Drömmen om en ekologisk by

Hösten har steg för steg tagit över efter sommaren. Löven har i takt med årstiden bytt färg och ramlat till marken. Nu ligger de som en glödande matta över jorden. I eko-byn Takmachik har alla aprikoser plockats och all säd skördats, byn har börjat gå in i en lugnare tid där fokus ligger på bröllop och sociala sammankomster snarare än odling.

Takmachik är en by i Ladakh som arbetar för att vara helt ekologisk och för att ha en så liten påverkan på planeten som möjligt. Byn har nästan 600 invånare och har samarbetat med den icke-statliga organisationen LEHO i fem år. Kommer du längs vägen till Takmachik ser du en skylt där byn stoltserar med att vara en ”Eco-village” och ”Culture-park”. Att deklerara sig som ekologisk by och kulturpark handlar mycket om att vara ett exempel för hela regionen Ladakh, men också om att locka turister till byn. Arbetet med Takmachik är ett projekt i sig, ett projekt och ett samarbete mellan byns invånare, Ladakhs politiker och LEHO.

I Takmachik har drömmen om en ekologisk by på många sätt blivit verklighet. Sedan 2011 använder byn inga kemikalier och inget konstgödsel i sitt jordbruk. All mat och all frukt som produceras här är helt ekologisk.
– Vi ska vara väldigt stolta över att vara en ekologisk by, det är den första i distriktet Leh. Arbetet är viktigt nu, men också fruktsamt för kommande generation, säger Stanzin Dolkar, som är Panch – byns näst högste ledare.

LEHO har på många olika sätt bidragit till arbetet i byn. Över allt finns det spår av organisationens visioner och slit. Tata trust är den stora finansiären, men det är LEHO som har lokalkunskapen och som gör det praktiska arbetet. När en översvämning drabbade Takmachik under 2010 förstördes många aprikosodlingar, åkrar och viktiga byggnader. Bland annat förstördes över 20 vattenkvarnar. Byborna har nu byggt upp en ny på egen hand och en annan står LEHO bakom. I kvarnarna mals vete, korn och bovete ner till mjöl, vilket är en betydande del i den lokala kosten. Byns vattenreservoar blev otjänlig efter översvämningen. Under våren 2015 påbörjades arbetet med en ny reservoar. LEHO stod för allt material och byborna färdigställde vattenreservoaren på 26 dagar. Vatten är en resurs som Takmachik har brist på och arbetet var därför av högsta vikt. Med reservoaren kan byborna kontrollera vart vattnet tar vägen och hur mycket vatten en åker ska ha.

Betydande för Takmachik har också LEHO:s arbete med växthus, grönsakskällare, deltagande certifiering – en sorts ekologisk märkning, och komposter varit. Den stora inkomstkällan för byborna är dock aprikoserna. Här är LEHO:s största bidrag aprikostorkare. Torkarna har fyra väggar och tak och inuti placeras brickor där frukten läggs upp. Aprikostorkarna förkortar torkningstiden, håller insekter och damm borta, och skyddar mot direkt solljus och det skadande regnet.
– Innan vi hade aprikostorkarna behövde vi ofta springa ut mitt i natten för att skydda frukten från regn. Vi är bara två som arbetar på sommaren, men med hjälpt av torkarna är det som att vi är två personer extra. Vi behöver inte stressa. Tidigare utan aprikostorkare förstördes runt 30 procent av frukten. Nu blir bara runt 10 procent procent förstört, säger bonden Tsering Angchuk.

Turismen väntas få ökad betydelse för byn. För tillfället är turismen viktig för Ladakh, men väldigt få delar av regionen har möjlighet att ta del av turismens monetära bidrag. På sommaren tredubblas Ladakhs befolkning i och med turisterna och det sätter ett hårt tryck på framför allt Leh som fungerar som knutpunkt för vidare resande. Tanken med att göra Takmachik till kulturpark grundar sig i detta.
– I Leh finns det så många turister. Alla åker till turistmål som Pangong lake och Nubra valley, men får inte uppleva ladakhisk kultur eller se hur vi lever. Här organiserar vi allt och turister kan faktiskt se det ladakhiska livet på riktigt, säger Takmachiks Goba, byns högste ledare, Tsering Norboo.

Turister som kommer får övernatta hos en familj om de vill för 500 rupies, cirka 70 kronor. Då ingår också mat under dagen tillsammans med underhållning och olika aktiviteter. Turister får uppleva den ladakhiska kulturen genom att se hur maten lagas, genom att lysssna på den lokala musiken, se traditionell dans och se hur arbetet med aprikoserna går till. Inkomsterna går direkt till individuella familjer som turas om att ta hand om turisterna. En liten entréavgift går till det gemensamma i byn.
–  Den största orsaken till framgång är bybornas samarbetsvilja. Annars hade det aldrig gått, säger Tsering Norboo.

Arbetet i byn går vidare och kommer att göra så framöver. Takmachiks Goba Tsering Norboo vill fixa i ordning en vandringsled för att gynna turismen och bygga en stor samlingshall för bybornas skull. Tankar finns från LEHO:s sida att utveckla byn framåt och att göra Takmachik så klimatsmart som möjligt. Bland annat finns det en vision om att alla transporter inom byn ska ske genom elektriska fordon. Det är drömmar som ligger ännu en bit bort, men viljan finns att byns negativa fotavtryck på klimat och planet ska tyna bort. Ibland blir drömmar verklighet.