Hirsfrossa!

De senaste fyra dagarna har det rått hirsfeber i byarna runt Kolunji. Om vi tidigare var obekanta med detta spannmål, kan vi numera kalla oss experter. Och aldrig hade vi kunnat ana att det kunde anta så många former, färger och smaker. Varför då detta frosseri?

Kudumbam bedriver, i samarbete med Framtidsjorden, ett projekt vars mål är att återinföra hirs som en given del i växtföljden och kosten hos lantbrukare och deras familjer. Hirs har historiskt sett varit en huvudgröda och det viktigaste livsmedlet här i Tamil Nadu. I och med den gröna revolutionen, och via statlig support, har istället ris tagit över och idag äter majoriteten av människorna här ris till både frukost, lunch och middag.

Problemen med risdominansen är många. Odlingsmässigt är de moderna rissorterna mycket vattenkrävande och känsliga för torka. I och med klimatförändringar som inneburit mindre regn och längre torkperioder här i Pudukkottai distriktet har det blivit väldigt svårt och osäkert att odla ris. De nya rissorterna är också dåligt anpassade till områdets sjukdomar och skadeinsekter, vilket gör att odlingen kräver stora mängder kemiska växtskyddsmedel. Dessa kemikalier skadar både de människor som hanterar dem, naturen och jorden med alla de organismer som är nödvändiga för att hålla marken bördig. Som om inte detta vore nog har riset även lågt innehåll av näringsämnen och fibrer. Hos människor vars huvudföda är ris har man därför kunnat se ökade problem med diabetes, hjärtproblem och näringsbrist.

Det är med bakgrund av detta som projektet ”Millet revival” startats. Hirs har ett högt innehåll av näringsämnen och fibrer, och är dessutom väl anpassat för att odlas i ett torrt klimat med lågt behov av externa insatsmedel. En del av projektet är att i anordna matlagningstävlingar i skolor. Tre och tre paras barnen ihop i lag. De blir sedan tilldelade en typ av hirs och en receptbok. Dagen därpå dukas rätt efter rätt gjord av hirs upp på skolbänkarna. Utrustade med plastskedar går sedan alla runt och smakar på skapelserna, till dess att ett vinnande lag kan utses. Slutligen delas certifikat och trädplantor ut till alla tävlingsdeltagare.

Efter de här dagarna känner vi oss helt övertygade om att hirs är ett förträffligt livsmedel, och glada över att både flickor och pojkar deltog i projektet. Det ger hopp om att nästa generation är både hälsosammare och mer jämställt än dagens. Vi är också mäkta imponerade av matlagningskunskaperna hos de fjortonåringar som medverkade i projektet, nivån var helt klart högre än den potatis- och purjolökssoppa vi minns från hemkunskapen. Sist men inte minst är vi otroligt mätta och kommer nu att fasta fram till jul.

Ha det bra!

Anna och Jonna

SONY DSCSONY DSCSONY DSCSONY DSC

SONY DSCSONY DSCSONY DSCSONY DSC

 

 

 

 

 

 

 

Val-tider i Jammu & Kashmir

Bild: IBN Live

Indien har både premiärminister och president. Presidenten är landets statschef och ämbetet infördes 1950, två och ett halvt år efter självständighetsförklaringen från Storbritannien. Presidenten har egentligen inte så mycket makt över hur landet styrs utan det är mer en ceremoniell roll likt den svenske kungen. Presidenten har dock höga militära befogenheter. Mandatperioden är på fem år och en president kan bli omvald. 2012 valdes nuvarande presidenten Pranab Mukherjee efter Indiens första kvinnliga president Pratibha Patil.

Premiärministerposten infördes direkt efter Indiens självständighetsförklaring 1947 och som jag förstår det är mandatperioden på 5 år men val kan i vissa fall utlysas innan mandatperiodens slut. Premiärministern och regeringen har, i presidentens namn, den formella makten i landet. I maj valdes Narendra Modi till Indiens nye premiärminister, det innebar att partiet BJP (Bharatiya Janata Party) tog över efter Congress (Indian National Congress). Alla medborgare över 18 år har rösträtt i de indiska valen.

I och med att Indien är ett så pass stort land har delstatsregeringarna stor makt över de dagliga frågorna. Nu är det, efter några veckors intensivt kampanjande, val till Jammu & Kashmir State Assembly. Jammu & Kashmir är staten Ladakh tillhör och regionen Ladakh har sammanlagt fyra av de 87 platserna i delstatsregeringen (Regionen Jammu har 37 platser och regionen Kashmir har 46 platser).

