Kategori: Indien

Bild: IBN Live

Indien har både premiärminister och president. Presidenten är landets statschef och ämbetet infördes 1950, två och ett halvt år efter självständighetsförklaringen från Storbritannien. Presidenten har egentligen inte så mycket makt över hur landet styrs utan det är mer en ceremoniell roll likt den svenske kungen. Presidenten har dock höga militära befogenheter. Mandatperioden är på fem år och en president kan bli omvald. 2012 valdes nuvarande presidenten Pranab Mukherjee efter Indiens första kvinnliga president Pratibha Patil.

Premiärministerposten infördes direkt efter Indiens självständighetsförklaring 1947 och som jag förstår det är mandatperioden på 5 år men val kan i vissa fall utlysas innan mandatperiodens slut. Premiärministern och regeringen har, i presidentens namn, den formella makten i landet. I maj valdes Narendra Modi till Indiens nye premiärminister, det innebar att partiet BJP (Bharatiya Janata Party) tog över efter Congress (Indian National Congress). Alla medborgare över 18 år har rösträtt i de indiska valen.

I och med att Indien är ett så pass stort land har delstatsregeringarna stor makt över de dagliga frågorna. Nu är det, efter några veckors intensivt kampanjande, val till Jammu & Kashmir State Assembly. Jammu & Kashmir är staten Ladakh tillhör och regionen Ladakh har sammanlagt fyra av de 87 platserna i delstatsregeringen (Regionen Jammu har 37 platser och regionen Kashmir har 46 platser).

Av Ladakhs fyra representanter väljs en från Leh district. Här är det just BJP och Congress som duellerar om platsen men i hela Jammu & Kashmir finns ytterligare två stora partier, PDP (Peoples Democratic Party) och NC (National Conference), samt ett antal mindre partier.

BJP leder som sagt den centrala indiska regeringen med premiärminister Narendra Modi i spetsen. BJP har utvecklat något som de kallar ModiMantra och som innehåller tre av partiets nyckelfrågor infrastruktur, elektricitet och utbildning.

Utöver ModiMantra är partiet känt för sin slogan ”The party with a differcence” och uttalanden som ‘”Indians before everything else”. Partiet beskriver sig som nationalistiskt för samtliga indier, oavsett kast och religion. Dock har president Modi utanför Indien tidigare anklagats för att vara hindunationalist.

Indian National Congress leds av Sonia Gandhi och partiets nyckelord är Secularism, Democracy, Inclusive development, Social justice och Nationalism.

”The Indian National Congress has always represented a secular, democratic, just and inclusive India – an India that is empowering the disadvantaged and the discriminated; an India that is blending tradition with modernity; an India that is anchored in unity amidst its many diversities”. – Sonia Gandhi

Partiet fokuserar över lag mycket på att säkra en social och ekonomisk trygghet för låginkomsttagare.

Likt BJPs slogan har valkandidaten här i Leh, Shri Chering Dorge, gått till val med budskapet ’BJP for change’. Congress-partiet och kandidaten Nawang Rigzin Joras budskap lyder ’Development and prosperity for Ladakh’.

När vi hört oss för om valet har vi träffat på anhängare till bägge partierna. Vi har kunnat utläsa att BJP verkar vara det populärare partiet men att av de två representanterna verkar Congress-partiets man populärare. Många tror att det kommer bli ett jämt resultat och vi tycker oss känna av ett litet favoritskap för Congress här i Leh.

När man ser till den större bilden är det dock BJP som innehar favoritskapet i hela regionen. Partiet har gått ut med den lite kaxiga visionen ”Plan 44+” eller ”Mission 44+” som syftar till att partiet vill ha minst 44 mandat i delstatsregeringen och på så sätt inneha ensam majoritet. Vid förra valet erhöll BJP endast 11 av de 87 platserna. Congress har 17 platser, PDP 21 stycken och NC som fick flest antal platser slutade på 28. Övriga 10 platser delades mellan ett antal mindre partier. Enligt tv-kanalen NDTV har BJP störst support i Jammu-regionen.

Igår var den stora valdagen här i Leh district och det verkade onekligen som att valdeltagandet var ganska stort. Jag och Erica gick ut en sväng för att kolla stämningen men fann att hela stan i princip var folktom. De enda personer vi såg stod utanför vallokaler. Alla affärer var stängda och dagen räknas som holiday, vi tyckte nästan att det var lite obehagligt tomt då vi vant oss vid det organiserade (?) kaoset som normalt råder här. Anledningen till detta är att de flesta åker till sina hembyar för att rösta. Vi har inte riktigt förstått hur det fungerar men det verkar som att man inte folkbokför sig i Leh utan att röstkorten kommer hem till föräldrarnas adress och man tillhör den valkretsen även om man inte bott där på flera år.

