Kategori: Tema

Publicerat

Reap what you sow

Miguel och Luis plockar majs inför kvällens middag

Vi bakar sötsaker till den lokala grundskolan, pajer och muffins gjorda med sylt av frukter på gården

Gårdsplanen är täkt av dem, frukter som fallit från träd och som numer inväntar att ivriga händer ska plocka dem från marken. Från trädgrenar dinglar avokados, mandariner och apelsiner: en alldeles egen mataffär mitt i naturen.Vi följer efter Luis vana steg genom skogen i riktning mot den närmsta odlingen och lyssnar uppmärksamt medan han pekar ut vilka frukter som växer på vilka träd och vilka grödor som just nu är i säsong. Vi får med oss salladsblad, rucola, örter, mandioca och majs med oss hem. Ingen korg nödvändig, maten håller vi istället hårt i våra bara händer. Många av de begrepp som utgör kärnan i Framtidsjordens arbete kommer till liv här, bland regnskogsklädda berg och dammande röd jord. Begrepp som vi tidigare bara kunnat behandla i teorin. Här har vi möjlighet att se vad matsuveränitet innebär med egna ögon.

Luis är en småskalig producent i området Santiago de Liniers i Misiones, Argentina. En småskalig bondes odling är här oftare än inte även deras primära födokälla, något vi upplever om och om igen hemma hos Luis. Här äter man kort och gott det som odlas. Majsen vi plockar blir våran middag, mandarinerna pressas till juice inför morgondagens frukost. För de småskaliga bönderna i Santiago de Liniers, likt andra rurala samhällen med småskaligt jordbruk som främsta näringskälla, innebär ett skifte till ekologiskt jordbruk på så vis inte enbart fördelar för natur och miljö utan även en ökad tillgång till mat som är ren från föroreningar och giftiga bekämpningsmedel.

Begreppet matsuveränitet berör suveräniteten över våra kroppar och vad vi väljer att stoppa i dem. Utan en marknad eller kulturellt sammanhang som efterfrågar nativa, lokalt ekologiskt odlade produkter begränsas denna rättighet för många. Småskaliga bönder och deras produkter försvinner i havet av multinationella storföretag och deras jakt på vinster. Här i Misiones får vi iaktta hur betydelsen makten över maten har för människor i en beroendesituation annorlunda än vår egna. Det känns givet, att makten över maten bör vara deras, de som odlar den och de som konsumerar den och inte marknadskrafternas.

Genom att vara här får vi lära oss att se den globala kampen för miljön som den mångfacetterad kamp den är, med både stora och små aktörer med både stora och mindre mål. Kanske är det även där en del av vikten med begrepp såsom matsuveränitet ligger, i syftet att ge legitimitet och talan åt fler perspektiv i kampen för miljön och hållbar utveckling. 
Vi skalar Mandioca (Cassava) och lagar Reviro, traditionell kost bland Argentinska bönder.

 

Publicerat

International Earth Day

”Idag är en dag med syfte att  hylla vår planet och att uppmärksamma jorden som vårt hem och som vår moder. Vi firar internationella jorddagen för att komma ihåg att planeten och dess ekosystem ger oss liv och näring. Med den här dagen antar vi dessutom det kollektiva ansvaret för att främja en harmoni med naturen och moder jord och för att skydda planeten mot föroreningar och överexploatering av naturresurser”

Idag är det den internationella jorddagen. Det är även sista dagen att ansöka om att delta i Framtidsjordens praktikantprogram och vi tänkte därför passa på att ge en inblick i vår praktikupplevelse ifall du som läser detta inte skickat in din ansökan än.

Som en del av det arbete vi praktikanter får utföra här i Argentina har vi tillsammans med en organisation vid namn La red de consumidores under våren arbetat med att ta fram en miljökalender som de kan använda sig av i lokala skolor i syfte att öka medvetenhet och intresse för natur och miljö. Kalendern framhäver viktiga internationella miljödagar, såsom internationella jorddagen, som ger lite extra fokus åt olika miljöfrågor.