Av Ladakhs fyra representanter väljs en från Leh district. Här är det just BJP och Congress som duellerar om platsen men i hela Jammu & Kashmir finns ytterligare två stora partier, PDP (Peoples Democratic Party) och NC (National Conference), samt ett antal mindre partier.

BJPBJP leder som sagt den centrala indiska regeringen med premiärminister Narendra Modi i spetsen. BJP har utvecklat något som de kallar ModiMantra och som innehåller tre av partiets nyckelfrågor infrastruktur, elektricitet och utbildning.

Utöver ModiMantra är partiet känt för sin slogan ”The party with a differcence” och uttalanden som ‘”Indians before everything else”. Partiet beskriver sig som nationalistiskt för samtliga indier, oavsett kast och religion. Dock har president Modi utanför Indien tidigare anklagats för att vara hindunationalist.

Indian National Congress leds av Sonia Gandhi och partiets nyckelord är Secularism, Democracy, Inclusive development, Social justice och Nationalism.

CongressThe Indian National Congress has always represented a secular, democratic, just and inclusive India – an India that is empowering the disadvantaged and the discriminated; an India that is blending tradition with modernity; an India that is anchored in unity amidst its many diversities”. – Sonia Gandhi

Partiet fokuserar över lag mycket på att säkra en social och ekonomisk trygghet för låginkomsttagare.

Likt BJPs slogan har valkandidaten här i Leh, Shri Chering Dorge, gått till val med budskapet ’BJP for change’. Congress-partiet och kandidaten Nawang Rigzin Joras budskap lyder ’Development and prosperity for Ladakh’.

När vi hört oss för om valet har vi träffat på anhängare till bägge partierna. Vi har kunnat utläsa att BJP verkar vara det populärare partiet men att av de två representanterna verkar Congress-partiets man populärare. Många tror att det kommer bli ett jämt resultat och vi tycker oss känna av ett litet favoritskap för Congress här i Leh.

När man ser till den större bilden är det dock BJP som innehar favoritskapet i hela regionen. Partiet har gått ut med den lite kaxiga visionen ”Plan 44+” eller ”Mission 44+” som syftar till att partiet vill ha minst 44 mandat i delstatsregeringen och på så sätt inneha ensam majoritet. Vid förra valet erhöll BJP endast 11 av de 87 platserna. Congress har 17 platser, PDP 21 stycken och NC som fick flest antal platser slutade på 28. Övriga 10 platser delades mellan ett antal mindre partier. Enligt tv-kanalen NDTV har BJP störst support i Jammu-regionen.

Igår var den stora valdagen här i Leh district och det verkade onekligen som att valdeltagandet var ganska stort. Jag och Erica gick ut en sväng för att kolla stämningen men fann att hela stan i princip var folktom. De enda personer vi såg stod utanför vallokaler. Alla affärer var stängda och dagen räknas som holiday, vi tyckte nästan att det var lite obehagligt tomt då vi vant oss vid det organiserade (?) kaoset som normalt råder här. Anledningen till detta är att de flesta åker till sina hembyar för att rösta. Vi har inte riktigt förstått hur det fungerar men det verkar som att man inte folkbokför sig i Leh utan att röstkorten kommer hem till föräldrarnas adress och man tillhör den valkretsen även om man inte bott där på flera år.

När vi frågat om valdeltagandet har vi fått olika svar men de flesta verkar tycka att det är ett högt valdeltagande i Leh district. Av en person fick jag höra att det tidigare varit problem med att vissa lyckats rösta flera gånger i samma val. Det verkar som att detta varit ett problem i hela landet då man infört så kallat ’Election Inc’. Det innebär att när en person lagt sin röst målas ett streck på personens pekfinger för att markera att personen redan röstat. Bläcket som används sägs vara omöjligt att tvätta bort inom en vecka. Vissa källor menar dock att med någon timmes skrubbande i aceton går det att få bort nästan allt bläck. Vi funderade lite på det här med att märka folk men det verkar som att man lyckats marknadsföra det hela på ett positivt sätt, att det är ett tecken på demokrati och att man är stolt över att ha deltagit och lagt sin röst.

The Hindu rapporterade idag att gårdagens valdeltagande landade på strax över 70% i Jammu & Kashmir.

Politik är alltid närvarande här i Jammu & Kashmir med tanke på områdets oroliga placering med gränser till både Pakistan och Kina. Ladakh räknas inte som konfliktområde men regionen fullkomligt kryllar av militäranläggningar. Detta på grund av att det är bra att stationera militären i ett område som inte är konfliktdrabbat men ändå ligger väldigt nära två stora konfliktzoner. Ladakhierna verkar positivt inställda till militärnärvaron då de sysselsätter sig med sociala projekt så som att förbättra vägar.

