Kategori: Indien

Publicerat

Smällare, mat och mer mat

Det smällde redan de första dagarna i Chennai. Men allt ljud runtomkring gjorde att det blandades upp och dämpades en aning. Den senaste veckan har de tilltagit och här uppe i bergen hörs smällarna tydligt och klart och precis överallt. Den hinduiska högtiden diwali har präglat vår första tid i Indien och speciellt den senaste helgen. Diwali firas till minne av guden Ramas återkomst efter 14 år av exil. Man tänder lampor och ljus för att välkomna honom hem och den blir därför ljusets högtid. Berättelserna bakom firandet varierar dock en del beroende på var i Indien man kommer ifrån.

Våra planer på att åka iväg sprack på fredagen. Selvi som arbetar på Keystone foundation och som vi också bor hos, ville ta med oss till sin by Piloor där vi skulle fira diwali och övernatta till söndagen. Men det visade sig att alla bussbiljetter var slut och grannfrun varnade oss för att vi skulle riskera att fastna på någon busstation på vägen tillbaka. När alldeles för mycket folk vill ta sig hem på samma gång och bussarna inte räcker till skulle risken vara överhängande, menade hon. Så hon insisterade på att istället få bjuda oss på lunch på lördagen eftersom familjen ändå hade släktingar på besök som gärna ville träffa oss. När vi klev in vid tvåtiden blev vi först serverade sötsaker, vilket det finns gott om här, och sedan visade till bordet där två tallrikar stod framdukade.

– Ska inte ni äta? undrade vi lite frågande, och fick svaret att de dukar upp på golvet och äter efter oss.

Det kändes väldigt konstigt att vi skulle äta själva medan de andra såg på så till slut lyckades vi i alla fall få dottern att sitta ner tillsammans med oss. Trots att maten liknar den som vi äter till lunch varje dag, det vill säga ris, sambar (stark sås med grönsaker i) och ett brödtillbehör, var det supergott. Det knepiga är att det ofta inte godtas att vi inte orkar äta så mycket och den som serverar maten vill alltid fylla på.

När resan ställdes in blev vi även bjudna till två av Keystones grundare på middag. Selvis supermysiga granne ställde upp när vi behövde hjälp med våra saris som vi köpt inför helgen. Det visade sig vara väldigt noga med hur detta långa tygstycke ska vikas och knytas. Varje veck ska hänga exakt rätt och vi förundrades över att många kvinnor går igenom den här proceduren varje dag. Kvällen inleddes med smällare och fyrverkerier, och det kändes lite som ett västerländskt nyårsfirande men utan snö. Lunchen gjorde sig fortfarande påmind men vi kunde inte låta bli den fantastiska maten som innehöll sallad med granatäpple, vilket vi antagligen kommer få vänta länge på att få igen.

/Frida och Josefin

 

sariknytningtomtebloss.1 kusinbebis saris

Publicerat

Eko som i ekonomiskt

Organisationen Kudumbam arbetar med att hjälpa människorna i Tamil Nadu att övergå från kemiskt till organiskt jordbruk. Sedan organisationens uppstart 1982 har de samarbetat med omkring 1500 bönder. Genom att lära ut metoder för att på ett korrekt sätt räkna ut den totala vinsten efter skörd, övertygar organisationen om att det faktiskt är mer ekonomiskt lönsamt med ekologisk odling.

I Indien finns en etablerad syn på det kemiska jordbruket som mer produktivt än det organiska, vilket gör att få bönder vill eller vågar övergå till organiskt. Denna problematik grundar sig i att många bönder endast ser till hur många säckar de producerat efter skörd och glömmer att räkna in den ekonomiska insatsen. Det kemiska jordbruket ger en högre produktion räknat i antal säckar, dock kräver det att bonden spenderar en stor summa pengar på inköp av kemiskt gödsel och bekämpningsmedel. Trots den minskade produktionen är övergången till det organiska jordbruket bättre, inte bara för att det behåller bördigheten i jorden och är mer långsiktigt hållbart, utan även ur det ekonomiska perspektivet. Organiskt jordbruk kräver inte alls lika stor ekonomisk insats och produkterna kan i slutändan säljas till ett högre marknadspris. Enligt Mr. Rengaraj, anställd fältkoordinator hos Kudumbam, finns en växande efterfrågan på ekologiskt. Han menar på att dagens konsument är beredd att betala upp till 30 procent mer för organiska produkter.