Pereyra arbetar mycket med miljöpedagogik och att lära ut genom deltagande.Att skapa en dialog runt miljö i tidig ålder är i Buenos Aires extra viktigt då barn och unga, likt i många andra storstäder, lever ett liv förhållande avskiljt från naturen.Till kalendern har vi därför också tagit fram kompletterande aktiviteter för lärare och elever att experimentera med på de olika dagarna för att ytterligare främja reflexion och medvetenhet. På internationella jorddagen ställer vi oss själva frågan ”vad kan jag göra för att ta hand om miljön och om vår planet?”, ”hur kan jag ändra min livsstil och mina konsumtionsvanor”?

Så, skänk vårt jordklot en extra tanke idag, men kom ihåg – bör inte varje dag egentligen vara internationella jorddagen?

Publicerat

Gemenskapens dusch

De miljövänligaste, vattensnålaste och mysigaste duscharna som vi någonsin haft har varit i vårt hem här i Leh. Redan första veckan fick vi information om att vatten kommer från vattenbilarna och att vi får fylla på hinkar för att sedan hälla över det i en solvärmare.

Åh denna solvärmare! En av de bästa uppfinningarna om ni frågar oss och något som vi tycker varje sommarhusägare i Sverige borde införskaffa sig, helst igår! Den lilla solvärmaren värmer successivt upp det kalla vattnet. Eftersom vattnet som kommer ut på andra sidan är rykande hett (hänt ett par gånger att man skållat sig under processen…) blandar vi ut det med kallt vatten tills vi får en behaglig temperatur.

Sen börjar den, gemenskapens dusch. Med lite hjälp hälls vatten över håret, schamponering sker och sedan sköljer vi. Kan ni gissa hur mycket vatten vi använder? 1,5 liter är än så länge rekordet! Inte illa, eller hur? Ni kanske även ser att vi inte använder vanligt schampo i videon. Både jag och Julia har införskaffat oss så kallade giftfria schampo-kakor. Detta för att minska vår plastanvändning och för att de tar minimal plats i resväskan. Kakorna håller dessutom extremt bra och ser knappt använda ut efter två månader. Eftersom luften är ganska torr i Leh tycker Julia, vår Rapunzel, att ett giftfritt balsam är en bra idé att ha med sig om du har långt hår.

Om det är något vi har lärt oss under denna tid i Leh är det resurseffektivitet. Att man kan tvätta håret med så lite som 1,5 liter vatten skulle kännas omöjligt innan vi anlände. Redan efter första tvätten började vi jämföra med våra rutiner i Sverige. Undra hur mycket vatten vi använder när vi duschar? Är det bara en tidsfråga innan vi får använda samma metod i Sverige som i Leh? Den extremt torra sommaren förra året i Svea rike blev en varningsklocka för många utav oss. Men hur många tänker på våra vattenresurser när vi står i duschen, sjunger på vår favoritlåt och låter vattnet rinna i 10, 20 kanske 30 minuter?

Vi på LEDeG är extremt tacksamma att vi har fått en sådan ögonöppnare när det kommer till vattenresurser och tycker även att fler borde få chansen till detta. Så SÖK till Framtidsjordens praktikantprogram och se om du kan slå vårt tvätta-håret-rekord på 1,5 liter.

 

 

Publicerat

Indiska bönders kamp mot torkan

I delstaten Tamil Nadu i södra Indien börjar sommaren tidigt i år. Det är mars och temperaturerna letar sig upp över 40 grader under dagens varmaste timmar. Nederbörden är mindre än någonsin och grundvattennivån har sjunkit stadigt sedan 1980-talet. I spåren av klimatförändringarna kämpar lokala bönder överallt i landet med sina skördar för att trots torkan kunna gå runt ekonomiskt. I inlandet är gräset krispigt och blekt på grund av torkan medan åkrarna längst kusten är gröna och bördiga tack vare konstbevattning och besprutning. Tillgång till vatten är nämligen en förutsättning för att besprutningsmedel ska ha effekt på jordbruket. På lång sikt ger dock kemisk besprutning skadliga konsekvenser både för djur, människor och miljö.  

