Författare: Amanda Chavarría Persson

För en tid sedan var vi på ett möte för utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan två samhällsorganisationer: Pueblo Kayambi och Pueblo Karanki. Som vi har nämnt i tidigare inlägg är Pueblo Kayambi bara en av organisationerna som utgör RESSAK (Red de economía solidaria y soberanía alimentaria del territorio Kayambi), som är ett nätverk för solidarisk ekonomi och självförsörjning i Cayambe. Vår organisation, Kawsay, har ett nära samarbete med Pueblo Kayambi.

Del flesta aktiva i Pueblo Kayambi tillhör den etniska folkgruppen kayampi, som också är kichwafolk. Karanki är en annan etnisk folkgrupp som är kichwa och många bor kring Ibarra (ungefär en och en halv timme norrut från Cayambe med buss). Det var också i Ibarra mötet var.

Det inleddes och avslutades med en ceremoni för att hylla Pachamama – Moder Jord. Ceremonin bestod som sig bör av en chacana (på kichwa tawa chakana ”de fyra trapporna”); en flertusenårig symbol som ursprungsfolk i Anderna använder. Inkakulturen utvecklades bland annat i de centrala delarna av Anderna. Chacana vill visa på enigheten mellan det låga och det höga, marken och solen och människan och gudarna.

Utbytet fortsatte sedan med att ledarna (en kraftig majoritet cis-män) från de olika organisationerna presenterade sig på scen. Det fortskred på ett intressant vis. Samtliga, även barn, fick ställa sig upp och presentera sig inför en publik på hundratalet deltagare. Sedan höll olika personer och ledare tal. Några hade även anordnat en festlig teater om ursprungsfolkens historia i Anderna i Ecuador.

Några av ämnena som togs upp är det ständiga hotet mot ursprungsfolkens identitet. En talare menade att du lär dig din identitet vid matbordet, genom språket och genom ditt sätt att klä dig. ”Det är vid köksbordet du förlorar din identitet”. Med det menade talaren att många slutar producera sin egen föda, köpa lokalproducerat och laga traditionella rätter för att köpa ”modern” mat som från McDonald’s och coca cola. Hen pekade vidare på problematiken med genmodifierade grödor och transnationella företag som konkurrerar ut småproducenter. Det finns en vit typ av böna som håller på att dö ut. På så vis kommer även kichwan bli allt torftigare – i takt med biodiversiteten blir mindre. Ju mer av den ”moderna” maten folk konsumerar desto fler blir också sjukdomarna som drabbar folk. Talaren beskrev en diabetesepidemi bland ursprungsfolken.

Floresmilo Simbaña, som är ansvarig för politiska frågor i CONAIE (Konfederationen för ursprungsfolks nationaliteter i Ecuador), höll ett anförande om den nya lagen om mark. Lagen handlar om att staten ska fördela mark. Problemet är bara att då de har räknat bort all mark som tillhör det militära, privata företag och liknande, blir det bara 1,5 % mark kvar till folket. Med andra ord kommer staten inte alls att dela ut någon mark till vanliga människor.

Enligt Simbaña är tre slags produkter idag de främsta monokulturerna i Ecuador: soja, sockerrör och raps. Samtliga av dessa används dessvärre inte som föda utan för att producera biogas, som går på export. Och – som han säger – här är arbetskraften billig, precis som i många länder i Afrika och Asien.

För att transnationella företags positioner på marknaden ska framhävas, har staten tvingats kliva åt sidan. På detta vis blir den lokala utvecklingen begränsad på grund av den nationella utvecklingen. Genom att den ekonomiska makten blir allt mer centraliserad, blir bland annat de sociala näten svagare. Ett exempel på detta är lagen om vatten. Det sägs att ”vattnet privatiserar vi inte”, men om ett företag och en kommun inte är ense vad gäller vattenfrågor kan företaget ta sig till rätten och överklaga. Vattenresurser kan således hamna i enskilda företags händer.

