En kväll när vi sitter och äter kvällsmat ihop jag, Johanna och Tashi som jobbar på LEHO så pratar vi om Ladakh och regionens möjligheter till ekonomisk utveckling. Vi pratar om turismen och armén som på många sätt starkt bidrar till utvecklingen. För mindre än en generation sedan försörjde sig merparten av ladakhierna på jordbruk och djurhållning men nu ser det helt annorlunda ut och tillsammans med den offentliga sektorn är armén och turismen de största arbetsgivarna. LEHO som organisation arbetar främst inom jordbrukssektorn för att stärka möjligheterna till hållbar försörjning inom jordbruket i Ladakh. Inom organisationen pratas det mycket om att armén och turismen är osäkra sektorer som regionen inte bör bli beroende av. Tashi berättar att ett sätt för regionen att bli mer ekonomiskt oberoende är genom export. Han berättar att Ladakh egentligen inte har några naturtillgångar och att det i praktiken bara finns tre produkter som Ladakh kan exportera, Pashmina-ull, aprikoser och havtorn.
Aprikosträd i Takmachik
Ladakh är på många sätt en speciell region och livet här är väldigt påverkat av det geografiska och politiska läget. Som en del i staten Jammu & Kashmir påverkas regionen av gränskonflikten med Pakistan likväl som vissa maktuppvisningar och skärmytslingarna på gränsen till Kina. Trots att Ladakh ligger i vad som ofta betecknas som en konfliktzon så är det en säker plats att vistas på och detta utnyttjas av den indiska armén som har många och stora militärbaser i praktiskt taget hela området. Som en del i Himalayabältet kännetecknas miljön och klimatet av den höga höjden. Området är till största delen kall öken och jorden är extremt torr och porös. Solen är mycket stark och sommaren kan bli lika varm som vintern är kall.
Ladakh brukar delas in i tre olika områden som skiljer i höjd och då även i olika förutsättningar. De västra, lägre delarna av Ladakh ligger på strax under 3000 meters höjd vilket kan jämföras med Sveriges högsta berg Kebnekaise som är ca 2100 meter högt. I de västra delarna av Ladakh är möjligheterna till odling god och det odlas mycket grönsaker utöver det traditionella korn och bovete. Här växer det även fruktträd trots en relativt kort sommar. I mellersta delen av Ladakh, där Leh ligger, är höjden mellan 3500 meter och 4000 meter över havet. Här är möjligheterna att odla grönsaker sämre med undantag av potatis och baljväxter. Längre öster ut i Ladakh stiger höjden ytterligare. Här kan man egentligen inte längre bedriva odling i någon större skala utan här försörjer sig människorna främst på djurhållning. Många lever som nomader och följer djuren, getter och jak, när de betar på bergssidorna. En av världens högst belägna byar ligger i östra Ladakh. Här bor det ungefär 50 hushåll på en höjd av 4570 meter och nomadernas läger ligger på sommaren på höjder över 5000 meter.
Terrassodling i byn Nang i mellersta Ladakh.
Det är från östra Ladakh som Pashmina-ull kommer ifrån. Pashmina eller Kashmir som det också kallas är ull från getter som endast lever i länder i Himalayaregionen. För att det fina och mycket dyrbara ullen ska utvecklas ska klimatet vara mycket kallt och getterna föds upp av nomader som låter dem beta högt uppe på Himalayas bergssluttningar. Som namnet antyder så är staten Kashmir här i Indien känt för sin produktion av tyg och sjalar gjorda av ullen. Men getterna och ullen kan som sagt komma från flera olika länder. Östra Ladakh har historiskt producerat pashmina-ull av mycket hög kvalité. Ullen har traditionellt sålts till Kashmir, ofta till ett pris som låg långt under världsmarknadspriset. För att kunna erbjuda ett bättre pris och på så sätt höja utvecklingen i området så har Ladakhs lokala regering startat ett projekt som resulterade i Pashmina Processing Plant i Leh. Det drivs nu som ett kooperativ där råullen köps på våren och under sommarmånaderna sorteras, tvättas och processeras ullen till den kvalité som säljs som färdig pashmina-ull. Förr fick uppfödarna ungefär 600 rupies kilot för ullen, nu får de 2500 rupies kilot. Den sorterade och renade ullen säljs för 9 000 rupies kilot (ungefär 1 200 kr) till köpare runt om i världen. Målet för fabriken är att utveckla verksamheten så att man ytterligare förädla produkten genom att spinna ullen och väva färdigt tyg. Detta skulle öka inkomsten från Pashmina till Ladakh eftersom det är mer fördelaktigt att exportera färdiga produkter än råvaror.