Mr. RengarajBild: Mr. Rengaraj berättar om fördelarna med organiskt jordbruk. (Foto: Kelly Richardsson)

I skrivande stund utför Kudumbams personal interna inspektioner av de deltagande böndernas organiska jordbruk. Nästa vecka kommer ett slumpmässigt urval av bönder att genomgå en extern inspektion, detta för att försäkra att certifierade organiska bönder följer utsatta regler. Bönder som inte uppfyller kraven för organiskt jordbruk, exempelvis genom att använda sig av kemiska medel, blir avstängda från programmet och utan certifikat. Dock händer det att kemikalier från grannliggande jordbruk sprider sig via vind och vatten till organiska bönders fält, utan deras vetskap. Om detta inträffar blir bonden inte avstängd, utan får rådgivning av organisationen i metoder för att handskas med problemet.

Även om allt gå rätt till tar det hela tre år för en jordbruksmark för att bli organisk. För att bli certifierad som organisk bonde räcker det därför inte med att utbildas hos Kudumbam, utan organisk odling måste även bedrivas i tre år. Kudumbam har i dagsläget certifierat totalt 445 bönder i Tamil Nadu, och ytterligare 26 personer har påbörjat den organiska processen i år. Nu gäller det att konsumenterna fortsätter efterfråga pappersbevis på hållbara matvaror.

 

Publicerat

Matlagning en onsdagkväll

I gårkväll fick vi oss en ordentlig och genomförlig lektion i hur man gör momos, en typisk tibetansk och ladakhisk maträtt. Rätten påminner en del om dumplings. Många skratt, två strömavbrott och kanske en och en halvtimme senare fick vi äntligen äta dessa fantastiska små knyten.

”It’s easy to eat, but not to do”, sa Tashi och skrattade.

Man börjar med att riva/hacka det man vill fylla momosen med. Vi fyllde våra med kål, morot, lök och små sojabollar.

Koka sojabollarna och skär ner dem i blandningen.

Sen ska det i lite kryddor och upphettad olja också. Vi tog masalakrydda och salt. Sen blandar man ordentligen och nu är fyllningen klar!

Degen är superenkel att göra. Häll mjöl i en bunke och tillsätt vatten tills degen är smidig och går att kavla utan att fastna.

Kavla tunt och vänd på degen då och då.

Ta en kopp eller likande och skär ut runda degbitar ur den tunt kavlade degen så att det blir såhär.

Nu börjar det svåra vilket är att få ihop det hela till små söta knyten. Önskar att jag kunde säga att jag var en talang från början, men det var jag inte. Jag var katastrofdålig och blev utskrattad. Men faktiskt, så ger övning färdighet och efter ha gjort ca. 20 stycken var jag ändå helt okej nöjd med mina momos. Ulrika å andra sidan, hon var en sådan där begåvning redan från början.

Lägg hur som helst en rund, platt degbit högt upp i vänsterhanden (om du är högerhänt) och lägg på lite grönsaksgegg.

Använd sedan högerhanden till att nypa ihop det hela till ett knyte. Börja längst ut med en nypa och gör sen nästa och tryck ihop med andra sidan, fortsätt så till den är stängd.

Sen ska de i en sån här kastrull för att bli ångade, men det går nog bra att steka i olja också, eller vara lite kreativ och ånga dem på annat sätt.

Där i ska de vara ca. 10 till 15 minuter.

Till momosen rev vi också tomat och lök som vi spicade till ordentligt med lite kryddor. Den blandningen är jättegod att lägga på momosen (som när man äter sushi och har wasabi på). Nu redo att avnjutas!

