CIRHEP – Sida 3 – Framtidsjordens praktikanter bloggar om en hållbar framtid

4 november, 201518 januari, 2016

Äntligen är kvinnorna med

Att genus och jämställdhet är ett hett ämne i Sverige är det nog ingen som missat. Men att jämställdhetsfrågan fått fäste i Indien är det kanske färre som vet. Detta visade sig även på Framtidsjordens Asiatiska nätverksmöte där många punkter berörde just kvinnor och deras rättigheter. Ett stort problem som framkom är att kvinnor inte har kunskap om sina lagstadgade rättigheter, eller att deras rättigheter inte implementeras i praktiken. Det berör allt från markrättigheter till sociala rättigheter. Till exempel har en av Framtidsjordens medlemsorganisationer utfört studier i det indiska distriktet Tamil Nadu som visar att 80 % av jordbruksarbetet utförs av kvinnor. Trots detta anses majoriteten av dem inte vara bönder och saknar juridisk rätt till marken. Något som sätter dem i en beroendeställning till männen och på så vis käppar i hjulet för jämställdhetsprocessen.

Denna problematik ligger till grund för ett av de tre delmålen som de asiatiska organisationerna har bestämt sig att arbeta mot. Målet syftar till att stärka kvinnor och deras rättigheter för ett mer jämställt och inkluderande samhälle. Trots ett stort utrymme i debatter tenderar dessa frågor inte sällan att stanna just där, i ett teoretiskt plan eller som ett delmål i arbetet.

Vi är nu därför extra glada att kunna meddela att frågan även fått utrymme i nätverkets representantutformning. Trots att de flesta organisationerna skickade manliga representanter till nätverksmötet röstades för första gången inte bara en utan två kvinnor in i den Regionala Styrgruppen och en i nätverkets Internationella Råd. Vilket inte bara betyder att en kvinna för första gången röstats in utan att det nu även är jämn könsfördelning i de båda råden. Den Regionala Styrgruppen består av fyra demokratiskt valda representanter som fattar beslut som är gällande för de elva asiatiska medlemsorganisationerna, medan det Internationella Rådet syftar till att öka samarbetet mellan de Asiatiska och Sydamerikanska nätverken. Råden har en viktig roll för närverket och utformningen av organisationernas projekt, vilket gör det viktigt med kvinnorepresentation även på en högre nivå.

Chandra från CIRHEP blev vald som representant till både det Internationella Rådet och den Regionala Styrgruppen.

/Maja & Britta

2 februari, 20152 februari, 2015

Business as usual is not an option

Under tisdagen den 20 januari deltog jag tillsammans med CIRHEP i ett samråd om ett klimatanpassningsprojekt som en tyskstatligt ägd utvecklingsbank vid namn Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW) vill starta upp. National Bank for Agriculture Rural Development (NABARD) var värd och hade bokat in samrådet på ett konferenshotell i centrala Madurai. Representanter från NABARD -Madurai, Chennai och Dindigul deltog. Samt en man från Tamil Nadus miljödepartement och en kvinna från ingenjörsdepartementen.

Syftet med projektet, enligt KfW, är att säkerställa matsuveränitet på den Indiska landsbygden genom att arbeta med jordkonservering. Detta med bakgrunden att klimatförändringarna i Indien har och kommer att ha en negativ påverkan på jord. Projektet ska appliceras i redan befintliga Watersheds (områden där vatten- och jordkonserveringsarbete genomförts) och som KfW tidigare stöttat. Projektområdena kommer att väljas ut utefter sårbarhet. Vilka Watersheds som anses vara mest sårbara baserar KfW på data från en forskningsrapport. Cirka 22 Watersheds har möjlighet att få projektstöd och CIRHEP hoppas på att några av deras ska blir utvalda. Ett pilotprojekt har redan genomförts i två Watersheds i byarna Appmanpatti och Possaripatti och visat på lyckade resultat.

