Women’s alliance of Ladakh

Women’s alliance of Ladakh (WAL) är en av organisationerna i Framtidsjordens nätverk. WALs syfte är att stärka kvinnans roll i samhället samt att bevara den ladakhiska kulturen och dess traditioner. I mitten på december besökte vi deras kontor för en pratstund med Chundol som varit medlem i organisationen sedan starten 1991. Under två år var hon även Vice President i föreningen och fick då bland annat åka på besök till Sverige. Tharchin, vår handledare på LEHO, var med oss som tolk, faktiskt den första gången vi behövt tolk här i Ladakh.

Chundol började med att berätta hur föreningen startades i början på -90-talet. LEDeG, en av de andra organisationerna i Framtidsjordens nätverk, anordnade hantverks- och matlagningskurser för kvinnor. Dessa kurser hölls på LEDeGs kontor och blev snabbt populära. Svenska Helena Norberg-Hodge som är en av grundarna till LEDeG såg potentialen i kvinnogrupperna och bestämde sig för att lyfta ut projektet ur LEDeG och bilda en egen organisation tillsammans med kvinnorna, för kvinnorna – Women’s alliance of Ladakh.

Syftet med den nya organisationen var att stärka kvinnornas roll i samhället. Tidigare var många kvinnliga ladakhier analfabeter, WAL propagerar därför för flickors lika rätt till utbildning, något som gett resultat då de flesta nu skickar både sina söner och döttrar till skolan på lika villkor. De har även jobbat hårt med att stärka kvinnors självförtroende så att de ska våga ta plats i byarna. Chundol berättar att de nästan bara jobbat med kvinnor, alltså inte med männen och deras syn på kvinnorna, men hon tycker ändå att det gett goda resultat i de flesta byarna.

Till en början fortsatte WAL att mötas på LEDeGs kontor tills Helena Norberg-Hodge cirka två år efter starten samlat ihop tillräckligt med finansiering för att köpa egen mark till WAL. Med ekonomiskt bidrag av Leh City Council hjälptes de 75 medlemmarna i WAL åt att bygga det kontor som idag används flitigt.

WAL bestod till en början av 1-2 kvinnor från 12 olika områden i Leh district. Dessa fick i sin tur i uppgift att starta en ’self help group’ med kvinnor i ytterligare en by var. Allt eftersom har WAL utvecklat konceptet i fler och fler byar och finns nu i nästan alla byar i Ladakh. För att rekrytera nya medlemmar reser representanter från WAL till en ny by och håller ett möte med kvinnorna i byn, de bjuder även in Head of Village och andra personer i området. De informerar om sitt arbete och frågar om kvinnorna är intresserade av att skapa en egen ’self help group’ i byn. I de flesta fall är tillräckligt många kvinnor intresserade och en ledare väljs ut i den nybildade gruppen.

Alla gruppledare samlas en gång per år inne i Leh för att diskutera olika saker samt uppdatera medlemslistorna. Medlemmarna som tillhör Leh distrikt och utgör kärnan i föreningen träffas dock oftare. Till en början var de cirka 75 stycken men nu är de knappt 60 stycken kvar. Chudol tror att detta beror på att de har obligatorisk närvaro på mötena och böter om Rs 300 (ca 35kr) utdelas vid utebliven närvaro. Några kvinnor har helt enkelt känt att de inte har tid och möjlighet att närvara vid alla mötena. Det är också så att vissa kvinnor helt enkelt har blivit för gamla eller till och med gått bort. Vanligast är att kvinnans dotter tar över platsen vid dessa tillfällen men detta sker inte alltid.

I Leh-gruppen är medelåldern på kvinnorna alltså ganska hög men om man ser till alla grupper i Ladakh finns kvinnor i alla åldrar. Chundol uppskattar att WAL just nu har cirka 4500 medlemmar runt om i Ladakh.

WAL anordnar fortfarande hantverks- och matlagningskurser under vinterhalvåret. Produkterna som skapas säljs sedan under sommaren, vissa i WALs egen butik och vissa på marknaden. Intäkterna från butiken är WALs enda inkomstkälla bortsett från donationer från turister och volontärer. De är med andra ord väldigt beroende av donationer för att kunna genomföra sina projekt.

Två dagar i augusti varje år anordnar WAL en festival för att bevara ladakhisk kultur. Där kan medlemmarna sälja sina handgjorda produkter, av vilka 10% av intäkterna går till WAL och resten till kvinnan själv.

En av WALs största bedrifter är att de 1998 fick igenom ett förbud mot plastpåsar i hela Ladakh. Detta betyder att när vi går och handlar får vi våra varor i antingen tidningspapper, en kartong eller en påse i tygliknande material. Nästan alla affärer har samma typ av tygpåse och de har kunnat köpa in dem billigt, vissa har även tryckt affärens namn på dem.

WAL kampanjar för ekologiskt jordbruk i byarna. De köper in ekologiska fröer från olika delar av Ladakh och säljer dem sedan vidare till bönder för ett reducerat pris. De arrangerar även städdagar i byarna där kvinnogrupperna ansvarar för evenemanget och hela byn hjälps åt att städa. I Leh har städuppdrag tidigare delats ut till medlemmarna i LEh-gruppen, varje medlem blev tilldelad 2-3 dagar per år då denne skulle städa gatorna inne på marknaden. Detta har dock upphört och nu anordnar de istället en stor städdag den 5 juni då det är World Environment Day.

En annan av WALs hjärtefrågor är den ladakhiska kulturen och dess traditioner. Förutom handarbeten och matkulturen propagerar de starkt för användandet av de traditionella kläderna, främst en vinrödaktig kappa i olika modeller som används av både män och kvinnor.

 Utöver detta har WAL fått igenom ett förbud mot öl på bröllop. Detta eftersom man upplevt problem med att minderåriga dricker öl. Det är dock fortfarande tillåtet med det lokala ölet Chaang och det lokala vinet Arak. Vi tycker det är lite lustigt att hembränt fortfarande är okej men Chundol förklarar att det hör till traditionen. Om man blir påkommen med att dricka eller servera öl på ett bröllop tilldelas man böter om Rs 5000. Just nu jobbar WAL på att stänga ner de barer i Leh som serverar öl. De har stött pprobklem med l. De har stött pbr traditionen. Just nu jobbar WAL på att stänga ner barer i Leh som serverar öl. De har stött pbrå lite problem med detta då de flesta barer har alkoholtillstånd, Chundol menar dock att de som inte hade det nu är stängda. Det är även förbjudet att röka på offentliga platser.

 WAL har ingen styrelse, dock en grupp om 12 kvinnor som de kallar Committee Members. Dessa 12 representerar varsitt område i Leh District och kallas in när stora beslut ska tas. Det dagliga arbetet sköts av presidenten och vice presidenten. Posterna som president och vice president väljs i tvåårsperioder och utses av medlemmarna. Det är bara medlemmar ur kärngruppen i Leh som kan utses till president. Nuvarande presidenten Angmo blev dock omvald vid förra valet och är nu inne på sitt fjärde år som president. Utöver presidenten och vice presidenten har WAL två anställda, en sekreterare och en ekonom. Under sommarhalvåret har de även en person som sköter butiken.

Chundol tycker att WAL får ut mycket av sitt medlemskap i Framtidsjorden. Hon menar att representanterna de skickar till nätverksträffarna lär sig mycket av de andra organisationerna som de sedan tar med sig hem och för vidare till medlemmarna. Tidigare bidrog Framtidsjorden ekonomiskt till frö-projektet vilket nu upphört men WAL får fortfarande ekonomiska bidrag till olika informationskampanjer runt om i Ladakh.