När vi frågat om valdeltagandet har vi fått olika svar men de flesta verkar tycka att det är ett högt valdeltagande i Leh district. Av en person fick jag höra att det tidigare varit problem med att vissa lyckats rösta flera gånger i samma val. Det verkar som att detta varit ett problem i hela landet då man infört så kallat ’Election Inc’. Det innebär att när en person lagt sin röst målas ett streck på personens pekfinger för att markera att personen redan röstat. Bläcket som används sägs vara omöjligt att tvätta bort inom en vecka. Vissa källor menar dock att med någon timmes skrubbande i aceton går det att få bort nästan allt bläck. Vi funderade lite på det här med att märka folk men det verkar som att man lyckats marknadsföra det hela på ett positivt sätt, att det är ett tecken på demokrati och att man är stolt över att ha deltagit och lagt sin röst.

The Hindu rapporterade idag att gårdagens valdeltagande landade på strax över 70% i Jammu & Kashmir.

Politik är alltid närvarande här i Jammu & Kashmir med tanke på områdets oroliga placering med gränser till både Pakistan och Kina. Ladakh räknas inte som konfliktområde men regionen fullkomligt kryllar av militäranläggningar. Detta på grund av att det är bra att stationera militären i ett område som inte är konfliktdrabbat men ändå ligger väldigt nära två stora konfliktzoner. Ladakhierna verkar positivt inställda till militärnärvaron då de sysselsätter sig med sociala projekt så som att förbättra vägar.

Konflikterna handlar i stora drag om vilket land som har rätt till Jammu & Kashmir. De ladakhier vi pratat med är alla överens om att av de tre vill man fortsätta tillhöra Indien. Vissa är dock inne på spåret att Ladakh skulle vara en självständig stat, något andra bara ler åt då de menar att Ladakh inte skulle klara sig då de bland annat saknar värdefulla naturresurser.

Utöver gränskonflikterna är Jammu & Kashmir en av få delstater i Indien där hinduerna inte är i majoritet. Muslimerna är i majoritet i både Jammu och Kashmir medan buddhisterna är i majoritet i Ladakh. Detta skulle kunna ställa till konflikter men ladakhierna menar att det för det mesta inte är några problem. Ladakh inhyser dessutom ett stort antal tibetanska flyktingar, vilket skulle kunna göra relationerna till Kina ännu känsligare.

Som sagt är politik av olika slag alltid närvarande här i Ladakh och nu väntar vi med spänning på gårdagens resultat. Det kommer dock dröja veckor innan den totala röstningen i Jammu & Kashmir är genomförd då distrikten röstar i fem omgångar.

 Omslagsbild: http://static.ibnlive.in.com/ibnlive/pix/sitepix/05_2014/repoll-in-52-polling-booths-in-three-states-on-wednesday_130514040311.jpg

LEHO har ett antal samarbetes-byar runt om i Ladakh som fokuserar på att ställa om till ekologiskt jordbruk. Takmachik som jag skrivit om tidigare är en av de fem byar som var med när det hela drog igång. Efter lyckade resultat satsade LEHO i ytterligare tre byar varav Nang är en av dem.

Nang ligger ungefär en timme utanför Leh och där bor omkring 60 familjer. För en tid sedan kom man överens om att gå med i Framtidsjorden-projektet att ställa om till ekologiskt jordbruk och PGS-grupper (Participatory Guarantee System), i vilka man hjälps åt att kontrollera varandra, bildades.

Att ställa om en hel by gör man inte över en natt utan LEHO leder projektet stegvis. Att sluta med konstgödsel kräver en ersättare och tidigare i höst höll Ajaz från LEHO ett möte där han informerade om hur man bygger komposter. 10 familjer lottades då fram att få ingå i ett pilot-kompostprojekt och få finansiell hjälp att bygga en kompost.

Igår följde jag och Erica med till Nang när det var dags att inspektera de nybyggda komposterna. Det är viktigt att komposterna håller sig inom de angivna måtten, särskilt kompostens djup är viktigt. Detta eftersom vintern är så pass kall här att komposteringsprocessen skulle stanna av om tjälen når den. Av samma anledning är det viktigt att komposten är placerad i direkt solljus. Tyvärr hade en familj grävt sin grop i skuggan av en vägg där solen inte når fram tillräckligt många timmar, utöver det höll alla gropar måttet. Ajaz och Tharchin hjälpte den sista familjen att välja ut en ny plats och måtta ut en lagom storlek för gropen så att även de kan komma igång snart.

Utöver inspektionerna samlades alla familjer vid en grop som vi fyllde tillsammans under ledning av LEHO. Nu, efter demonstrationen är det tänkt att de övriga 9 familjerna ska kunna starta igång sina komposter själva.

