Kategori: Blogg

Denna vecka är vi ute och intervjuar bönder. Vi har fått i uppgift att dokumentera bönders jordbrukstekniker samt deras kunskap kring det ekologiska och traditionella jordbruket. Vi ställer bland annat frågor om vilka grödor bönderna odlar samt vilka bekämpningsmedel som används och om de är kemiska eller organiska. Vi ställer även frågor om hur jordbruket såg ut innan den gröna revolution jämfört med idag samt om medellivslängden har ändrats. Vi ska sammanställa informationen till en rapport som CIRHEP senare kan använda för att få en överblick över vilken kunskap bönderna besitter.

Den gröna revolutionen bröt ut i Indien runt 1960- 1970.  Det traditionella jordbruket övergavs då på många håll och nya ”effektivare” jordbrukstekniker tog över.  Konstbevattning, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och högproducerande arter tog över jordbruksmarknaden. Detta i hopp om att få slut på svälten i världen, men på bekostnad av naturen och människans hälsa. Utarmade jordar, jorderosion,  förorenat samt sjunkande grundvatten är bara några exempel på de negativa konsekvenser som det konventionella jordbruket har bidragit till.

Vi har träffat bönder som berättar om tiden före den gröna revolutionen när inga kemikalier användes, när den uppskattade (enligt bönderna) medellivslängden var 99 år istället för 57 år.  Då kosten var mer näringsrik än vad den är idag.  Idag äter många enbart ris till frukost, lunch och middag.  Vi får höra om olika hälsoeffekter som kemikalier har orsakat, astma, ögon- och hudirritation samt cancer är några exempel.

CIRHEP arbetar tillsammans med Framtidsjorden i att utbilda bönder runt om Kadavakurichi berget om ekologiskt jordbruk.  Många har gått över till att odla ekoligist och trenden ser ut att sprida sig. Flera av de bönder vi har träffat som inte odlar ekologisk har velat komma till CIRHEPs kursgård för att lära sig om hur de kan ändra sina jordbruksmetoder.

Detta är Boothumani och hon odlar bland annat jasmin- och pitchiblommor, tomater och durra. Hon berättade för oss att uteblivet regn är det störta hotet för hennes skörd.

Detta är Pushbam och han odlar bland annat durra och jasminblommor. Han berättade för oss om fördelarna med att sommarploga. Ökad grundvatten nivå, näringsrikare jord och minskad jorderosion är några exempel.

 Detta är G. Arokkiyamari, på bilden visar hon upp sin maskkompost som förvandlar organiskt material till bördig jord. Innan vi lämnade hennes gård bad hon oss be för regnet.  Hon sa ” Let us pray for the rain”.

Maja & Denise

Vi har haft lite problem men att lägga in bilder men nu verkar det fungerar igen! Så här kommer en liten uppdatering!

Under förra vecka besökte ett gäng studenter CIRHEPs kursgård för att lära sig om watershed konceptet.  Studenterna läser ett biodynamiskt jordbruksprogram i staden Karur där de får lära sig allt om hur ett hållbart jordbruk kan gå till.  Programmet är tvåårigt och startades upp för två år sedan.  De studenter vi fick träffa var en av de första klasserna.  Deras besök har bringat mycket liv till kursgården jämfört med när det endast är jag och Denise här.  Om kvällarna när lärarna har gått och lagt sig har ungdomarna suttit kvar uppe och fnittrat under stjärnhimlen.  En dag fick vi hänga med klassen och då gick vi på tur upp för Kadavakurichi (KVK) berget som är ca 800 meter högt.  Det var otroligt vacker där uppe och en mirakulös utsikt över stora delar av KVKs watershedområde. Uppe på berget växte det mängder av citrongräs som doftade ljuvligt.  Likt nedanför berget har nästan all vegetation tidigare skövlats och idag står det endast två stora träd uppe på berget som inte är äldre än 40 år.  Dock är skillnaden mellan nu och för tio år sedan stor då det idag finns mycket mer träd och grönska nere i KVK dalen.  Studenternas lärare berättade att när har besökde CIRHEP för tio år sedan var här otroligt torrt och att det är svårt att förstå att det är samma område. CIRHEPs wathershed arbete har verkligen skapat förändring

.

Don’t work against nature, work together with it!

Efter bergsbestigandet samlades vi efter en välbehövd lunch för en summering av veckan. En av studenterna gick fram och berättade om allt de har lärt sig och tackade alla som varit deltagande. Mohan som är ordförande för CIRHEP tackade även han för en lyckad vecka och talade om hur viktigt det är att vi värnan om vår natur och miljö. Han la tyngd i att framtiden ligger i ungdomarnas händer och att lösningarna finns här.  Som avslutade ord sa Mohan ”Don’t work against nature, work together with it!” som en uppmaning till studenterna.

Förra veckan fått vi även lära oss om CIRHEPs arbete med ungdomsgrupper.  I dessa grupper tar de bland annat upp frågor kring hälsa, hygien och rättigheter samt tonårsproblem och näringsrik mat.  Under ett möte fokuserade vi på flickors menstruation där det uppståt en problematik kring dess natur. Bland annat har det varit tabu att tala om mens i många familjer.  En del föräldrar har haft dålig kunskap om bland annat  hygien, skydd, och menssmärtor samt sett det som något pinsamt. Vi fick bland annat höra om en flicka som använt sin fars skitiga kjol som binda samt inte fått cykla under sin mens. Pågrund av problem som dessa har många flickor fått stanna hemma ifrån skolan. För att undvika dessa problem har CIRHEPs ungdomsgrupper valt att lära flickor att sy tygbindor samt talat om hur de kan hantera sin mensvärk och hygien. Diskussioner har även förts med pojkar för att öka deras förståelsen och kunskap. Dessa möten har bidragit till att tabun kring kvinnors kropp och menstruation successivt börjar försvinna. Det är inte bara ungdomarna som får ta del av informationen, frågan lyfts även inom kvinnogrupper för att få spridning av kunskapen.

Vi fick även berätta lite om hur vi har det i Sverige och vilka mensskydd som vanligtvis används. Vi visade bland annat upp tamponger och bindor men la tyngd i att inget av dessa alternativ är särskilt ekonomiska eller bra för naturen, då det inte går att återanvända eller återvinna.  Vi visade även upp en menskopp som alternativ och berättade att den börjar bli allt mer vanlig i Sverige men att bindor och tamponger fortfarande används mest.

Här är bilder från ett ungdomsmöte vi besökte i går där två flickor visar hur en syr sin egen binda.

Efter mötet reflekterade vi båda över att de tygbindan som flickor får lära sig sy och använda här är ett mycket mer miljövänligt alternativ än de miljontals tamponger och bindor kvinnor använder i Sverige.

Maja och Denise