Go seed balls!

Vad uppfriskande det är att se att så många bryr sig om miljön här i Indien. För några dagar sedan besökte vi en skola, S.B.I.O.A CBSE School här i Trichy, för att vara en del av deras temavecka. Denna vecka handlar om att skapa medvetenhet om vår miljö och vilka miljöproblem som finns, och uppmuntra till att tänka miljövänligt och hållbart. Den här dagen skulle eleverna få göra något som kallas ”seed balls”, fröbollar, vilket är ett projekt Kudumbam driver. Denna teknik användes i det antika Egypten för att återuppbygga odlingsmarker efter att de brutits ner av Nilens årliga vårfloder. Tekniken återupptäcktes av den japanske bonden Masanobu Fukuoka som fokuserade på naturligt jordbruk, och nu används tekniken runtom i Indien för att plantera mer träd.

För att göra en fröboll blandar man sand, jord och dynga med lite vatten, rullar ihop det till en boll och placerar ett frö inuti bollen. Bollen läggs sedan i solen för att torka, och när den torkat kastar man ut den i naturen. När bollen kommer i kontakt med fuktig jord eller regn börjar fröet gro.


Upp emot 200 elever deltog i projektet. De hade inte gjort fröbollar tidigare och tyckte det var en mycket rolig uppgift som de gick in för helhjärtat. De berättade att de tycker att det är viktigt att plantera mer träd för framtida generationer, men även för oss som lever här idag då mycket träd huggs ner och luften blir allt sämre av olika föroreningar. Fröbollarna symboliserar hopp, och eleverna tyckte att det var viktigt att de fick vara en del av det här projektet för att förbättra miljön.

Skolans rektor Ms. Sakunthala betonade vikten av att eleverna, generationen som blir morgondagens ledare, inser hur viktig miljön är och att man måste vara rädd om den och ta ansvar för sina handlingar gentemot den. Miljöveckan på skolan innebär även att eleverna inte ska använda plast i exempelvis matlådor eller påsar, och de får delta i olika projekt och ta del av föreläsningar för att lära sig mer om ämnet.

Detta var en mycket lärorik dag, och det var fint att se elevers och lärares genuina intresse för miljön. Att Kudumbam driver projekt som detta är både uppskattat och viktigt, och vi praktikanter var stolta över att få vara en del av det tillsammans med Mrs Poppy och Mr Rengaraj.

Tänk hållbart!

Kurser för hållbarhet

En gång i månaden håller Kudumbam en tredagarskurs på Kolunji farm för att sprida kunskap om ekologiskt och hållbart jordbruk. Denna helg var det dags igen. 19 deltagare inom olika yrkesområden medverkade, och det märktes att de var ivriga att få lära sig. Den första dagen började med en introduktion till kursen av Mr. Ramadass och Madam Poppy. Detta följdes av en rundtur på farmen. Kursdeltagarna fick bland annat se hur en “wermi kompost” (en kompost med maskar) ser ut och hur de själva kan göra en, och lära sig om hur de kan odla alger som ger näring till jorden på ett naturligt sätt. Det aktiva deltagandet blandades med föreläsningar om ekologiskt jordbruk, Kudumbam som organisation och Kolunji farm samt filmvisning.

Deltagarna får lära sig om alger och odling.
Deltagarna får lära sig om alger och odling.

Dag två började tidigt. Vi åkte några kilometer med buss ut till ett fält som odlar olika typer av grödor för att titta på hur det såg ut och för att deltagarna skulle få en större förståelse för hur detta “multi-crop”-jordbruk förhindrar spridning av skadedjur helt naturligt. Mr. Ramadass introducerade en workshop, där deltagarna delades in i grupper och gick ut på fälten för att sedan rita och skriva vad de kommit fram till och presentera detta för gruppen.

Introduktion till dagens workshop.
Introduktion till dagens workshop.

