Bland nätverk av fröer och radioslingor

Tredje veckan i Montevideo. Sofie har fått i uppdrag att fördjupa sig inom Pinochio priset som Frankrike delar ut. Ni kan läsa och lyssna mera om det här. Carin har intervjuat och skrivit om nattågs aktionen som Jordens Vänner Sverige driver, hör och läs här. Allt vi gör redigeras och kontrolleras av våra uppdragsgivare på plats. Fler uppdrag är i process, lägger ut dem när vi gjort dem.

Idag följde Carin med ut i fält. Hon är taggad på att bli en klippa på allt tekniskt om att fotta, filma och spela in ljud. När tillfälle för detta därmed gavs, följde hon således med till en workshop en timme utanför Montevideo endast för kvinnor inom nätverket av fröer. Där spenderades diverse timmar på förmiddagen med en introduktion om klimat, miljö och globalisering för att sätta temat i sitt sammanhang. Det talades om den gröna revolutionen, agroekologi, ekosystem och familjejordbruk. Efter lunch fortsatte en mera praktisk föreläsning kring jordens sammansättning och olika slags komposteringar. Under hela dagen var klimatet öppet och välkommnande för tankar, synpunkter och diskussioner. Ibland allvarliga, ibland med glimten i ögat. Koncentrationen var hög under hela dagen. Deltagarna fick även testa på att blanda ihop en god jord. För många var det tillfälle att lära sig mera för att kunna applicera ute i sina chacran (jordlotter).

Det viktiga vattnet

SONY DSC
Nature clubs på Valiyampatty School

Kolunji Ecological Farm and Training Centre arbetar med 24 byar. Några av dem har vi fått möjligheten att besöka för att få en inblick i bybornas vardag. Många av de jordbrukare vi har träffat visar gärna upp sina grödor och åkrar samtidigt som de erbjuder en jordnöt eller två. Vi får också berättat för oss hur de allt mer sällsynta dagarna med regn påverkar skördarna.

Hemma i Sverige kanske vi inte märker av klimatförändringarna så mycket, livet rullar på som vanligt, men för jordbrukarna i det torra Tamil Nadu är det uppenbart. Allt lägre vattennivå i brunnar och dammar och torrare,  svårarbetad jord är två exempel på två variabler som påverkats som i sin tur påverkar mängden skörd.

Detta är en så pass viktig fråga att Kolunji startat Nature Clubs på elva allmänna, kostnadsfria, skolor i några av dess sammarbetsbyar. Förutom att lära sig om ekonomiskt sparande och biologiskt gödsel går projektet ut på att elever i sjunde och åttonde klass får rita upp sina byar i olika ämneskartor;

– Biodiversitet, där eleverna lär sig om byns grödor och dess cykler.
– Det sociala, där eleverna får lära sig om antalet familjer i byn, hur många som studerar etc.
– De kollektiva resurserna, där eleverna får lära sig om byns olka resurser.

Vi fick chansen att besöka en av skolorna när de ritade upp byns kollektiva vatten
resurser. De gröna fälten, orangea dammarna och gula vattentankarna ska ge eleverna en bild av sin egna bys resurser, hur de fungerar och vart de finns. Allt för att underlätta livet på landsbygden.

/Jonna (foto) och Anna (text)

SONY DSC
Water resource mapping på Valiyampatty School
SONY DSC
Barnen i Nature Clubs ritar upp byn och markerar vilka vattenresurser som finns och var de ligger.
SONY DSC
Även de odlade fälten sätts ut på kartan

 

Dagens andra aktivitet var trädplantering.
Dagens andra aktivitet var trädplantering.

 

SONY DSC
Marken kring plantan täcks med växtmaterial för att minska avdunstningen.

 

Hälsningar från djungeln

Efter ett avsked från våra vänner som åkte till Cayambe, norr om Quito begav vi oss söder ut mot Puyo. Bussresan tog ca fem timmar, klimatet blev både varmare och fuktigare. Väl framme i Puyo togs vi emot av våra handledare och åkte ut till centret som ligger en timme in i skogen längs en skumpig landsväg.

Vi bor i ett stort trähus tillsammans med fyra volontärer, som kommer vara här i 3 veckor, och ett flertal djur. Organisationen har delvis en verksamhet där de arbetar som rehabiliteringscenter för djur som ska återinföras i naturen samt ett mer strategiskt arbete med communityn. Organisationen drivs främst av två eldsjälar Lucero och Medardo, som med kämparanda försöker organisera bönderna för att kräva bättre villkor och skapa en enad comunity.