Syftet med samrådet var att få fram olika idéer och åsikter kring klimatanpassningsprojektets utformning. Dessa baserade på intressenternas erfarenheter av dels pilotprojektet samt tidigare Watershedprojekt. KfWs representant frågade under samrådet: ” How to reduce climate change vulnerability, how to avoid soil degradation?” Han ville höra från de olika intressenterna vilka konsekvenser de hittills sett att klimatförändringarna haft på jord och hur de hanterat dem? Samt, baserat på tidigare erfarenheter, vilka ytligare åtgärder skulle kunna inkluderas i klimatanpassningsprojektet?

Många intressanta och viktiga ämnen togs upp och diskuterades under samrådet. Inte bara sådant som handlade om jordkonservering. Bland annat hölls en diskussion om att projekten måste anpassas efter ett områdes unika kontext. Alla Watersheds ser inte likadana ut och måste analyseras och bedömas individuellt. Watersheds på landsbygden, kustnära eller i bergsområden skiljer sig åt, inte bara i topografi utan även efter vilka ekosystem som finns i området.

Mohan från CIRHEP lyfte fram att ekologiskt jordbruk borde vara grundläggande i projektet då det på många sätt bidrar till att jorden blir mer bördig. Mohan- ”Organic farming should be the model of India”. Varefter en man kontra med att bönder inte är intresserade av ekologiskt jordbruk förrän det finns vatten. Det var enligt honom viktigast att arbeta med vatten, finns inte vatten finns inget.

Biogas togs också upp som en möjlig del av projektet. Gasen kan lätt framställas medhjälp av kodynga, och har bl.a. en indirekt påverkan på jorden genom att bönder inte använder sitt organiska avfall för att värma upp mat/vatten. Det organiska avfallet kan istället läggas på kompost och bli till näringsrik jord.

10844778_10153017007565937_714129043_o — Chandra håller en presentation om pilotprojektet som de var med och genomförde.

Det diskuterades med andra ord en mängd olika aktiviteter som alla bidrar till att skapa en starkare motståndskraft mot nutida och framtida klimatförändringar. Här nedan kommer en lista på andra spännande punkter som togs upp:

Sommarplöja så att bl.a. vatten infiltreras lättare i marken.
Odla flera grödor tillsammans istället för monokulturer.
Odla kvävefixerande baljväxter.
Odla grödor som kräver mindre vatten såsom hirs och durra, istället för exempelvis ris, banan och kokos.
Odla Horticulture (fruktträd tillsammans med huvudgrödor).
Odla Agroforestry (träd och buskar integrerat i odlingarna).
Introducera köksträdgårdar.
Använd droppbevattning då det går åt mycket mindre vatten.
Integrera djurhållning och växtodling.
Ta tillvara på traditionell kunskap.
Människors matvanor måste förändras.
Introducera biodlingar.
Utbilda den yngre generationen och miljöorganisationers personal.
Vilka kommer vara personalen för detta projekt? Miljöorganisationer, NABARD?
Watershed projektet måste fortlöpa under längre tid, 7-8 år är att eftersträva.
Kapacitetsuppbyggnad bland bönderna.
Det tar långtid att förändra beteenden. Svårt att ändra bönders inställning!
Introducera Fröcenter i byar, dit bönder lätt kan ta sig och hämta den mängd frön de behöver, i utbyte mot att de lämnar tillbaka dubbelt så mycket efter skörd.
Business as usual is not an option.

Manen som kom från miljödepartement arbetade bland annat med Indiens nationella plan för att tackla klimatförändringar (National Action Plan on Climate Change (NAPCC)). Han lyfte fram problematiken kring att forskning/vetenskap inte når fram på policynivå och undrade hur dessa två bättre kan länkas samman. Vilket (enligt mig) känns som ett återkommande/välkänt problem inom all form av politik.

Samrådet avslutades med frågan ”Något mer som bör läggas till, mer än pengar?”

Maja

27 januari, 201527 januari, 2015

Participatory Guarantee System

Hejsan!

Under de två senaste veckorna har vi varit ute och träffat bönder som vill gå med i CIRHEPs snart uppstartade PGS-grupp. PGS står för Participatory Guarantee System och är ett lokalt inriktat ekocertifieringssystem. PGS bygger på att bönder kollektivt går samman och skapar en grupp som sedan tillsammans ansöker om att få en gemensam ekocertifiering. Systemet bygger på förtroende, sociala nätverk och kunskapsutbyte och är anpassat för bönder med småskaligt jordbruk och minder resurser.