DSC_2695
DSC_2701
IMG-20180324-WA0002

På kvällen var det dags att göra sig i ordning inför en kulturell show som visas i samband med kurserna. Flickorna ville göra oss fina genom att fläta våra hår stramt, fästa bindis mellan våra ögon och lägga våra sjalar tillrätta. Alla samlades framför Kolunjis scen, där barnen uppträdde med sång och indisk dans till allas förtjusning. Vi praktikanter fick en snabbkurs i dansen på scenen inför alla (om man nu kan kalla våra rörelser för dans…), och sedan lärde även vi ut lite danssteg vilket var uppskattat av barnen.

_20180324_191808

Två av flickorna som dansar medan de balanserar tunga huvudbonader.
Två av flickorna som dansar medan de balanserar tunga huvudbonader.

Sista dagen samlades deltagarna på ett av Kolunjis odlingsområden. De delades upp i grupper och stötte upp jorden för att skapa bra områden att odla på. Sedan presenterade de hur de hade gjort, och fick plantera frön eller plantor i jorden. Efter detta följde föreläsningar om “rooftop gardens”, och slutligen fick deltagarna komma med feedback samt få diplom för att de deltagit i kursen.

Dags att plantera i jorden som deltagarna brukat.
Dags att plantera i jorden som deltagarna brukat.

Vi uppskattade verkligen att få vara med på denna kurs. Trots att föreläsningarna var på Tamil, förstod vi mycket genom att observera och ibland delta under de praktiska delarna. Det var upplyftande att se att så många är intresserade av ekologiskt och hållbart jordbruk, och att de aktivt vill förändra sina metoder till det bättre.

Tänk hållbart!

De första dagarna och besök från en tidigare praktikant

Endast fem dagar har vi varit i Indien. Av någon anledning känns det som att vi har varit här mycket längre, förmodligen på grund av alla nya intryck och händelser. Den ytterst påtagliga värmen, dofterna, maten, alla människor och djur… Vi börjar så småningom komma in i rutiner både på kontoret samt hemma i lägenheten. Dock känns det som att vi måste välkomna ovissheten till viss del och lägga viljan att planera bakom oss ett tag. Vi ser detta som ett bra tillfälle att få lära oss leva i nuet!

Under en heldag besökte vi farmen Kolunji för att lära oss om hur de jobbar för hållbart jordbruk. Ett helhetstänk kring miljö, jämställdhet och utbildning är en viktig grund för Kudumbam. På Kolunji bor det för tillfället 17 barn, varav de flesta är föräldralösa och har av olika anledningar inte haft tillgång till skola. Genom Kudumbams insats får barnen en chans till utbildning och genom den en möjlighet till jobb i framtiden. Barnen får samtidigt lära sig vikten av ett hållbart jordbruk och miljötänk. Kudumbam hoppas sedan i framtiden att några av dessa barn väljer att jobba på föreningen för att driva den framåt och fortsätta jobba för en hållbar framtid. När barnen kom hem från skolan blev det mycket lek – de sjöng sånger om hållbarhet och miljötänk på tamil och visade oss olika indiska danser vilket var underbart att se. Det var omöjligt att inte åka berörd från Kolunji, och vi ser fram emot att snart komma tillbaka.

_20180305_191910

Under våra första dagar på plats i Trichy hade vi turen att träffa Sara, en f.d. praktikant som var på Kudumbam för åtta år sedan, 2010. Sara jobbar nu med CSR (corporate social responsibility) i Storbritannien samt är yogalärare. Hon berättade hur det var då när hon var här och vilka förändringar som skett:

There were no monkeys at Kolunji when I lived there. Scarcity in the wilderness have forced them closer. The global climate for development and aid work has devolved since 2010. Though Kudumbam’s expertise is now more sought for than ever, some participants with money to invest are now willing to pay for the training once considered highly experimental. The NGO are through this new financial model still able to reach out to those in the margins.
.
The rich in India are richer and the poor certainly poorer. There are now 17 children living at Kolunji. It’s nice to see a generation shift at this 35 year old NGO though the big bittersweet fact is that it would be nicer if the charity was rendered obsolete. It is easy to feel that the world is filled with evil wrongdoers though let me tell you first hand that the counterbalance is here. We will continue the good work, and when doubt comes, we will be right here waiting.