Jak på bete och Pashmina-ull.
Aprikoser är Ladakhs andra exportmöjlighet och odlas i västra Ladakh. LEHO och andra NGOs i Ladakh arbetar med detta på olika sätt. På grund av det känsliga ekosystemet här och även det extra värde som det kan ge den färdiga produkten så arbetas det mycket med ekologisk odling. Genom så kallade PGS-grupper kan bönderna märka sina produkter som ekologiska och på så sätt ta ut ett högre pris. Den ekologiska märkningen öppnar även en marknad för produkterna hos turister och i resten av Indien. Aprikoser och äpplen har odlats i Ladakh under lång tid men för att dessa ska bli en exportvara krävs utveckling och kvalitésäkring. Detta arbetar många organisationer och byar med i olika former av samarbeten. Aprikoser är en spännande produkt eftersom den kan förädlas på flera sätt. Förutom att säljas färska på marknaden kan de torkas och säljas. Torkade aprikoser finns både med och utan kärnan och i kärnan från vissa aprikossorter finns det ett frö som kan ätas likt mandlar. Ur kärnan kan det även utvinnas olja som kan användas till exempel i krämer och kosmetika. Inom aprikosområdet finns det mycket potential som kan utvecklas ytterligare.
Packning av torkade aprikoser och aprikosfröer, i Ladakh kallat kernel.
Den tredje exportmöjligheten från Ladakh kommer från havtornsbusken som växer vilt på flera platser i Ladakh. Havtornsbäret är fyllt med nyttigheter och runt om i världen används den både som hälsotillskott och i hudvårdsprodukter. Bären innehåller stora mängder C-vitamin och andra vitaminer och mineraler. På grund att bären är väldigt sura äts de sällan som de är i Ladakh och mycket av dess möjliga användningsområden har glömts bort. Ofta används buskarna som mat till djur, bränsle eller som stängsel då grenarna är mycket taggiga. Dock är dess positiva effekter för hälsan fortfarande använda av Amchis, traditionella läkare. Det har gjorts flera studier på hur havtornsbusken skulle kunna bidra till ekonomisk utveckling i Ladakh. Likt aprikoserna kan havtornsbären användas till mycket. Juice, sylt, olja och till och med bladen kan användas till att exempelvis göra té. Oljan kan användas i medicinsksyfte likväl som i kosmetika. Genom kooperativ och självhjälpsgrupper finns det produktion av havstornsprodukter i Ladakh men det finns stora utvecklingsmöjligheter. Buskarna bidrar även till att behålla näring och vatten i jorden och förhindrar erosion, något som Ladakh har stora problem med.
Gamla havtornsbuskar används som staket i Nang och frysna havtornsbär i Markha
Det är svårt att säga om export av dessa produkter verkligen kan vara en väg för Ladakh att nå hållbar ekonomisk utveckling. Men enligt olika studier kan det vara så. Genom förädling av jordbruksprodukter skulle Ladakh kunna behålla sitt kulturella arv och samtidigt komma närmare en utveckling som är mer ekonomisk och ekologisk hållbar än den väg som hålls just nu. Den vägen är i alla fall den som förespråkas av de organisationer som är en del av Framtidsjordens nätverk här i Ladakh.
En välkommen och intressant sammanfattning av nuläget i Ladakh. tack Erica.