Deltagande är en väsentlig grund inom PGS där producenter tillsammans med konsumenter, återförsäljare och icke-statliga organisationer (CIRHEP) skapar utformningen av certifieringen. Intressenterna deltar även i all form av viktig beslutsfattning samt engagerar sig i olika läroprocesser. Det är en dynamisk certifieringsmetod som ständigt kan utvecklas och förbättras.

PGS kan ses som ett komplement till tredjepartscertifieringar som ofta innefattar höga kostnader och mycket pappersarbete. Den höga kostnaden för tredjepartscertifieringar har gjort att många bönder väljer att sälja sina varor på exportmarknaden, där de får bättre betalt än på den lokala marknaden. Detta leder till att mycket av den ekologiska maten som odlas inom landet inte når lokalbefolkningen. PGS däremot är en kostnadsfricertifiering som indirekt uppmuntrar till en lokalförsäljning.

I och med deltagandeprocessen skapas även en relation mellan producent och konsument. Denna relation har bidragit till att producenter inte bara väljer att anpassa pris efter vinstintresse, utan efter faktiska behov och vad konsumenter är villiga att betala. Detta i sin tur leder till att ekologiska produkter inte kostar multum och människor med minder resurser även har möjlighet att konsumera hälsosam ekologisk mat.

Vi har under vår praktik här på CIRHEP arbetat fram en kort informationsfilm om PGS som ni kan kika på här nedanför:

Maja & Denise

19 januari, 2015

Fest och gröt

Klockan halv sex på torsdagsmorgonen bar det av för att fira Pongal hos Mohan, en av grundarna till CIRHEP. Vi fick småspringa till mötesplatsen för att hinna i god tid innan solen skulle gå upp. På vägen såg vi färgglada målningar utanför nästan varje hus och musiken som dånade ut ur de stora högtalarna vittnade om att något var pågång.
Väl framme hade de redan blandat ihop risspad som stod och kokade över en eld. Överst i grytan hade ett lock av risrester bildats och alla stod exalterade och tittade på. Traditionen säger nämligen att det ger tur om locket kokar över kanten och faller av i väst, och att detta bör ske innan solen gått upp. Vi fick med spänning titta på när locket sakta flöt över åt alla håll och kanter precis lagom till soluppgången.

Efter det hjälptes alla åt att hälla i ris och flera andra ingredienser i grytan. När det var färdigkokat hade det bildats något som liknade gul risgrynsgröt, men som de här kallar pongal. Den söta pongalgröten dukades upp på ett stort bananblad tillsammans med kokosnötter, bananer, rökelser och ljus.
Även om den första dagen av högtiden Pongal är till för att uppmärksamma solen så kan även nygifta par firas. Vi passade på att välsigna ett äktenskap genom att bland annat måla torkad färg på våra egna och på det nygifta parets pannor.

Den andra dagen av Pongal blev vi hembjudna till Pandi, då var det djurens tur att bli firade. Detta innebar att djuren hade en ledig dag då de blev pyntade och målade i färgglada färger. Pandi hade fem kor som alla behövde firas. Tillsammans med djuren stod vi utanför stallet och tände ljus och pyntade. Där kokade vi även den söta pongalgröten som dukades upp på liknande sätt som dagen innan.

Den sista dagen av den stora skördefesten Pongal var det dags att leka lekar. Då tävlades det i vem som kunde cykla långsammast och vem som kunde bära flest vattendunkar. Det skrek och hejades på de olika lagen och alla ville vara med för att döma. Allt detta till den höga musiken som spelats på byns torg under hela Pongal.
Tillslut smög sig nattens mörker på och vi bestämde oss för att det var dags att gå hem. Tre dagars pongalfirande hade gjort sitt och vi gick trötta hem längst den smala stigen mot kursgården.