Sara och Poppy - ett kärt återseende.
Sara och Poppy – ett kärt återseende.

Vi är tacksamma över att få vara här på Kudumbam och att få ha träffat Sara som kunde berätta om sin praktikantupplevelse. Vi hoppas att vi en dag kommer kunna berätta för framtida praktikanter om våra erfarenheter, och visa på förbättringar som skett under tiden.

Tänk hållbart!

/Felicia, Ylva och Irene

Vanakkam!

_20180306_115106

(Vanakkam betyder ”hälsning” på tamil). Det är vi som har tagit över bloggen för praktikanter som åkt till Kudumbam från Framtidsjorden. Vi befinner oss i staden Tiruchirappalli (Trichy) i Indien och ska vara här de kommande fyra månaderna. För att ni ska få en bättre bild av vilka vi är som uppdaterar bloggen finns en kort presentation av oss själva nedan. Vi ska göra vårt bästa för att uppdatera bloggen regelbundet och skriva intressanta inlägg om vad som pågår här under dagarna.

Till vänster: Ylva
Ålder: 23 (och 28 dagar!)
Kommer ursprungligen från: Island, bor utanför Stockholm
Utbildning: Natur och äventyrsguide, Teater
Erfarenheter: Praktiserat och jobbat som äventyrsledare på Island och i Sverige. Studerat och jobbat med teater på Island, Norge och Uganda. Varit konferansier på Miljötinget – 2015.  Volontärarbetat, på bl.a ön Lesvos i Grekland. Arbetat lite med dokumentation, främst film.
Fun fact: Spelat in en musikvideo i Uganda
Fem snabba:
Snöboll/Kokosboll
Te Indian style/Te utan mjölk
Mac/PC
Spindel/Kackerlacka
Idli/Dosa

I mitten: Irene
Ålder: 26 (och fyra månader!)
Kommer ursprungligen från: Åland
Utbildning: kandidatexamen i Mänskliga Rättigheter
Erfarenheter: praktiserat i Bryssel vid Finlands ständiga representation till EU, jobbat som EU-beredare vid Ålands landskapsregering, volontär jobbat vid kvinnojourer i Malmö. Rest mycket i Europa, Sydostasien och Oceanien
Fun fact: Extraknäcker som trubadur under somrarna på Åland
Tre snabba:
Snöboll/Kokosboll
Te Indian style/Te utan mjölk
Mac/PC
Spindel/Kackerlacka
Idli/Dosa

Till höger: Felicia
Ålder: 23 (fyller 24 i april!)
Kommer ursprungligen från: Stockholm
Utbildning: Kandidatexamen i Socialantropologi med inriktning Psykologi
Erfarenhet: Rest mycket i Asien och Europa tidigare, bott i Köpenhamn och praktiserat på en organisation där som forskar om välmående (The Happiness Research Institute), praktiserat på den ideella organisationen Reach for Change i Stockholm
Fun fact: Självutnämnd expert på Harry Potter
Fem snabba:
Snöboll/Kokosboll
Te Indian style/Te utan mjölk
Mac/PC
Spindel/Kackerlacka
Idli/Dosa

I väntan på regn

 

IMG_2322

Jag skrattar lite för mig själv när den varma och skränande bussen åker över den långa bron. Getterna hoppar omkring, leker och betar under bron och jag kan inte låta bli att tycka att situationen är komiskt ironisk. Klimatförändringarna är inte framtiden här. De är nu och igår. I Tamil Nadu, delstaten i södra Indien med ca 80 miljoner invånare där jag befinner mig, var det sju år sedan den senaste ordentliga monsunen. I år har varit det torraste året människor kan minnas och nästan all skörd har gått förlorad. Jag orkar inte se det på något annat sätt än som ett riktigt uselt skämt.

Bron som jag åker på leder till Srirangam, Indiens största tempel, och låg tidigare på en ö mellan två breda floder. Nu ligger ön omgiven av en liten öken. Öknen har varit grön några veckor efter ett litet regn som föll en lycklig dag i början av december och getterna betar glatt.