Vi har hunnit med mycket de första dagarna, bland annat fått vara med i den dagliga skötseln av centrets djur. Däribland tar centret hand om två papegojor (guacamayos), 6 guatusas (gnagare som liknar en jättestor råtta/marsvin, fast väldigt mycket sötare), 20 sköldpaddor i varierande storlek, ett minkliknande djur, två mindre krokodiler, ett 20-tal Herr Nilson apor och 4 större apor. Därtill vakar hundarna Mapuche och Coco huset. Juste, och en lite mindre apa, Pancho, som gillar att smita in i huset.

Vi har också hunnit följa med på ett comunitymöte och se Lucero, som är ordförande, i full action. Vi fick också möjligheten att träffa stora delar av människorna som utgör comunityn och vara med när de diskuterade handeln och prissättningen av den primära varan som produceras i området, sockerrör.

Första veckan har vi alltså fått ett smakprov på vad vi kommer att kunna vara med på under de kommande månaderna. Förutom att försöka sätta oss in i vad organisationen arbetar med har vi försökt anpassa oss till vårt nya hem. Försökt anpassa oss till den högljudda orkester av groddjur, syrsor och andra kryp som sätter igång och sjunger så fort solen lyst klart för dagen. Försökt att sova trots att det pågår ett fullskaligt krig mellan aporna som bosatt sig på taket. Försökt att inte hoppa högt av skräck så fort en ser en kackerlacka, och försökt hålla lugnet när en apa hoppar på en eller en papegoja försöker bita en i tån. Trots de stora skillnaderna i vardagen är vi glada att vara här tillslut!

Hälsningar

Alejandra och Robert

Lady Fingers

Hej!

DSC_3186

Här kommer lite uppdateringar från CIRHEP. Vi har inte kunnat blogga tidigare på grund av internetbrist. Vi har sedan vi kom hit introducerats till CIRHEPs olika verksamheter och successivt börjat anpassa oss efter den indiska kulturen. Det är otroligt vacker här runt om Kadavakurichi berget där CIRHEPs kursgård är placerad och där vi även bor.

Rajkumar, Maja, DeniseRajkumar, Maja och Denise

Nedan kommer ett smakprov på hur en dag här har sett ut.

I torsdags var vi ute på äventyr med Chinnathambi och Meganathan som båda arbetar på CIRHEP. De visade oss runt bland olika odlingar som låg vid kanten av berget Kadavakurichi. Vi besökte bland annat lökodlingar, både ekologiska och konventionella. I kanten till några av lökplantagen växte en planta vid namn castor plant som fungerar som ett ekologiskt bekämpningsmedel, då de förvirrar skadeinsekter med sin starka sötma.

castor plantCastor plant

Vid ett av plantagen mötte vi Seluam och Ramayee som höll på att skörda lök som de sen la på en presenning för att torka i solen. Löken säljs sedan på marknaden i staden Nillakottai. På samma mark som Seluam och Ramayee skördar växer små tomatplantor. Lök och tomat odlas där tillsammans, men skördas vid olika tider.

SeluamSeluam

Under utflykten introducerades vi även för en grönsak som kallas för Lady fingers. Den sägs vara bra för minnet. Vi fick oss båda ett smakprov och kände oss direkt mycket klokare.

Vi lärde oss också hur man ser skillnaden på vit och röd durra. Ironiskt nog är den röda vit och viceversa. Vit durra är rik på järn och protein och används vardagligen till matlagning. Den röda är mindre näringsrik än den vita, men används även den till matlagning. De durra plantage vi besökte var alla ekologiska.

röd och vit durra                                                    Vit och röd kurra

En annan planta som vi lärde känna var pearl millets (hirs)  som ser ut som nakna majskolvar. CIRHEP arbetar aktivt för att fler bönder ska gå över till att odla grödor så som hirs och kurra då det kräver mindre vatten än till exempel ris och majs.

Pearl millet Pearl millet

Efter rundturen tog vi oss tillbaka till kursgården för att äta lunch och dricka den obligatoriska koppen Chai. På eftermiddagen besökte vi en kvinnogrupp samt lärde oss om olika blommor som odlas i området. Mer om detta kommer senare på bloggen.

Nu ska vi forsöka att blogga mer regelbundet då vi förhoppningsvis snart har eget internet.

Stay with us!