Konflikterna handlar i stora drag om vilket land som har rätt till Jammu & Kashmir. De ladakhier vi pratat med är alla överens om att av de tre vill man fortsätta tillhöra Indien. Vissa är dock inne på spåret att Ladakh skulle vara en självständig stat, något andra bara ler åt då de menar att Ladakh inte skulle klara sig då de bland annat saknar värdefulla naturresurser.

Utöver gränskonflikterna är Jammu & Kashmir en av få delstater i Indien där hinduerna inte är i majoritet. Muslimerna är i majoritet i både Jammu och Kashmir medan buddhisterna är i majoritet i Ladakh. Detta skulle kunna ställa till konflikter men ladakhierna menar att det för det mesta inte är några problem. Ladakh inhyser dessutom ett stort antal tibetanska flyktingar, vilket skulle kunna göra relationerna till Kina ännu känsligare.

Som sagt är politik av olika slag alltid närvarande här i Ladakh och nu väntar vi med spänning på gårdagens resultat. Det kommer dock dröja veckor innan den totala röstningen i Jammu & Kashmir är genomförd då distrikten röstar i fem omgångar.

 Omslagsbild: http://static.ibnlive.in.com/ibnlive/pix/sitepix/05_2014/repoll-in-52-polling-booths-in-three-states-on-wednesday_130514040311.jpg

På tal om ekologiskt jordbruk, svält och så

Att som agronomstudent på SLU och för tillfället praktikant i Indien följa den senaste veckans debatt om huruvida ekologiskt jordbruk leder till svält (läs här) eller inte har varit både engagerande, förvirrande och frustrerande.

Förvirrande, eftersom att jag står med ena foten i en värld där konventionellt jordbruk med kemisk bekämpning och mineralgödsel som självklara insatsmedel generellt förespråkas och anses vara det normala. I mitt Facebook-flöde delas SLU-forskarnas artikel gång på gång, följt av kommentarer som ”äntligen någon som vågar säga sanningen”. Jag läser artikeln och känner igen argumentationen, mycket av det har forskarna själva förklarat för mig i detaljerade diagram och tabeller. Jag förstår deras resonemang, tänker att de kanske ändå har en poäng.

Dagen efter att jag läst artikeln åker jag en skumpig och välfylld buss ut på den indiska landsbygden. Utanför fönstret syns mest obrukade fält och marken är en hård skorpa. Bristen på regn har gjort att många lantbrukare lämnat sina fält obearbetade den här säsongen, hellre än att investera i en gröda som de sedan får se torka bort. Vattenbristen har blivit allt mer påtaglig här. Skogsavverkning har fått grundvattennivåerna att sjunka och regnet kommer inte som det brukar till följd av klimatförändringarna.

Organisationen Kudumbam, där jag är praktikant, jobbar mycket med att utbilda bönder i ekologiskt lantbruk. De får lära sig vikten av att ha boskap för att få tillgång till organiskt gödsel, hur man tillverkar organiska bekämpningsmedel av vilda örter och hur en ökad diversitet i fälten leder till lägre angreppsrisk, högre och säkrare skördar och en mer varierad och hälsosam kost. Och det fungerar. Här, på den regnfattiga indiska landsbygden, är det ekologiska jordbruket räddningen för de som faktiskt svälter. Böndernas vittnesmål går emot de svenska SLU-forskarnas diagram, men bekräftar de rapporter som visar hur ekologiskt jordbruk faktiskt kan öka livsmedelssäkerheten på många ställen. (läs här). I konventionellt jordbruk är vi idag beroende av ändliga resurser som fosfor och fossilt bränsle. Det är inte hållbart. För de indiska lantbrukarna innebär det konventionella jordbruket dessutom skuldfällor, hälsorisker och en ensidig, näringsfattig kost.

Jag sitter på den varma bussen, svettig och frustrerad, och önskar att de där forskarna satt bredvid mig, att de också fick prata med kvinnorna som står hukade på fälten. Kanske skulle de då förstå att svält inte botas genom rekordskördar av höstvete i Skåne. Anledningarna till svält är mer komplexa än så. Därför kan inte svenska skördedata användas som bevis på att ekologiskt jordbruk leder till global svält.

Som så många andra kloka människor skrivit under veckan som gått, tror jag att vi i framtiden måste kompromissa och ta tillvara all kunskap, gammal som ny. Då kanske vi kan hitta hållbara lösningar för hur alla människor ska kunna äta sig mätta på hälsosam mat utan att vi förstör den jord som föder oss.