Poppy som jobbar på organisationen Kudumbam, där jag praktiserar, berättar hur rädd hon var för vatten när hon var liten eftersom hon aldrig fick lära sig simma. Men nu behöver jag inte det, skrattar hon med tom blick. Floden som tidigare rann genom hennes by är sedan några år tillbaka helt torr.

Regeringen förklarade tidigare under januari hela delstaten Tamil Nadu som torkdrabbat och lovade att försöka hjälpa de hårdast drabbade. Men trots att regeringen under flera år betalat för att bygget av vattendammar i byar har upp emot 90% av skörden gått förlorad i år.

En av mina arbetsuppgifter under min praktik är att intervjua jordbrukare. En av jordbrukarna som jag träffar berättar varför det är så bra med vattendammar. Hon visar mig en damm som är helt tom. När det kommer börja regna kommer den vara jättebra säger kvinnan.”Men om det aldrig börja regna?” ville jag fråga men vågade inte.

De som har råd överger jordbruket. Det är för riskabelt. Ungdomar väljer att studera och flyttar in till växande städer. De flesta är överrens om att framtiden inte finns på den tamilska landsbygden.  Växande städer leder i sin tur till en utarmning av landsbygden likt den vi ser i Sverige. Många människor i Sverige har väldigt liten förståelse för vart maten kommer ifrån. Vi är beroende av import och ett storskaligt och resurskrävande jordbruk. Frågan är hur vi i framtiden ska kunna göda våra växande städer när exportländerna har ett allt tuffare klimat och själva kommer behöva importera mat?

I Sverige har vi fortfarande lite tid att jobba förebyggande mot klimatförändringarna istället för att, likt Tamil Nadu, bara tvingas möta konsekvenserna.Vi har fortfarande alla förutsättningar att ställa om vårt jordbruk och börja odla en mångfald av lokalanpassade grödor. Vi kan odla småskaligt och odla sorter som är lätta att bevara och inte kräver kemikalier. Vi kan inte förlita på att andra läder i framtiden kommer kunna försörja oss med mat, utan behöver en resilient jordbrukspolitik.

Snart är den gröna växtligheten borta från flodbotten och getterna måste hitta en ny plats att beta. Jag kan inte låta bli att tänka på hur destruktiv människan är som art och hur vi långsamt förstör för oss själva, istället för att vårda den miljö vi faktiskt tillåts vistas i. Ironin har räddat mig många gånger men den kommer inte rädda mänskligheten. Vattensprintler och dammar kanske kan rädda oss för ett tag, men om det inte kommer regn spelar det ingen roll hur moderna vattendammar eller effektiva bevattningssystem vi har.

Förhoppningsvis kommer regnet snart.

 

/Sigrid Magnusdotter

En kostsam påminnelse om ett skört pengasystem

15225305_10207863876658264_1637367807_o

Plötsligt, från en dag till en annan, ringlade sig köerna långa utanför bankerna här i Indien. Den 8 november kom chockbeskedet, premiärminister Narendra Modi meddelade att ”from midnight Nov 8, 2016 today, Rs500 and Rs1000 notes are no longer legal tender”. Sedlarna blev ogiltiga över natten, och det gick inte längre att betala med 500- och 1000 rupie sedlar. Beskedet innebar att 86 % av kontanterna i denna kontantberoende ekonomi förlorade allt värde. Det var 70 år sedan Indien försökte sig på något liknande. Fram till den 30 december går det att växla in gamla sedlar på bankerna. Alla måste och vill hinna växla. Indiens fyra pengatryckerier har svårt att förse hela landet med nya sedlar och många av Indiens bankomater gapar ständigt tomma. Handskrivna wellpappskyltar med orden ”Out of service” är en vanlig syn på bankomaterna.