I spåren av klimatförändringarna

Under de senaste tio åren har endast två säsonger givit lyckade skördar på grund av vattenbrist. Det har inte regnat sedan mitten av december förra året och torkan undgår ingen. “Vanligtvis börjar inte sommaren förrän i maj, men nu lämnar få den ovanliga hettan okommenterad” berättar Oswald Quintal, grundare av organisationen Kudumbam. Konsekvenserna av rådande klimatförändringar syns särskilt tydligt just här och drabbar de mest utsatta som redan har en tuff ekonomisk situation. Förutom uteblivna monsunregn har även grundvattennivån sjunkit från 50 till 300 meters djup vilket försvårar för bönderna att bevattna sina åkrar trots påkostade vattenbrunnar. Den förändrade situationen beror på att jordbruket inte är anpassat till de ekologiska förutsättningarna. Detta resulterar i allvarliga problem med jorderosion på grund av överbetning och avskogning. Den överexploatering av naturresurser som skett under de senaste decennierna har lett till att jorden inte är lika näringsrik och det är svårt att odla som tidigare.  

Tamil Nadus inland är torrt och på få ställen är jorden tillräckligt bördig för att kunna odla ris och grönsaker. I 29 av delstatens 32 distrikt är bönderna beroende av regnvatten för att kunna bevattna sina åkrar eftersom grundvattnet är svårtillgängligt. Det innebär att de endast kan odla under 3 månader per år och hänvisas till mindre vattenkrävande grödor som exempelvis hirs och cashewnötter. Detta ger inte en lika hög ekonomisk avkastning vilket gör att många bönder behöver se sig om efter andra alternativ. På delstatens östkust däremot är vattenresurserna mer generösa tack vare floden Kaveri. I de tre distrikt som floden passerar kan bönderna bedriva ett intensivare jordbruk under totalt 8 månader samt odla mer vattenkrävande grödor som exempelvis ris. I området produceras majoriteten av landets ris och brukar i folkmun kallas “Rice Bowl district of India”.

Risets baksida

Att ris idag är en basvara i Indien och i stora delar av övriga Asien är något som kan tyckas självklart men så har det inte alltid varit. Innan 1960 var hirs det vanligaste spannmålet eftersom ris då ansågs som en lyxvara. Hirs är mer näringsrikt och kräver dessutom endast en tredjedel så mycket vatten som ris. Mellan 1960 och 1980 skedde en övergång från hirs till ris då nya upptäckter gjordes inom jordbruket. Tidigare hade långa och fiberrika risplantor odlats men nu upptäcktes nya rissorter som dessutom svarade bättre på något som tidigare inte använts inom jordbruket; kemiskt besprutningsmedel. Resultatet av den nya odlingsmetoden blev korta och mer snabbväxande risplantor som genererade en större ekonomisk avkastning. Detta gjorde att den indiska staten subventionerade det vita riset och få bönder hade råd att fortsätta odla enligt traditionella metoder. De nya effektivare rissorterna krävde mer solljus än tidigare och bönder över hela Asien uppmanades att hugga ner träd på och omkring sina åkrar. I det numera kala landskapet trivdes inte rovdjuren och i samband med att dessa försvann förlorades också en naturlig mekanism för att kontrollera antalet skadedjur. Det ledde till ytterligare förstörelse och bönderna tvingades därmed öka mängden av besprutningsmedel. Efter några år utvecklade skadeinsekterna resistens och därmed ökades även intensiteten av kemikalierna. En annan konsekvens som den ökade riskonsumtionen medförde var en växande förekomst av diabetes. Innan skiftet från hirs till ris var sjukdomen mycket ovanlig, medan Indien idag står för ca en femtedel av världens diabetes.  

Priset för maten

Området Nagapattinam är ett av tre distrikt vid kusten där besprutningsmedel används flitigast. På grund av längre odlingsperioder i området migrerar många unga män dit från inlandet för att arbeta med besprutning av jordbruksfält. I dessa distrikt finns odlingsmöjligheter under längre tid än i det torra inlandet. Besprutning är ett fysiskt krävande arbete, tanken de bär på ryggen är tung och arbetsdagarna är långa. Men framförallt innehåller besprutningsmedlet ämnena Endoselfon och Denogram som har hälsofarliga effekter vid konsekvent inandning. Trots att riskerna är allmänt kända motiverar ekonomiska faktorer de unga männen till fortsatt arbete inom besprutningen. De tjänar nämligen dubbelt så mycket i jämförelse med andra sysslor inom jordbruket. Användandet av besprutningsmedel slänger sin skugga över antalet änkor som uppmätts vara näst högst i hela landet. Männen dör vanligen i trettioårsåldern efter tio år av besprutningsarbete. Kvinnorna är då fortfarande unga och lämnas ensamma att ta hand om hem, familj, jordbruk och ekonomi. Dessutom tvingas de även möta andra sociala utmaningar som det innebär att vara änka i det indiska samhället. Problemen i det torra inlandet är istället att olönsamma skördar och undersysselsättning tvingar människor till att migrera till städer eller kusten i jakt på andra arbeten. Oftast är det männen som migrerar, men på grund av den utbredda arbetsbristen har de inte alltid möjlighet att skicka hem pengar till familjen. Den ansträngda ekonomin spiller över på hela livssituationen och orsakar varje år omkring 12 000 suicid bland indiska bönder.   