Glad Pongal önskar Denise och Maja

10 december, 201410 december, 2014

De ”onda” vegetarianerna

För att uppnå en hållbar förändring i världen är det viktigt att nå ut till den yngre generationen, då det är dem som är framtiden. Därför arbetar CIRHEP aktivt med att utbilda unga inom miljö genom att bjuda in olika skolklasser till sin kursgård. Barnen får lära sig om alla CIRHEPs projekt samt delta i olika praktiska övningar. Denna vecka fick CIRHEP besök av elever från en skola vid namn Vidyaranya, Hyderbad. Barnen har bland annat fått lära sig om CIRHEPs vattenprojekt runt om kadavakurichiberget och om hur ekologiskt jordbruk går till.

På CIRHEPs kursgård kan bönder komma och lära sig hur de själva kan skapa biologiska bekämpningsmedel istället för att köpa kemiska på marknaden. Dessa bekämpningsmedel är helt ekologiska och härstammar från gammal traditionell kunskap, där ingredienserna lätt går att hitta i naturen. Detta fick även eleverna från Vidyranya skolan lära sig under sin vistelse här. Barnen fick göra 3 olika biologiska bekämpningsmedel och en kompost. De delades in i fyra grupper på ca 10 personer.

Banchakkaviya

En grupp blandade ihop Banchakkaviya som fungerar både som ett bekämpningsmedel för skadeinsekter och för svamp, samt främjar plantors tillväxt genom näringstillförsel. Banchakkaviya kallas på engelska för ”five” då det består av fem huvudingredienser som alla kommer från kor. Dessa är:

Komjölk (Cow milk)
Smörolja (Ghee)
Ostmassa (Curd)
Kogödsel (Cow dung)
Kourin (Cow urine)

I Banachakkaviyan som barnen fick göra tillsattes även ruttna bananer. Bananerna mosades till en massa och blandades ut tillsammans med kogödsel. Kourin hälldes i en stor tunna där även smöroljan, ostmassan och banangröten tillsattes. Utöver de fem huvudingredienserna tillsattes även socker. Alltsammans blandades ordentligt och var redo att användas med en gång.

Banchakkaviya kan strös ut på växterna med hjälp av en kvist tagen från ett neemträd.

Biologisk bekämpningsmix på löv

En annan grupp fick i uppgift att skapa ett biologiskt bekämpningsmedel med hjälp av fem olika lövsorter. Dessa var:

Neemlöv
Papayalöv
Aloe vera
Ailanthus excelsa
Holopteria integrifolia

Löven hackades i små bitar och blandades i en tunna tillsammans med 15 liter vatten och 5 liter kourin. Alltsammans skulle sedan stå och processas under 7-10 dagar samt röras om i jämna intervaller. Efter att mixen har stått till sig ska det filtreras för att sedan kunna användas.

Bekämpningsmedlet kan antingen sprayas ut eller appliceras med hjälp av en neemkvist. Löven som var utvalda har alla en mycket bittersmak och äts varken av människa eller djur. Den bittra smaken fungerar på samma sätt för skadeinsekter.

Många kemiska bekämpningsmedel dödar både ”onda” och ”goda” insekter. De goda insekterna, även kallade ”ickevegetarianer” är bra för växter då de äter upp de ”onda vegetarianerna” och inte växten. Biologiska bekämpningsmedel dödar varken de onda eller de goda insekterna men håller borta vegetarianernas angrepp.

Kompost

En annan grupp fick lära sig att göra en kompost av organiskt material.

Komposten skulle vara fyra och en halv kvadratmeter stor och placeras på en hög punkt. Placeringen var viktig eftersom höjden gör att det överblivna vattnet som tillsätts lätt kan rinna åt sidorna. Barnen började med att vattna marken för att göra den sval och mer mottaglig för det organiska materialet att brytas ner. När marken blivit blöt skulle ett lager av torrt gräs läggas på. De placerade det torra gräset i kanterna och arbetade sig sedan inåt. Detta för att få en stabil grund.

