I onsdags var det dags för den årliga festivalen i Thiksey Monastery där de buddhistiska lamorna klär ut sig med stora masker samt dansar och spelar teater. Det var packat med folk men Rinchen (vår omhändertagande guide) styrde stegen mot den främsta raden och brydde sig inte om att vi behövde tränga oss förbi flera surt blängande ladakher som tyckte att långa svenskar med stora ryggsäckar bara var i vägen. Såhär i efterhand är jag mycket nöjd med våra platser på front row, vilket skådespel det var!
Det började med fyra varelser (som av längden att döma måste varit förklädda små barn) som dansade och busade med publiken. De snodde folks halsdukar, slängde upp mössor i luften, drog i folks hår och trampade rakt ut i folkmassan. Riktiga små busfrön!
Det fortsatte med olika sorters danser och utklädnader. Utsmyckningarna var färgstarka och mycket vackra. Dawa, som vi har stött på under diverse seminarier och som sitter i LEHOs styrelse, dök upp och frågade om vi ville ha en bit mat, och det ville vi gärna! Så plötsligt hade vi trängt oss in i en matsal några trappor upp där världens lunchbuffé stod uppdukad.
Mätta och belåtna begav vi oss sedan till ”the head lama” där vi överlämnade en khata, den klassiska vita silkessjalen. I utbyte fick vi en välsignelse och en lite mindre röd sjal. Sjalen hängs ofta runt mottagarens hals, men när en ska ge den till någon med så hög status som denna lama överlämnas den bara till dennes händer.
Allt som allt en härlig dag med mycket skratt och solsken!
Wow vad häftigt! Ser så kul ut! 🙂