31102014-IMG_0417
Viji på Kudumbam och en ekologisk pumpa

 

 

Let us pray for the rain

 

Denna vecka är vi ute och intervjuar bönder. Vi har fått i uppgift att dokumentera bönders jordbrukstekniker samt deras kunskap kring det ekologiska och traditionella jordbruket. Vi ställer bland annat frågor om vilka grödor bönderna odlar samt vilka bekämpningsmedel som används och om de är kemiska eller organiska. Vi ställer även frågor om hur jordbruket såg ut innan den gröna revolution jämfört med idag samt om medellivslängden har ändrats. Vi ska sammanställa informationen till en rapport som CIRHEP senare kan använda för att få en överblick över vilken kunskap bönderna besitter.

Den gröna revolutionen bröt ut i Indien runt 1960- 1970.  Det traditionella jordbruket övergavs då på många håll och nya ”effektivare” jordbrukstekniker tog över.  Konstbevattning, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och högproducerande arter tog över jordbruksmarknaden. Detta i hopp om att få slut på svälten i världen, men på bekostnad av naturen och människans hälsa. Utarmade jordar, jorderosion,  förorenat samt sjunkande grundvatten är bara några exempel på de negativa konsekvenser som det konventionella jordbruket har bidragit till.

Vi har träffat bönder som berättar om tiden före den gröna revolutionen när inga kemikalier användes, när den uppskattade (enligt bönderna) medellivslängden var 99 år istället för 57 år.  Då kosten var mer näringsrik än vad den är idag.  Idag äter många enbart ris till frukost, lunch och middag.  Vi får höra om olika hälsoeffekter som kemikalier har orsakat, astma, ögon- och hudirritation samt cancer är några exempel.

CIRHEP arbetar tillsammans med Framtidsjorden i att utbilda bönder runt om Kadavakurichi berget om ekologiskt jordbruk.  Många har gått över till att odla ekoligist och trenden ser ut att sprida sig. Flera av de bönder vi har träffat som inte odlar ekologisk har velat komma till CIRHEPs kursgård för att lära sig om hur de kan ändra sina jordbruksmetoder.

 

DSC_4302

Detta är Boothumani och hon odlar bland annat jasmin- och pitchiblommor, tomater och durra. Hon berättade för oss att uteblivet regn är det störta hotet för hennes skörd.

DSC_4359

Detta är Pushbam och han odlar bland annat durra och jasminblommor. Han berättade för oss om fördelarna med att sommarploga. Ökad grundvatten nivå, näringsrikare jord och minskad jorderosion är några exempel.

DSC_4343

 Detta är G. Arokkiyamari, på bilden visar hon upp sin maskkompost som förvandlar organiskt material till bördig jord. Innan vi lämnade hennes gård bad hon oss be för regnet.  Hon sa ” Let us pray for the rain”.

Maja & Denise

 

Genom komposter till ekologiskt jordbruk

LEHO har ett antal samarbetes-byar runt om i Ladakh som fokuserar på att ställa om till ekologiskt jordbruk. Takmachik som jag skrivit om tidigare är en av de fem byar som var med när det hela drog igång. Efter lyckade resultat satsade LEHO i ytterligare tre byar varav Nang är en av dem.

Nang ligger ungefär en timme utanför Leh och där bor omkring 60 familjer. För en tid sedan kom man överens om att gå med i Framtidsjorden-projektet att ställa om till ekologiskt jordbruk och PGS-grupper (Participatory Guarantee System), i vilka man hjälps åt att kontrollera varandra, bildades.

Att ställa om en hel by gör man inte över en natt utan LEHO leder projektet stegvis. Att sluta med konstgödsel kräver en ersättare och tidigare i höst höll Ajaz från LEHO ett möte där han informerade om hur man bygger komposter. 10 familjer lottades då fram att få ingå i ett pilot-kompostprojekt och få finansiell hjälp att bygga en kompost.

Igår följde jag och Erica med till Nang när det var dags att inspektera de nybyggda komposterna. Det är viktigt att komposterna håller sig inom de angivna måtten, särskilt kompostens djup är viktigt. Detta eftersom vintern är så pass kall här att komposteringsprocessen skulle stanna av om tjälen når den. Av samma anledning är det viktigt att komposten är placerad i direkt solljus. Tyvärr hade en familj grävt sin grop i skuggan av en vägg där solen inte når fram tillräckligt många timmar, utöver det höll alla gropar måttet. Ajaz och Tharchin hjälpte den sista familjen att välja ut en ny plats och måtta ut en lagom storlek för gropen så att även de kan komma igång snart.

