Jag och Frida har nu bott i Montevideo i drygt två och en halv vecka. För varje dag som går känner vi oss mer hemma och vårt tycke om staden växer likaså. Dels beror detta på att staden är mycket vacker och vädret är behagligare än det som råder i Sverige. Men framförallt beror det på människorna här i Montevideo. Varken jag eller Frida har förut vart i Montevideo och om jag ska uttrycka mig fint så är våra spanska kunskaper begränsade. Det skulle kunna vara en början på ett äventyr som skulle kunna sluta hursomhelst, men som för oss börjat underbart. Redan första dagen på bussresan till Montevideo visade befolkningen här att de var hjälpsamma människor. När vi konkade på tunga väskor och inte hade en susning vart vi skulle tog busschauffören på sig att säga till oss när det var dags att hoppa av. När vi står förvirrade på gatan med vår karta i högsta hugg kommer det fram människor för att guida oss rätt. När vi gång på gång pratar med vår knaggliga spanska möts vi aldrig av trötta blickar eller uppgivna miner, utan alltid med uppmuntran om att fortsätta och ger oss komplimanger i tid och otid. Vart vi än går eller vem vi än möter blir vi alltid bemötta med leenden och värme. Människorna här har gjort att vår vistelse i Montevideo börjat på allra bästa sätt. Det är genom mötena med dessa människor som vi alltid känt oss trygga, glada och välkomna. Förringa aldrig vad den enskilda människan kan göra eller framkalla hos en annan. Medmänsklighet och omtänksamhet kan betyda så ofantligt mycket vilket lätt kan glömmas i hårda och kalla tider.
Lisa Ek & Frida Grundahl