Politikens effekter på jordbruket

Indien är en storproducent av ris vilket är en av de grödor som kräver mest vatten och besprutningsmedel. Majoriteten av handeln sker inom landets gränser och efterfrågan på denna råvara är stor från norr till syd. Mer än hälften av de yrkesverksamma indierna arbetar inom jordbruket, men trots att majoriteten av bönderna äger sin mark leder de alltmer kritiska väderförhållandena till undersysselsättning större delen av året. I och med att många kvinnor slutar arbeta i samband med giftermålet är majoriteten av alla invånare påverkade av jordbruket på ett eller annat sätt. Förutom effekterna av långvarig torka har bönderna under senare år drabbats av sjunkande producentpriser. Till följd av detta är många bönder skuldsatta och har svårt att försörja sina familjer. På senare tid har bondeprotester mot jordbrukspolitiken blivit allt vanligare.

En annan problematik ligger i hur politiken påverkar bönderna på lokal nivå. Multinationella företag producerar och säljer de kemikalier som används inom jordbruket, de har i sin tur lobbygrupper med stort inflytande i den indiska politiken. Företagen är även stora ekonomiska sponsorer till de två största partierna BJP och Kongresspartiet. På grund av partiernas ekonomiska beroendeställning gentemot företagen prioriteras inte diskussionerna kring kemikalier och dess hälsoeffekter. Den nu sittande premiärministern Narendra Modi lovade inför det senaste valet nya satsningar på jordbruket, att förbättra arbetsvillkoren och införa hårdare tag mot korruption. När världens största demokrati går till val i maj är dock missnöjet stort mot den sittande regeringen efter uteblivna vallöften.   

Konsumentmakt

Organisationen Kudumbam är ledande vad gäller ekologiskt lantbruk och hållbara odlingsmetoder. På gräsrotsnivå arbetar de för att anpassa jordbruket efter förändrade förutsättningar till följd av klimatförändringar. De har efter många år av nära samarbete med lokala bönder identifierat tillvägagångssätt för ett långsiktigt och framgångsrikt jordbruk. “För att möjliggöra ett jordbruk utan kemiska besprutningsmedel behöver vi odla mindre vattenkrävande grödor, som exempelvis hirs. Genom att öka mångfalden av grödor med ett systematiskt utbyte av fröer bönder emellan återskapas jordens bördighet. Dessutom innebär en större mångfald att kosten kan bli mer varierad vilket ger andra hälsobringande effekter” säger Oswald Quintal. Genom olika projekt inom Kudumbams verksamhet skapas därmed ett helhetsperspektiv på jordbruket som innefattar ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga aspekter.  

För att återskapa och upprätthålla en värld fri från kemikalier måste vi ändra vår attityd som konsumenter. Vi behöver förstå omfattningen av problematiken som besprutningsmedel medför och inse att vi är starkt förbundna med den lokala producenten. Den avgörande faktorn i kampen för en hållbar och rättvis värld för alla är inte ökad produktivitet utan tillgången på livsmedel och möjligheterna till lokal produktion. Det bästa sättet att säkra en allsidig livsmedelstillgång utan besprutningsmedel är små jordbruk, men stora delar av jordbruksindustrin tillbakavisar dessa rön. Inom politiken behöver gröna lobbygrupper sätta press på politiker och multinationella företag för att prioritera matsäkerhet och matsuveränitet. Det kräver att vi som konsumenter efterfrågar hållbara och ekologiska alternativ där producenternas ersättning garanteras via exempelvis Fair Trade-märkning. I framtiden beräknas antalet indiska bönder minska med över hälften med hänsyn till de effekter som klimatförändringarna medför vilket gör situationen ytterligare akut. “Vi har tvingat in jordbruket i en väldigt trång återvändsgränd. Vi behöver skapa mindre och mer varierade produktionsenheter. Om vi med hjälp av vår inställning kan kontrollera vad vi äter, då kontrollerar vi även handeln och därmed politiken. Genom ett hållbart synsätt världen över kan vi skapa förutsättningar för ljusare framtid” säger Oswald Quintal hoppfullt.

