Att Donald Trump blir USA:s nästa president kom som en chock för många, även för mig. Beskedet damp ner i min mobil samtidigt som jag deltog i en föreläsning om ekologisk odling på Kudumbams ekogård Kolunji utanför Trichy. Tillsammans med de andra praktikanterna, Therese och Sigrid, samt annan personal från Kudumbam åkte vi till gården i en jeep genom den indiska heta landsbygden. Södra Indien är svårt drabbad av torka till följd av klimatförändringarna. På Kolunji pratar man om klimatförändringarna som ett faktum och jobbar aktivt med att hitta alternatm fångar upp regnvatten, som en slags reservoar för bevattning av åkrarna.
Jag inspireras av människorna som jobbar här på Kudumbam, med deras starka övertygelse om att det går att förhindra en global temperaturökning, om alla hjälps åt. Metoderna finns, så varför inte använda dem? Kolunji ekogård lär ut metoderna till agronomstudenter, bönder och andra intresserade, från världens alla hörn.
Att världens länder lyckades enas om ett nytt globalt klimatavtal, det så kallade Parisavtalet känns som en stor seger! Speciellt för Kudumbam, andra liknande organisationer och eldsjälar som i så många år har jobbat i motvind för att sprida sin övertygelse om att återställa våra ekosystem till någonting hållbart igen. Någonting hållbart utan miljögifter och föroreningar så att vi efterlämnar en ren värld till våra avkommor. Jag har känt stor glädje med ratificeringen av klimatavtalet, men samtidigt en stor sorg över att det har tagit en sådan lång tid. När jag sedan läser i FN:s miljöprograms årliga rapport om att Parisavtalets löften om klimatminskningar inte räcker för att hålla klimatmålet fylls jag av skräck. Jag läser om oundvikliga mänskliga tragedier i form av klimatflyktingar, fattigdom, sjukdomar och konflikter. För att inte prata om alla möjliga ekologiska tragedier. Detta skulle i såna fall bli en bitter eftersmak av ett stort misslyckande.
Som en extra käftsmäll vann en klimatförnekare valet i USA! Trump har sagt att han vill skrota avtalet, han har twittrat om att ”global uppvärmning är något som Kina har hittat på för att sänka USA:s konkurrenskraft”. För oss som följer klimatfrågan är det en stor oro att han har blivit vald. Trump tror helt enkelt inte på höjda medeltemperaturer, smältande isar, kraftigt höjda havsnivåer, torka, skyfall och stormar. Hur kommer det sig att en sådan osympatisk människa har kunnat hamna vid en av världens mäktigaste poster? Samtidigt undrar jag hur Sverigedemokraterna kan var ett av Sveriges största parti? Jag tror mig veta åtminstone en som jublade inombords över valresultatet den 9:e november, Jimmie Åkessons politik platsar faktiskt delvis in inom ramarna av republikanernas ställningstagande.
Hur har det blivit såhär egentligen? Kanske måste vi rannsaka oss själva, vad har vi själva gjort för att påverka den negativt nedåtgående spiralen? Både i Sverige och här i Indien där jag nu befinner mig sker en ständig exkludering av människor. Det orättvisa kastsystemet lever fortfarande kvar i det indiska samhället, och min vithet blir ofta uppmärksammad som något eftersträvansvärt. Många har också en nedlåtande attityd mot människor på landsbygden, människor med annat ursprung, människor utan utbildning, människor som utesluts ur samhället. Kanske borde även vi ta deras oro på allvar, precis som Trump och Åkesson har gjort, och lyssna på dem?
För att återgå till klimatfrågan, som egentligen är min huvudpoäng, vill jag avsluta det här blogginlägget med att sprida lite hopp. Det är ännu inte ett faktum att vi misslyckats med att återställa klimatet. Att gå ur klimatavtalet kan ta fyra år och förhoppningsvis kommer Trump tycka att det är alldeles för invecklat för att lägga ner den tiden. Än finns det alltså hopp! På ett personligt plan försöker jag att kanalisera min skräck till någonting konstruktivt istället, och väljer att fokusera på det som faktiskt görs för att minimera utsläppen. Jag låter mig därför inspireras av de människor som jobbar för hållbarhet både här på Kudumbam och alla andra som vågar försöka. Kan de, kan jag! Kan jag, kan ni!
//Tove Ellingsen
Kloka ord! Mitt i allt depp behöver vi se möjligheterna och vad som faktiskt görs!