Det blev inte världens finaste momos, men det gjorde ju inget. Det smakade ljuvligt ändå, och var väldigt kul och mysigt att få trängas fyra stycken i det minimala kök som vi har. Har skrivit upp en sån där kastrull på inköpslistan och längtar redan efter att få imponera på vänner och familj.

Publicerat

Örnen har landat

Vi är nu framme i Kotagiri, mitt uppe i de indiska bergen. Det är otroligt vackert här och ibland måste vi påminna varandra om att kolla runt omkring, bortåt, ut över bergen och teplantagen för att inte glömma bort hur fint det är. Utanför huset där vi bor börjar terassplantagen med teodlingar direkt och igår morse fick vi besök av grannarna ovanför – apfamiljen. Vi har också haft turen att träffa gaurerna härom dagen. De stod i teplantaget utanför kontoret och vi lärde oss att de inte äter tebladen utan bara gräset runt omkring.

Vi har hunnit kommit till ro och vänja oss vid livet i Indien. Att tvätta bananbladet innan riset kommer in till lunch har blivit en vana, liksom den något starka maten. Acklimatiseringen är således på god väg och vi har redan börjat vicka på huvudet, duscha genom att skopa vatten över oss själva och tvätta kläder mot en sten. Det här har nu gått så långt att vi båda börjat nynna den mest populära reklamlåten i Nilgiribergen och det händer att vi körar den tillsammans. (Vi har dock inte lyckats lista ut vad den gör reklam för än.)

Vi har försökt fånga staden, den otroliga utsikten och oss själva på bild, allt med lite blandade resultat. Men håll till godo.

Nu ringer klockan här på kontoret och det är dags för te.

Josefin och Frida

Frida utsikt

Kvinnor lyfter te

Tre kvinnor bär teKotagiri

Killarna på lunchstället

Publicerat

Chowkang Gompa

I lördags hade jag och Camilla en fantastisk dag som började med en två timmar lång promenad in till staden. Uppenbarligen gick vi vilse på vägen eftersom det ska ta cirka 40 minuter i vanliga fall… Inne i stan gick vi runt på marknaderna och tittade, åt jättegoda momos (ungefär som dumplings) på Norlakh, samt gick in i Chowkang Gompa vilket är ett slags buddhistiskt tempel.

Innan du går in i gompan måste du ta av dig skorna på en liten matta utanför. När du kommer in är det viktigt att komma ihåg att gå åt klockans håll, och på så sätt kommer du inte missa någon ut av de många buddhistiska avbildningarna som finns där inne. Till avbildningarna kan man be och lämna offergåvor. En utav de mer originella gåvorna vi såg var en flaska med pepsi, men det vanligaste är att lämna pengar, smycken eller vackra stenar. I ett hörn av gompan sitter en lama (en buddhistisk munk) med snaggat hår och vacker röd dräkt. Hans uppgift är bland annat att hålla koll på gompan och ta hand om offergåvorna.

Utsidan av gompan pryds av hundratals böneflaggor i rött, grönt, blått, gult och vitt. Färgerna symboliserar vind, vatten, jord, eld och himmel. Du kan även ta ett varv runt utsidan av gompan, åt klockans håll givetvis, och snurra på alla prayer wheels.

Böneflagorna återfinns på massor av ställen i Leh. Buddhistiska familjer sätter böneflaggor på sina hus och på så sätt kan man skilja på var det bor muslimer och var det bor buddhister. Här i Leh är de flesta buddhister, ca 80 procent av befolkningen, medan resten är muslimer. I Kargil, som är Ladakhs västra distrikt, är proportionerna omvända och 80 procent av befolkningen är muslimer.

Det är häftigt att se hur två världsreligioner kan utövas så nära inpå varandra. Bara här på LEHO så består personalen av både muslimer och buddhister.  Vi hoppas på att få lära oss mer om religionerna under vår vistelse här, vilket inte lär vara så svårt eftersom de flesta är öppna och gärna berättar när vi ställer frågor.