Tre indiska bönder under en kurs i ekologiskt jordbruk anordnad av Kudumbam

Hirsplanta

 

 

 

Publicerat

Rädda folket från politiken

Colombia. Hela Amerikas mest ojämlika land efter Brasilien. Sug på den en liten stund.

 

 

I Colombia står så mycket som 10% av befolkningen för 40% av det konsumerade välståndet och i världen i stort innehar de rikaste 25 procenten 75 procent av världens resurser enligt 2017 års rapport från Världsbanken. Ojämlikhet är dock inte bara orättvist utan håller också utvecklingen tillbaka, bland annat hållbar utveckling och bekämpandet av klimatförändringarna enligt en nyligen publicerad rapport från Lunds Universitet. Målet om minskad ojämlikhet i världen är därmed intressant också i relation till de andra globala hållbarhetsmålen och för den vars hjärta klappar lite extra för klimat och miljö.

Vissa länder i Global South förklaras detta enligt det Latinamerikanska människorättsnätverket Dejusticia åtminstone delvis, genom att den nuvarande politiken som är riktad mot landsbygdsområden inte fokuserar på vare sig omfördelningsmekanismer eller erkännanden av ursprungsbefolkningarnas landområden. Istället gör landsbygdspolitiska program ofta det motsatta; kontroll av mark ges till olika företag för låga eller obefintliga kostnader, med generösa skatteförmåner och möjligheten att få tillgång till billig arbetskraft för att minska produktionskostnaderna.

Detta beror i sin tur på att den jordbrukspolitik som berör omfördelning av landområden har gett upphov till politiska åtgärder som betonar konsolideringen av stora arealer för utvinningsverksamhet eller agroindustriell produktion, ofta i form av monokultur. Detta till nackdel för både natur, biologisk mångfald, landsbygdsekonomin och ursprungsbefolkningars rättigheter.

Baserat på Gini-indexet för fördelning av rikedom anses Latinamerika som ett av de mest ojämlika regionerna i världen. Regionen har också några av de högsta ojämlikheterna i marktillgång, vilket enligt en studie av Oxfam är högre idag än vad de var under 1960-talet när delar av regionen genomförde omfördelande jordbruksreformer.

Detta leder inte helt oväntat till en ond cirkel av ännu mer ökad ojämlikhet, utarmade jordar, obefintlig matsuveränitet och lägre nivåer av lokal demokrati. När man då som vi här i El Cairo lever och andas  agroekologi var dag samt när man har mängder med vandrande exempel på Sydamerikas ojämlikhet framför sig var dag, förs tankarna inte helt osökt till om agroekologiskt jordbruk kan ha effekter bortom en ökad biodiversitet och bättre jordbruksmarker? Är ett holistiskt synsätt på utveckling med agroekologin i spetsen viktigare för Sydamerikas utbredda ojämlikhet än vi kunnat ana? Vad tror du?