Sedan beskedet kom har dagstidningar dagligen rapporterat om de ogiltiga sedlarna och om tragedier till följd av detta.  Människor har svimmat i värmen, klämts till döds i bankköer och blivit nekade sjukvård. Modi har förklarat beslutet som ett försök att minska de svarta pengarna i samhället. Korruptionen är i många delar av landet väldig hög, och inte minst hos de ledande politikerna. Även hos högt uppsatta chefer, polis och fabriksägare finns mycket svarta pengar. Alla har drabbats av Modis beslut, att göra 500- och 1000 rupie sedlar ogiltiga, men som oftast är det de fattigaste som drabbas hårdast för de har varken id-handlingar eller bankkonton.

Av Indiens befolkning arbetar 49 % inom jordbruket, och är ofta en utsatt grupp som lever på små marginaler, som är beroende av en god skörd för att kunna betala tillbaka lån eller köpa nya fröer. Förutom en god skörd är jordbrukare även beroende av att sälja sina grönsaker, på marknaden, där all handel sker med kontanter. Bristen på kontanter har lett till att många gör sina köp med kontokort på affärer som tar emot kortbetalning vilket har pressat priset på grönsakerna som säljs på gatan. Skörden är i sin tur beroende av hur mycket regn som kommer, hur mycket gödsel och bekämpningsmedel jordbrukare har att tillgå. Chockbeskedet om de ogiltiga sedlarna kom precis i tiden för sådd för många jordbrukare vilket har resulterat i att folk därför inte kunnat köpa nya fröer, gödsel eller bekämpningsmedel. Den 21 november, knappt tre veckor efter premiärminister Modis beslut, meddelade regeringen att jordbrukare nu kan köpa fröer med gamla sedlar men bara från statligt ägda butiker. Många oroar sig dock för att beskedet kom för sent, då en sen sådd kan riskera att leda till en minskad skörd.

Det är ingen som inom snar framtid som kommer glömma de ringlande bankköerna som bildades på morgonen efter den 8 november 2016.  Svårt kommer det också vara att glömma konsekvenserna av beskedet för alla viktiga miljö- och människoorganisationer i Indien vilka tvingats på lågvarv pågrund av beslutet. Det är många människor som behövt tagit dagar ledigt från jobb för att stå i köerna till banker. På grund av chockbeskedet hamnar allt annat i skymundan, allt media rapporterar om handlar om de ogiltiga sedlarna, och om att få ett slut på korruptionen, få bort de svarta pengarna. Vilket i sig är något positivt men just nu är det svårt att se om det verkligen kommer fungera.

 

/ Sigrid Magnusdotter & Therese Strimell Flodkvist

Klimatförnekare på världens mäktigaste post

 

Att Donald Trump blir USA:s nästa president kom som en chock för många, även för mig. Beskedet damp ner i min mobil samtidigt som jag deltog i en föreläsning om ekologisk odling på Kudumbams ekogård Kolunji utanför Trichy. Tillsammans med de andra praktikanterna, Therese och Sigrid, samt annan personal från Kudumbam åkte vi till gården i en jeep genom den indiska heta landsbygden. Södra Indien är svårt drabbad av torka till följd av klimatförändringarna. På Kolunji pratar man om klimatförändringarna som ett faktum och jobbar aktivt med att hitta alternatm fångar upp regnvatten, som en slags reservoar för bevattning av åkrarna.

Jag inspireras av människorna som jobbar här på Kudumbam, med deras starka övertygelse om att det går att förhindra en global temperaturökning, om alla hjälps åt. Metoderna finns, så varför inte använda dem? Kolunji ekogård lär ut metoderna till agronomstudenter, bönder och andra intresserade, från världens alla hörn.blogg-tove-2

Att världens länder lyckades enas om ett nytt globalt klimatavtal, det så kallade Parisavtalet känns som en stor seger! Speciellt för Kudumbam, andra liknande organisationer och eldsjälar som i så många år har jobbat i motvind för att sprida sin övertygelse om att återställa våra ekosystem till någonting hållbart igen. Någonting hållbart utan miljögifter och föroreningar så att vi efterlämnar en ren värld till våra avkommor. Jag har känt stor glädje med ratificeringen av klimatavtalet, men samtidigt en stor sorg över att det har tagit en sådan lång tid. När jag sedan läser i FN:s miljöprograms årliga rapport om att Parisavtalets löften om klimatminskningar inte räcker för att hålla klimatmålet fylls jag av skräck. Jag läser om oundvikliga mänskliga tragedier i form av klimatflyktingar, fattigdom, sjukdomar och konflikter. För att inte prata om alla möjliga ekologiska tragedier. Detta skulle i såna fall bli en bitter eftersmak av ett stort misslyckande.

