå att det är väldigt bra att dagen uppmärksammas och att eventet verkade uppskattat av besökarna.