I botten av gropen läggs pinnar i ett korsmönster, vilket vi uppfattade är för att skapa luftrum och minska risken att det fryser. Sedan fylldes gropen med både torra och fuktiga löv samt jäst korn som blivit över från tillverkning av lokalt öl. Vad vi förstod behövs jäst korn för att påskynda nedbrytningen eftersom det inte finns så många maskar eller andra djur i jorden här. Slutligen täcks komposten av en plastpresenning.

Utöver råd kring hur komposten ska byggas och skötas lämnar LEHO ett ekonomiskt bidrag som ska täcka utgifter för byggmaterial samt eventuell förlorad inkomst under övergångsperioden.

 

Ungefär 0.7% av Indiens befolkning är buddhister, det kanske inte låter så mycket men det är nästan lika många som hela Sveriges befolkning. Ladakhs befolkning är övervägande buddhister vilket tydliggörs av överväldigande många religiösa symboler och ritualer. Tro dock inte att alla är av samma övertygelse. Inom buddhismen finns nämligen, likväl som inom kristendomen, olika förgreningar och ”församlingar”.

Likvärdigt för de flesta grenarna är att det inte finns någon allsmäktig gud utan att alla har en egen gud inom sig. Prins Siddhartha Gautama, buddhismens grundare, var alltså människa, inte en gud. Han uppnådde Nirvana efter intensiv meditation och blev på så sätt en Buddha (uppvaknad). Buddha får gärna avbildas men ska inte dyrkas som en gud.

Bön sker i form av meditation och mantrat ’Om Mani Padme Hum’ är ett av de vanligaste. Man kan både säga det högt och läsa det tyst för sig själv. Vi hör dock ofta människor humma mantrat halvhögt för sig själva. Enligt vissa källor är det ibland tillräckligt att bara titta på mantrat i skrift. Något som verkar rimligt då det finns skrivet på såväl flaggor som graffitiliknande målningar på berg och stenar. Jag har inte hittat någon exakt översättning, vissa menar att det inte finns, men det handlar om att bli renad och upplyst. Buddhister tror på återfödelse och det slutliga målet Nirvana, vilket är en plats bortom det världsliga.

Buddhismen klassas inte som en religion utan som en livsfilosofi, vilket gör att även reglerna kan tolkas olika av olika lamas. En lama är en buddhistisk lärare eller guru. Några lamas har utvecklat nya grenar inom buddhismen och skillnaderna kan till exempel vara synen på alkohol eller att äta kött.

Dalai Lama är den högste munken inom den nyaste och mest framstående buddhistiska grenarna, Gelug eller The yellow hats. Munkar och lamas inom den här grenen känns igen genom att de som namnet antyder bär gula assessorer till den i övrigt röda dräkten. Dalai Lama väljs genom reinkarnation och efter en Dalai Lamas död reser högt uppsatta lamas till sjön Lhamo La-tso i Tibet för att söka efter tecken på den nye Dalai Lama. Dalai Lama betyder för övrigt Ocean Guru. Dalai Lama må tillhöra en viss gren inom buddhismen men det verkar som att även buddhister från andra grenar hyser stor respekt för honom. Strax utanför Leh finns en stor park tillägnad Dalai Lama och han kommer årligen på besök som lockar tusentals människor till parken.

Här i Ladakh är hierarki alltid närvarande men kastsystemet, som Indien annars är ökänt för, finns inte bland buddhisterna. Man tror heller inte att det endast är munkar eller lamas som kan nå Nirvana, utan man lever mer efter ett karma-synsätt. Vad man föds som beror på hur man agerat i föregående liv, att leva som en god person är alltså lika mycket för att undvika lidande som för att uppnå lycka.

Nästan alla byar i Ladakh har ett eget Gompa (tempel) med en munk som ser efter det. I de lite större byarna finns större tempel och kloster och dessa fungerar som en överordnad till de mindre templen. Personer kan alltså tillhöra ett mindre tempel samt en större ”församling”.

Under vinterhalvåret firas olika Gustor (festivaler) i klostren och munkarna bjuder på underhållning. I måndags besökte jag, Erica och Tharchin byn Thiksey och deras klosterfestival. Thiksey-klostret tillhör grenen Gelug eller The yellow hats och är ett av de största klostren i Ladakh.

Thiksey Gustor pågår i två dagar, vilka inleds med bön/meditation som sedan följs av maskerad dans (Chams). Festligheterna innehåller också ett orakel samt offergåvor. Offergåvan är en del i ett uppträdande och symboliserar förgörandet av all ondska.