Maja & Denise

The festival of lights

Våra första kvällar i Indien spenderade vi i Chennai innan vi tog tåget ner till Trichy där vi kommer bo under vår praktikperiod. Dagarna i Chennai var för mig, som förstagångsbesökare till landet, en chock med dess elva miljoner invånare, intensiva trafik och klibbiga klimat. Vi landade dessutom mitt under högtiden Diwali, ”the festival of lights”, som firas under flera dagar med tempelbesök och middagar med nära och kära. Det är också populärt att smälla fyrverkerier och smällare på huvudvägar, gågator, gränder, trottoarer och alla andra ställen som vi praktikanter försökte ta oss fram på. Rädd som jag är för smällare blev jag inte överförtjust men barn skrattade glatt när familjerna stod ute på gatan och såg på de färggranna fyrverkerierna.

Diwali firas över stora delar av Indien men med lite olika innebörd. När jag och Jonna en kväll tog oss till ett närliggande tempel för att ta del av högtiden fick vi förklarat för oss att man i Tamil Nadu firar att guden Krishna dödade en ond drakdemon. Nedan följer ett litet smakprov från kvällen.

/Anna Ioannou

När naturen tar över

Gårdagen bjöd på en minst sagt intressant utveckling. Berget Ruca Pichincha strax väst om Quito reser sig 4696 meter över havet, en populär turistattraktion som vanligtvis inleds med en kortare linbanetur upp till cirka 4100 meter. Från denna nivå finns det dom som njuter av utsikten, inmundigar en bättre lunch på restaurangen, samt dom som inte nöjer sig förrän dom står phike1å toppen, El Cumbre, det vill säga oss. Av erfarenhet vet jag att just denna sträcka, cirka 600 vertikala meter kan göra en bokstavligt talat vädrad. Mer om det strax.

Vi hade en fin tur upp, tuff men torr och med fantastiska vyer. För geografistudenten Robert är detta lite av en godisbutik, han vill bara ha mer! Efter cirka 3 timmars klättring nådde vi toppen som belönades med mackor och annat gott. Vi var alla i hyfsat skick men började förstå att höjden i kombination med en skakig turistmage gick hårt åt några av oss. För övrigt såg det ut som att vädret skulle hålla sig, men ack så fel man kan ha.

 

 

Vi återvänder mot ”basecamp” och dimman lägger sig plötsligt som filmjölk, vi ser knappt handen framför oss och får svårt att hitta vägen tillbaka. Vi tänker att det så småningom lättar och därför finns ingen anledning att vara oroliga, vi följer bara spåren tillbaka. Som den väder-cocktail vi presenterats börjar det självklart att hagla, åska och blåsa direkt efter, blixtarna viner runtom och det blir lerigt och halt, mycket lerigt och halt. Stundvis är haglet så hårt och blixtarna så höga att till och med Robert, som har tidigare erfarenhet av detta berg, börjar känna sig obekväm. 

Vandring med utsikt         

När helvetet tycks falla på en gäller det att vara lugn och metodisk. Ska vi stanna och vänta ut det dåliga vädret eller försöka springa ner till stationen och komma hem till den varma duschen? 

                                   

En av oss är så frusen att vi måste ta oss hem omedelbart. Så vi lägger på en rem och tar oss tillbaka till restaurangen, lättade och utan blixtnedslag i huvudet men rejält frusna och blåslagna från den hala lervällingen. Hoppas inte du som läser detta tappar motivationen att klättra i berg; dåligt väder ingår ofta men med goda förberedelser kan du enkelt förmildra en svår situation!

meandallie

 

Av: Robert Karlström, Amanda Chavarría Persson, Alejandra Silva Parra och Natalie James Morén.

 

Inte längre världens fattigaste

Han är vänsterpresidenten som blev känd för att vara världens fattigaste. I söndags var det i Uruguay dags att utse hans ersättare. Eftersom presidenten inte kan bli omvald två val i rad, utmanade nya vänsterkandidaten Tabaré Velasquez från partiet Frente Amplio. Men utan egen majoritet i valet, med 47 % av rösterna, blir det omval i slutet på november för de två största kandidaterna. Den politiska stämningen är spänd – det andra och tredje största partiet är center-högerpartier vars röstare tenderar att rösta på varandra. Utmanaren heter Luis Alberto Lacalle Pou från partiet Partido Nacional och är framförallt omdiskuterad som den förra diktatorn i Uruguays son.

På valdagen var det även folkomröstning huruvida straffåldern ska sänkas till 16 år, där nej-sidan med kampanjen #noalabaja (#nejtillner) vann och lagen kommer därmed inte att träda i kraft.

