Författare: Emma Holmberg

Det lilla rummet vi befinner oss i är täckt av mattor och är behagligt varmt, betydligt varmare än de andra rummen i huset. Familjen som vi besöker ber oss att slå oss ner och bjuder oss på bröd med lokalt producerat smör och cha khante, det ladakhiska smörteet. Ta mer! Ta mer! säger de. Deras gästvänlighet är rörande och leder till många leenden då språket inte räcker till.

Thinlay Vajras, teknikansvarig för solhusprojekten, som har tagit med oss på platsbesöket gör temperaturmätningar på de ventilationsrör som förser rummet med värme och letar efter läckage i systemet. Han berättar att totalt tre familjer i Kargil har fått ett värmesystem installerat på prov för att undersöka systemets kapacitet och för att sprida kunskap om de positiva egenskaperna.

Systemet består av en mörk yta på ca 6 m² som befinner sig bakom en glasskiva på husets tak. Solen värmer upp ytan som i sin tur värmer upp den instängda luften. Med hjälp av solceller drivs sedan en fläkt som trycker ner den uppvärmda luften till rummet nedanför. Systemet är slutet och den kallare luften som har passerat rummet nedanför leds upp på nytt för att passera den uppvärmda ytan på taket. Ett solhus kan hålla inomhustemperaturen över 5º C även fast utomhustemperaturen är så låg som -20º C.

Ett rum som är uppvärmt med solenergi leder inte bara till förbättrad hälsa utan också till möjligheten att arbeta även när det är minusgrader utomhus. Två andra fördelar är besparingen i både bränsle och tid. Kvinnorna och barnen i en familj får annars spendera upp till två månader på att samla in bränsle för vintern. Tundup Tashi som har en Solar Wall håller med

”…the advantages of a Passive Solar House in terms of comfort and health benefits far outweigh these initial costs.”

Att ta vara på solenergin är ett smart val i Ladakh som har mer än 300 soldagar om året och det finns för närvarande tre stycken system för soluppvärmning som ingår i projektet: Direct Gain, Solar Wall och Attached Greenhouse. Huset vi besökte i Kargil var en form av Direct Gain där solenergin används direkt för att värma upp luft som i sin tur värmde upp rummet. Solar Wall är det typ av system som är i LEDeGs hostel där vi själva bor. Det innebär att hela fasaden består av en svart stenyta med en glasfasad utanför. Solen värmer upp stenväggen under dagen och glaset håller sedan den varma luften kvar från att lämna fasaden, vilket resulterar i att den uppvärmda väggen ger ifrån sig värme långt in på natten. Det tredje alternativet är Attached Greenhouse, då de bygger ett växthus i anslutning till fasaden för att skapa isolering och behålla värmen. Padma Angmo, jordbrukare och ägare till ett Attached Greenhouse, berättar att hon får stå på sig gentemot grannar som beklagar sig över att platsskynket på deras hus är fullt, hon säger:

”I usually tell them that beauty is not everything and that I am very happy with the Passive Solar House as it has many benefits. In fact, now that our neighbours have experienced the efficiency of the Greenhouse, they often come to just sit in our house even if they have no work with us!”

Att använda solenergi är här i Ladakh det absolut bästa valet. Tillgången på sol är stor samtidigt som tekniken är relativt enkel att installera och underhålla. Tyvärr skulle denna teknik inte fungera i Sverige eftersom under den tiden vi behöver som mest värme har vi som lägst tillgång på sol. Vi är dock väldigt imponerande över det ekologiska tänket och utnyttjandet av sina naturresurser till fullo. I Leh ser man lösningar med solenergi på flera antal tak men det är tack vare organisationer som LEDeG som teknologin har spridits ut till byarna som gör att även de kan ta del av solenergins fördelar.

/ Emma och Martin

LEDeG (Leh Ecological Development Group) är en NGO (Non-Governmental Organisation) som bildades 1983 av bland annat svenskan Helena Norberg Hodge. LEDeG arbetar för hållbar ekologisk utveckling i Ladakh. Organisationens huvudmål är en ekologisk och hållbar utveckling som harmoniserar med den lokala kulturen. Man ska dock komma ihåg att Ladakh är ett ökenområde uppe i Himalaya och därmed har andra förutsättningar än de flesta andra organisationer som arbetar med jordbruk och miljö. I år är första gången på länge som LEDeG har valt att ta emot praktikanter och det är vi väldigt tacksamma för, organisationen har mycket att visa världen.

LEDeG har fem huvudkategorier som de jobbar med. Dessa är; Agriculture and Food, Approperiate Technology, Watershed Development, Handicraft Intervention och Urban Initiatives.

Häromdagen var det kvinnor från de fyra byarna Udmardo, Hundri, Lehdoh och Khukskow på besök för att lära sig att färga tyg. Detta är ett exempel på Handicraft Intervention som organisationen arbetar med. Byarna som kvinnorna kommer ifrån ligger relativt långt bort. Även om de kan åka bil en längre bit så måste de vandra upp emot sex timmar, vissa med barn på ryggen, för att komma hem till sina byar. Kvinnorna själva ser dock inte den långa färden som ett problem, bergsmiljön har alltid varit deras vardag. Lektionerna hölls ute på gårdsplanen och under dagarna hängde det tygstycken i olika färger längs plankor och pinnar fästa mellan träden.

Tygerna färgas genom att man kokar upp vatten med färg och sedan sänker ner tygerna i färgbadet. De färgar både hela tygstycken och trådar som de sedan kan göra broderier med. LEDeG har utfört liknande utbildningar som denna tidigare. Rigzin Gurmet, som är ansvarig för projektet, berättar att utbildningen är gratis och att de ställer upp med utbildningen när de blir ombedda, vilket har varit ungefär två gånger på varje treårsperiod.

Kvinnorna får efter dessa dagar något att nära sig på, de kan dels använda tekniken privat men de kan även sälja de färgade tygerna. Det medför att kvinnorna  kan bidra till hemmet ekonomiskt i större utsträckning än tidigare vilket stärker deras position. En annan stor fördel är att de kan lära ut tekniken i sina egna byar och därmed slipper alla i byn åka hela vägen in till stan och betala för att få kläderna färgade.

Kvinnorna var riktiga glädjespridare under sina dagar här. De log, dansade och sjöng varje kväll när utbildningen var slut. Vi kan bara tacka för de fantastiska danserna där de drog upp oss båda för att svänga loss tillsammans med dem.

/ Emma och Martin