Utöver inspektionerna samlades alla familjer vid en grop som vi fyllde tillsammans under ledning av LEHO. Nu, efter demonstrationen är det tänkt att de övriga 9 familjerna ska kunna starta igång sina komposter själva.

I botten av gropen läggs pinnar i ett korsmönster, vilket vi uppfattade är för att skapa luftrum och minska risken att det fryser. Sedan fylldes gropen med både torra och fuktiga löv samt jäst korn som blivit över från tillverkning av lokalt öl. Vad vi förstod behövs jäst korn för att påskynda nedbrytningen eftersom det inte finns så många maskar eller andra djur i jorden här. Slutligen täcks komposten av en plastpresenning.

Utöver råd kring hur komposten ska byggas och skötas lämnar LEHO ett ekonomiskt bidrag som ska täcka utgifter för byggmaterial samt eventuell förlorad inkomst under övergångsperioden.

  _DSC0574 _DSC0583

Don’t work against nature, work together with it!

Vi har haft lite problem men att lägga in bilder men nu verkar det fungerar igen! Så här kommer en liten uppdatering!

Under förra vecka besökte ett gäng studenter CIRHEPs kursgård för att lära sig om watershed konceptet.  Studenterna läser ett biodynamiskt jordbruksprogram i staden Karur där de får lära sig allt om hur ett hållbart jordbruk kan gå till.  Programmet är tvåårigt och startades upp för två år sedan.  De studenter vi fick träffa var en av de första klasserna.  Deras besök har bringat mycket liv till kursgården jämfört med när det endast är jag och Denise här.  Om kvällarna när lärarna har gått och lagt sig har ungdomarna suttit kvar uppe och fnittrat under stjärnhimlen.  En dag fick vi hänga med klassen och då gick vi på tur upp för Kadavakurichi (KVK) berget som är ca 800 meter högt.  Det var otroligt vacker där uppe och en mirakulös utsikt över stora delar av KVKs watershedområde. Uppe på berget växte det mängder av citrongräs som doftade ljuvligt.  Likt nedanför berget har nästan all vegetation tidigare skövlats och idag står det endast två stora träd uppe på berget som inte är äldre än 40 år.  Dock är skillnaden mellan nu och för tio år sedan stor då det idag finns mycket mer träd och grönska nere i KVK dalen.  Studenternas lärare berättade att när har besökde CIRHEP för tio år sedan var här otroligt torrt och att det är svårt att förstå att det är samma område. CIRHEPs wathershed arbete har verkligen skapat förändring

DSC_3811

.DSC_3886

Don’t work against nature, work together with it!

Efter bergsbestigandet samlades vi efter en välbehövd lunch för en summering av veckan. En av studenterna gick fram och berättade om allt de har lärt sig och tackade alla som varit deltagande. Mohan som är ordförande för CIRHEP tackade även han för en lyckad vecka och talade om hur viktigt det är att vi värnan om vår natur och miljö. Han la tyngd i att framtiden ligger i ungdomarnas händer och att lösningarna finns här.  Som avslutade ord sa Mohan ”Don’t work against nature, work together with it!” som en uppmaning till studenterna.

DSC_3821

Förra veckan fått vi även lära oss om CIRHEPs arbete med ungdomsgrupper.  I dessa grupper tar de bland annat upp frågor kring hälsa, hygien och rättigheter samt tonårsproblem och näringsrik mat.  Under ett möte fokuserade vi på flickors menstruation där det uppståt en problematik kring dess natur. Bland annat har det varit tabu att tala om mens i många familjer.  En del föräldrar har haft dålig kunskap om bland annat  hygien, skydd, och menssmärtor samt sett det som något pinsamt. Vi fick bland annat höra om en flicka som använt sin fars skitiga kjol som binda samt inte fått cykla under sin mens. Pågrund av problem som dessa har många flickor fått stanna hemma ifrån skolan. För att undvika dessa problem har CIRHEPs ungdomsgrupper valt att lära flickor att sy tygbindor samt talat om hur de kan hantera sin mensvärk och hygien. Diskussioner har även förts med pojkar för att öka deras förståelsen och kunskap. Dessa möten har bidragit till att tabun kring kvinnors kropp och menstruation successivt börjar försvinna. Det är inte bara ungdomarna som får ta del av informationen, frågan lyfts även inom kvinnogrupper för att få spridning av kunskapen.