Som en extra käftsmäll vann en klimatförnekare valet i USA! Trump har sagt att han vill skrota avtalet, han har twittrat om att ”global uppvärmning är något som Kina har hittat på för att sänka USA:s konkurrenskraft”. För oss som följer klimatfrågan är det en stor oro att han har blivit vald. Trump tror helt enkelt inte på höjda medeltemperaturer, smältande isar, kraftigt höjda havsnivåer, torka, skyfall och stormar. Hur kommer det sig att en sådan osympatisk människa har kunnat hamna vid en av världens mäktigaste poster? Samtidigt undrar jag hur Sverigedemokraterna kan var ett av Sveriges största parti? Jag tror mig veta åtminstone en som jublade inombords över valresultatet den 9:e november, Jimmie Åkessons politik platsar faktiskt delvis in inom ramarna av republikanernas ställningstagande.

Hur har det blivit såhär egentligen? Kanske måste vi rannsaka oss själva, vad har vi själva gjort för att påverka den negativt nedåtgående spiralen? Både i Sverige och här i Indien där jag nu befinner mig sker en ständig exkludering av människor. Det orättvisa kastsystemet lever fortfarande kvar i det indiska samhället, och min vithet blir ofta uppmärksammad som något eftersträvansvärt. Många har också en nedlåtande attityd mot människor på landsbygden, människor med annat ursprung, människor utan utbildning, människor som utesluts ur samhället. Kanske borde även vi ta deras oro på allvar, precis som Trump och Åkesson har gjort, och lyssna på dem?

För att återgå till klimatfrågan, som egentligen är min huvudpoäng, vill jag avsluta det här blogginlägget med att sprida lite hopp. Det är ännu inte ett faktum att vi misslyckats med att återställa klimatet. Att gå ur klimatavtalet kan ta fyra år och förhoppningsvis kommer Trump tycka att det är alldeles för invecklat för att lägga ner den tiden. Än finns det alltså hopp! På ett personligt plan försöker jag att kanalisera min skräck till någonting konstruktivt istället, och väljer att fokusera på det som faktiskt görs för att minimera utsläppen. Jag låter mig därför inspireras av de människor som jobbar för hållbarhet både här på Kudumbam och alla andra som vågar försöka. Kan de, kan jag! Kan jag, kan ni!

//Tove Ellingsen

”Change is not fighting the old, but bringing the new”

Vi närmar oss den 8 mars och den internationella kvinnodagen. Runt om i världen planeras det aktioner och manifestationer med kvinnan i fokus. Den 8 mars är dagen då kvinnors röster skall uppmärksammas, en dag då kvinnors erfarenheter ska stå i fokus, en dag för att lyfta fram just kvinnor. Överallt i världen finns det personer som jobbar med att synliggöra genusrelaterade problem – men det är den 8 mars som nivån höjs, vi tar på oss genusglasögonen och granskar samhället i sömmarna. Men för att förändra kvinnors livssituation behöver detta fokus få mer än en dags uppmärksamhet. Det som sägs den 8 mars skulle behövas repeteras dag in och dag ut. För att uppnå ett mer inkluderande och jämställt samhälle behövs ett aktivt arbete där alla oavsett kön, involveras för att minska på det strukturella förtryck som kvinnor tvingas möta. Att kvinnor blir förtryckta utav patriarkala strukturer är ett problem som en kan se varhelst en vänder sig i världen. Förtrycket kan ha olika uttryck beroende tid och rum men för att uppmärksamma och synliggöra en del av den problematik som råder i Indien anordnade Holy Cross College den internationella konferensen Glow 16 i Trichy. Deltagande till konferensen var eleverna vid Holy Cross Collage men även internationella och nationella talare.