Det torra gräset var det första lagret av komposten och placeras närmast marken för att det lättast bryts ner. För att hjälpa nedbrytningen ännu mer vattnades också detta lager, bevattningen motverkar även risken för brand. På det lades ett lager av kogödsel och kourin i syfte att föra in bakterier och maskar i komposten. Därefter byggdes lager på lager upp där det torra gräset varvades med torra kvistar eller grönt material. Även aska och borrdam tillfördes för att tillsätta mineraler. Mellan varje lager så vattnades det och barnen fick pressa ihop komposten genom att stampa och hoppa på den.

Efter tre timmar hade komposten 22 lager och inom tre månader är det organiska materialet omvandlat till jord och färdig att användas.

Ingefära och vitlöksmix

En fjärde grupp fick i uppdrag att göra ett biologisk bekämpningsmedel med hjälp av vitlök, ingefära, grönchili, kaktus, neemfröolja. Ingredienserna hackades, maldes och krossades och blandades ut med peppervatten. Vätskan kunde sedan sprays ut och håller med hjälp av sin starka doft borta skadeinsekter.

22 november, 201422 november, 2014

Let us pray for the rain

Denna vecka är vi ute och intervjuar bönder. Vi har fått i uppgift att dokumentera bönders jordbrukstekniker samt deras kunskap kring det ekologiska och traditionella jordbruket. Vi ställer bland annat frågor om vilka grödor bönderna odlar samt vilka bekämpningsmedel som används och om de är kemiska eller organiska. Vi ställer även frågor om hur jordbruket såg ut innan den gröna revolution jämfört med idag samt om medellivslängden har ändrats. Vi ska sammanställa informationen till en rapport som CIRHEP senare kan använda för att få en överblick över vilken kunskap bönderna besitter.

Den gröna revolutionen bröt ut i Indien runt 1960- 1970. Det traditionella jordbruket övergavs då på många håll och nya ”effektivare” jordbrukstekniker tog över. Konstbevattning, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och högproducerande arter tog över jordbruksmarknaden. Detta i hopp om att få slut på svälten i världen, men på bekostnad av naturen och människans hälsa. Utarmade jordar, jorderosion, förorenat samt sjunkande grundvatten är bara några exempel på de negativa konsekvenser som det konventionella jordbruket har bidragit till.

Vi har träffat bönder som berättar om tiden före den gröna revolutionen när inga kemikalier användes, när den uppskattade (enligt bönderna) medellivslängden var 99 år istället för 57 år. Då kosten var mer näringsrik än vad den är idag. Idag äter många enbart ris till frukost, lunch och middag. Vi får höra om olika hälsoeffekter som kemikalier har orsakat, astma, ögon- och hudirritation samt cancer är några exempel.

CIRHEP arbetar tillsammans med Framtidsjorden i att utbilda bönder runt om Kadavakurichi berget om ekologiskt jordbruk. Många har gått över till att odla ekoligist och trenden ser ut att sprida sig. Flera av de bönder vi har träffat som inte odlar ekologisk har velat komma till CIRHEPs kursgård för att lära sig om hur de kan ändra sina jordbruksmetoder.

Detta är Boothumani och hon odlar bland annat jasmin- och pitchiblommor, tomater och durra. Hon berättade för oss att uteblivet regn är det störta hotet för hennes skörd.

Detta är Pushbam och han odlar bland annat durra och jasminblommor. Han berättade för oss om fördelarna med att sommarploga. Ökad grundvatten nivå, näringsrikare jord och minskad jorderosion är några exempel.

Detta är G. Arokkiyamari, på bilden visar hon upp sin maskkompost som förvandlar organiskt material till bördig jord. Innan vi lämnade hennes gård bad hon oss be för regnet. Hon sa ” Let us pray for the rain”.

Maja & Denise

20 november, 20147 december, 2018

Don’t work against nature, work together with it!

Vi har haft lite problem men att lägga in bilder men nu verkar det fungerar igen! Så här kommer en liten uppdatering!