 

DSC_3830

Vi fick även berätta lite om hur vi har det i Sverige och vilka mensskydd som vanligtvis används. Vi visade bland annat upp tamponger och bindor men la tyngd i att inget av dessa alternativ är särskilt ekonomiska eller bra för naturen, då det inte går att återanvända eller återvinna.  Vi visade även upp en menskopp som alternativ och berättade att den börjar bli allt mer vanlig i Sverige men att bindor och tamponger fortfarande används mest.

DSC_4416 DSC_4429

Här är bilder från ett ungdomsmöte vi besökte i går där två flickor visar hur en syr sin egen binda.

Efter mötet reflekterade vi båda över att de tygbindan som flickor får lära sig sy och använda här är ett mycket mer miljövänligt alternativ än de miljontals tamponger och bindor kvinnor använder i Sverige.

 

Maja och Denise

At the Kudumbam seaside

Kudumbam har, utöver gården Kolunji och kontoret i Trichy, även verksamhet vid Tamil Nadus kust. Detta kustkontor hade vi nöjet att besöka förra veckan.

Efter en skumpig bilfärd som startade i ottan kom vi fram till Tranqubar, som ligger ungefär tre timmar österut från Trichy. En blick räckte för att konstatera att vi kommit till en ny del av Tamil Nadu. Området kring Trichy lider ju, som vi tidigare nämnt, av vattenbrist, medan de i Tranqubar har vatten i överflöd. Utanför bilrutan stack grödorna upp ur de vattenfyllda fälten och kvällstid förvandlade monsunregnet gatorna till floder.

SONY DSC
The staff at Tranqubar office together with Mrs. Viji from Trichy office. Foto: Jonna

Kudumbam började sitt arbete vid kusten 2005 efter att området drabbats av en tsunami. Man fokuserade då på rehabiliterande arbete som att bygga upp bostäder som förstörts.  Tsunamin innebar också att jordarna i regionen fick en väldigt hög salthalt och därför blev obrukbara. Genom ekologisk odling där mycket organiskt material tillförs fälten reducerades salthalten i marken och efter tre år var det möjligt att odla igen. Dessutom infördes sorter av grödor (främst ris) som är salttåliga och därför bättre anpassade för området.

Bönder i området som velat lägga om till ekologisk odling har bildat grupper med lantbrukare som odlar liknande grödor. Utbildningar hålls till stor del genom Farmers Field School, där lantbrukare och personal tillsammans i fält tittar på vilka problem som finns i odlingarna och hur de kan lösas med ekologiska metoder. Man diskuterar även vattenförsörjning och hur ekosystemen i området ser ut. Bönderna som är med i programmet är ekologiskt certifierade enligt PGS (Participary Guarantee System). Det innebär att de inom gruppen kontrollerar att medlemmarna uppfyller kraven för certifieringen. Certifieringen garanterar produkternas kvalitet och innebär också att lantbrukarna får ett bättre pris för sina varor.

SONY DSC
Ekologiska grönsaksodlare diskuterar kostnader för alla inputs och åtgärder under en säsong, här för grödan brinjal. Foto:Jonna
SONY DSC
Här redovisas kostnader för utsäde, gödning, ogräskontroll, kontroll av sjukdomar och skadeinsekter, bevattning och skörd. Foto: Jonna

För att hjälpa utsatta grupper som änkor, funktionsnedsatta och jordlösa att få en försörjning har Kudumbam bildat Neighbourhood Support Teams (NST’s).  De består av fem till sju medlemmar och är i sin tur indelade i fyra federationer. Federationerna har mellan hundra och tvåhundra medlemmar totalt. Iden med grupperna är att medlemmarna ges möjlighet att ta mindre lån till låga räntor. Pengarna investeras i en verksamhet som ger en inkomst och betalas sedan tillbaka så att någon annan av medlemmarna kan göra detsamma. Några populära sätt att använda lånet är att skaffa getter som sedan säljs för kött, en ko för mjölkfproduktion, starta upp en liten kiosk, ”small shop”, eller någon annan mindre affärsverksamhet som produktion av halmtak.

SONY DSC
Möte med ordföranden i federationer och NST’s. Foto:Jonna
11112014-IMG_0636
Rada har fått lån från federationen för att kunna driva den här restaurangen, där hon säljer te till morgonpigga förbipasserande. Foto: Anna
SONY DSC
Den här NST:n har investerat i palmblad vilka de binder till halmtak. Materialkostnaden blir mycket billigare när de köper gemensamt. Foto: Jonna

Under veckan träffade flera av medlemmarna i federationerna. De berättade om sina verksamheter och erfarenheter av programmet. Vi deltog också i ett möte med en grupp grönsaksodlare där de diskuterade kostnader vid odling av olika grödor., vilka problem som finns och hur de kan lösas. Dessutom hann vi med ett besök på ett danskt fort, mingel med räkfiskare och fågelskådning. En fullspäckad vecka med andra ord, som avslutades med finbesök av Maja och Denise från CIRHEP.  Superkul!

