Ett (tillfälligt?) farväl av världens fattigaste president

Fredagen den 27 februari var en speciell dag i Montevideo. Tusentals uruguayaner (och vi andra – jag var lyckligtvis på besök i Uruguay!) deltog i den största avskedsfesten på länge. Det var en glädjens och sorgens fest. Hoppet finns om att han – ex-president José ”Pepe” Mujica – ska kandidera till nästa presidentvalskampanj år 2019. Om han har hälsan. I maj fyller han nämligen 80 år. I söndags, den första mars, tillträdde den nya presidenten; Tabaré Vázquez, blott 74 år gammal. Vázquez tillhör samma parti och var president innan Pepe tillträdde. Vázquez är dock inte lika populär. Han har bland annat fått mycket kritik för sin negativa inställning till abort.

Både Pepe och Vázquez tillhör koalitionspartiet Frente Amplio, som “i snitt” kan sägas vara socialdemokratiskt.

Pepe har gjort sig känd som världens fattigaste president. Han gav alltid 90 procent av sin presidentlön till fattiga människor och småentreprenörer. På stan brukar folk se honom köra omkring i sin ljusblåa bubbla till bil. Montevideo är för övrigt fullt av väldigt vackra gamla folkvagnsbussar och -bilar.

Pepes historia är intressant. Han har inte bara utbildat sig inom jordbruk, utan var i sin ungdom en revolutionär gerillaledare. 1970 blev han skjuten sex gånger när han gjorde motstånd mot polisen, som försökte gripa honom. Han fängslades efter det. 1971 lyckades han, tillsammans med andra fångar, gräva sig ut ur fängelset Punta Carretas. Han tillfångatogs snart igen. Året därpå lyckades han dock rymma igen, för att åter fängslas. 1973 drabbades Uruguay av en militärkupp. Pepe släpptes fri 1985. Sammanlagt satt han fängslad i 13 år.

Under sina fem år som president har Pepe legaliserat marijuana för att bekämpa drogrelaterat våld, legaliserat abort, samt gjort det möjligt även för homosexuella att gifta sig. Förra året tog han emot hundra syriska flyktingbarn och lät dem bo i presidentens sommarresidens, som han ändå inte ansåg sig ha behov av.

Pepe vägrade bo i presidentpalatset under sin presidentperiod. Då, liksom nu, bor han med sin fru Lucía Topolansky i ett hus på landet, tillsammans med den trebenta, före detta gatuhunden Manuela. Det sägs likaså att Pepe är vegetarian.

Kanske är det olämpligt för mig som praktikant att skriva ett hyllningsinlägg om en före detta president. Pepe har naturligtvis även han sina brister, som alla andra. Men för mig var det stort att få närvara vid hans avskedsfest. Det var ju inte vilken president som helst. Det var en president av folket, med folket och för folket. Avslutningsvis ett citat från Pepe:

”Kampen en förlorar, är den kamp en överger.” (Min översättning). Kom ihåg det.

I väntan på den avgående presidenten.