Publicerat

La violencia contra las mujeres – Våldet mot kvinnorna

Feminicidio, är ett ord man kommer i kontakt med i bolivianska medier och nyheter emellanåt. Det betyder kvinnomord, vilket innebär att en kvinna mördas på grund av att hon är kvinna.
Under 2016 anmäldes 104 kvinnomord i Bolivia, 2017 anmäldes 109 kvinnomord och 2018 anmäldes 111 kvinnomord. Anmälningarna ökar för varje år i Bolivia, vilket främst beror på ett erkännande av feminicidio.
Sedan 2013 finns en omfattande lag för att garantera kvinnor ett liv fritt från våld och som syftar till att stärka de statliga insatserna mot våld mot kvinnor. Lagen erkänner 16 olika former av våld mot kvinnor. Några exempel på dessa är våld inom hemmet, arbetsrelaterat våld och politiskt våld.
Folkvalda kvinnor är särskilt utsatta för politiskt våld, många trakasseras, hotas, misshandlas och tvingas avgå av manliga partikamrater och politiska motståndare.
Enligt statistik är Bolivia det landet i Latinamerika där våldet mot kvinnor och flickor är som störst. Kvinnor mellan 18–30 år löper störst risk att drabbas av våld och det är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i reproduktiv ålder. 75 procent av kvinnorna i Bolivia har någon gång under sitt liv utsatts för våld i hemmet och 7 av 10 kvinnor har blivit utsatta för sexuellt våld.
Bilder på kvinnor som har blivit utsatta för feminicidio, visas ute i demonstrationstågen på internationella kvinnodagen, utanför kyrkogården under ”dia de todos los santos” och visas på nyheterna emellanåt.
Här ute i byn El Espino där jag bor finns det två kvinnogrupper. De är otroligt viktiga för kvinnor, genom att de får stöd ifrån andra kvinnor, att de får prata och att få se andra som har lämnat sina män när de har blivit utsatta för fysisk och/eller psykisk misshandel.
Män kontrollerar kvinnor genom våld i hela samhället. För att kvinnor ska kunna ta makten över sina egna liv och i samhället, måste det bli ett slut på våldet och ett slut på detta kvinnohat som finns i Bolivia, i Sverige och i alla samhällen.
Idag är det den 8 mars, internationella kvinnodagen och den dagen tillbringar jag i Santa Cruz, för att delta i demonstrationståg emot det fruktansvärda våldet som så många av våra medsystrar har fallit offer för här i Bolivia.
La Lucha Continua – Kampen Fortsätter.

 

 


Publicerat

Inclusion is the solution!

Som praktikant möter man ständigt nya människor, finner sig i nya situationer man behöver hantera och upplever saker man aldrig vart med om tidigare. I detta virrvarr av intryck kan man ibland känna sig förvirrad. När då ett möte sticker ut så tydligt i denna djungel så vet man att det är speciellt. För oss praktikanter som håller till på LEDeG var ett sådant möte träffen vi hade med organisationen PAGIR (People´s Action Group for Inclusion and Rights). Organisationen jobbar med funktionshindrades inkludering i samhället genom att förse dem med den ekonomiska frihet som de ofta saknar i Indien idag. Sedan starten 2007 har den sakta men säkert blivit en väldigt viktig kraft i samhället här uppe bland bergen och har idag ett tätt samarbete med den lokala regeringen i Leh där de även får sin största sponsring.

Vårt första möte med organisationen var på den publika vattentoalett som LEDeG hjälpt till att bygga i Leh. Toaletten (som kostar 5 rupiees att besöka) och det tillhörande caféet drivs av personer från PAGIR. Förutom att ta emot betalningen för toalettbesöken så säljer de även handgjorda produkter som medlemmar av PAGIR gjort ute på sitt kontor i utkanten av Leh. Säljandet av dessa produkter är ett exempel på hur PAGIR försöker bygga ekonomisk frihet för funktionshindrade i Ladakh. Ett annat exempel som vi verkligen blev imponerade av var hur de återvinner papper från företag i stan och via sin kompressor gör om till byggstenar som används till isolering. Dessa säljs vidare, bland annat till Framtidsjordens nätverksorganisation SECMOL som har använt denna isolering till sina hus på sitt campus.

Förutom att skapa ekonomiska förutsättningar för funktionshindrade i Ladakh så jobbar PAGIR även med utbildning och inkludering. De har därför startat upp en skola där funktionshindrade kan få extra hjälp. Skolan jobbar även mycket med inkludering, därför är alla elever välkomna att studera där. Segregering av funktionshindrade är något som PAGIR ständigt jobbar med och skolan är ett steg på vägen mot inkludering. I anslutning till skolan finns ett hostel och skolan tar hjälp av volontärer för att hjälpa till med det dagliga arbetet.

PAGIRs arbete började och bygger än idag på att motarbeta de fördomar som finns mot funktionshindrade i Ladakh. Det finns en bild av funktionshindrade som en börda och några som det ska tyckas synd om. Dessa nedvärderande tankar gör att många människor i förlängningen tas ifrån sitt aktörskap. För att motverka detta så jobbar PAGIR med påverkansarbete genom att åka runt till familjer som har barn med funktionsnedsättningar och berätta om deras arbete och alla de framtidsmöjligheter som deras barn kan få. Detta påverkansarbete har gett resultat på den lokala och nationella regeringen. När organisationen startade 2007 fick de inte något bidrag från regeringen till funktionshindrade, men tack vare deras arbete skapades en egen kategori samt budget till dem. De på PAGIR hoppas även att denna budgetpost ska ska bli ännu större i och med Ladakhs nya status.