IMG_3385När vi kommer fram till universitetet möts vi av entusiastiska studenter klädda i skolans traditionella uniformer. Alla de kvinnliga studenterna bar sari och de manliga kavajbyxor med skjorta. Studenterna visar oss till den främre ingången där vi möts av en lätt rosvattendusch och får den traditionella gula bindin placerad mitt i pannan. Raderna med de vita plaststolarna i konferenshallen är nästan helt fyllda av människor, mest kvinnor men en och annan man kan skymtas längst bak i rummet. Vid tidigare tillställningar vi besökt har det uteslutande varit en majoritet av manliga deltagare, men dagens evenemang är ett uppenbart undantag. Innan konferensen börjar tänder samtliga talaren varsin veke i den stora blomsterdekorerade guldljustaken som får scenen att lysa upp.

”Att vara här på konferensen och uppmärksamma och utbyta erfarenheter om kvinnors problematik är ett steg mot kvinnors egenmakt”, börjat Gabriele Dietrich när hon som första talare inleder. Kvinnor blir utsatta för våld och förtryck på alla nivåer; i hemmet, i politiken och på arbetsplatsen. Det är strukturellt och formar hela samhället oavsett utbildningsnivå, kast eller status, fortsätter hon. Denna struktur håller inte bara tillbaka kvinnor utan även skulbelägger dem. Ett exempel som Gabriele Dietrich tar upp är gällande abort. Sedan 70- talet har abort varit lagligt i Indien och räddat flera tusentals kvinnor från att mista livet i osäkra abortmetoder. Problematiken ligger dock i den rådande överrepresentationen av aborterade flickfoster. I de flesta Indiska samhällen ses en dotter som en börda medan en son ses som en välsignelse som kan höja familjens status. Det finns oräkneliga fall där kvinnan skuldbeläggs ifall hon inte föder någon son. Denna press kommer inte sällan från maken och dennes familj, samtidigt som kvinnor anklagas av samhället och i media vid utförande av könsbaserade aborter. Mannen går skuldfri trots att det är en gemensam sak och paradoxalt nog dessutom är mannens sperma som avgör könet. En skulle kunna tala om dubbelbestraffning mot kvinnor.

Dr Anita Priya Raya menar att även skam och skuld är ett hårt slag mot kvinnors kroppar. Hon talar om att unga kvinnor ofta blir utsatta för oönskad uppmärksamhet och utsatta för sexuella trakasserier samtidigt som skulden tillskrivs den utsatta kvinnan. Skulden läggs på kvinnan inte bara från ett utifrånperspektiv utan även av henne själv. Dr Priya Ray är tydlig med att det inte enbart handlar om mäns förtryck mot kvinnor utan understryker snarare att kvinnor ofta är kvinnors värsta fiende. Det är kvinnor som läxar upp andra kvinnor hur de bör bete sig, klä sig och hålla sig innanför ramarna för normen och den stereotypa föreställningen om hur en kvinna bör vara. Detta bidrar inte minst till att kvinnor beskyller sig själva och därför ofta väljer att vara tyst om de erfarenheter av förtryck de upplevt. Det är inte en kamp där kvinnor står mot män det handlar om. ”Det är en kamp där alla måste delta, män som kvinnor”, fortsätter Dr Priya Ray.

IMG_4944Under konferensen lyfts även den positiva utvecklingen fram som under de senaste åren blivit synligare; allt fler kvinnor har mod att anmäla misshandel och våldtäkt till polisen, allt fler kvinnor är representerade på högre utbildningar och allt fler kvinnor höjer sina röster för att kräva sina rättigheter och tar större plats i det offentliga rummet. Men det är en lång väg kvar att gå. Trots högre utbildningsnivå bland kvinnorna har de i nuläget en väldigt lågt representerade på den officiella arbetsmarknaden. De hålls tillbaka och förbjuds att arbeta av sina makar och deras familjer eller tillåts inte in på arbetsmarknaden på grund av diskriminering. Likaså gäller lagstiftningen. Trots existerande lagar som fördömer diskriminering och våld mot kvinnor efterföljs dem inte pågrund av normer, strukturer och bristfällig implementering. Under de senaste åren har det alltså skett en positiv utveckling men det är fortfarande en lång väg till att kunna uppvisa ett helt jämställt samhällssystem.