Tack för oss, hörs snart igen!

Thiksey Gustor

Ungefär 0.7% av Indiens befolkning är buddhister, det kanske inte låter så mycket men det är nästan lika många som hela Sveriges befolkning. Ladakhs befolkning är övervägande buddhister vilket tydliggörs av överväldigande många religiösa symboler och ritualer. Tro dock inte att alla är av samma övertygelse. Inom buddhismen finns nämligen, likväl som inom kristendomen, olika förgreningar och ”församlingar”.

Likvärdigt för de flesta grenarna är att det inte finns någon allsmäktig gud utan att alla har en egen gud inom sig. Prins Siddhartha Gautama, buddhismens grundare, var alltså människa, inte en gud. Han uppnådde Nirvana efter intensiv meditation och blev på så sätt en Buddha (uppvaknad). Buddha får gärna avbildas men ska inte dyrkas som en gud.

_DSC0422Bön sker i form av meditation och mantrat ’Om Mani Padme Hum’ är ett av de vanligaste. Man kan både säga det högt och läsa det tyst för sig själv. Vi hör dock ofta människor humma mantrat halvhögt för sig själva. Enligt vissa källor är det ibland tillräckligt att bara titta på mantrat i skrift. Något som verkar rimligt då det finns skrivet på såväl flaggor som graffitiliknande målningar på berg och stenar. Jag har inte hittat någon exakt översättning, vissa menar att det inte finns, men det handlar om att bli renad och upplyst. Buddhister tror på återfödelse och det slutliga målet Nirvana, vilket är en plats bortom det världsliga.

Buddhismen klassas inte som en religion utan som en livsfilosofi, vilket gör att även reglerna kan tolkas olika av olika lamas. En lama är en buddhistisk lärare eller guru. Några lamas har utvecklat nya grenar inom buddhismen och skillnaderna kan till exempel vara synen på alkohol eller att äta kött.

_DSC0379Dalai Lama är den högste munken inom den nyaste och mest framstående buddhistiska grenarna, Gelug eller The yellow hats. Munkar och lamas inom den här grenen känns igen genom att de som namnet antyder bär gula assessorer till den i övrigt röda dräkten. Dalai Lama väljs genom reinkarnation och efter en Dalai Lamas död reser högt uppsatta lamas till sjön Lhamo La-tso i Tibet för att söka efter tecken på den nye Dalai Lama. Dalai Lama betyder för övrigt Ocean Guru. Dalai Lama må tillhöra en viss gren inom buddhismen men det verkar som att även buddhister från andra grenar hyser stor respekt för honom. Strax utanför Leh finns en stor park tillägnad Dalai Lama och han kommer årligen på besök som lockar tusentals människor till parken.

Här i Ladakh är hierarki alltid närvarande men kastsystemet, som Indien annars är ökänt för, finns inte bland buddhisterna. Man tror heller inte att det endast är munkar eller lamas som kan nå Nirvana, utan man lever mer efter ett karma-synsätt. Vad man föds som beror på hur man agerat i föregående liv, att leva som en god person är alltså lika mycket för att undvika lidande som för att uppnå lycka.

Nästan alla byar i Ladakh har ett eget Gompa (tempel) med en munk som ser efter det. I de lite större byarna finns större tempel och kloster och dessa fungerar som en överordnad till de mindre templen. Personer kan alltså tillhöra ett mindre tempel samt en större ”församling”.

Under vinterhalvåret firas olika Gustor (festivaler) i klostren och munkarna bjuder på underhållning. I måndags besökte jag, Erica och Tharchin byn Thiksey och deras klosterfestival. Thiksey-klostret tillhör grenen Gelug eller The yellow hats och är ett av de största klostren i Ladakh.

_DSC0386Thiksey Gustor pågår i två dagar, vilka inleds med bön/meditation som sedan följs av maskerad dans (Chams). Festligheterna innehåller också ett orakel samt offergåvor. Offergåvan är en del i ett uppträdande och symboliserar förgörandet av all ondska.

Erica och jag hängde nog inte helt med i symboliken men kostymerna var väldigt fina och det var många besökare på plats. Tydligen är det så att man ofta åker på gustor även om man egentligen tillhör en annan ”församling”.