Simbaña berättar vidare att marknaden för jordbruksprodukter består till 55 procent av två företag som föder befolkningen: Pronaca och Corporación Fabril. Som tidigare nämnt är det många ursprungsfolk som väljer att överge det mer traditionella livet med att odla själv, för att handla på stora kedjor. På så vis riskerar bland annat små lokalproducerande jordbrukare slås ut när konkurrensen blir för hård. Ett annat exempel på negativa konsekvenser av få aktörer på matmarknaden är att när Pronaca blev större, fick vanliga människor inte längre döda sina djur i hemmet, utan var tvungna att ta sig till ”hygieniska slakterier”.

Därför är organisering så viktigt. ”Vi måste skapa vägen”, som en talare sade.

Härom veckan fick vi äran att vara med på ett möte i Quito med ECUARUNARI i samarbete med Acción ecológica. Mötet var för att ursprungsfolkskvinnor skulle få utbyta information och erfarenheter. Eftersom den som är genusansvarig i Pueblo Kayambi inte kunde vara med, fick vi åka. Något vi reagerade på är att genusansvarige är en cis-man*, vilket även många på mötet tyckte var problematiskt.

En förklaring till hur organisationerna hör ihop:

* ECUARUNARI (Ecuador Runakunapak Rikcharimuy, dvs. Rörelse för ursprungsfolken i Ecuador) är en organisation för kichwafolken. Kichwa är ett av flera ursprungsfolk i Sydamerika som är belägna i höglandet i Ecuador. Tolv etniska grupper utgör ECUARUNARI, däribland kayampi, den grupp som de flesta på vår organisation tillhör. Samtliga etniciteter pratar således kichwa. Kichwafolken finns inte bara i Ecuador, utan även i Peru, Bolivia, Colombia, Argentina och Chile.
ECUARUNARI är en av de tre stora regionala grupperna som utgör Konfederationen för ursprungsfolks nationaliteter i Ecuador (CONAIE).

* Acción ecológica är en av de större miljöorganisationerna i Ecuador.

* Pueblo Kayambi är en av organisationerna som vi i Fundación Kawsay har ett nära samarbete med. Organisationen består av jordbrukarfamiljer som är urpsprungsfolk i byar och städer i distriktet Cayambe. Inom Pueblo Kayambi finns åtta huvudpersoner som har ansvar för olika områden, till exempel ungdomar, organisation, genus och så vidare. En klar majoritet av dessa är (cis)män.

* Pueblo Kayambi är bara en av organisationerna som utgör RESSAK (Red de economía solidaria y soberanía alimentaria del territorio Kayambi), som är ett nätverk för solidarisk ekonomi och självförsörjning i Cayambe. Pueblo Kayambi har ett nära samarbete med Kawsay, som vi gör praktik på. Deras kontor ligger bara några meter ifrån varandra.

Nu till mötet. De flesta workshops och en del möten, liksom detta, inleds med en ceremoni med rökelser, välsignelser av Pachamama (Moder Jord) och frukt och rosenblad för att hylla henne.

Ett tjugotal personer från hela landet deltog i mötet, varav en från Acción ecológica fungerade som ordförande. Det var dock ursprungsfolkskvinnorna som var huvudpersoner. Det talades mycket om genmodifierade grödor (GMO), kemiska bekämpningsmedel och monokulturer, vilka förstör Pachamama och alla människor som tvingas leva med dem. Ordet var fritt när ordföranden ställde frågor. Någon kvinna pratade om att det i stor utsträckning är multinationella företag som äger det mesta av marken i Ecuador, medan staten äger mindre. Enligt en annan berättade att det sitter 3000 ursprungsfolksrättskämpar fängslade för att de har försvarat sina rättigheter.

Cayambe är känt för sina rosplantager. Tidigare fanns det en som var ekologisk i Cayambe, men numera odlas alla med kemiska bekämpningsmedel. Ecuador är en stor rosexportör. Ett antal rosor hamnar i Sverige.  Många, kanske en majoritet, av de som jobbar på plantagerna, är kvinnor. Varje dag kommer gamla skolbussar och hämtar upp rosenarbetare i hela distriktet. En av deltagarna berättade om konsekvenserna av att arbeta på de kemiska plantagerna: en vän till henne dog för en tid sedan, till följd av de bekämpningsmedel hon arbetade med. Många barn föds med funktionsnedsättningar. Det är inte ovanligt med cancer, medan andra får psykiska problem. En annan på mötet sade sig vilja engagera sig för att hindra kvinnor från att arbeta på rosplantagerna.