Under förra vecka besökte ett gäng studenter CIRHEPs kursgård för att lära sig om watershed konceptet. Studenterna läser ett biodynamiskt jordbruksprogram i staden Karur där de får lära sig allt om hur ett hållbart jordbruk kan gå till. Programmet är tvåårigt och startades upp för två år sedan. De studenter vi fick träffa var en av de första klasserna. Deras besök har bringat mycket liv till kursgården jämfört med när det endast är jag och Denise här. Om kvällarna när lärarna har gått och lagt sig har ungdomarna suttit kvar uppe och fnittrat under stjärnhimlen. En dag fick vi hänga med klassen och då gick vi på tur upp för Kadavakurichi (KVK) berget som är ca 800 meter högt. Det var otroligt vacker där uppe och en mirakulös utsikt över stora delar av KVKs watershedområde. Uppe på berget växte det mängder av citrongräs som doftade ljuvligt. Likt nedanför berget har nästan all vegetation tidigare skövlats och idag står det endast två stora träd uppe på berget som inte är äldre än 40 år. Dock är skillnaden mellan nu och för tio år sedan stor då det idag finns mycket mer träd och grönska nere i KVK dalen. Studenternas lärare berättade att när har besökde CIRHEP för tio år sedan var här otroligt torrt och att det är svårt att förstå att det är samma område. CIRHEPs wathershed arbete har verkligen skapat förändring

Don’t work against nature, work together with it!

Efter bergsbestigandet samlades vi efter en välbehövd lunch för en summering av veckan. En av studenterna gick fram och berättade om allt de har lärt sig och tackade alla som varit deltagande. Mohan som är ordförande för CIRHEP tackade även han för en lyckad vecka och talade om hur viktigt det är att vi värnan om vår natur och miljö. Han la tyngd i att framtiden ligger i ungdomarnas händer och att lösningarna finns här. Som avslutade ord sa Mohan ”Don’t work against nature, work together with it!” som en uppmaning till studenterna.

Förra veckan fått vi även lära oss om CIRHEPs arbete med ungdomsgrupper. I dessa grupper tar de bland annat upp frågor kring hälsa, hygien och rättigheter samt tonårsproblem och näringsrik mat. Under ett möte fokuserade vi på flickors menstruation där det uppståt en problematik kring dess natur. Bland annat har det varit tabu att tala om mens i många familjer. En del föräldrar har haft dålig kunskap om bland annat hygien, skydd, och menssmärtor samt sett det som något pinsamt. Vi fick bland annat höra om en flicka som använt sin fars skitiga kjol som binda samt inte fått cykla under sin mens. Pågrund av problem som dessa har många flickor fått stanna hemma ifrån skolan. För att undvika dessa problem har CIRHEPs ungdomsgrupper valt att lära flickor att sy tygbindor samt talat om hur de kan hantera sin mensvärk och hygien. Diskussioner har även förts med pojkar för att öka deras förståelsen och kunskap. Dessa möten har bidragit till att tabun kring kvinnors kropp och menstruation successivt börjar försvinna. Det är inte bara ungdomarna som får ta del av informationen, frågan lyfts även inom kvinnogrupper för att få spridning av kunskapen.

Vi fick även berätta lite om hur vi har det i Sverige och vilka mensskydd som vanligtvis används. Vi visade bland annat upp tamponger och bindor men la tyngd i att inget av dessa alternativ är särskilt ekonomiska eller bra för naturen, då det inte går att återanvända eller återvinna. Vi visade även upp en menskopp som alternativ och berättade att den börjar bli allt mer vanlig i Sverige men att bindor och tamponger fortfarande används mest.

Här är bilder från ett ungdomsmöte vi besökte i går där två flickor visar hur en syr sin egen binda.

Efter mötet reflekterade vi båda över att de tygbindan som flickor får lära sig sy och använda här är ett mycket mer miljövänligt alternativ än de miljontals tamponger och bindor kvinnor använder i Sverige.

Maja och Denise

7 november, 201410 november, 2014

Kadavakurichi Watershed

För drygt 15 år sedan var byar runtom Kadavakuritchi (KVK) berget mycket utsatta. Naturen och miljön hade under många år överexploaterats genom avskogning, överbetning och olämpliga jordbrukstekniker. Det traditionella jordbruket med permakulturer övergavs till det konventionella där monokulturer slukade mängder av konstgödsel, kemikalier och bevattnades för intensivt. Detta ledde bland annat till att grundvattennivån sjönk med cirka 240-300 meter. Vattenbrist blev ett utbrett problem, fattigdomen växte och många bönder tvingades söka sig till städer och industriella områden i hopp om bättre levnadsvillkor.