Under uppvisningen kilade det runt unga munkar och knöt vita sjalar runt halsen på besökarna. Blir man ”fångad” av en sjal bör man donera en slant för att karmakontot ska stå på plussidan, det fungerar lite som kollekt. Trots att vi är förhållandevis långa här i Ladakh, särskilt Erica, lyckade både två och tre munkar få en sjal runt halsen på oss. Det hela slutade nog på kring 100 rupies, alltså cirka 10-15kr, vilket ändå är förhållandevis mycket här.

_DSC0334Thiksey kloster är otroligt vackert och ligger högst upp på ett berg. I en av salarna finns en jättefin 12 meter hög Buddhastaty som tog tre år att bygga. Det var tillåtet att fota men det kändes opassande så ni får enkelt tro mitt ord.

 

 

Trekking i Organic Valley

Här i Ladakh finns fem organisationer som ingår i Framtidsjordens nätverk. Förutom LEHO som jag och Erica är hos finns LEDeG, SECMOL, Amchi Saba och Women Alliance. En noggrannare presentation av organisationerna kommer vid senare tillfälle efter att jag och Erica varit på längre besök hos dem.

Organisationerna träffas med jämna mellanrum och vissa samarbeten finns. Den senare tiden har dock diskussioner om ytterligare samarbeten förts och den 6-9 november genomfördes en gemensam informationskampanj i Markha Valley. Det är en av de populäraste trekking-dalarna här i Ladakh och nedskräpning börjar bli ett problem. Vi gav oss därför ut på trekking i dalen för att diskutera saken med byborna. Det var jag och Ajaz från LEHO samt en person från respektive organisation. Från SECMOL, som jobbar med utbildning, var Becky med. Hon är amerikan men har bott i Ladakh de senaste 22 åren. Hon har för övrigt skrivit språkboken jag har med mig var jag än går. Erica som fortfarande är förkyld fick stanna hemma den här gången.

Första dagen var det bara 1.5 timmars vandring till byn, Kaya. Dit fick vi sällskap av ytterligare några organisationer och lokala politiker. Familjer från byarna Kaya och Skiu var på plats, totalt ett femtiotal personer. Mötet varade i cirka 3 timmar och vi kom fram till att byborna ska försöka sätta ihop lite förhållningsregler för besökarna gällande nedskräpning. Kvällen spenderade jag med Becky och passade på att fråga allt möjligt om både organisationerna och livet i Ladakh.

Dag två var den riktiga trekkingdagen och vi vandrade 6.5 timmar till byn Markha. Det blev inte lunchpaus förrän efter 4.5 timmar och då var vi alla ordentligt trötta men de resterande 2 timmarna gick smidigt när vi fått vila lite. Vi hade 6 hästar med oss som bar packningen eftersom alla utom damen från Women Alliance envisades med att gå. Vi hade även en lokal guide som berättade om dalen, vi hittade både snöleopardspår, offerplatser och heliga vattenkällor.

När vi vaknade morgonen efter var Markha täckt av snö och vi begav oss till möteslokalen. Familjer från tre byar hade tagit sig dit och jag tycker det blev ett riktigt lyckat möte. Eftersom det var färre organisationer som skulle prata gavs mer utrymme för byborna att komma med idéer. Vi kom fram till att Markha Valley bör marknadsföras som The Organic Valley eftersom man alltid levt helt ekologiskt där. Det finns för övrigt redan förbud mot flaskvatten, man har istället utbildat alla familjer i hur de ska koka och rena vatten till turisterna så att de kan använda samma flaska hela tiden. I vissa delar av dalen infördes i år även förbud mot all dryck i engångsförpackning, dvs. läsk, juice etc. Även jag fick prata lite på mötet, det handlade mest om européer och eco-turism samt hur skräp inte bara skadar naturen och turismen utan också deras hälsa.

Efter mötet påbörjade vi vandringen tillbaka som sedan slutfördes nästa dag. Det var verkligen en fantastisk upplevelse. Vädret bjöd på strålande sol så väl som snö, moln och kyla. Jag hade fyra heldagar tillsammans med 6 ladakhier och därmed hur mycket tid som helst att fråga om både Ladakh, deras respektive organisationer och hur deras liv ser ut här. Utsikten var heller inget att klaga på, som taget ur vilken Sagan om ringen-scen som helst. Klarblått vatten och skyhöga berg.

_DSC0192                                                                                 Gruppbild i Markha

_DSC0082

Vårt sovrum i Markha

_DSC0198 _DSC0250 DSC_0274 DSC_0275
Becky från SECMOL                                                Thinley från LEDeG

DSC_0281 DSC_0280
Stanba från Amchi Saba                                      Ama-ley Angmo från Women Alliance

_DSC0012
Ajaz från LEHO