Soluppgång från ett flygplan

Flygresan från Dehli till Leh var den häftigaste flygresan vi gjort. Vi lyfte 05.40 och fick från flygplanet se solen gå upp över Himalaya. Att landa var en enda karusell och piloten svängde planet massor av gånger tills vi slutligen landade. På flygplatsen möttes vi av Rintjen som körde oss till vårt hem som ligger dörr i dörr med LEHO:s kontor. Vi har blivit jättebra bemötta och alla har varit väldigt vänliga mot oss. Choskit har lagat jättegod mat åt oss, till middag fick vi en gryta med ost som smakade som haloumi. Vi har inte, till skillnad från Kelly och Madelen, en sexbent rumskamrat, men utanför finns det många fyrbenta vänner som hundar, katter och kossor.

Leh är utan tvekan en jättevacker stad. Vi omges av höga och snöbeklädda bergtoppar och solen lyser starkt. Utifrån vad vi har hört är himlen nästan alltid klarblå och det gläder oss. Trots att det är ungefär samma temperatur som i Sverige har vi kunnat sitta i t-shirt och solen har värmt.

Vi blir trötta av mindre ansträngningar, men vi har klarat oss från den värsta sortens höjdsjuka.

Camilla och Ulrika

Organiserat kaos

Vagnen var trång och vi kom nätt och jämnt in med all vår packning. Under britsarna fanns ingen plats så vi fick fösa upp våra gigantiska backpacks på den översta britsen där vi skulle spendera natten på tåget från Coimbatore till Kotagiri. Våra sovplatser låg en bit ifrån varandra men mannen bredvid Josefin hade inget emot att byta plats. Människorna här är otroligt vänliga och hjälpsamma. Frågar du något står det strax fem personer och diskuterar fram den bästa lösningen, och ser du det minsta förvirrad ut på gatan kommer det snart någon och frågar vart du ska. Efter att ha landat i Chennai på lördagen har vi haft tre minst sagt intrycksfulla dagar i en stad som myllrar av trafik, ljud, människor och djur. Allt i ett kaos som vi inte är helt vana vid. Otroligt nog fungerar allt ändå trots att alla kör på varenda del av vägen. Efter ett antal rickshaw-turer (en moppetaxi på tre hjul) och ett tempelbesök började vi ändå finna lite ro i kaoset. Lagom tills det var dags att dela på oss. Madelene och Kelly packade ihop och for till Trichy, medan jag och Josefin gick ännu en tempelrunda i väntan på natt-tåget. I rickshawn på väg till tågstationen frågade föraren oss om vi var ”happy happy”, när vi inte kunde hålla tillbaka ett glädjetjut. Vi var äntligen på väg till bergen…

 

Inlägg.2  moské

Vi har kommit fram!

Efter tre hektiska dagar i Chennai och 6 timmars tagresa har vi antligen kommit fram till Trichy! Val framme, klockan halv tio pa kvallen, mottes vi av George som jobbar som allt i allo pa Kudumbam. Han visade oss till organisationens guest house som vi delar med sex andra tjejer, som tidigare bott pa barnhemmet ute pa Kolunji men nu far chans till att ga pa universitet i stan. Vi bor i ett stort rum med tre (harda) sangar och en liten toalett med, till var forvaning, en vasterlandsk toalett. Gardagskvallen spenderade vi med att pynta vart rum med i princip allt vi kunde hitta i vaskorna och efter att ha upptackt en mindre trevlig sexbent rumskamrat flytta ihop sangarna under ett och samma myggnat.

Idag har vi haft var forsta dag pa Kudumbams nya kontor och traffat vara kollegor. Vi har fatt ett fantastiskt bemotande och kanner oss otroligt omhandertagna. Kommande vecka kommer vi att spendera med att gora oss familjara med omradet, manniskorna och klimatet. Pa mandag flyttar vi ut till garden Kolunji, vi ar sa exalterade!

Varma valkryddade halsningar
Kelly & Madelen

 

(Foto: Kelly Richardsson)

 

Flygplansmöten

”Jag reser iväg nu, vi ses till våren”, sa jag till damen som brukar sitta utanför min tunnelbanestation, och gav henne mina sista mynt. Hon gav mig en slängkyss tillbaka. Det var för tretton timmar sedan, vilket känns helt overkligt nu när vi sitter på flygplatsen i Dubai och väntar på att få boarda nästa flyg. På planet hit lärde jag känna Omar som är på väg till Pakistan med sin son Josef. Trots att jag egentligen var alldeles för trött för att konversera har jag inte öppnat min bok eller sovit en enda blund. Vi konstaterade vid landningen efter många samtal att vi haft en väldigt trevlig flygtur. Jag har inte ens hunnit ta mig till Indien och kan inte riktigt föreställa mig hur det kommer att vara när vi landar, men jag ser fram emot ofantligt många spännande möten de kommande fem månaderna. Äventyret har börjat!

Nedräkning

1396630_10153354307870156_378668152_nNu börjar det närma sig avresa för mig och Camilla. Visumet är godkänt, vaccinationerna tagna, kängorna vaxade, sovsäcken inhandlad och ryggsäcken snart färdigpackad. Fyra dagar kvar i Sverige och jag ska ägna dom åt att umgås med familjen, klappa min katt, köpa de sista förnödenheterna och smygäta pepparkakor. På tisdag bär det av!

/Ulrika