Med detta som bakgrund har CIRHEP låtit implementera ett watershed projekt i Kadavakuritchi. Ett watershed kan beskrivas som ett område där flera mindre vattendrag rinner samman till ett större. Området kan illustreras likt ett blad där spetsen är lägsta punkt och dit vattnet strävar och lövets tunga är högsta punkt. Runtom Kadavakurichi berget är det viktigt att vatten som faller ner som nederbörd stannas upp för att bland annat grundvattennivån ska kunna stiga. De olika åtgärder som CIRHEP låtit implementerat för att stanna upp vattnet är anläggning av diken, vallar och dammar. Här nedan kommer några bilder på dessa åtgärder som Rajkumar visat oss..

Integrerat i projektet arbetar även CIRHEP med att öka miljömedvetenhet och invånarnas socioekonomiska ställning. Detta görs bland annat genom en naturskola för barn, kallad mulleskolan, där barn genom lek och spel får lära sig om naturen och miljön. Andra gruppformationer som skapats är frö -och ekogrupper för bönder samt mikrokreditgrupper för kvinnor. Trädplantering, agroforestry projekt, utbildning i hållbar energianvändning och ekologiska köksträdgårdar är också exempel på aktiviteter som CIRHEP integrerat i watershed projektet.

Maja & Denise

31 oktober, 20147 december, 2018

Lady Fingers

Hej!

Här kommer lite uppdateringar från CIRHEP. Vi har inte kunnat blogga tidigare på grund av internetbrist. Vi har sedan vi kom hit introducerats till CIRHEPs olika verksamheter och successivt börjat anpassa oss efter den indiska kulturen. Det är otroligt vacker här runt om Kadavakurichi berget där CIRHEPs kursgård är placerad och där vi även bor.

Rajkumar, Maja och Denise

Nedan kommer ett smakprov på hur en dag här har sett ut.

I torsdags var vi ute på äventyr med Chinnathambi och Meganathan som båda arbetar på CIRHEP. De visade oss runt bland olika odlingar som låg vid kanten av berget Kadavakurichi. Vi besökte bland annat lökodlingar, både ekologiska och konventionella. I kanten till några av lökplantagen växte en planta vid namn castor plant som fungerar som ett ekologiskt bekämpningsmedel, då de förvirrar skadeinsekter med sin starka sötma.

Castor plant

Vid ett av plantagen mötte vi Seluam och Ramayee som höll på att skörda lök som de sen la på en presenning för att torka i solen. Löken säljs sedan på marknaden i staden Nillakottai. På samma mark som Seluam och Ramayee skördar växer små tomatplantor. Lök och tomat odlas där tillsammans, men skördas vid olika tider.

Seluam

Under utflykten introducerades vi även för en grönsak som kallas för Lady fingers. Den sägs vara bra för minnet. Vi fick oss båda ett smakprov och kände oss direkt mycket klokare.

Vi lärde oss också hur man ser skillnaden på vit och röd durra. Ironiskt nog är den röda vit och viceversa. Vit durra är rik på järn och protein och används vardagligen till matlagning. Den röda är mindre näringsrik än den vita, men används även den till matlagning. De durra plantage vi besökte var alla ekologiska.

Vit och röd kurra

En annan planta som vi lärde känna var pearl millets (hirs) som ser ut som nakna majskolvar. CIRHEP arbetar aktivt för att fler bönder ska gå över till att odla grödor så som hirs och kurra då det kräver mindre vatten än till exempel ris och majs.

Pearl millet

Efter rundturen tog vi oss tillbaka till kursgården för att äta lunch och dricka den obligatoriska koppen Chai. På eftermiddagen besökte vi en kvinnogrupp samt lärde oss om olika blommor som odlas i området. Mer om detta kommer senare på bloggen.

Nu ska vi forsöka att blogga mer regelbundet då vi förhoppningsvis snart har eget internet.

Stay with us!

Maja & Denise