Lustigt nog fyller jag och Erica år dagarna efter varandra och det råkade vara den här helgen. Eftersom det inte är av tradition att fira födelsedag bland buddhister var förväntningarna låga och jag trodde det skulle bli en dag som alla andra. Det visade sig att jag var helt fel ute.
Det hela började redan i torsdags då LEHO bestämde sig för att installera en ny värmefläkt i mitt och Ericas rum. Den är flera gånger bättre än den vi hade innan så nu är det varmt och skönt hemma hos oss, när det finns el vill säga.
På fredagen vaknade jag som vanligt av att Chuskit kom in med frukost som vi sedan åt i sängen, det är antingen det eller golvet som gäller så vi lyxar med frukost på sängen nästan varje dag. Utanför det vanliga var dock att jag fick paket av Erica, choklad, vilket uppskattas väldigt mycket här.
Ladakh bestämde sig för att visa sig från sin bästa sida och efter ett par molniga dagar bjöd vädret på strålande sol och klarblå himmel. För dagen var det inplanerat ett besök i byn Umla som ligger ungefär 4 mil utanför Leh. Det var vårt första besök i Umla och vi fick se både jordgubbar, söta djur och vacker natur. Vi hann också med te och hembakat bröd. Bröd är vi för övrigt inte alls bortskämda med här då det är dålig tillgång på ugnar.
På vägen hem tisslas och tasslas det mellan Tashi och Nudol som var med oss till Umla. Vi förstår att något är i görningen och Tashi meddelar att vi ska gå ut och äta middag på kvällen. Trevligt tänker vi, middag här brukar vara avklarat på 20 minuter, det finns ingen tradition av att sitta ner och prata utan middag är snarare utfodring här.
Tashi frågar också om det är okej att vi stannar i byn Phyang innan vi åker hem. Han har hört att SECMOL bygger en konstgjord glaciär där. Om det är okej? Vi har länge hoppats på just denna utflykt då vi hörde mycket om den blivande ’Ice Stupan’ när vi var på besök hos SECMOL. När vi kom fram visade det sig dock att projektet av olika anledningar blivit försenat och det enda som fanns att beskåda var en liten, frusen buske. Men vad gjorde väl egentligen det, vi hade ju ändå fått besöka två nya byar.
När vi kom tillbaka till kontoret var alla i fullt sjå med att sy igen paket med torkade aprikoser som ska skickas till bland annat Mumbai för att se om det finns någon marknad för dem där. Här räcker det tydligen inte att tejpa ihop kartonger som vi gör när vi skickar paket hemma utan här syr man ihop tyg kring lådan också.
På kvällen gav vi oss iväg till marknaden för att äta på restaurang. Jag hade som sagt siktet inställt på några snabba Momo men Tashi hade planerat något helt annat. Hela personalen, några med respektive till och med, var på plats på en restaurang som serverar Kashmir-mat. Vi blev placerade i ett privat rum och det beställdes in lite av varje att äta, till och med kyckling för icke-vegetarianerna.
Som förrätt(?!) dukade de fram en jättefin födelsedagstårta till mig och Erica och stämningen var verkligen på topp bland alla. Inte nog med tårtan hade de under dagen också varit och köpt födelsedagspresenter som var fint inslagna i guldpapper. Vi fick varsin traditionell ladakhi-väst. Hela kvällen var jättemysig och verkligen inte illa planerad av människor som i vanliga fall inte firar födelsedagar.
Det var lite svårt att somna på kvällen, dels av sockerchocken tårtan bjöd på men också av tacksamhet till alla på LEHO som verkligen ansträngt sig för min och Ericas skull och gjorde dagen till den bästa födelsedagen på flera år.
Firandet var hur som helst inte slut där utan nästa dag, Ericas födelsedag, var vi på ishockey. Hockey är väldigt stort här och hela befolkningen engagerar sig på ett eller annat sätt. Det finns ligor i olika åldersgrupper för både tjejer och killar. Dagen till ära var det final i HU 19-serien, vilken vanns av laget från Skara. På kvällen lyxade Chuskit till det och lagade tonfisk som födelsedagsmiddag åt Erica, vilket fick avsluta två fina födelsedagar.