Många av mötesdeltagarna var också kritiska till president Rafael Correa, som 2008 införde en ny konstitution för ett plurinationellt land med stärkta rättigheter för bland annat ursprungsfolken. ”Fina ord med ett surt hjärta”**, sade en av kvinnorna om staten. Många menar att konstitutionen är viktig och fin, men att det i praktiken inte har hänt mycket för ursprungsfolkens rättigheter.

En av deltagarna berättade också att barn och unga enligt lag ska ha rätt till en tvåspråkig skola (med både kichwa och spanska), men då detta på vissa håll har införts har kichwalektionerna varit samtidigt som engelsk- och datorkunskapslektionerna. På så vis får inte dessa unga den undervisning de har rätt till.

Dagen avrundades med att deltagarna tillsammans skapade en modern tidslinje med händelser ur deras historia. Slutligen bad ordföranden kvinnorna att komma med strategier och förslag på vad de skulle kunna göra för att stärka sina rättigheter. Flera av dem berörde undervisning för unga vad gäller de äldre generationernas kunskaper och värderingar; dessa går lätt förlorade i en värld där kapitalism och imperialism får styra. Flera ansåg vidare att kvinnor måste kräva sina rättigheter att vara ledare av olika slag, samt att de måste organisera sig.

Avslutningsvis ett citat från en av deltagarna: ”Kvinnorna är pionjärerna i kampen [för ursprungsfolkens rättigheter]”**.

Av: Amanda Chavarría Persson och Natalie Morén James.

* En cis-person: är motsatsen till transperson. Det innebär att för en person som är cis är hens könsidentitet och det könsuttryck hen tilldelats vid födseln (även socialt och juridiskt) i linje med vår kulturs könsnormer – det vill säga att det bara finns två kön.

** Vår översättning.

Den 14 november var en speciell dag i distriktet Cayambe, vars ”huvudstad” också heter Cayambe. Amanda bor i Olmedo, som ligger 40 minuter norr om staden med buss och Natalie i Cangahua, som ligger 25 minuter söderut. Vi kommer berätta mer om livet i värdfamiljer så småningom.

Cayambe ligger ungefär en och en halv timme norr om huvudstaden Quito i provinsen Pichincha. Tusentals människor befann sig i parken i centrala Cayambe för en vecka sedan när borgmästaren Guillermo Churuchumbi, så väl som en av distriktets präster, välsignade inköpet av tretton traktorer och lastbilar. Dessa ska användas för att minska ojämlikheterna mellan stan och de mer rurala områdena, samt stärka banden mellan dem. I Cayambe bor över 110 000 personer, varav 58 % i urbana områden och 42 % på landet.

“Vi vill att till och med de områdena allra längst bort i Cayambe ska ha drickbart vatten och avloppsnät, eftersom detta garanterar trygghet”, sade borgmästare Churuchumbi i sitt tal till folket. Guillermo Churuchumbi är den första ursprungsfolksborgmästaren i Cayambe och blev vald i maj i år. Han tillhör Pachakutik, ett ursprungsfolksparti som är socialdemokratiskt.

Banco de Estado, en bank som instiftades för att finansiera samhällsservice, har lånat ut pengar till Cayambe för att kunna finansiera fordonen. Klyftorna vad gäller tillgången till vatten på landet respektive i stan är enorma – 20 % av de som bor långt ute på landet har tillgång till vatten, medan siffran för de som bor i urbana områden ligger på 95 %. En stor del av dricks- och avloppsvattnet åker rätt ut olika vattendrag.

Vi ser fram emot att se ett mer jämlikt Cayambe så småningom. Under tiden fortsätter vardagen som vanligt.

Av: Amanda Chavarría Persson och Natalie Morén James

Källor: Guillermo Churuchumbi, Cayambe, 2014-11-14. Banco de Estado (http://www.bancoestado.com/index.php/noticias/388-maquinaria-para-cayambe-con-credito-del-banco-del-estado).