”Det är vid köksbordet du förlorar din identitet”

För en tid sedan var vi på ett möte för utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan två samhällsorganisationer: Pueblo Kayambi och Pueblo Karanki. Som vi har nämnt i tidigare inlägg är Pueblo Kayambi bara en av organisationerna som utgör RESSAK (Red de economía solidaria y soberanía alimentaria del territorio Kayambi), som är ett nätverk för solidarisk ekonomi och självförsörjning i Cayambe. Vår organisation, Kawsay, har ett nära samarbete med Pueblo Kayambi.

Del flesta aktiva i Pueblo Kayambi tillhör den etniska folkgruppen kayampi, som också är kichwafolk. Karanki är en annan etnisk folkgrupp som är kichwa och många bor kring Ibarra (ungefär en och en halv timme norrut från Cayambe med buss). Det var också i Ibarra mötet var.

Det inleddes och avslutades med en ceremoni för att hylla Pachamama – Moder Jord. Ceremonin bestod som sig bör av en chacana (på kichwa tawa chakana ”de fyra trapporna”); en flertusenårig symbol som ursprungsfolk i Anderna använder. Inkakulturen utvecklades bland annat i de centrala delarna av Anderna. Chacana vill visa på enigheten mellan det låga och det höga, marken och solen och människan och gudarna.

Utbytet fortsatte sedan med att ledarna (en kraftig majoritet cis-män) från de olika organisationerna presenterade sig på scen. Det fortskred på ett intressant vis. Samtliga, även barn, fick ställa sig upp och presentera sig inför en publik på hundratalet deltagare. Sedan höll olika personer och ledare tal. Några hade även anordnat en festlig teater om ursprungsfolkens historia i Anderna i Ecuador.

Några av ämnena som togs upp är det ständiga hotet mot ursprungsfolkens identitet. En talare menade att du lär dig din identitet vid matbordet, genom språket och genom ditt sätt att klä dig. ”Det är vid köksbordet du förlorar din identitet”. Med det menade talaren att många slutar producera sin egen föda, köpa lokalproducerat och laga traditionella rätter för att köpa ”modern” mat som från McDonald’s och coca cola. Hen pekade vidare på problematiken med genmodifierade grödor och transnationella företag som konkurrerar ut småproducenter. Det finns en vit typ av böna som håller på att dö ut. På så vis kommer även kichwan bli allt torftigare – i takt med biodiversiteten blir mindre. Ju mer av den ”moderna” maten folk konsumerar desto fler blir också sjukdomarna som drabbar folk. Talaren beskrev en diabetesepidemi bland ursprungsfolken.

Floresmilo Simbaña, som är ansvarig för politiska frågor i CONAIE (Konfederationen för ursprungsfolks nationaliteter i Ecuador), höll ett anförande om den nya lagen om mark. Lagen handlar om att staten ska fördela mark. Problemet är bara att då de har räknat bort all mark som tillhör det militära, privata företag och liknande, blir det bara 1,5 % mark kvar till folket. Med andra ord kommer staten inte alls att dela ut någon mark till vanliga människor.

Enligt Simbaña är tre slags produkter idag de främsta monokulturerna i Ecuador: soja, sockerrör och raps. Samtliga av dessa används dessvärre inte som föda utan för att producera biogas, som går på export. Och – som han säger – här är arbetskraften billig, precis som i många länder i Afrika och Asien.

För att transnationella företags positioner på marknaden ska framhävas, har staten tvingats kliva åt sidan. På detta vis blir den lokala utvecklingen begränsad på grund av den nationella utvecklingen. Genom att den ekonomiska makten blir allt mer centraliserad, blir bland annat de sociala näten svagare. Ett exempel på detta är lagen om vatten. Det sägs att ”vattnet privatiserar vi inte”, men om ett företag och en kommun inte är ense vad gäller vattenfrågor kan företaget ta sig till rätten och överklaga. Vattenresurser kan således hamna i enskilda företags händer.

Simbaña berättar vidare att marknaden för jordbruksprodukter består till 55 procent av två företag som föder befolkningen: Pronaca och Corporación Fabril. Som tidigare nämnt är det många ursprungsfolk som väljer att överge det mer traditionella livet med att odla själv, för att handla på stora kedjor. På så vis riskerar bland annat små lokalproducerande jordbrukare slås ut när konkurrensen blir för hård. Ett annat exempel på negativa konsekvenser av få aktörer på matmarknaden är att när Pronaca blev större, fick vanliga människor inte längre döda sina djur i hemmet, utan var tvungna att ta sig till ”hygieniska slakterier”.

Därför är organisering så viktigt. ”Vi måste skapa vägen”, som en talare sade.