Erica och jag hängde nog inte helt med i symboliken men kostymerna var väldigt fina och det var många besökare på plats. Tydligen är det så att man ofta åker på gustor även om man egentligen tillhör en annan ”församling”.

Under uppvisningen kilade det runt unga munkar och knöt vita sjalar runt halsen på besökarna. Blir man ”fångad” av en sjal bör man donera en slant för att karmakontot ska stå på plussidan, det fungerar lite som kollekt. Trots att vi är förhållandevis långa här i Ladakh, särskilt Erica, lyckade både två och tre munkar få en sjal runt halsen på oss. Det hela slutade nog på kring 100 rupies, alltså cirka 10-15kr, vilket ändå är förhållandevis mycket här.

Thiksey kloster är otroligt vackert och ligger högst upp på ett berg. I en av salarna finns en jättefin 12 meter hög Buddhastaty som tog tre år att bygga. Det var tillåtet att fota men det kändes opassande så ni får enkelt tro mitt ord.

 

 

Här i Ladakh finns fem organisationer som ingår i Framtidsjordens nätverk. Förutom LEHO som jag och Erica är hos finns LEDeG, SECMOL, Amchi Saba och Women Alliance. En noggrannare presentation av organisationerna kommer vid senare tillfälle efter att jag och Erica varit på längre besök hos dem.

Organisationerna träffas med jämna mellanrum och vissa samarbeten finns. Den senare tiden har dock diskussioner om ytterligare samarbeten förts och den 6-9 november genomfördes en gemensam informationskampanj i Markha Valley. Det är en av de populäraste trekking-dalarna här i Ladakh och nedskräpning börjar bli ett problem. Vi gav oss därför ut på trekking i dalen för att diskutera saken med byborna. Det var jag och Ajaz från LEHO samt en person från respektive organisation. Från SECMOL, som jobbar med utbildning, var Becky med. Hon är amerikan men har bott i Ladakh de senaste 22 åren. Hon har för övrigt skrivit språkboken jag har med mig var jag än går. Erica som fortfarande är förkyld fick stanna hemma den här gången.

Första dagen var det bara 1.5 timmars vandring till byn, Kaya. Dit fick vi sällskap av ytterligare några organisationer och lokala politiker. Familjer från byarna Kaya och Skiu var på plats, totalt ett femtiotal personer. Mötet varade i cirka 3 timmar och vi kom fram till att byborna ska försöka sätta ihop lite förhållningsregler för besökarna gällande nedskräpning. Kvällen spenderade jag med Becky och passade på att fråga allt möjligt om både organisationerna och livet i Ladakh.

Dag två var den riktiga trekkingdagen och vi vandrade 6.5 timmar till byn Markha. Det blev inte lunchpaus förrän efter 4.5 timmar och då var vi alla ordentligt trötta men de resterande 2 timmarna gick smidigt när vi fått vila lite. Vi hade 6 hästar med oss som bar packningen eftersom alla utom damen från Women Alliance envisades med att gå. Vi hade även en lokal guide som berättade om dalen, vi hittade både snöleopardspår, offerplatser och heliga vattenkällor.

När vi vaknade morgonen efter var Markha täckt av snö och vi begav oss till möteslokalen. Familjer från tre byar hade tagit sig dit och jag tycker det blev ett riktigt lyckat möte. Eftersom det var färre organisationer som skulle prata gavs mer utrymme för byborna att komma med idéer. Vi kom fram till att Markha Valley bör marknadsföras som The Organic Valley eftersom man alltid levt helt ekologiskt där. Det finns för övrigt redan förbud mot flaskvatten, man har istället utbildat alla familjer i hur de ska koka och rena vatten till turisterna så att de kan använda samma flaska hela tiden. I vissa delar av dalen infördes i år även förbud mot all dryck i engångsförpackning, dvs. läsk, juice etc. Även jag fick prata lite på mötet, det handlade mest om européer och eco-turism samt hur skräp inte bara skadar naturen och turismen utan också deras hälsa.

Efter mötet påbörjade vi vandringen tillbaka som sedan slutfördes nästa dag. Det var verkligen en fantastisk upplevelse. Vädret bjöd på strålande sol så väl som snö, moln och kyla. Jag hade fyra heldagar tillsammans med 6 ladakhier och därmed hur mycket tid som helst att fråga om både Ladakh, deras respektive organisationer och hur deras liv ser ut här. Utsikten var heller inget att klaga på, som taget ur vilken Sagan om ringen-scen som helst. Klarblått vatten och skyhöga berg.

                                                                                 Gruppbild i Markha

Vårt sovrum i Markha

Becky från SECMOL                                                Thinley från LEDeG

Stanba från Amchi Saba                                      Ama-ley Angmo från Women Alliance

Ajaz från LEHO