Allt detta extremt viktiga arbete som PAGIR gör träffade oss rakt i hjärtat och när vi lämnade mötet kände vi att detta perspektiv är något som Framtidsjordens nätverk skulle behöva. Vi har uppmanat PAGIR att ansöka om medlemskap i Framtidsjorden och kommer under våren stötta och hjälpa dem i denna process och förhoppningsvis kan PAGIR bli Framtidsjordens nästa välbehövliga medlem.

Publicerat

Molnskogens hjältar

I hjärtat av de colombianska Anderna, timmar bort från närmsta stad, ligger den lilla byn El Cairo. Insvept ett hav av moln och placerat på toppen av en bergsplatå, ser det nästan ut som att detta färgglada lilla samhälle svävar. Den gröna omnejden består av en blandning av den mycket artrika biotopen molnskog och en myriad av odlingar, framförallt bestående av kaffe. För att bevara och förstärka allt det goda med denna speciella plats, bildades miljöorganisationen Serraniagua år 1996 i El Cairo.

Vi praktikanter som har den stora glädjen att ta del av organisationens arbete är Emma och Gunnar från Framtidsjorden. Jag, Gunnar, studerar biologi i Lund, och har en stor passion för att arbeta med natur och miljö. För mig är det otroligt spännande få ta del av allt ifrån hållbart jordbruk till praktisk naturvård i detta mycket speciella område. Min förhoppning under praktiken är att få arbeta i fält och få en inblick i hur praktiskt miljöarbete kan se ut. Emma å sin sida är klar med studierna och har hunnit att jobba ett par år med global utveckling men vill fördjupa sin kunskap om hållbart jordbruk, rural utveckling och praktiskt genomförande av utvecklingsprojekt på lokal nivå. Emma är inspirerande i hur mycket hon brinner för det hållbara entreprenörskapet och vilken skillnad socialt och miljömässigt hållbara produkter kan göra för både natur och människor världen över, något hon ser fram emot att förkovra sig i den här våren. Vi ska stanna i El Cairo tills i mitten av juni och ta del av organisationens verksamhet och har på bara en vecka redan lärt oss massor!

Fältbesök utanför den närliggande byn Doxura med delar av organisationen. Från vänster: Laira, Melkin, César, Gunnar, Emma och Cristhian

Trots byns skönhet finns det många stora utmaningar i och runtomkring El Cairo. Områdets höga kulturella och biologiska mångfald är hotad och i akut behov av skydd. Industriell avskogning, hänsynslös gruvverksamhet och ohållbart jordbruk har resulterat i problem så som kritiskt hotade ekosystem, erosion och förödande perioder av torka. Detta har givetvis tagit ut sin rätt på befolkningen, och tyvärr påverkas de redan utsatta värst av alla. Småbrukare, afrocolombianer, ursprungsbefolkning och kvinnor på landsbygden är de som utsätts hårdast av denna pågående problematik.

Som svar på dessa problem grundades organisationen Serraniagua, som arbetar aktivt för att bevara, förstärka och knyta samman mångfalden i området. Genom skapa och förvalta strategiska naturreservat och implementera hållbart jordbruk i området skapas så kallade gröna korridorer, med målet att knyta samman de fragmenterade ekosystemen. Hoppet är att kunna rädda denna så kallade hotspot av biologisk mångfald, och knyta samman den med andra ekologiskt viktiga regioner i Colombia. Samtidigt, med ökad vegetation, kan vattnet fångas upp upp effektivare vilket resulterar i mindre torka och även minskad erosion.
Detta miljöarbete kombineras med att stärka sociala band, i form av att exempelvis skapa nätverk av kvinnliga bönder, regelbundna inkluderande lokala marknader och workshops, informationsspridning över lokala radiokanaler och mycket mer. Kort sagt handlar stora delar av Serraniaguas mycket holistiska arbete om ökad sammankoppling, både ekologiskt och socialt.

Med mycket tacksamhet och motivation tar vi oss an dessa fyra månader av praktik. Vi kommer kontinuerligt dela med oss av vår verksamhet här på denna blogg samt på Framtidsjordens Instagram. Vi hörs!

Abrazos,
Gunnar och Emma