Bild: IBN Live
Indien har både premiärminister och president. Presidenten är landets statschef och ämbetet infördes 1950, två och ett halvt år efter självständighetsförklaringen från Storbritannien. Presidenten har egentligen inte så mycket makt över hur landet styrs utan det är mer en ceremoniell roll likt den svenske kungen. Presidenten har dock höga militära befogenheter. Mandatperioden är på fem år och en president kan bli omvald. 2012 valdes nuvarande presidenten Pranab Mukherjee efter Indiens första kvinnliga president Pratibha Patil.
Premiärministerposten infördes direkt efter Indiens självständighetsförklaring 1947 och som jag förstår det är mandatperioden på 5 år men val kan i vissa fall utlysas innan mandatperiodens slut. Premiärministern och regeringen har, i presidentens namn, den formella makten i landet. I maj valdes Narendra Modi till Indiens nye premiärminister, det innebar att partiet BJP (Bharatiya Janata Party) tog över efter Congress (Indian National Congress). Alla medborgare över 18 år har rösträtt i de indiska valen.
I och med att Indien är ett så pass stort land har delstatsregeringarna stor makt över de dagliga frågorna. Nu är det, efter några veckors intensivt kampanjande, val till Jammu & Kashmir State Assembly. Jammu & Kashmir är staten Ladakh tillhör och regionen Ladakh har sammanlagt fyra av de 87 platserna i delstatsregeringen (Regionen Jammu har 37 platser och regionen Kashmir har 46 platser).
Av Ladakhs fyra representanter väljs en från Leh district. Här är det just BJP och Congress som duellerar om platsen men i hela Jammu & Kashmir finns ytterligare två stora partier, PDP (Peoples Democratic Party) och NC (National Conference), samt ett antal mindre partier.
BJP leder som sagt den centrala indiska regeringen med premiärminister Narendra Modi i spetsen. BJP har utvecklat något som de kallar ModiMantra och som innehåller tre av partiets nyckelfrågor infrastruktur, elektricitet och utbildning.
Utöver ModiMantra är partiet känt för sin slogan ”The party with a differcence” och uttalanden som ‘”Indians before everything else”. Partiet beskriver sig som nationalistiskt för samtliga indier, oavsett kast och religion. Dock har president Modi utanför Indien tidigare anklagats för att vara hindunationalist.
Indian National Congress leds av Sonia Gandhi och partiets nyckelord är Secularism, Democracy, Inclusive development, Social justice och Nationalism.
”The Indian National Congress has always represented a secular, democratic, just and inclusive India – an India that is empowering the disadvantaged and the discriminated; an India that is blending tradition with modernity; an India that is anchored in unity amidst its many diversities”. – Sonia Gandhi
Partiet fokuserar över lag mycket på att säkra en social och ekonomisk trygghet för låginkomsttagare.
Likt BJPs slogan har valkandidaten här i Leh, Shri Chering Dorge, gått till val med budskapet ’BJP for change’. Congress-partiet och kandidaten Nawang Rigzin Joras budskap lyder ’Development and prosperity for Ladakh’.
När vi hört oss för om valet har vi träffat på anhängare till bägge partierna. Vi har kunnat utläsa att BJP verkar vara det populärare partiet men att av de två representanterna verkar Congress-partiets man populärare. Många tror att det kommer bli ett jämt resultat och vi tycker oss känna av ett litet favoritskap för Congress här i Leh.
När man ser till den större bilden är det dock BJP som innehar favoritskapet i hela regionen. Partiet har gått ut med den lite kaxiga visionen ”Plan 44+” eller ”Mission 44+” som syftar till att partiet vill ha minst 44 mandat i delstatsregeringen och på så sätt inneha ensam majoritet. Vid förra valet erhöll BJP endast 11 av de 87 platserna. Congress har 17 platser, PDP 21 stycken och NC som fick flest antal platser slutade på 28. Övriga 10 platser delades mellan ett antal mindre partier. Enligt tv-kanalen NDTV har BJP störst support i Jammu-regionen.
Igår var den stora valdagen här i Leh district och det verkade onekligen som att valdeltagandet var ganska stort. Jag och Erica gick ut en sväng för att kolla stämningen men fann att hela stan i princip var folktom. De enda personer vi såg stod utanför vallokaler. Alla affärer var stängda och dagen räknas som holiday, vi tyckte nästan att det var lite obehagligt tomt då vi vant oss vid det organiserade (?) kaoset som normalt råder här. Anledningen till detta är att de flesta åker till sina hembyar för att rösta. Vi har inte riktigt förstått hur det fungerar men det verkar som att man inte folkbokför sig i Leh utan att röstkorten kommer hem till föräldrarnas adress och man tillhör den valkretsen även om man inte bott där på flera år.
När vi frågat om valdeltagandet har vi fått olika svar men de flesta verkar tycka att det är ett högt valdeltagande i Leh district. Av en person fick jag höra att det tidigare varit problem med att vissa lyckats rösta flera gånger i samma val. Det verkar som att detta varit ett problem i hela landet då man infört så kallat ’Election Inc’. Det innebär att när en person lagt sin röst målas ett streck på personens pekfinger för att markera att personen redan röstat. Bläcket som används sägs vara omöjligt att tvätta bort inom en vecka. Vissa källor menar dock att med någon timmes skrubbande i aceton går det att få bort nästan allt bläck. Vi funderade lite på det här med att märka folk men det verkar som att man lyckats marknadsföra det hela på ett positivt sätt, att det är ett tecken på demokrati och att man är stolt över att ha deltagit och lagt sin röst.
The Hindu rapporterade idag att gårdagens valdeltagande landade på strax över 70% i Jammu & Kashmir.
Politik är alltid närvarande här i Jammu & Kashmir med tanke på områdets oroliga placering med gränser till både Pakistan och Kina. Ladakh räknas inte som konfliktområde men regionen fullkomligt kryllar av militäranläggningar. Detta på grund av att det är bra att stationera militären i ett område som inte är konfliktdrabbat men ändå ligger väldigt nära två stora konfliktzoner. Ladakhierna verkar positivt inställda till militärnärvaron då de sysselsätter sig med sociala projekt så som att förbättra vägar.
Konflikterna handlar i stora drag om vilket land som har rätt till Jammu & Kashmir. De ladakhier vi pratat med är alla överens om att av de tre vill man fortsätta tillhöra Indien. Vissa är dock inne på spåret att Ladakh skulle vara en självständig stat, något andra bara ler åt då de menar att Ladakh inte skulle klara sig då de bland annat saknar värdefulla naturresurser.
Utöver gränskonflikterna är Jammu & Kashmir en av få delstater i Indien där hinduerna inte är i majoritet. Muslimerna är i majoritet i både Jammu och Kashmir medan buddhisterna är i majoritet i Ladakh. Detta skulle kunna ställa till konflikter men ladakhierna menar att det för det mesta inte är några problem. Ladakh inhyser dessutom ett stort antal tibetanska flyktingar, vilket skulle kunna göra relationerna till Kina ännu känsligare.
Som sagt är politik av olika slag alltid närvarande här i Ladakh och nu väntar vi med spänning på gårdagens resultat. Det kommer dock dröja veckor innan den totala röstningen i Jammu & Kashmir är genomförd då distrikten röstar i fem omgångar.