Foto: Ulrika Poppius

 

 

 

 


Foto: Ulrika Poppius


Foto: Camilla Göth


Foto: Ulrika Poppius

Publicerat

Soluppgång från ett flygplan

Flygresan från Dehli till Leh var den häftigaste flygresan vi gjort. Vi lyfte 05.40 och fick från flygplanet se solen gå upp över Himalaya. Att landa var en enda karusell och piloten svängde planet massor av gånger tills vi slutligen landade. På flygplatsen möttes vi av Rintjen som körde oss till vårt hem som ligger dörr i dörr med LEHO:s kontor. Vi har blivit jättebra bemötta och alla har varit väldigt vänliga mot oss. Choskit har lagat jättegod mat åt oss, till middag fick vi en gryta med ost som smakade som haloumi. Vi har inte, till skillnad från Kelly och Madelen, en sexbent rumskamrat, men utanför finns det många fyrbenta vänner som hundar, katter och kossor.

Leh är utan tvekan en jättevacker stad. Vi omges av höga och snöbeklädda bergtoppar och solen lyser starkt. Utifrån vad vi har hört är himlen nästan alltid klarblå och det gläder oss. Trots att det är ungefär samma temperatur som i Sverige har vi kunnat sitta i t-shirt och solen har värmt.

Vi blir trötta av mindre ansträngningar, men vi har klarat oss från den värsta sortens höjdsjuka.

Camilla och Ulrika

Publicerat

Organiserat kaos

Vagnen var trång och vi kom nätt och jämnt in med all vår packning. Under britsarna fanns ingen plats så vi fick fösa upp våra gigantiska backpacks på den översta britsen där vi skulle spendera natten på tåget från Coimbatore till Kotagiri. Våra sovplatser låg en bit ifrån varandra men mannen bredvid Josefin hade inget emot att byta plats. Människorna här är otroligt vänliga och hjälpsamma. Frågar du något står det strax fem personer och diskuterar fram den bästa lösningen, och ser du det minsta förvirrad ut på gatan kommer det snart någon och frågar vart du ska. Efter att ha landat i Chennai på lördagen har vi haft tre minst sagt intrycksfulla dagar i en stad som myllrar av trafik, ljud, människor och djur. Allt i ett kaos som vi inte är helt vana vid. Otroligt nog fungerar allt ändå trots att alla kör på varenda del av vägen. Efter ett antal rickshaw-turer (en moppetaxi på tre hjul) och ett tempelbesök började vi ändå finna lite ro i kaoset. Lagom tills det var dags att dela på oss. Madelene och Kelly packade ihop och for till Trichy, medan jag och Josefin gick ännu en tempelrunda i väntan på natt-tåget. I rickshawn på väg till tågstationen frågade föraren oss om vi var ”happy happy”, när vi inte kunde hålla tillbaka ett glädjetjut. Vi var äntligen på väg till bergen…

 

Inlägg.2  moské

Publicerat

Vi har kommit fram!

Efter tre hektiska dagar i Chennai och 6 timmars tagresa har vi antligen kommit fram till Trichy! Val framme, klockan halv tio pa kvallen, mottes vi av George som jobbar som allt i allo pa Kudumbam. Han visade oss till organisationens guest house som vi delar med sex andra tjejer, som tidigare bott pa barnhemmet ute pa Kolunji men nu far chans till att ga pa universitet i stan. Vi bor i ett stort rum med tre (harda) sangar och en liten toalett med, till var forvaning, en vasterlandsk toalett. Gardagskvallen spenderade vi med att pynta vart rum med i princip allt vi kunde hitta i vaskorna och efter att ha upptackt en mindre trevlig sexbent rumskamrat flytta ihop sangarna under ett och samma myggnat.

Idag har vi haft var forsta dag pa Kudumbams nya kontor och traffat vara kollegor. Vi har fatt ett fantastiskt bemotande och kanner oss otroligt omhandertagna. Kommande vecka kommer vi att spendera med att gora oss familjara med omradet, manniskorna och klimatet. Pa mandag flyttar vi ut till garden Kolunji, vi ar sa exalterade!

Varma valkryddade halsningar
Kelly & Madelen

 

(Foto: Kelly Richardsson)