Valpropaganda

Politiken engagerar och vibrerar i Uruguay. Folk tapetserar sina balkonger med partiflaggor, hissar flaggor i bilar, marscherar i tusentals, och diskuterar i timmar. Vi upplever det annars lugna Montevideo explodera i politiken.

Demonstration

Ett första besök till Kolunji!

Igår var vi på Kolunji Ecological Farm, en gård där Kudumbam har bedrivit ekologiskt jordbruk och agroforestry sedan 1990. Det var otroligt vackert och jätteintressant! Vi fick träffa all personal och fick en grundlig guidad tur, jättegod (och kryddstark) mat och massa nya myggbett. Fullproppade med intryck däckade vi klockan nio. Här får ni lite info om vad de sysslar med på Kolunji i byarna runtomkring:

Vi besökte Ammankorai Community Forest, en av de 11 Community Forests Kudumbam etablerade under mitten av 80-talet, som en motreaktion på statens initiativ att anlägga eucalyptusplantager i området. Skogen, som idag sköts gemensamt av två närliggande byar, ger människor örter som används till mat och medicin, ved till bränsle och virke, och möjlighet till rekreation. Dessutom har grundvattennivån i området höjts vilket ökat vattentillgången i byarna.

Mrs.Viji, en av Kudumbams personal, och Community Forests största damm.
Dammen fungerar som vattenkälla till de två byarna och den närliggande växtligheten.

Ammankorai Community Forests' major pond. A water source for nearby villages.

kolunji-3kolunji-5
Vi blev, med hjälp av översättning, guidade runt i skogen av Mr.Rengaraj Karruppan.

Kolunji Ecological Farm startades 1990. Målet var att visa hur ekologiskt jordbruk med traditionella grödor och agroforestry i praktiken innebär ett långsiktigt hållbart jordbruk. Idag är gården center för kurser och workshops Kudumbam håller inom de projekt de bedriver i området.

kolunji-7
kolunji-6Det som odlas på gården används till matlagning, medicin och i undervisningssyfte. 

kolunji-8
Eftersom staten Tamil Nadu är väldigt torr med lite regn så ger man på
Kolunji tips och ideér på hur man på många olika sätt kan förvara regnvatten.

kolunji-9kolunji-10
På Kolunji försöker man arbeta med kretslopp. I en kompost (t.v) hamnar därför både gödsel och matrester. Mr.Chelladurai visade oss också odlingar av Azola(t.h), näringsrika alger man tillför foder och åkern.

På gården finns även Vidivelli Children’s home. Det startades upp 1996 och i nuläget bor det 14 barn där. De går i en närliggande skola från första klass till dess de gått ut grundskolan. På gården får de lära sig att odla grönsaker i deras egen trädgård.

Läs gärna mer på Kudumbams hemsida:
http://kudumbamorganisation.wordpress.com

KRAMAR!

Agroekologisk mässa full av aktivister


I lördags var vi på en agroekologimässa utanför Cayambe, staden Amanda 
och Natalie kommer att praktisera i från och med denna vecka. Mässan bestod av diverse workshops i ämnet, samtidigt som det hölls en inomhusmarknad. På denna marknad sålde och demonstrerade människor från olika organisationer grödor, fröer, böcker, konsthantverk och liknande – och inte minst – knöt kontakt med andra. Organisering kan sägas ha varit ledordet på mässan, som startade i fredags och avslutades i söndags.

Vi gick runt och samtalade med personer från olika organisationer. Det kändes hoppfullt att se så många människor från hela landet samlas på en plats och utbyta kunskap och kämpaglöd, liksom varor, på ett miljövänligt och i allra högsta grad politiskt sätt. Mässan var full av aktivister.

Vi upplevde också att vi fick vara med om något större, något av vikt. Före igår har vi mestadels landat mentalt och fysiskt i Quito. Det var lite tungt att andas på 2850 meter över havet till en början. Vi har även satt igång visumprocessen, samt varit på Kawsays kontor i Quito och träffat folk som jobbar där. Kawsay är ursprungsfolksorganisationen Amanda och Natalie ska praktisera på.

I söndags hade vi ett möte med Alejandra Tapia, som jobbar på Centro Ecologico Zanja Arajuno (CEZA). Det är ett ekologiskt center där (svenska) Alejandra och Robert ska praktisera. Alejandra Tapia berättade bland annat om hur hotade och skadade djur tas omhand på centret men även om dess övriga verksamhet i regionen.

Av: Amanda Chavarría Persson, Natalie Morén James, Alejandra Silva Parra och Robert Karlström.