I Ladakh hoppas man att regionen i framtiden ska kunna förklaras en ekologisk zon och organisationer, däribland LEHO, jobbar tillsammans med den lokala regeringen för att göra detta verkligt. De har redan kommit en bit på väg i och med förbud mot plastpåsar och liknande ställningstaganden och på de populära trekking-lederna är flaskdryck såsom läsk och mineralvatten förbjudet för att minska avfall.
För drygt två veckor sedan var det dags att ta ytterligare ett stort kliv, då förklarades nämligen Takmachik en ekologisk by. LEHO har under flera år jobbat för detta genom att hjälpa jordbrukarna att ställa om till ekologiskt jordbruk genom bland annat PGS-grupper och nya komposter.
Så ett av de sista evenemangen Erica och jag deltog på innan vi åkte hem var alltså den stora ceremonin som anordnades i Takmachik för att fira att de utnämnts till regionens första ekologiska by. Den lokala regeringen i Ladakh stod för kalaset och säkert 300 gäster var på plats. Att ceremonin ägde rum just nu spekulerade många kunde bero på att det är valår och den nuvarande regeringen vill visa upp lite handlingskraft i hopp om omval. Så må det mycket väl vara, men trevligt var det i alla fall.
Vi har tidigare skrivit mycket om varför ekologiskt jordbruk är viktigt i Ladakh så jag går direkt på att berätta om festen istället. En hel karavan med bilar köade nämligen in i lilla Takmachik och i LEHO-bilen konstaterade vi att samåkning kanske hade varit passande till den här typen av event. Det är i alla fall 11 mil mellan Leh och Takmachik, vilket tar mellan 2,5 och 3 timmar att köra på de ladakhiska vägarna.
Eventet, som faktiskt kom igång på utsatt tid, började med att hedersgästen, en väldigt högt uppsatt lama som intresserar sig för ekologiskt jordbruk, symboliskt planterade ett aprikosträd. Vi förflyttade oss sedan upp till festområdet som var otroligt fint dekorerat med färgglada tältväggar, mattor att sitta på, förmodligen alla byns småbord och en mängd böneflaggor. Byborna var klädda i traditionella kläder och de äldre kvinnorna bar dyrbara dräkter med hattar täckta av turkoser. Rigzin Spalbar, chief Executive Councillor of Ladakh Autonomous Hill Development som titeln så fint heter, höll ett tal på dryga timmen vilket var lite segt för oss men enligt Tharchin väldigt inspirerande. Förutom det var evenemanget helt fantastiskt och avslutades med en enorm buffé.
Min resa hade med andra ord inte kunnat sluta på ett bättre sätt! Det LEHO, andra organisationer och framförallt lantbrukarna arbetat hårt för fick äntligen ett storslaget, offentligt erkännande och sett ur en personlig synvinkel fick jag delta på ett evenemang som var så genuint ladakhiskt att jag aldrig kommer glömma det. Föreställ er själva en mängd vackert klädda människor som utför traditionella danser under klarblå himmel och med makalösa berg som kulisser…
Nu hoppas vi bara att arbetet verkligen fortsätter även från regeringshåll och att detta inte bara var ett valkampanjsjippo.
Så levande skrivet. Önska jag var där.