Då var det dags för femte avsnittet av Ladakh-Snack, som vi spelade in den 22 juli utspridda på olika orter i Sverige. Podcasten finns bl.a. på Acast och Spotify.
Medan livet förflöt i mångt och mycket som vanligt hemma i Sverige hamnade vi efter en dryg månads vistelse i Ladakh i en närmast total lockdown. Efter att ett nationellt utegångsförbud testats under en dag annonserades några dagar senare, med fyra timmars förvarning, att Indien skulle gå in i lockdown i tre veckor.
Utegångsförbudet kom sedan att förnyas vid flera tillfällen. Under lång tid gick det inte överhuvudtaget att lämna Ladakh då flygtrafiken var nerstängd och vägarna, som normalt sett endast är öppna under sommarhalvåret, hölls stängda långt in på våren. Den officiella informationen lämnade ofta gott om tolkningsutrymme, och som utomstående kan en ställas inför knepiga etiska resonemang kring att tolka direktiven till sin egen fördel.
Även när de nationella restriktionerna lättades höll sig byarna stängda för besökare. Ladakhierna är dock vana vid att vara isolerade och är, på både ett personligt och strukturellt plan, på många sätt oerhört väl anpassade att hantera en lockdown under lång tid. Ladakhs ekonomi präglas av en stark kontrast mellan den turistdominerade ekonomin i huvudstaden Leh och den lantliga bystrukturen där familjejordbruk och självförsörjande fortfarande dominerar. Den kontrasten präglar även regionens reaktion på Covid-19. Medan turismen utplånades fullständigt hade byarna för första gången på länge inte ont om folk. De allra flesta som bor i Leh har fortfarande starka familjekopplingar till minst en specifik by, och när landet stängdes ner åkte många till sina hembyar och deltog i jordbruket. Behovet av att ha distansundervisning är kanske den mest problematiska effekten av nerstängningen i Ladakh, eftersom tillgången till internet inte är universell.
Kontrasten till Indien i övrigt är dessutom kraftig. Konsekvenserna av utegångsförbudet för migrantarbetare har med rätta fått en del medial uppmärksamhet. Bristen på förvarning innebar att många fastnade i tätbefolkade urbana områden utan vare sig försörjningsmöjligheter eller möjlighet att ta sig hem till sina familjer, och behandlades i många fall brutalt av polisen. Islamofobiska konspirationsteorier har dessutom eldats på. Indiens strategi väcker frågor om betydelsen av både ett helhetsperspektiv och intersektionalitet när vi jämför olika länders respons på pandemin.
Det finns även en del spekulationer kring hur coronavirusutbrottet samspelat med den uppblossade gränskonflikten mellan Indien och Kina som utspelat sig på flera platser i Ladakh.
Kontrasten till Sverige är givetvis uppenbar på många sätt. I avsnittet diskuterar vi även hur våra erfarenheter i Ladakh skiljer sig från våra vänners upplevelse av pandemin, hur den präglat vår syn på Sveriges och svenskarnas svar på pandemin och vad som går och inte går att överföra mellan två så vitt skilda sammanhang.
Tack för visat intresse och tveka inte att höra av er med frågor och kommentarer.
Julley och på återseende!