Det är lätt att tänka att detta är problem som inte berör oss i Sverige, att detta är något som ”sker där borta” i de avlägsna landet på andra sidan jorden, långt ifrån vårt trygga svenska samhälle. Det finns mycket som tyder på att det är en förskönad bild utav hur det faktiskt är i vårt eget samhälle. I media och på internet kan en läsa om oändligt många vittnesmål om våldtäkt, våld och diskriminering mot kvinnor. Det strukturella förtrycket och våldet mot kvinnor sker världen över inklusive Sverige, ibland i liknande former som i Indien. Den hierarkiska könsordningen tar sig bortom etnicitet, kultur och nationsgränser. Tittar man på brottsförebyggande rådets (BRÅ) register är det en stark överrepresentation av kvinnor som utsätts för just sexualbrott, våldtäkt och våld av närstående med ett stort mörkertal av oanmälda fall. Där skulden allt för ofta hamnar på offret själv genom poängtering av klädval, berusningsgrad eller liknande. Men det sker en kamp. I Indien, i Sverige och resten av världen. Varje dag förs en kamp av människor oavsett kön, de som höjer sina röster på gatorna, som anordnar konferenser, organiserar sig och delar sina erfarenheter för en strävan efter ett mer jämställt inkluderande samhälle. När orättvisan gör sig påmind, då ska vi tänka på det Dr Anita Priya Raja sa ” Change is not fighting the old, but bringing the new”.

För mer info om BRÅ´s brottsstatistik besök:

http://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/vald-i-nara-relationer.html

https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html

 Maja, Louise & Britta

Millet – climate smart and healthy food

Different types of millets have been cultivated in India for thousands of years. These crops are drought tolerant, climate smart, and very rich in nutrients. But the commercialization of rice in the last decades have made many farmers shift into irrigated rice cultivation, and traditional crops have been left behind.

Climate changes are being noticed all over the world, where some areas are experiencing more rain, and other areas less precipitation. Some parts of Tamil Nadu, South India, are especially suffering of monsoon failures, and every year the agriculture suffers more due to the lack of water. As the ground water is depleting, irrigation becomes impossible. Many farmers take loans to deepen their wells, but this is not a sustainable solution, since the ground water level continues to sink, and the small scale farmers typically end up with heavy economical burdens.

Kudumbam NGO is working with organic farming in Tamil Nadu, and the promotion of millets and other traditional crops is an important part of the work. While conventional farming receives different subsides from the state, organic farming gets much less support. The government sets a support price for rice, but this is not the case for traditional crops. Rice is also distributed for free to many families through the Public Distribution System, where families below the poverty line in Tamil Nadu receive 20 kg of rice every month. The sad part of this is that the white rice has a low nutrient content, and it is cultivated with a lot of pesticides harmful to the environment.

Millets used to be a staple food in South India, but it is nowadays hard to find in the market. This is worrying since the cultivation of millets requires much less water than rice, and the nutrient content is much higher. There are many varieties of millets, such as; Barnyard millet, Finger millet, Foxtail millet, Kodo millet, Pearl millet and so on. Each type of millet can be prepared in different ways, and during my stay with Kudumbam I have tried many tasty dishes.

Kudumbam is not only supporting organic farmers, but also try to link them to the consumers. One way is to organize food stalls at different events, where different dishes of millets are being served, and organically labeled products are sold. Recently one such food stall was held at a market in central Trichy, and this weekend Kudumbam will participate in an Agricultural Expo.

Barnyard millet
Barnyard millet
Finger millet
Finger millet
Millet food stall organized by Kudumbam NGO
Millet food stall organized by Kudumbam NGO